Det började med ett fåtal okastrerade katter hos en kvinna och slutade med många katter som fick lida, men det var bara ett fåtal som överlevde…
Vikten att kastrera en katt för att inte många katter ska lida märker man tydligt i denna berättelse som tyvärr är sann…

Roza-Zita var en katt som förmodligen föddes oönskad och fick bo med andra katter. Hon hade en liten bod och en liten gömma under en sommarstuga och hon fick inte mycket mat… Bara lite då och då… Hon var en redig kämpe och lämnade oss i stor saknad förra sommaren…

Roza-Zita kom inte in i mitt liv förrän jag var nio år. Då kom hon med fyra kattungar till min farmor. Kattungarna fick namnen Kalle, Ema, Gullan och Kajsa. Farmor pratade med kvinnan och hon lät farmor ta över kattungarna.
De bosatte sig i ett skjul med filtar, lådor och hö och massor med saker att klättra på. Här fick de även gott om mat.

Gullan och Kajsa skänktes bort till några farmor kände som inte bodde så långt från deras ursprungs bostad. De fick det bra där men fick sedan veta att Kajsa varit borta under långa perioder. En dag försvann hon och det har gått år och ingen Kajsa har kommit tillbaka. Gullan trivdes och fick kull på kull, en dag försvann hon också. I den lilla byn hon bodde i så hade de flesta katter som var gulaktiga försvunnit.
Ema och Kalle fick bo kvar hos farmor. Sedan försvann Ema.
Kalle är nu borta i några månader men återvänder sen och stannar där i några månader.

Roza-Zita fick kull på kull, men jag minns inte de kullarna. De föddes vid det gamla hemmet men hon kom med de för att äta mat. Om jag ska vara ärlig minns jag inte alls mycket av det. Men en kattunge som Rosa-Zita fick kom jag ihåg. Jag såg kattungen med Rosa-Zita på höskullen där de satt och åt mat, det var första gången jag såg henne, men även sista.

Det gick några år, sedan kom Roza-Zita till farmor med en till kull. Denna kull behöll hon utan att fråga eftersom kvinnan inte tog hand om katterna. Kattungarna i kullen fick namnen Sara, Egon, Emma, Maja och Grålle. Maja och Grålle skänktes bort till samma by. Maja dit Kajsa och Gullan skänktes och Grålle till en annan person där som sedan lämna katten när han skulle flytta till stan, men grannen tog hand om Grålle. Nu har både Grålle och Maja det bra.
Egon och Emma försvann medan Sara bor kvar.
Egentligen skulle bara Emma behållas men det blev alla tre på grund av att ingen ville ha de sistnämnda.

För att farmor inte skulle få fler ungar så gav hon Emma och Sara p-piller. Men Rosa-Zita födde ju kull på kull så ett år fick hon också p-piller och inga kullar kom det året. Men farmor slutade med det.

Roza-Zita fick kull på kull men inte hos farmor längre. De flesta katterna hade inavel även Sara har det. Men det sitter inte på psyket som tur är!
De flesta kattungarna hann aldrig fylla ett år. De försvann innan dess.
Till slut bestämde sig Rosa-Zita för att bosätta sig hos farmor.
Där fick Rosa-Zita en ny kull kattungar. Den bestod av tre killar och en tjej. Alla i den kullen var skygga förutom en katt, den gråa som fick namnet George. Erik var en annan katt i kullen som nu är jättekelig och tam.  Här kommer det viktiga budskapet in också; skygga katter kan bli tama.

 
_Rosa-Zita även kallad kattmamma

_Den ena katten ni kullen nös så fruktansvärt och en dag var han borta och vi alla förstod att han dött. Även honan ur kullen försvann, denna hona förstod vi också hade dött, hon var så svag.

En annan katt som grannen hade var en brun/svart och vit katt som fick namnet Loppen - han kliade sig så mycket hela tiden. Pappa trodde att det var inavel. Men senare visade det sig att det var loppor. Pappa tyckte inte alls om den senaste kullen och inte heller Loppen. Han tyckte inte att de hade någon rätt att vara där.
De fick vatten hällda på sig för att de skulle försvinna. Jag blev sur när de höll på med det. Jag skrek att de skulle sluta men det gjorde de inte. En dag när jag grät som mest över att de gjorde det så inbillade jag mig att det var roligt. Jag kastade vatten över Loppen. Idag ångrar jag det djupt. Vad ens föräldrar kan påverka vad ett barn gör. Men efter mycket gråt så sluta de med det. En del katter gav upp hoppet och försvann tillbaka till det gamla hemmet, men Loppen och George stanna kvar.
En till anledning att pappa inte ville ha kvar katterna var att Loppen lukta så vilket jag nu kommit fram till var att han klia sig så mycket att det gått hål och det har blivit infekterat.

Det var en vit katt och ytterligare en som fick namnet Erik. De var magra och farmor och jag börja ge dem mat hos grannen. Till slut flytta de dit.

Men en dag kom en veterinär och pratade med farmor om vikten att kastrera. Hon kunde även göra det till ett bra pris. Detta gick farmor med på. Hon fick alla katter kastrerade och vaccinerade. Denna veterinär avgudar jag djupt.
Erik som hade en cysta skulle ha förlorat livet ifall inte veterinären kom och räddade livet på honom.
Katterna avlusades också och sluta klia sig. 

_Från höger, Erik, Sara, George och Loppen
_
Tyvärr försvann Rosa-Zita och George förra året. Det är i stor saknad de lämnat mitt hjärta. Men de kommer alltid att finnas kvar där - precis som alla andra katter som var där. Jag är så ledsen över att katterna fick lida.
Men nu är lidandet slut.

Man kan säga att det var en liten koloni men för den kolonin gick det inte så bra - de hann aldrig bli många i antal. Men precis som en koloni var det många som led och det är även många som passerat genom Rosa-Zita. Nu är det bara fyra katter kvar, men jag njuter av alla stunder med de, men jag saknar samtidigt alla andra, Tiderna kan jag aldrig få tillbaka… men minnena kommer aldrig att försvinna… 

_Från höger, Loppen, Erik och Sara i vintras

Kalle_