En varm sommardag för ca 10 år sedan, så var min kära vän Siw hemma och hade naturligtvis öppen dörr i värmen. på vägen fram till huset, så kom en vacker,blåcreme/sködpadd långhårig liten kisse strosandes. Hon tänkte inte mer på det, detta är ju landet och många katter går hit och dit.

 Katten hade enorma gula ögon, vackra, men inte speceillt snälla. Katten gick in, nosade lite och gick fram till mat- och vattenskålarna som Siw hade till den andra katten. Katten lät sig väl smaka, gick lite husesyn och hoppade sedan upp på bordet inne i finmatsalen  och tvättade sig och somnade där.

 Siw tyckte det var lustigt, att en så vacker liten katt bara kom. Hon lät dörren stå öppen, men kissen visade inga tecken till att gå sin väg. det var som om den alltid hade bott där. så fick det bli. Ingen verkade kännas vid kissen, som fick heta Ragge, då ingen kunde kolla könet med säkerhet. Katten var nämligen fruktansvärt rädd för händer.

Åren gick, Ragge blev kvar. en suverän musjägare. Vi kom till slutsatsen att Ragge var en hon, men tydligen var kastrerad, eftersom hon aldrig löpte. Sin vackra långa päls skötte hon exemplariskt själv. Aldrig en tova i pälsen.

I våras, så började Ragge bli smal och väldigt tovit i pälsen. Siw maskade av och började köpa Hills Ad, så hon skulle gå up, men det hjälpte inte. Vi bestämde oss för, att klippa ner pälsen på henne,för både Siw och jag förstod, att detta skulle bli Ragges sista sommar och hn var värd att få det skönt det sista. En hel förmiddag tog det, redan då var Siw väldigt trött då fattade vi inte varför. Kvar blev en liten mager kattflicka, men med god aptit. Vi fick en chans att kolla tänderna, det var inte många kvar! Ragge var antagligen bortåt 20 år eller mer. Men Siw ville inte att hon skulle avlivas, inte jag heller, klara fina ögon och god aptit.

 Sista månaden var hon som ett vandrande kattskelett. Men hon låg vid Siws sida i sängen och vilade och Siw ville inte att Ragge skulle geupp. Hon sa till Ragge, "Vi måste kämpa du och jag, Ragge, vi får inte ge upp!"Så 10 dagar innan Siw dog, så gick Ragge ut på sin dagliga promenad och kom aldrig igen. Vi visste, att hon hade gått och lagt sig någonstans och somnat för att aldrig vakna igen.Siw grät, men jag sa till henne, Ragge var gammal och var ju en långvarig gäst, se det så….

Så lika tyst och obemärkt som Ragge kom, lika tyst och obemärkt gick hon över Regnbågsbron.

 JAg ville så gärna trösta Siw med den lilla fina texten om Regnbågsbron. Men jag kom för sent. HAde tänkt att ta med mig texten på tisdagen, när jag skulle upp och hjälpa henne med städningen, men då var Siw borta och gick redan på Regnbågsbron med Ragge.

 Sov gott lilla Ragge, vi alla tyckte du var så vacker och så mystisk. Varifrån kom du? Vem hade varit elak mot dig? Nu fick du komma till ett ställe där du var omtyckt och alltid hade en varm plats och aldrig en hård hand. Vila i frid, lilla katt och ta väl hand om Siw åt mig tills jag kommer!