nu gråter jag… oh så fint du skriver, som det berör mitt hjärta… tack!

/Malin

Så fin historia. Som ord på vad en hittekatt kan tänkas gå igenom… Nu blir man ju lite bölig så här på kvällskvisten. :)

Det märks att du haft mycket med skygga katter att göra på det sätt du skriver och beskriver både katten och tjejen som kom in i buren.

Det var så fint beskrivet och skrivet att du borde sända in det till olika tidningar ,kanske får det fler människor att vakna och tänka till över de  hemlösa katternas situation.

Tack för en talande berättelse om en övergiven och därmed sedemera skygg katt!

#1 och 2, TACK!

Den här berättelsen är baserad på upplevelser från min tid som aktiv på olika katthem.

Det är väldigt lätt att glömma de där stackarna som inte är hanterbara, det är lättare att blunda för problemen.

Men öppnar man sina sinnen och försöker se och höra deras behov, blir man en helt annan människa. 

Deras sorg har varit min sorg, även om det gjort ont har jag försökt att lyssna till deras behov. Jag tror på att vara lyhörd, öppna sina sinnen och själv försöka känna sig in i situationen…

Hur skulle du själv må? Rädd, otrygg, hungrig, otrygg, ensam och övergiven???

Vilken fängslande läsning. Du beskriver så målande att det är som man befinner sig på plats. Din berättelse tar riktigt tag i en och den borde publiceras i större sammanhang  så att en bred allmänhet fick ta del av den. Tack Bumbis!

Finns det ingen större djurtidning… eller något… dit du kan sända den här?

Fasen va duktig du är på att beskriva i både känsla och tanke!

Många fler skulle läsa den här och beröras igen och igen :)

/Malin

4. Jag tror att det kallas empatisk förmåga det du beskriver och det måste även gälla när det kommer till djur.

… och TACK #3, jag tror ni som skrivit här också vet vad det handlar om´när det gäller de katter som farit mest illa.

Historien är en blandning av många katter som inte varit lika attraktiva som andra, men som egentligen är värda så mycket mer på grund av den bakgrund de har.

Till slut har de hamnat hemma hos mig, och mina vänner och fått/får leva livets glada dagar…..istället för att bli avlivade pga. okunskap och prestige….

Detta är en hyllning till min hjälte Simba och hans kompis Biggles som fick sluta sina dagar för exakt ett år sedan, Biggles några månader tidigare. Simba sörjde troligtvis ihjäl sig, för de var som "lång och lerhalm".

Simba var en missförstådd krake som gått ute i kylan och förfrusit sin öron och skulle sedan avlivas pga. av att han förvildad. När jag såg honom första gången tryckte han bakom en toastol och fräste som ett monster. När jag var där och skulle ta hem  honom raffade jag även åt mig en annan katt på hemmet som också låg risigt till. De kom att bli världens bästa vänner!

Vi fick nästan tio år tillsammans, jag kommer aldrig glömma min lilla lejonunge och hans bästa vän Biggles, som somnade in någon månad tidigare än Simba pga. sjukdom.

Vila i frid bumbisar, ni har gjort bra reklam för förvildade katter och gett mig styrka att fortsätta kampen för de som inte kan föra sin    talan…..

och tack #5…….

Säger som alla andra. Mycket bra skrivet. Man blir berörd.
Tycker också att du ska försöka få den publicerad

man blir mycket berörd.. ögonen fylldes av tårar när jag läste din berättelse

Kan inte läsa, för alla dessa tårar,…Vilken berättelse, å allt detta du skriver är sanningen i dagens kattSverige, det händer varje dag..Ja, jag blev väldigt rörd..Kan du inte skriva en bok, du har berättar å skrivar förmågan..

Tänk om alla som jobbar med skyggisar kunde tillsammans ge ut en bok, om hur det är för många av Sveriges katter, hur dom lider å far illa..Kram Catfoot

Helt underbar läsning. Tack för att du delade med dig.

Tack för den underbara o sorgsna berättelsen.

Jenna (som torkar tårarna)

försök att få den publicerad, säger jag också, så sann, och berörande

Maggan47

Man läser berättelsen med en klump i halsen och tårar i ögonen.

Tack alla! Vad bra att texten berör, det är ju meningen….

Om någon vill använda texten till något är det fritt fram att kopiera, tyvärr är den lång, men det behövdes för att kunna förmdela budskapet.

Texten var nyligen införd i Djurhemsförerningens medlemsnytt, det var inte jag som skickat in den, den kom från en Djurskyddsförening som fått tillåtelse att använda den.  

Man kan ju hoppas att den satte sina spår även där och att en massa dumma regler läggs på hyllan….

Används texten kan ni plita dit signaturen Fiona, det är mitt "undercovername" när det gäller katter….

Så snällt att du lånar ut den :) tack!

Åhhhh…säger jag bara…vilken oerhört fin berättelse..tårarna rinner ner på tangentbordet..tack för att du skrivit ned dessa rader..så verkliga..så fint…

Har läst upp dessa så gripande rader för min sambo..sitter o tänker på om det inte vore en ide att låta publicera denna verklighet på insändarsidor i dags och kvällspress..*gråter*..

Underbar berättelse! Då får man kraft att fortsätta:)

#20, gör ett försök och se om någon tar in den, fast den kanske är för lång. Ni kan ju naturligtvis korta ner den eller skriva om den, men skriv då er signatur under…

Frågan är bara om "vanligt" folk bemödar sig att läsa. Det är ju lättare att blunda för verkligheten.

Det man inte vet, har man ju inget ont av…..

Jättefin berättelse, inte kan väl någon läsa den utan att beröras?

Känner så igen beskrivelsen av den skygga katten när jag tänker på vår skyggis här hemma, nu är han som vilken annan katt som helst.

Rakt ur verkligheten!!Jag berörs djupt av texten för jag vet att det är just så där..

Tack för att vi får låna den, skall sända in texten som den är och använda din signatur "Fiona"…så får vi se hur tidningar gör..risken är förstås att texten inte gör sig lika bra som från början efter att redagerare har varit där o petat, skulle vilja be att få se manus före ev. publicering..

Vilken fin berättelse, man får  tårar i ögonen när man läser den ..

Bumbis

Skicka in texten till veckotidningarna. I Året Runt  t.ex har de läsarnas egna berättelser , så varför skulle dom inte kunna ta in en djurhemskatts berättelse?

det vore väl bra om  allmänheten fick läsa mer  om att skygga katter faktiskt är personligheter.Själv tänkte jag skicka in en kort historia om en av mina skyggisar till till läsarnas sidor,Per penna i HJ kanske om den finns kvar

eller Hemmets journal, de har ju t.o.m. en kattsida på nätet.

Jätte fint skrivit… man tänker på alla dom små pissarna som aldrig blir "valda"

La ut texten på befria.nu.

Fast jag döpte om det till "Vad drömmar en djurhemskatt om?".

Hoppas det är ok.

Visst är det okej Alexej. Nyttigt att fler får läsa.

#27, 28, ska fundera på det där med att skicka till veckotidning, är ju en bra idé förståss, har aldrig tänkt så långt.

#30 Oj vad många tidningar texten har gått ut till genom befria.nu!  

Vad kul Alexej! Spännande att se om någon tar in den!

Ja, det är en väldigt bra service. Tom min lilla Skaratidning är med.

En service vi borde använda oss oftare av.

Ja, å Hudiksvalls tidning var oxå på listen..

Fick nu ett massa svar men tidningar vill inte har mer än 2000 tecken, helst bara 1000 tecken.

Och berättelsen har 1523 ord och 8104 tecken.

Bumbis, finns det nån möjlighet att korta ner artikeln?

#35 Jag misstänkte att den var alldeles för lång för att publiceras i en tidning. Tror att det är svårt att korta den så mycket, det innebär att 3/4 ska bort, då tror jag att känslan i storyn försvinner.

Den är ju inte skriven för tidning egentligen, bara ett infall när känslorna svämmarde över….

Vi får se det positva, att det som svarat i alla fall har läst den, många bäckar små….

Om det inte är försent Alexej, håller jag på att göra ett tappert försök att korta texten…jag återkommer om jag lyckas……

Puh, ibland är det nyttigt att rensa. Vad mycket onödiga ord man använder sig av. Jag har inget program just nu där jag kan se antal tecken, men du kanske kan kolla Alexej, om det fortfarande är aktuellt. Tack för ditt initiativ….

Tankar från en djurhemskatt
Nog är det ganska skönt att ligger här, sträcker mig och gäspar stort. Det kommer någon, bäst inta position.
- Hej på er, säger en vänlig röst. Mat på gång!

Det är ett fasligt liv innan alla har fått varsin tallrik. Mig kommer människan in till sist.
- Hej lilla vännen, säger hon med en viskning.
Jag trycker mig mot väggen och lägger av ett väääääs.

Dygnen i det fria har gjort mig tuff, jag kan alla knep när det gäller försvar.
- Du behöver inte vara rädd, säger människan.
Hon lyfter försiktigt handen och håller den en bit framför min nos. Jag viker ner öronen och visar min ängsligaste blick.
- Jag inte farligt, jag vill bara klappa dig på huvudet.
- Fräääs!
- Jag låter dig vara, sätter mig här på golvet.

Jag ligger stel som en pinne, vågar inte röra mig, knappt andas. Medan hon sitter där pratar hon med mig. En stund senare reser hon sig och säger att vi ses senare.

Jag ger Putte en sorgsen blick. Han hittades halvt ihjälslagen i en snödriva, därför går han lite vingligt och har fladdrig blick. Trots det är ingen så levnadsglad som Putte.

Jag brukar tänka på min familj, vart tog de vägen? Jag älskade dem så mycket men mina känslor var tydligen inte besvarade, de flyttade ju ifrån mig.
Jag vet inte hur länge jag har varit på luffen men det är ett par vintrar. Emellanåt gick det flera dagar innan jag kom åt mat, kanske en brödbit då och då som var ämnat åt fåglarna. 
Jag ryser när jag tänker på då det snöade så att jag inte kunde ta mig ut från mitt krypin. Gjorde jag det skulle jag inte ta mig in igen. Då gällde det att hitta en en bil där man kunde ta sig in i motorutrymmet och hoppas på att motorn fortfarande var varm.

I början sökte jag mig till människor för att få hjälp men de flesta schasade bort mig. Efter en tid vågade jag bara röra mig när det var mörkt av rädsla för allt ont.
En människa fick syn på mig en kväll, hon kom tillbaka samma tid och hade med sig riktig mat. Jag vågade aldrig visa mig men smög fram när hon gått. En kväll blev jag överlistad, hon hade gillrat en fälla och plötsligt var jag fast.

Det var så jag hamnade här. Jag har varit här en tid, min rygg värker men det har blivit bättre sedan jag fått vila. Ofta kommer människan hit som fångade mig. Då känner jag mig lite tryggare för jag tror inte hon vill mig illa eftersom hon matat mig i ur och skur. Det kommer också folk hit och klappar katterna och ger oss godsaker, ibland får de följa med människorna hem. Att mina kattkompisar bara vågar…

Det har blivit mörkt ute och människan är tillbaka. I ena handen bär hon en bur, i den sitter en liten kattflicka. Katten hamnar i buren bredvid mig, oj, vilken liten krake, benen bär henne inte så kraftlös och ynklig. Människan försvinner och kommer tillbaka med en filt och varm mat, lindar in katten och sätter sig på golvet med flickan i knät. Jag somnar av kattens kurrande och vaknar inte förrän det är ljust.
Jag minns flickan i buren bredvid och vänder mig om för att hälsa, buren är tom, en olustig känsla dyker upp inom mig.
Dörren öppnas och människan kommer in. Jag lyfter blicken, hon ser ledsen ut, sätter sig på en stol och tårarna trillar från hennes kind, Sven är snabbt där och tvättar hennes ögon för att visa att han förstår. Okey, som är en intelligent katt, men som har svårt att visa känslor, hoppar upp och börjar dra i hennes hårsnodd. Det är hans sätt att visa att han bryr sig. Vi förstår alla vad som hänt under natten.
- Hon slapp i alla fall vara ensam mot slutet, viskar människan medan hon smeker Sven över ryggen.

Till slut reser hon sig och går mot mig. Jag tittar henne rakt i ögonen medan hon blinkar åt mig. Hon sträcker fram sin hand, jag ligger blickstilla, handen närmar sig, jag håller andan medan jag blundar. Hennes fingrar kliar mig försiktigt på huvudet, jag reser mig för att hon ska komma åt att klia hårdare. Minnen från förr kommer tillbaka!

Det ska visst komma fler människor och hälsa på oss idag. Kanske väljer någon av mina hemlösa kompisar att följa med dem hem? Det kommer nog dröja innnan jag törs lita på människor igen, men en dag kommer säkert jag också få ett nytt hem. Ett hem hos en familj som bryr sig och som aldrig skulle överge mig.
…och jag skulle vara dem evigt tacksamma att de valde just mig….

Bumbis

I Året runt står det ;har du en historia du vill berätta?Du kan kanske hjälpa andra.. aret.runt@aller.seEller Året Runt box 27715 11591 Stockholm.

Det är inte någon kattsida, men det är t.ex flera på mitt jobb som har katt men inte är de inne och läser på speciella kattsidor.

Du kan väl göra ett försök att skicka den dit.Jag har inte adresser till några andra tidningar.

Sorry Bumbis, jag har missat det.

Men det är fortfarande 792 ord och 4252 tecken. Fick svar från någon som tar högst 3300 tecken:(

Och det var det mesta av alla svar.

Djurskyddets tidning, kattliv?

Jag kan maila det till djurens Vänners tidning. De skulle behöva det!

#39, tack för tipset om Året runt, jag ska fila lite på texten och se om den kan bli kortare.

#40, man kan inte vara med överallt och läsa Alexej, det här är inget som brådskar. Har haft texten i många år, men den har legat i träda.

Jag såg till min förskräckelse att texten blev för lång ändå, var skriven som en uppsats en gång i tiden där det var viktigt med en målande beskrivning, därav allt tugg. Ska göra en grovsanering igen, bara jag blir piggare, har legat i flunsa snart två veckor och känner mig blääääää!

Kattvliv kan vara en tanke,  Djurskyddet vet jag inte om den varit med, har lånat ut den till så många föreningar att jag inte minns, däremot tror jag att Djurens Vänner har haft den med för cirka fem år sedan. Minnet börjar tryta…..

Ska jobba på det, hjärna funkar inte som den ska just nu, än mindre än vanligt….

Artikeln kommer med i nästa "Aktuellt" i början av december. Det är Djurens Vänners medlemstidning och når ut till 12 000 hushåll!

Tack Alexej!

Hoppas den berör någons hjärta…

Den texten berör, Bumbis…Gör den inte det, är man nog hjärtlös, å stendöd..

Wow så underbart och in i hjärteroten berörande skrivet!

Jag fick svårt att läsa efter halva texten för synen blev så suddig av alla tårar.

Mycket för att jag känner så för dessa katter, känner igen mig. Jag arbetar halvtid på ett katthem och det är just de blyga, oönskade, svårplacerade katterna som fångar mig mest. Att få vara med och se en hemlös katt fångas in, livrädd undra vart den hamna, fräsa efter allt och alla för att sedan sakta och med mkt tid och kärlek gå till att lita på människor igen och öppna sig för oss, det är bland det mäktigaste man kan vara med om tycker jag.

Din berättelse är riktigt stark.
Du har ett gott hjärta och fin berättarförmåga!
Hoppas det är ok att jag lägger upp den på min blogg, givetvis med din signatur Fiona som författare?

Det är så sorgligt bara att inte alla får hjälp, inte alla blir räddade i tid, jag tänker så på dem :(

Tack Onikan, visst, lägg ut den på din blogg, bara bra, hoppas den får någon mer att tänka efter.

Härligt att du också känner för de blyga stackarna, många är ju inte födda sådana, det är ju tack vare oss människor som de blivt så misstänksamma och sorgsna.

Kan berätta att Bumbis fina kattkemshistorie kom med i DV´s medlemstidning som trycks i 12 000 exemplar.

Hoppas många läser den nu:)

Puttar upp denna underbara berättelse.

Tack Puma för att du puttade upp den.  Har missat den.

Gråter så  jag tror hjärtat brister, tårarna forsar och näsan rinner.

Bumbis du är duktig på att få folk berörda med dina berättelser.  Om dom ändå inte vore sanna utan bara påhittade.  Det är så sorgligt så jag blir helt förstörd.

Det är underbart med alla katter som kommer in i värmen men det känns som en droppe i havet.

Det var nämligen en som kommenterat denna på min blogg och då kom jag att tänka på den igen och ville putta upp den. det finns ju som sagt de som inte läst den och den är verkligen underbar.

Hej. Jag håller på och knåpar med en hemsida som jag tänkte tillägna alla herrelösa djur.

Är det ok ifall jag lånar berättelsen och lägger den på min sida?

#49, tyvärr är det den bistra verkligheten. Den stackars flickan jag skriver om kom in mager som ett skelett men ändå så otroligt go och snäll. När vi satt med henne i famnen kurrade hon och var så tacksam, men klarade sig inte.  Enligt veterinär hade hon även inre skador antagligen orsakade av fall från hög höjd.

#51, javisst får du låna texten. Det är bara att kopiera. Det finns en kortare variant i inlägg 38.

Nej, jag vill ha den längre

Har inte riktigt klart än åt vilket håll jag styr min hemsida. Men jag vill ialla fall ha med historier och berättelser. Både tråkiga och solskenshistorier.

Jag gillar att pilla lite med hemsidor + att detta är en väldigt viktig grej, så jag tänkte kombinera.

Tack bumbis!

Andra gången jag läser den och jag tycker den är viktig för oss som försöker hjälpa. För det är en peppning när det kanske inte alltid går åt det håll vi vill..

Att veta att det betyder mycket för en annan levande individ att vi hjälper!

Så sorglig berättelse, men ändå så viktig för oss!

En enorm berättelse !

Jag önskar man kunde skriva in den i ett litet häfte till att ha för utdelning till allmänheten på kattdagar o.s.v.

Att alla katthem och djurskyddsföreningar sätter in det på sina hemsidor.

Att alla politiker fick ett ex var.

Ja, Debattia! En bra idé!

Kanske man kunde trycka upp den som en folder och fråga om man kan lägga ut den på veterinärkliniker och liknande ställen?

Vad tror du, bumbis?

Jag har ev möjlighet att trycka upp tex A4 som man kan vika, så blir det inte mer än ett blad…Nån fin bild och hänvisningar till de katthem som vill vara med?

Vad tror ni?

#56, det låter som en bra idé, men nackdelen är att den är så lång.

Tror ni folk orkar läsa?

djurälskare orkar läsa.    De andra behöver inte för de har ändå inte sitt hjärta på rätta stället

Du är en fantastisk berättare och människa Bumbis. Om jag hade varit en skygg liten katt så hade jag gärna varit det hos dig.. du har all den förståelsen och kärleken som dessa katter så väl behöver..

 Det var så fint skrivet att tårarna rinner

Tack för att du delade med dig! Denna berättelsen skulle behöva spridas på många många ställen.

57 - Jag hade kunnat läsa i timmar för du skriver så målande och fängslande. Ville inte det skulle ta slut.. det var så fint, sorgligt, tragiskt och hoppingivande i ett. Tycker personligen det vore synd att korta texten.. det kändes som att varje ord hade sin givna plats.

Vet att alla människor med hjärtat på rätt ställe skulle orka läsa!

Vet inte så mycket om layout och liknande, för det måste ju bli en "snygg" folder…Men spånar på det och återkommer med ett förslag.

#61 Jag har gjort foldrar genom att vika ett A4 i tre delar, som en vikfolder med tryck på båda sidor. Ska se när jag kommer hem ikväll om jag har en pdf som jag kan lägga ut och om någon vill göra något liknande.

Tror även jag har en bild i datorn hemma på katten som skriver denna berättelse. Han ligger på britsen i karantän på katthemmet och ser inte så tam ut. Kan ju lägga ut den också om någon vill använda den.

Sidan går ju att skicka   Tipsa en vän  

 så har jag gjort till alla jag känner

putt

Exempelvis nåt sånt här. Vikbar

Första sidan

Andra sidan, Alltså insidan…

Snyggt ! Hur ser det ut på A:5 ?

A:5 ? Hur menar du då? Jag tänkte att man utnyttjar hela pappret.

Om du tar ett A:4 och låter det vara liggande så får du fyra sidor, genom att du viker ihop det på mitten.

ok, då fattar jag, ett ögonblick ska jag prova det

Är det "typ" nånting sån´t här du menar? OBS! Länkarna på baksidan har jag bara lagt lite på måfå för att se hur det skulle kunna se ut. Givetvis skulle man gå igenom ordentligt vilka länkar man ska ha med. Och bilden skulle ha varit en eller flera hittekatter. Denna lilla buse är min och har aldrig fått erfara hur det är att vara hemlös…

Här kommer insidan

Exakt  så ! Vad tycker du?

Jag har ju skrivit ut dom och sett det slutliga resultatet. Jag tycker det är vilket som.

På den 3-sidiga eller vad man ska kalla det, får ju länkar en egen sida i slutet.

På a4:an får länkarna dela sista sidan med slutet på texten. Jag kan inte trycka ihop texten mer, för då blir det för smått. Alla har ju inte lika bra syn…

Haha, gubben kom precis hem, så jag testade på honom. Jag kastade fram bägge varianterna på bordet och frågade vilken han gillade bäst.

Den 3-sidiga gillade han. a4:an tyckte han mer såg ut som ett "religiöst flygblad" som man skulle kasta i soporna. Medans 3-sidan fick honom att vilja öppna och titta…

Haleluja!!! Okey !

Man kan läsa den många gånger och beröras om och om igen.

Mitt hjärta är fullt av dunk

Tack

Jag gör gärna såna där foldrar som jag visade förut. Om det är någon som vill ha och dela ut… Med denna berättelsen så klart, för den är ju helt oooootrolig…

Om ni vill attt folk skall läsa den och beröras av den varör inte ta och kopiera in den i ett mail och skicka till alla på sin lista dem som läser och berörs kommer defenitivt sprida den vidare och så kommer det ut till många människor.

Sen så skulle man ju kunna skriva något liknande ;

Läs och se den bittra sanningen..

Hjälp oss att rädda alla katter vidarebefodra detta mail till dina kontakter..

Var inte en typisk svensk och blunda för fakta.

Eller något sådant då kommer budskapet ut och fler får upp ögonen.

=)

Vad tycker ni om det ?

Så bra skrivet som det är Bumbis så vet jag att folk kommer att orka läsa den som du utrtyckte dig.

De kommer inte bara läsa den de kommer att älska den.

Det med foldrar mm jätte bra ider.

Pussa Guling (Eskil) från mig Bumbis.

Jätte bra skrivet o en verkligt fin berättelse om alla katter du möt.

Jättefint skrivet :) berör verkligen.

Jag ska skaffa katt sen när jag bor i eget hus. Då ska jag skaffa Maine cooner + att jag gärna skulle vilja hjälpa lite katter som det kanske inte har gått så bra för till en början. Jag älskar katter. Kan inte förstå människor som bara kan flytta ifrån sina bebisar eller folk som skaffar en sommarkatt!:O

Har dem inget hjärta!

Får inte glömmas bort…

Nej får inte glömmas bort!

Tack Bumbis, och tack Alexej för puttning.

Aldrig sett texten tidigare, men den är brutalt gripande. Och det ska vara den långa texten i #0 (inte den avkortade). Skickligt och rätt med inledning i nutid - och sedan tillbakablick - övergivandet, och kampen då familjen "försvunnit" (dvs dumpat) - och sedan åter till nutid, med dito övergivna "kolleger" på katthemmet - och så till sist ett och hopp om framtid, med hjälp av människor med hjärta. Så rätt. Inget ska bort

Hur har det gått med printing och spridning? Den trefoldade pdf-en låter bra. Ska sprida till alla jag känner och överallt jag kan i alla fall.

Godaste jul med förhoppningar om en bättre sådan, väldigt snart.

Minns den så väl, glömmer den aldrig. En av de mest berörande texter jag läst - självklart av finaste bumbis. Hon förstår verkligen skyggisar.

.

Vilken väldkriven artikel, läste den nu på morgonen och blev så berörd! Välskrivet och gripande och sorgligt och ja-allt på en gång…! Det ska vara den okortade versionen! Hoppas att den kan publiceras på många ställen!

Tack Bumbis för en gripande berättelse ur en katthemskatts perspektiv! Väl värd att puttas upp många gånger!

Så välskriven och gripande berättelse!! Den kanske kunde läggas ut på katter.ifokus och facebook också?

Underbart skrivet och berättat förstår inte att jag missade den då du skrev den.

Blir så otroligt berörd då mitt hjärta klappar extra mycket för skyggisar.