Håller med. Helt otroligt! Har de alltså skjutit katterna ändå, trots att det fanns folk som ville ta hand om dem? Jag fattar noll måste jag säga, VAD har vi egentligen djurskyddslagen till? Det här fallet var ju klockrent!

jepp….fattar inget heller, vet inte vad som gäller i det här landet….funderar på vad som kan vara nästa steg, problemet är att JOs beslut inte går att överklaga.

/Miranda

Tänker på kalla fakta och Aschberg.Här ser man åter hur Svenska myndigheter fungerar när det kommer till de svagaste då föranleder det inga åtgärder för djuren kan inte åberopa lagen eller ha en toppenadvokat.

Otroligt nedslående läsning!

Här bevisas ännu en gång hur eftersatta och primitiva vi är i det här landet när det gäller synen på djurrättsfrågor och -lagar. Djurskyddsföreningen och Djurskyddet Sverige kan ta sig i sina söta små hxckar och slänga sig med den lilla knoppen före i en genomrutten vägg! 

Våra kommunala miljömyndighetsbarbarer borde kanske tvingas göra ett studiebesök i veckan till våra grannländer under några års tid - och få insyn i hur man hanterar motsvarande frågor i mer civilserade och moderna länder runt om oss.

/Pelusa (som missstänker samma sorts oheliga vänskapskorruption mellan diverse parter i Meros som i den sorgliga perseruppfödarens svänggäng där djurplågaren gick fri)

4 BRA SAGT jag stöder detta som Pelusa skriver!

Men fy för den lede detta är ju bara för j*vligt rent ut sagt.

Jag tänkte på en annan knepig sak i det här ärendet. Det är att Miljöförvaltningen avslutade ärendet utan att ha gjort ett sista besök på campingen. De avlsutade den på hörsägen från Föreståndaren på campingen som meddelade per telefon att alla katter utom 9 var borta. Ärdendet avslutades samma dag som de fick telefonsamtalet. Inga anteckningar finns om att de gjort någon ny inspektion. Det måste väl ändå vara fel sätt att handlägga ett fall? Hur vet de att det är sant att katterna är borta?

Hur katterna försvann är dessutom ganska oklart förutom när det gäller 5 individer som vi vet blivit avlivade av veterinär.

//Lena

Hade tänkt att vi skulle få ungefär samma uttalande som den jag lägger in här. Det handlar också om  en anmälan mot en Miljö- och hälsoskyddsnämnd angående handläggningen av ett ärende rörande katthållning, av SAMMA ombudsman!

Beslutsdatum: 2005-06-28
Diarienummer: 555-2004
Justitieombudsmannen Nils-Olof Berggren

"JO:s granskning är av rättslig art och avser främst en kontroll av att myndigheterna har följt de regler som gäller för förfarandet. JO kan inte ändra eller upphäva myndigheters beslut. Granskningen är inte heller avsedd att föregripa eller ersätta den prövning som kan eller har kunnat ske i ordinarie ordning. JO uttalar sig således inte om vilket beslut som handläggningen av ett ärende bör utmynna i eller om ett beslut är riktigt i sak.

Varje ärende där någon enskild är part skall enligt 7 § förvaltningslagen (1986:223) handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts.

När ett ärende har anhängiggjorts hos en myndighet ankommer det på denna att driva fram ärendet till ett avgörande. Det är inte godtagbart att myndigheten lägger ansvaret för ärendets fortsatta handläggning på den enskilde. Det är också viktigt att de ärenden som sätts igång verkligen följs upp. Det ansvaret åvilar uteslutande nämnden.

Ett anhängiggjort ärende skall alltid avslutas genom ett formligt beslut. Innebörden av beslutet avgörs av omständigheterna i det enskilda fallet. Beslutet kan bestå i ett föreläggande till den som är ansvarig för en störande verksamhet eller t.ex. vara ett konstaterande att ingen störning förekommer, varför klagoärendet avslutas utan åtgärd. Det kan också röra sig om ett beslut där sakfrågan inte behandlas och som går ut på t.ex. avvisning eller avskrivning av en anmälan. Beslutet skall fattas av någon som är behörig.

Om beslutet kan anses gå en part emot kan det överklagas av denne. I sådant fall skall parten enligt 21 § förvaltningslagen underrättas om hur han kan överklaga beslutet. Även när den som har inkommit med ett klagomål inte berörs av beslutet i sådan mån att han eller hon har rätt att överklaga beslutet kan det, med hänsyn till intresset av att upprätthålla allmänhetens förtroende för myndigheterna, i många fall vara lämpligt att underrätta klaganden om hur ärendet har avgjorts.

Utredningen i ett ärende måste ge stöd för den bedömning som görs och det beslut som fattas. Osäkerhet kan i många situationer råda om vad som egentligen är utrett i ett ärende. Det kan då vara nödvändigt att ytterligare, så långt det är möjligt, försöka ta reda på vad som har hänt och vilka omständigheter som föreligger i ärendet. Om det inte kan visas att ett påstående, om någon omständighet av betydelse för bedömningen, är felaktigt kan detta leda till att påståendet får godtas. Ett påstående som inte stöds av övrig utredning bör dock självfallet inte läggas till grund för bedömning och beslut.

Naturligtvis kan det vara så att en verksamhet eller störningskälla ger upphov till olika typer av problem. En djurhållning kan t.ex. föranleda tillämpning av djurskyddslagens bestämmelser om djuren far illa men även av miljöbalkens regler om det är så att djurhållningen dessutom orsakar olägenheter för människors hälsa. Det blir i sådana fall fråga om helt olika överväganden som skall göras för respektive problem. Handläggningen bör därför ske i skilda ärenden som avslutas genom separata beslut.

För att djurskyddslagen (1988:534) skall vara tillämplig krävs att djuren kan anses vara någons husdjur eller att de hålls i fångenskap (se 1 §). Nämnden har själv, bl.a. i skrivelsen till polismyndigheten, utgått från att katterna ägs av I.-B.A. Uppgifter har också förekommit i ärendet som går ut på att så inte är fallet. Nämnden synes dock anse att djurskyddslagen är tillämplig i ärendet.

Grundläggande bestämmelser om hur djur skall hållas och skötas finns i bl.a. 2, 3 och 4 §§ djurskyddslagen. Med stöd av 26 § har nämnden möjlighet att meddela de förelägganden och förbud som behövs för att bl.a. dessa bestämmelser skall efterlevas. Handläggningen av det aktuella ärendet ger intryck av bristande insikter om djurskyddslagens krav samt om vilka befogenheter nämnden har. Således är exempelvis det förhållandet att djur får mat inte i sig avgörande för om djurhållningen uppfyller de krav som ställs upp i djurskyddslagen.

Av 56 § djurskyddsförordningen (1988:539) framgår att länsstyrelsen utövar den regionala tillsynen över djurskyddslagen. Den centrala tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen utövas av Djurskyddsmyndigheten (före den 1 januari 2004 av Jordbruksverket) som också samordnar övriga tillsynsmyndigheters verksamhet och vid behov lämnar råd och hjälp i denna verksamhet (se 24 § första stycket djurskyddslagen).

Nämnda myndigheter har således god kännedom om reglerna på området och får förutsättas överlämna ett ärende till en lokal tillsynsmyndighet för handläggning endast när det finns skäl för ett sådant överlämnande. Nämndens anmärkningar i denna del är något anmärkningsvärda och tyder, liksom uppgifterna i remissyttrandet i övrigt, på viss okunskap om gällande ordning.

L.T:s klagomål till nämnden gick också ut på att katterna åstadkom olägenheter för människors hälsa. Mot denna bakgrund borde en tillämpning av miljöbalkens bestämmelser om hälsoskydd ha aktualiserats.

Enligt 7 § lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter får en katt som med skäl kan antas vara övergiven eller förvildad dödas av jakträttshavaren eller av någon som företräder denne. Inom tätbebyggt område krävs dock tillstånd av polismyndigheten. Denna lag innehåller i övrigt inte några regler om åtgärder riktade mot katter. Med hänsyn till att nämnden i skrivelsen till polisen angav att det fanns en ägare till katterna samt till att nämnden inte funnit skäl att vidta några åtgärder med stöd av vare sig djurskyddslagen eller miljöbalken synes en tillämpning av 7 § vara utesluten och överlämnandet redan härigenom kunna ifrågasättas.

Det finns vidare inte någon bestämmelse som ger stöd för nämnden att överlämna ett ärende till polismyndigheten. Nämnden är i och för sig oförhindrad att göra en anmälan till polisen om nämnden finner skäl för det. Det pågående ärendet hos nämnden måste dock som vanligt avslutas genom ett formligt beslut och har beslutet gått någon part emot kan det överklagas av denna. I enlighet med vad jag nyss har sagt synes det i detta fall rätteligen vara fråga om två ärenden och det skulle således bli aktuellt med två beslut. Såvitt gäller klagomålen om olägenheter för människors hälsa förefaller L.T. kunna anses vara berörd på ett sådant sätt att han skulle kunna ha rätt att överklaga om ett beslut angående detta skulle gå honom emot.

Det som i övrigt har förekommit i ärendet föranleder inte något uttalande eller någon annan åtgärd från min sida.

Med den kritik som ligger i det som jag nyss har sagt avslutar jag ärendet."

#7 Exakt det borde ju varit så eftersom det finns uppenbara brister i hur Miljöförvaltningen har hanterat ärendet. Funderar på om det är något som man borde förtydliga när det gäller just detta?

//Lena

Å jag blir så ledsen. Jag har bara läst lite om katterna på  meros camping eftersom jag blev så upprörd och enormt ledsen…Klarar inte av att läsa allt här heller

Vilket land vi lever i!

Putt..

Blir mållös. Ja, blir mållös. Det enda jag kan säga är att Miranda. du är så duktig. Nu måste jag smälta detta för att hitta ord. /Vanessa.

Puttar upp! / lena

Usch vilken deprimerande läsning. Något annat som dessutom är deprimerande är att man inte ens blir förvånad. Jag blir i alla fall inte det. Att det gått så långt att man inte förvånas över hur illa det är, bara fylls med vanmäktig avsmak. det är illa.

#13 Instämmer, då börjar det bli riktigt visset…..

//Lena

någon som vet hur det har gått

Undrar om JO anser att det andra uttalandet du la in här är vägledande?I så fall gör inte JO samma uttalande igen.

#0 Vad stod det i JO:s uttalande ang er anmälan?Vem anmälde från början?Vem har rätt att överklaga det beslut som ska ha tagits?Är det beslutet överklagat?

JO anser ingenting i denna ärende….. han har inte gjort ett yttrande så det hänvisas inte heller till någon tidigare yttrande.

Vi anmälde från början. JO beslut kan inte överklagas.

Tänkte på anmälan till miljö,var det ni som gjorde den?Läste i en annan tråd och tyckte det såg ut som att "*****" borde ha gjort den.Skrev mest för att du undrade (?) över nästa steg.Vet inte mer om detta än det jag läst här på forumet.Utifrån det tänker jag på bl a förvaltningslagen och att man ska kunna överklaga beslut.Det går ju att tillämpa ifall anmälan gjorts med hänvisning till "människors/grannars olägenhet".Om man anmäler vanvård får man ju inget veta sedan och de brukar inte skicka ut beslut då.Hmm,det anses väl då att man inte är direkt berörd av beslutet eller något sådant.Iofs,om anmälan gjordes redan förra året är det ju försent att överklaga.Då finns mig veterligt inget att göra.

PS.Vad jag sen tycker om det sjuka i att människors olägenhet är viktigare än katters lidande låter jag vara osagt.DS.