Varför ligger de kvar på katthemmets sida när de inte ens lever?

#1 Det står i annonsen att katterna har fått hem.

#2 Men står det inte om de är avlidna då?

Är väl i och för sig nya ägares ansvar att meddela sig. Så håller med Zlarviig här, länka och skriv och berätta om din katt till katthemmen så att de kan lägga ut! Inte minst viktigt om avliden el bortsprungen (igen) t ex.

#3 En del katthem har ett "digitalt arkiv" där man kan se vilka katter som tidigare har funnits på katthemmet. Det är alltså katthemmets presentation av katten då den kom ut för adoption som har arkiverats. Där står vanligtvis inte om katten senare har avlidit (vad jag har kunnat se). Ser heller inte att det skulle fylla någon funktion att rutinmässigt lägga till den informationen?

En del katthem har däremot en "digital minneslund" där man kan skriva och berätta om misse har avlidit, liksom utrymme på sin hemsida där man kan skriva och berätta om hur misse har fått det i sitt för-alltid-hem. Katthemmen kan också ha utrymme på sin hemsida där man t ex kan efterlysa sin katt om den sprungit bort. Det är lite olika hur det ser ut på olika katthem, alla har inte möjligheter att ha en hemsida av det här mer omfattande slaget.

Jättefin berättelse om dina katter. Tyvärr har inte många katthem den möjligheten att spara bilder och beskrivningar på deras hemsida.

Gillar framförallt:  Vi valde Snitzky för att han var lite skygg och för att han var svart. Tyvärr är det just för det många väljer bort en katt.

#3 Precis som #4 skriver så har jag skrivit om Smulan i minneslunden på katthemmets hemsida:http://www.katthemmet.se/aktuellt/minneslund/2011/12/6/luna.aspx och om Lillen har jag skrivit en solskenshistoria:http://www.katthemmet.se/aktuellt/2011-1/2011/12/6/gnejs.aspx Dock har jag inte skrivit om Snitzky för min lillasyster ville göra det eftersom att det var hennes katt. MEn hon har inte gjort det än. (Jag har skrivit lite töntigt, det var för något år sedan )

Jag har haft en annan katt från katthemmet men honom köpte vi 2003 så han finns inte på deras hemsida. Han finns ändå med i Lillens solskenshistoria. Han dog ganska nyligen så jag har inte skrivit om honom i minneslunden ännu.

#5 Ja, jag vet  De flesta köper bara fina söta kattungar, inte en svart skygg omplaceringskatt.

Jag förstår inte hur man kan rata en svart skygg katt. De är väl lika mycket katt som en social, långhårig katt i tjusiga färger?

Vi har inte en katthemskatt, men ändock en sköldpaddsfärgad huskatt. Jag skulle inte vilja byta henne mot något annat! Och om jag får som jag vill blir det en till katt nästa år, och då en katthemskatt. Faktiskt gärna svart, då jag älskar svarta katter!

Zslarvig:  Så tråkigt att höra att varken Mård eller Luna finns kvar. Jag beklagar verkligen. Det var jag som körde hem Mård till er en gång i tiden och jag minns mycket väl den svarta lille pantern som var lite försiktig och skrajsen av sig. Tack för att ni tänkte som ni gjorde när ni valde honom.Önskar att fler hade ett så stort hjärta. Jag hoppas att ni har bättre tur med Gnejs och att han får leva ett långt liv tillsammans med er.

Som Uppkatten skriver. katter som flyttat från katthemmet ligger inte längre uppe på hemsidan, men de finns i vårt bildarkiv och söker man på namnet får man upp den presentation som låg uppe när katten bodde på katthemmet.

Vi kan omöjligt veta om/när en fd katthemskatt tassat över regnbågsbron om inte den nya familjen  hör av sig och berättar. Ett bra sätt att göra det är att lägga in en sista hälsning i minneslunden. Själv klarra jag inte av att gå in och läsa där, för jag blir så lessen, men jag vet att andra uppskattar det.

Jag har fem katthemskatter, men bara en av den har funnits på hemsidan. De övriga har hamnat hos mig som tillfälliga gäster och av olika anledningar blivit kvar. När en katt hamnar i akuthem och blir adopterad direkt så presenteras den aldrig på hemsidan nämligen.

Lägger in Flea som jag fångade under Husbyprojektet. Då var han i riktigt dåligt skick. Full med infektioner och hade antagligen inte klarat sig länge till efter flera år av hemlöshet. Nu är han en glad liten katt som njuter av livet

http://www.katthemmet.se/katter/vara-katter/2007/flea.aspx

#8 Tack så mycket  Tänk vad världen är liten, vad häftigt att det var du som körde hit honom  Jag vet inte om du jobbade där då, men 2003-2004 köpte vi vår första katt från katthemmet. Han hette Amadeus men kallades för Bamse, hans mamma hette Amanda och hans bror hette Fraiser.

Han har vi tyvärr också varit tvugna att avliva, för bara några månader sedan  Han var verkligen älskad av alla, hela släkten och alla kompisar. Han hade en liten hängmage som var så mysig. Han var herren i huset och verkligen respekterad av oss och katterna. Världens underbaraste katt som verkligen var speciell. (På bilden har han en knöl ovanför ögat som vi var väldigt oroliga över, vi fick aldrig reda på provsvaren eftersom att han plötsligt blev sjuk (alldeles för höga njurvärden) och vi var tvugna och avliva honom) Huvudsaken är att han levde ett lyckligt liv, när han väl blev räddad av katthemmet. Han blev 9 år gammal.

Lillen (Gnejs) är fyra år nu. Han är världens gosigaste katt. Han mår jättebra, han har två kattkompisar och en jättesnäll hundkompis. Jag känner på mig att han kommer att bli riktigt gammal faktiskt. Han ligger just nu i mitt knä och väntar på att bli borstad

Vad kul det är att läsa om folk som hjälpt en kisse från katthem. Tänk om fler gjorde det, vad många fler katter vi kunde rädda då.

Och folk som köper svarta vuxna katter från katthem ligger högst upp på min topp tio lista 

jag var ute efter en vuxen katt, färg och utseende spelar ingen roll för min del, kollade väldig länge men tyvärr fick jag dårlig respons från de katthem jag tog kontakt med. Samt så vill jo endel katthem att man inte släpper ut katten att den ska vara innekatt. det respekterar jag men då kan jag inte ha en katt från dom.

Så det kan jo hände att endel inte alla men några få också har fått dårligt respons så dom inte tar kontakt med katthemmen. Jag vet att katthemmen har mkt att göra och inte alltid har tid eller det blir sturl med datorn eller mailen går inte fram osv osv. Efter ett tag kanske man blir ledsen för att katthemmen inte hör av sig.

jag fick intrycket av att katthemmen kanske helst vill ge katter till några dom känner, eller kompisars kompisars kompisar där dom kan ha lite "koll" på katten, det forstår jag och respekterar också men då kan det bli svårt att hitta hem.

Ni får gärna hakka på mig och tycka att jag är en idiot men så känner jag det. Så småningom kommer Tarzan få en kattkompis men jag är lite tveksam till att ta kontakt med katthemmen.

skickar här en bild på Tarzan världens bäste katt, fatter inte att dom skulle avliva denna underbare katt

#12 Söt katt. Han har samma namn som min katt i mitt senaste inlägg hade.

Det där om att katthemmen inte vill att man ska ha katten som utekatt är nog för att de har sett så mycket utekatter som har sprungit bort eller blivit dödade, att de inte vill riskera att de katterna som de har hjälpt och kämpat för ska gå samma öde till mötes.

Jag frösrtår att de inte alltid har tid att svara på mejl, det är nog fullt upp hela tiden på katthemmen, ibland kanske de glömmer att svara och så vet ingen att det mejlet inte redan har fått svar m.m

Våran familj känner absolut ingen från katthemmet vi köpte katter ifrån, vi känner ingen som känner någon därifrån heller. Och vi har adopterat 4 katter därifrån. De är däremot väldigt noga med att se till så att katterna får ett så bra hem som möjligt, därför får man skriva under massa papper osv, då kan det ta tid att få en katt.

Jag tycker att du ska försöka igen med att adoptera från katthem. Det är verkligen värt alla pengar och väntan att få rädda ett liv!

det är inte pengarna som är bekymret och som jag skrev så forstår jag och respekterar deras beslut om att inte ha katten som utekatt. dom har fått se så mkt med alla hemlösingar.

men som sagt det är inte aktuellt nu endå, men så småningom då får jag se.

Stella ligger kvar under "avslutade kolonier" i ärendet "akut ärende djurförbud! (ragdollblandraser)" men där går hon under namnet Maja Svanslös.

http://ronnebyshittekatter.se/category/arkiv/avslutade-kolonier/

Valde henne då min jourkatt blivit adoperad och jag märkte att min andra katt inte trivdes ensam. Kollade runt bland kattungar och ungkatter på blocket, kks, Katthemmet kompis och även på RHK och det var då jag kom in på Maja Svanslös(Stella), fastnade pga att hon var lite annorlunda men valde henne pga hennes personlighet som var vad jag sökte efter, en lugn och otroligt gosig misse med glimten i ögat. Precis som många andra var jag lite tveksam till att ta en katt på 1 år, hade liksom i tanken att hon inte skulle ty sig till mig som min andra katt gjort. Kunde inte haft mer fel, från dag ett klickade det mellan oss och nu, lite mer än ett halvår senare så är vi supertajta och hon är nästan lika mammig som min andra katt men tusen gånger gosighetsbenägen, skulle inte kunna tänka mig ett liv utan henne och när vi är åtskilda saknar jag henne något så otroligt mkt.

Det finns egentligen inte nått jag gillar mest med henne, jag älskar allt med henne precis lika mycket, hennes sätt att komma spinnande och krypa upp och lägga sig och sova under hakan, hennes charm, lekfullhet, lugn, enorma envishet, sättet hon kommer kutande på när man ropar in henne etc. och såklart förringar jag inte att hon även är väldigt vacker och att även det spelade in när jag valde henne.

Skickar med en bild som katthemmet hade på hemsidan innan jag adopterade henne.

http://www.katthemmet.nu/katter/alla-katter/?q=santino

Mina katter heter Santino och Alfredo och kommer också från Stockholms Katthem (infångade av jonnys girl som tycks ha ett finger med i spelet lite här och var ). Jag hade aldrig haft katt förut men ville gärna ha just svarta katter för att jag tycker dom är så vackra. Hur man kan välja bort svarta katter är för mig en total gåta!

Killarna hade minst sagt haft otur i livet, jag blev deras tredje hem fast dom bara var dryga två år när dom kom till mig. Tyvärr har nog särskilt Alfredo blivit väldigt illa behandlad i något tidigare hem.

När jag kom till Katthemmet för att titta på katt valde Santino mig, han hoppade direkt upp i mitt knä och överöste mig med buffar. Alfredo var väldigt avvaktande och låg mest och tryckte. Idag är Santino min gosiga nallebjörn, men Alfredo är fortfarande, efter fem år, så skygg att jag inte får klappa honom (utom någon enstaka gång på det trygga klösträdet, två gånger har han spunnit). Men Alfredo är en lekfull, busig och glad katt som inte behöver mina klappar för att må bra. Vi leker med laserpekaren och ibland kan han ligga i timmar på avstånd och bara titta på mig. Jag tror han gillar mig rätt bra fast jag är läskig när jag kommer för nära . Men han behöver aldrig känna sig ensam, min underbare Santino tar hand om honom också!

Marga.

Båda är mycket vackra, det vore roligt att få veta vem som är vem på bilden.

Alltsedan jag var barn har det funnits en svart katt i mitt hem. Den första, om  jag minns rätt, var en gammal honkatt som hette Murran, då var jag omkring 4 år. Förmodligen blir lille Mösse den sista.

#16 Jag förstår inte heller varför man väljer bort svarta katter. Visst, Jag erkänner att svart på katter inte är min absoluta favoritfärg, men vad spelar färgen för roll? Jag väljer inte katt efter utseende, utan efter kattens bakgrund, personlighet, behov av hjälp m.m.

Jag var inne ett tag på att skaffa en riktigt fin Bengal eller Ragdoll när jag blir vuxen. Men sen kom jag på att jag hellre lämnar den platsen åt en katt som behöver mig. Jag är så glad att katthem finns! Det som är så mysigt att åka och titta på katterna, boka en katt och sen vänta på att få en ny familjemedlem. Därför har jag och mamma varit där ett tiotal gånger snart

Kul att du ger Alfredo en chans ändå! Många andra skulle kasta ut eller lämna tillbaka en skygg katt och låta den gå igenom ännu mer..

Måste även hålla med #17 om att båda katterna var vackra! Och skönt för de att de har hållit ihop hela livet och inte behövt sära på sig!

#17 Den bortre katten med lugna ögon är Santino och den främre katten med lite förskräckt blick är Alfredo.

#18 Jag älskar min lille Alfredo, och tack vare honom har jag kommit att engagera mig i katthemmet och i skygga katter. Jag jobbar som volontär på Katthemmet så vi kanske ses när det är dags för nästa familjemedlem!

#20 Ja det kanske vi gör!  Jag har faktiskt funderat på att åka dit och kolla lite någon dag..

vilken katthem är detta, verkar vara ett bra katthem, där man för komma och hälsa på alla katterna.

#22 Det är Stockholms katthem.

Vad menar du med hälsa på? De vill ju säkert inte att man bara ska åka dit för att titta på katterna om man ändå inte planerar att köpa en, men man får ju gå runt och titta på de sen får man fråga om man får gå in i deras "bur" och hälsa på de, klappa de o.s.v. Om det var det du menade?

Jag trodde att alla katthem hade så

jepp, det var det sista jag menade, gå runt och titta och sen fråga om jag får gå i deras bur.

trodde jag med i början men så var det inte.

#24 konstigt

Men jag tycker iallafall att det är ett jättebra katthem, de har olika avdelningar för olika katter och det är snälla människor som jobbar där och underbara katter.

Eller, alla katter är ju underbara

vet att tråden inte handlar om detta 

 jag har inte varit hos så många katthem, 2riktiga katthem och 3privata.

vill endå ge ett stort cred och eloge till alla som arbetar med hemlösa katter, i privat regi eller katthemmen. jag skulle inte klara av det,

1) jag är för blödig, gråter för minsta lilla grej där djur är involerat. även om det är på film

2) skulle bli mördare, skulle kolla upp kattens tidligare ägare och tortyrera denna.

3) skulla ha svårt att lämna/omplacera katterna

så jag forstår vilket arbete ni alla gör där ute

#22  Alla är välkomna att komma och besöka oss och gå runt och titta när vi har öppet för besök. Tiderna hittar du på hemsidan.

Däremot får man bara gå in i burar  och hälsa på katterna om man är intresserad av att adoptera kanske just den här katten/katterna.

Skälen till att enbart intresserade kattköpare får gå in och hälsa är flera, men den viktigaste är att vi har ganska många besökare, och katterna  blir väldigt stressade av att främmande människor kliver ut och in i burarna hela tiden och ska klappa dem. Även om vi förstår att många vill komma och "bará" klappa katt,  måste vi sätta en gräns för katternas skull. Däremot brukar vi ha en eller två mycket sociala och psykiskt stabila katter som går lösa under besökstid. dem får man klappa så mycket man vill om katten tillåter

#10  Vad fin han var eran Bamse.

Jo, jag fanns på katthemmet då han bodde hos oss. Tyvärr minns jag inte just honom (det blir några tusen katter som passerat efter några år) men namnen Amadeus,Frasier och Amanda får en klocka att ringa långt bak i skallen.

Vår gamla hemsida kraschade där någon gång 2003 och vi förlorade alla bilder vi haft tråkigt nog.

#28 Visst var han :')  Typiskt att hemsidan skulle krascha..

De kom in från Ekerö om jag minns rätt, han och Frasier var runt ett år. Han var ganska stor och hade en liten hängmage. När vi skulle gå in och hälsa på de så hoppade han upp på mammas rygg, det var bl.a därför hon ville ha honom  

Jag förstår att det blir mycket katter och att ni självklart inte kommer ihåg alla. Häftigt att du kommer ihåg Snitzky

Jag har också katter från Stockholms katthem, 4 st allt som allt. Min 5:e katt, Tore, är ett impulsköp av mig och min fd sambo för 100 kr, när våra dåvarande grannar hade en kull med kattungar. Jag älskar och bryr mig om alla mina katter, men Tore är första och sista gången jag stödjer BYB/hoppsankull!

De två första, Sabrina och Julle, köpte jag tillsammans med mitt ex år 2000 och 2002. De fanns med på Stockholms katthems gamla hemsida innan den kraschade för ett antal år sedan. Sabrina var min första katt någonsin och även om jag inte kan länka till hennes berättelse, så är det hon som är på bilden på min Avatar och hon finns också med i mitt nick här på iFokus (Sabrina=Sabbe). Tyvärr så är både Julle och Sabrina döda nu, men de båda fick mig att, även jag, engagera mig i Stockholms katthem som volontär och som akuthem.

Lukas, eller Sabato som han egentligen heter, kom hem till mig tillsammans med två andra kattungar som akutkatter, när de bara var ca 5 veckor gamla. Det var i samma veva som Sabrina fick somna in och Lukas fick sedan stanna hos mig som sällskap till Tore, därför kom han aldrig upp på hemsidan. Det är förresten #16, Marga, som har döpt honom till Sabato! Han är en stor, svart och jättesnäll kille på 2 år, som ser till att akutkattungarna hemma hos mig blir väl omhändertagna.

Frankia (länken till henne finns nedan) hade bott på katthemmet i över ett år när jag beslutade mig för att hon skulle få flytta hem till mig och killarna, Tore och Lukas.
Hon började med att barrikadera sig under sängen i mitt gästrum så jag fick inreda under sängen med liggplats, mat- och vattenskål, leksaker och egen ingång till en egen toalåda. "Camp Frankia" kallade jag det för. Jag trodde i min enfald att hon var en mild och försynt katt, men ack vad jag bedrog mig. Det här är en tjej med mycket skinn på nosen och hon är inte rädd för att visa vad hon tycker. Några protestkissningar har det också blivit. Hade det inte varit för Lukas, så vet jag inte hur det hade gått, han lockade fram henne från sängen steg för steg och ut i resten av lägenheten. Tore önskar hon all världens väg, även om det har blivit liiite bättre, så här 1½ år senare. De tolererar varandra, i alla fall hyfsat, nu för tiden.
Hon kan gå förbi mig och äter ur min hand, men jag får inte, på några villkor, klappa henne. Då fräser hon till, daskar till mig rejält och går och gömmer sig.
"Hon är ju lite knepig", sa någon på katthemmet när jag bokade henne och det håller jag med om, men hon är MIN knäppis och hon har fått mig ännu mer övertygad om att även skygga katter kan ha ett bra liv. För egentligen, vem mår sämst över att hon inte få bli klappad? Jag eller Frankia? Jag tror inte att det är Frankia i alla fall!

http://www.katthemmet.nu/katter/vara-katter/2011/frankia.aspx

#30 Frankia är jättefin! Jag gillar speciella katter, alltså jag gillar inte att de är skygga/rädda men jag gillar att ha en katt som man kan hjälpa att bli bättre eller åtminstonde att må bättre.

Vi har en omplaceringskatt som har varit en riktig surpuppa sen vi fick henne. De förra ägarna sa att hon gillar att liga i sängen o.s.v och vi trodde att hon hade haft det jättebra, men när vi fick henne var hon alldeles tovig på magen, ryggen och rumpan så jag var tvungen att klippa henne. Hon blev helt galen och jag var tvungen att linda in henne i en handduk för att inte bli sönderklöst. Efter det har hon inte gillat mig särskilt mycket. Hon har varit väldigt osäker och rädd för alla men framförallt på mig. Vi har fått en del stryk av henne

Men nu när vi har haft henne i bara ett år så har hon blivit mycket bättre. Vi får klappa henne och sånt, men bara om vi klappar henne på ryggen, inte magen eller sidorna och helst inte huvudet. Hon kan gå förbi oss och stryka sig mot våra ben, men om vi rör på oss så slår hon till oss och springer iväg. Hon hatar att bli upplyft och jamar/skriker så fort vi lyfter upp henne. Just nu går hon runt mig på sängen och spinner som en trasig motor och stryker sig mot mitt ansikte så jag ser knappt vad jag skriver

Jag måste bara få göra lite reklam för Djurhjälpen i Vaxholm då. Ett katthem som inte drar sig för att hjälpa de mest skygga katterna och de har en otrolig personal som sliter hårt.

Jag har varit jourhem för dem i flera år och allt fungerar till 100%

När jag 1991 upptäckte hur situationen såg ut för kissarna så adopterade vi vår första kisse Knodden från Stockholms Katthem. Vi hade vid den tidpunkten 2 kissar på 9 år och lilla Knodden var bara 4 månader så han behövde en jämnårig kompis. Då adopterade vi Smulan runt året och det självklara valet var samma katthem. Kissarna var helt underbara och blev 15,5 och 17 år gamla.

När vi 2006 bodde på landet så adopterade vi Mimmi från Södertälje katthem en skyggis som med största sannolikhet aldrig haft något hem. När vi besökte katthemmet och jag såg hennes osäkerhet och fräsande så berördes mitt hjärta. Efter ett antal besök på katthemmet och ett hembesök hos oss resulterade i att vi adopterade henne. Hon trivs med sina kattkompisar  trots sin allergi som vi håller under kontroll med specialfoder.

Under lång tid följde jag lilla Mysan från Djurhjälpen en katt som ingen såg och fastnade för. Hon var också länge i jouurhem för att sedan komma tillbaka till katthemmet. När vi besökte ett öppet hus på katthemmet såg jag henne och fastnade direkt.

Vi besökte henne flera gånger och det blev bestämt att vi skulle adoptera henne och även här ffick vi hembesök något jag uppskattar väldigt mycket. Lilla Mysan var en underbar kisse och hennes skygghet försvann undan för undan när hon blev varm i pälsen. Tyvärr fick vi inte så många år tillsammans då hennes njurar inte var bra och jag sörjde henne mycket.

När vi adopterat Mysan och hon gjorde så fina framsteg fick vi frågan om vi kunde bli jourhem till Angelica. Hon var en riktig fräsboll som behövde socialiseras. Hon gillade inte oss människor men kattkompisarna dessto mera. Den tösen stal mitt hjärta och vi adopterade henne och det är en otroligt charmig och go kisse.

Katter är mitt liv och jag gillar verkligen att ta fram varje katts personlighet för ett bra liv.

För varje katt man adopterar från ett katthem så hjälper man två då en ny kisse kan få komma in. När vi kunnat ta en katt så har det varit en som bäst behövt det och det har jag aldrig ångrat.

Hoppas verkligen att de som går i kattankar tänker på katthemmen för där kan man hitta sin vän för livet.