Min Hamlet. Född någon gång förra våren/försommaren och hittad under mina föräldrars hus när han var runt halvåret. Var då mycket strykrädd och har troligen blivit illa behandlad av en av det manliga könet. I början låg han mest under sängen men nu börjar han bli riktigt social och vågar sig fram en sväng när jag har främmande. I övrigt är han en av de mysigaste katter jag mött - en verklig gentleman =) Grannen kallar honom Mr Hardy för att han är som "stor" ;)

Kommer då från Sundsvall - så vitt jag vet! Lite sorgligt att man inte vet någon bakgrund.. =/

Sedan har jag fröken Sigrid då - hon är ingen hittekatt utan en omplacering.. Men lika vacker för det ;)

#1 Sådana sötnosar :-)

Morgan

#2 Tack! Vad fånigt stolt man blir när man får beröm för sina missar =)

Socks…vår snygga kille är väl egentligen inte en hittekatt i ordets bemärkelse. Han bodde i ett hus längre upp på vägen hos 2 killar som gav honom mat då de var hemma och släppte in och ut honom oxå då när de var hemma. Ibland så var de inte hemma på flera dagar och Whitesocks(som han då hette) kollade runt i grannskapet och flyttade mer eller mindre hem till oss. Vår hund Chezz hade ganska nyligen gått bort i cancer så Socks var ett välkommet kelpaket, killarna som ägde Socks gav oss ägandeskapet då de anser att man inte kan bestämma var djur ska bo om de djuren själva vill flytta. Så nu är han skriven hos oss sen ett par år tillbaka, kastrerad, chipmärkt, idmärk, vaccinerad och allmänt bortskämd. Han är dock en riktig utekatt…älskar att vara ute och han kan gå som han vill då vi har magnetkatt-lucka. Han sover till 99% inne hos oss, då han är en riktig gos-kille när han är trött.

Snusli-Musli…vår lilla tjej..hämtade vi feb-06 i Floda, där hon blivit utslängd av sin tidigare familj för att hon var i deras ögon allmänt jobbig! Hon hade då gått runt i ett radhus-området i 2 månader och fått sopradiskt med mat och värme. Hon var när vi hämtade henne i ganska dåligt skick fysiskt men glädjande nog för henne och oss så hade/har hon klarat den psykiska biten bättre. Hon är oxå stereliserad, id-märkt, vaccinerad och rejält bortskämd.  Pratar, pratat och pratar och snarkar när hon sover. Spinner som en tiger trots sin lilla kropshydda och är väldigt älskvärd.

Dessa två accepterar varandra men är varandras motpoler.

Hälsningar Efvis

osså snyggingen….Socks

Min katt Tara kom till mig hösten 2004 på prov då ägaren trodde sig vara allergisk och blev kvar för att ägaren plötsligt dog.Hon hade när hon kom hit redan bott i tre olika hem (c:a 1 år gammal) och jag tyckte när ägaren dog att hon inte skulle behöva flytta mer.Tara är en väldigt snäll kisse,går undan om någon vill "mucka" och mycket försiktig av sig,vill inte vara i famnen utan ligger bredvid när hon blir klappad.

Min Tingeling (8 månader nu) kom till mig 7:e februari efter att Xena hämtat henne från en ägare som misshandlat henne.Hon hade mask,öronskabb och blodutgjutningar i ena bakbenet,hon haltade.Nu mår hon bra och är världens lilla goskatt.Den f d ägaren hade sagt att "hon verkade arg för att hon fällde ner öronen" inte konstigt när hon hade skabb.Den ägaren har nu ingen katt och det är vi glada för!

Micki (10-11 månader) finns här nu och det är tänkt att vara tillfälligt,är dock ingen större brådska att hitta ett nytt hem eftersom katterna går ihop bra och han blivit så bra kompis med Tingeling.Det verkar helt klart vara bra med en lekkamrat när man är ung katt,annars är det jobbigt för de vuxna katterna.Micki är en orädd och snäll kille,den enda av katterna som inte gömmer sig när barnbarnet (3 år) hälsar på!

Tara finns på bild till vänster och Tingeling och Micki i en egen tråd.

#3 javisst blir man..man blir stolt o glad som en barnunge:-)

Sidentass

Rasmus är ingen hittekatt men jag har i alla fall räddat honom från att bli ihjälslagen några timmar gammal eftersom hans morsa varit ute på friarstråt en gång för mycket.

Hon blev sedan kastrerad och nu är hon i regnbågslandet.

Rasmus vill inte vara med på bild.

jag flyttade hemifrån i september 2004. I oktober 2004 kom PUMA till mig..Min kompis sambo o hans granne var ute o spelade basket.. de hade sett henne några gånger innan i det området..de visste att hon var hemlös.men denna gången bestämde sig puma för att följa med dem hem. hon följde efter dem genom hela byn. jag var hemma o pysslade med lägenheten när de ringde mig o sa att de skulle visa en sak. väl där inne såg jag puma. Jag hade pratat om att skaffa katt men hade bestämt mig för att vänta lite..jag försökte ta henne o hon la sig till rätta i min famn. grannen kunde inte ta i henne.. det var rätt sent på kvällen o om inte jagtog henne så var hon tvungen att bli utslängd i kylan.. jag lånade kattsand o mat av grannen o sa ok vi provar.. Idag  ångrar jag inte alls mig.. hon e så underbar. det enda man märker e att hon hatar främmande människor.. o att jag inte kan ta upp henne i famnen.

På bilden leker hon med min bror som hon fullkomligt avgudar

Sverker är en hittekatt som jag köpt från Oskarshamns katthem :)

Han blev utslängd från sitt tidigare hem (på landet) och sökte sig till andra hus där det bodde kattvänner..och han sökte sig även till en jägare (det är himla tur att han inte sköt sverker!) De kontaktade katthemmet och katthemmet tog in Sverker :)
De som anmälde honom visste vems katten var och han som hade haft katten innan nekade till det..

Så söta katter alla har samt väldigt roligt att läsa om dem. Fortsätt gärna att uppdatera era sötnosar :-)

Morgan

Molly hittades i oktober 2004 tillsammans med sina syskon i en skog i närheten av Uppsala. Ungarna var inte mer än  ca  1 månad när de hittades  och togs om hand. Vi fick hem Molly till oss när hon var ca 2 månader. Trots att hon aldrig haft någon kattmamma som lärt henne så har hon alltid vetat hur hon ska uppföra sig. Förstod från första början att gå på lådan t.ex. Hon är idag världes goaste och sötaste lilla katt.

Bilden är från förra sommaren. 

(Hur gör man för att få bilden direkt i texten?)

Tusse kom till oss 1994, då min sambo fick ett samtal från sin kompis att det fanns en katt som hade blivit utslängd från sitt hem på hans gata.. Paret skulle flytta från villan och skiljas, ingen ville ha katten. Så katten blev lämnad kvar så klart...Tusse hade säkert varit ute i ett halvår innan grannarna försökte omplacera honom. Då han kom var han okastrerad, hade svår skabb i båda öronen. Veterinären bedömde att han var ca 2 år när vi fick honom..

Milou kom från Örebro katthem, hon är en omplaceringskatt för hennes familj blev allergiska. 

#12 Kirkelina!

Du klickar upp bilden. Högerklicka med musen "Kopiera" klicka bort bilden, tryck på "Hantera inlägg"    "redigera"

Högerklicka med musen "klistra in". klicka på ta bort nuvarande fil.    Publicera

Du kan redigera i 1 timme efter sen du skrivit.

Milou ser ut så här..


Maja hittades någonstans i stockholm men sin svans svårt skadad. Hon togs till Bagarmossens djuksjukhus där man amputerade svansen. Nu har hon bara en stump. Hon hamnade sedan på Stockholms katthem där vi upptäckte henne.

 Lotus och Smokey kommer från en koloni som fanns i Sundbybergs värmeverk. Koloni hade funnits i flera år men sen hotades de av skjutning om de inte försvann. Akutgruppen tillsammans med en viltvårdare fågade in katterna som totalt blev 40 katter. Se mer info om koloni på www.akutgruppen.com under projekt och sedan Sundbyberg.

Jag läste om att Akutgruppen ville ha akuthem under sommaren 2005 till dessa katter och lyckades övertala Stefan att ställa upp (var inte så svårt). Hem kom två små rädda kattungar som var mycket skygga men de charmade oss så att vi inte kunde lämna bort dem.

Pärlan räddades också av Akutgruppen. I love them!

Hon bodde på en gård där ägarna struntade i sina katter och flera kattungar föddes förra sommaren som dei nte tog hand om. Gumman var undernärd och hade hela öronen fulla av skabb när Akutgruppen fick lov att köpa henne för 50 kr!!! Vilka människor!

Foton har jag visat så många så jag ska bespara er detta denna gång

Försent för att ändra i mitt förra inlägg (#12). Ska bara testa om jag klarar av att klistra in bilden. Det gick inte i firefox som jag normalt använder men nu har jag startat upp internet explorer. (Men vad mycket segare det går ….)

Den här bilden tog vi första dagen som Molly var hemma hos oss.


Nuvarande katter: Findus, den självutropade kungen hos oss. Föddes i Växsjö och ingen ville ha honom. Hans syskon hade fått hem och mamman blivit kasterad för han var en hoppsan katt. Vid 5-6 månaders ålder så fick jag på omvägar höra om honom. Så vi träffades på en parkeringsplats mellan våra hem (jag i sthlm). Föll pladask och adopterade honom rakt av. Han var en väldigt älskad där, så han hade ett bra liv innan mig och även nu. La sig precis ner vid mig.

Tilda kom på jour till oss, henne kan ni läsa mer om här inne i tråden "från mardrömmar till mysdrömmar".

Love tasslös som är min till en del kan ni läsa om här i "Love Tasslös" tråden. /Vanessa

Silla (min katt) hittades utkastad och instängd i en kartong tillsammans med sina syskon. Det var vinter och hade varit runt 20 minusgrader så några hade avlidit :-( De togs om hand av ett lokalt katthem (Xhiros). Brunrandig/prickig på bilden.

Stina (min systers katt) hittades inmurad i en vägg/stomme på ett uthus. En person hade hört jamanden därinne och när ägaren av huset och tomten vägrade göra något så ringdes polisen. Katterna räddades, men även här hade någon hunnit avlida :-( De togs om hand av samma katthem som Silla med syskon.

På det katthemmet hittades dessa små charmisar så av mig och syrran. Lite skygga första veckan, men nu (lite mer än 4 år senare) är de otroligt keliga och snälla katter. Fast min Silla har fortfarande problem med främmande folk. Hon vågar inte gå fram till vem som helst.

#15 & #17 - Vad lustigt att katterna nästan har likadan ansiktsteckning :-)

Det kom ett par och knackade på hos min mormor mitt i natten för lite snart 1 år sen och sa att dom hittat en liten kattunge springandes på storavägen som bara var ca 4 veckor. Men mormor kunde inte ta in henne för hon hade en annan katt. Men nästa morgon kom dom tillbaks och bad mormor hjälpa för dom kunde inte ha den hemma hos sig för deras hundar hade försökt döda den lilla kattungen. Och den andra grannen dom frågat föreslog att dom skulle skjuta henne!:( Så min mormor gjorde ett försök vilket misslyckades katterna gick inte ihop. Men som tur var va min mamma hos mormor just den helgen och hon hade inte hjärta att lämna henne. Så hon tog med henne hem och här bor hon nu:) Snacka om att jag blev glad jag som just hade hållit på att tjata på mamma om en katt i en evighet:) Vi fick aldrig reda på vart hon kommer ifrån men både vi och veterinären tror att hennes mamma var en förvildad katt.

Det är katten till höger på bilden :)

Vilka berättelser man får läsa här. Bra tråd Morgan. /Vanessa

Oj då, det blir många…

Äldst är Triss eller kattmamman, 7år med sonen Pelle Stormobbaren (fast han har lugnad sig), 6år. Var bjuden (typ midsommar) till helt vanliga Svenssons, pappa, mamma och 2 döttrar. Hus på landet med en massa utekatter. När mannen blev full, berättade han att ibland brukar han skyter de när de blir för många och hur han ibland kastade ut gammal falukorv genom fönstret. Alla skrattade. Dottern visade oss en kattmamma med 2 ungar. Hon var/är jätteliten och hade knappt mjölk. Den ena kattungen höll på att dö. Vi bara tog med de.

Härlig läsning, tack att ni delar med er :-)

Jag skriver lite om vår äldsta katt Gustav, som har varit hoss oss i 11 år. Gustav är en katt som blev utslängd av en flickas föräldrar. Han blev instängd över en helg i Lyckeby skolans gympasal. Skolan var inte glada eftersom han gjort sina behov där. Sen bodde han mer eller mindre på skolan sprang i korridorerna. Fick en massa konstig mat av barnen. min son Johan sa att katten till och med åt maskar. Som sagt lärarna var inte glada, inte en del av barnen heller som kastade saker på honom mest bollar. Eftersom vi då bodde alldeles intill skolan såg jag honom ibland utanför mitt köksfönster där han ofta lurpassade på fåglar. Jag sa till Johan att försöka locka med honom hem till oss. Så en eftermiddag en höstdag. Kom Johan med Gustav efter sig. och jag sprang ut och kallade på Kisen( Det är fortfarande det namn han lyssnar till) Han kom till mig och jag lyfte upp honom i min famn, och bar upp honom för trapporna och in. Han var väldigt risig i magen den första tiden efter all konstig mat han fått. Nu är våran Kise en lite avvaktande kelsjuk going, som trivs bäst att ligga tillsammans med en människa i en varm säng. Sippan är hans bästa kattkompis ;-)

#25  Tack Karin för att du tog hand om Kisen…………..

Jag tackar alla som gett  kissekatterna  kärleksfulla hem………

#25 Stackars liten.. Det är inte lätt att vara oönskad.. Sorgligt. Tur att du fanns tillhands!

#25 Stackarn men vilken tur att du tog hand om honom! :)

Efter jag hade köpt mina två Norska Skogkatter råkade jag komma in på KKS sida. Jag var ganska omedveten om problemet med hemlösa katter, men efter jag hade läst om alla katter som behövde hjälp så bestämde jag mig för att ta in en katt. Jag resonerade så att det kunde ju inte vara så stor skillnad mellan 2 eller 3 katter

Första katten som kom hem till mig var Sermo som hade hittats mer död än levande tydligen på en bilskrot i Lund. Han bodde i ett stödhem. Han var världens mysigaste katt, men tyvärr terroriserade han mina andra katter, så han fick flytta till en annan familj. Ett ungt par som snart skulle ha barn och där han fick vara ensamkatt, vilket jag tror att han helst ville

Då fick jag istället hem lilla Fanny, också hon från samma bilskrot. Hennes mamma och syskon hade räddats, men sedan hade hon tydligen smitit iväg från sitt stödhem och sedan hittats igen några veckor senare. Hon vara bara en liten kattuhge då så det var säkert väldigt traumatiskt för henne. Jag har haft henne nu i ungefär 2 år och det tog mycket lång tid innan hon började lita på mig. Nu är hon väldigt gosig, men bara mot mig. Om någon annan kommer och hälsar på så gömmer hon sig under sängen. Det är Fanny på bilden

Några månader senare hamnade en avv katterna på kö på KKS sida hos mig. Hon var avlivningshotad men jag erbjöd mig att ta henne som stödhem. Men jag insåg att jag inte skulle klara av att lämna henne ifrån mig så nu är hon här permanent. Hon är också väldigt skygg och gör alltid Fanny sällskap under sängen om det kommer besök. Men hon älskar att ligga i min säng och gosa en lååång stund varje kväll, precis innan jag somnar..

En jättestor bitack till Nyneave för att du tänkte på hemlösa katter!

Kisse: En höst för några år sen satt en mager katt ute på gårdsplan och skrek. Min kille (detta var innan vi träffades) lockade in katten och matade den, och sedan fick den komma och gå som den ville. Den stannade dock kvar här, och det är vår Kisse. Han var uppenbarligen van vid att äta matrester ute, inte mycket han fnös åt. Han tröstäter så fort något inte går som han vill, och han är en mycket bestämd herre. Därför är han numera mer rund än mager.

Lillan: Kring juletid -05 hittade en snäll familj en ung honkatt som var hemlös. De tog hand om henne, men de hade katter från tidigare som hon inte riktigt kom överens med, och man hade egentligen tillräckligt med katter. Så de satte ut en annons. Framåt våren hade vi bestämt att vi skulle ta en katt till, så jag höll ögonen öppna efter en. Av någon anledning fastnade jag för just den här annonsen, och vi åkte och hälsade på. Vi bestämde oss direkt, om bara Lillan och Kisse kunde komma överens skulle hon bo hos oss. I början var Lillan blyg, och tyckte Kisse var läskig, men med tiden släppte det. Att hon på den tiden var okastrerad och löpte underlättade, då glömde hon bort att vara rädd :) Numera är Lillan vår lilla polis, som ser till att de andra katterna sköter sig.

Pluto: Min "svärmor" hade varit och handlat, och var nu på väg hemåt. Då hörde hon jamanden i skogen vid vägen, och var tvungen att stanna och se efter. Det var en halvvuxen katt som kallade, men han vågade inte riktigt komma fram innan hon tog fram lite kattmat. Han var ordentligt hungrig. Hon ringde min sambo för att höra vad hon skulle göra med katten, hon kunde inte ta honom då hennes katt inte accepterar andra. Han sa att hon skulle hämta hem katten till oss. Det gjorde hon, och jag fick en riktig överraskning när jag kom hem. Pluto är världens gosigaste, klumpig och lite dumdristig när han klampar fram mot de andra katterna. Pluto ser hela världen som en lekplats. Han är för övrigt döpt efter planeten som inte längre är en planet.

Grizzly: Jag hade sett honom några gånger häromkring, men inte tänkt så mycket på honom. Men kvällen när det regnade och han satt utanför porten i timmar kunde jag inte släppa honom. Jag gick ut och satt med honom ett bra tag, han var lite tillbakadragen först, men när han kom fram var han så glad och buffade och spann högt. Han hade öronskabb och var full av rivsår, antagligen både från kliandet och slagsmål, så han såg ganska förskräcklig ut även om han var i god kondition annars. Han fick i alla fall komma in till oss. I början hade vi inte tänkt behålla honom, utan ifall han inte hade en ägare hitta ett hem åt honom. Men han charmade oss totalt, så vi ville pröva, och det har gått både upp och ner. Kisse är väldigt försiktig och rädd för honom, medan det för det mesta löper bra med de andra. Grizzly själv är social utan att vara påträngande, han har pondus och sköter sitt, men älskar att gosa.

putt