Klart det är inte kul att få konkurens:) Ni får trösta henne….

Lillkatten är nog snart heltam.

Grattis :)

Bilder?

Tror att det kommer att rätta till sig så småningom..kanske den äldre missen blivit lite "sotis"! ´Men hon förstår säkert snart att hon fortfarande är lika älskad..o sen lugnar det nog ner sig när dom får vänja sig vid randra, dofter och hela härligheten.-O)

Tack för svaren :) ja, vi har gosat lite extra med den äldre katten och hon börjar redan piggna till lite, så förhoppningsvis deppar hon inte alltför länge. Skälet till att hon kom hit var att hon vantrivdes på katthemmet, fräste och morrade åt de andra så hon är kanske lite av en surtant ;)

Hon kommer säkert att vänja sig. När vi får hem någon ny katt är gamla hanen jättesur och fräser i flera veckor och går även ut på en lång runda på flera dagar. Det gör han jämt när han blir sur. Men till och med han vänjer sig även om det tar minst en månad ibland.

Det brukar inte ta lång tid förrän katten/katterna man redan har börjar vänja sig vid nytillskottet. Räkna med en vecka eller två, sedan har det garanterat släppt. Det går alltid fortare och enklare när det är en kattunge.

Det man ska göra är att fjäska och ge mycket uppmärksamhet till den/de katter man redan har så att de inte känner sig bortglömda. Gärna lite extra godis och lek för då förknippar de nya katten med något positivt. Man ska absolut inte fya och bestraffa katterna om de är lite vresiga, fräser eller morrar. Då kan man förvärra det istället.

Storkatten har åtminstone förlåtit sambon och mig nu, för att vi släppt in en inkräktare, det hjälpte till slut med tonfisk och lite extra ledig plats vid fotändan i sängen. Vi låter henne hållas med fräsandet och morrandet, så länge de inte slåss är det ju ingen fara. Sambon blev lite förskräckt att vår lilla myspropp kunde åstadkomma sådana monsterljud

Jag funderar på om vi kanske har lite för stort utrymme till lillkattan för tillfället, hon har ändå vardagsrum, kokvrå och hall att smita iväg till och kan utan problem hålla sig ganska långt ifrån oss. Hon kommer ju i närheten om i ställer maten precis intill, eller leker med vippan, men hon blir väldigt rädd om man rör sig.

Nu är det ju bara andra dagen hon är här, och vi har ingen brådska, men vi är ju tämligen ovana vid sådana här blygisar. Vi vill ju helst att hon ska bli så social som möjligt, tyvärr är ju mindre sociala katter svårare att hitta permanenthem till. (Hon var nämligen adopterad redan, men köparen tyckte att hon var för skygg och ville inte ha kvar henne)

I det här ögonblicket ligger lilla "skyggisen" och spinner på soffarmstödet medan min sambo klappar henne, så hon var ju inte alls så rädd som vi fick uppfattning om när personen som hade adopterat henne från katthemmet lämnade henne hos oss. Men vi är så stolta över lilla tuffingen, hon är ju jättemodig! :) Den äldre kattfröken är inte riktigt lika morrig och fräsig på lillan, de kan vistas i samma rum utan problem. Men när lillkatten kommer skuttande mot henne ryter stora ifrån.

Kanske ni kan ta em jourhemskatt till i samma ålder? Då kan de två leka och gammalkatten har sin ro.

När vi tog in vår hittekatt så surade min "egna" katt Monster sktlänge. Han sov inte ordentligt på jättelänge och han fräste och morrade och blåste upp sig så fort den andra katten kom nära. Han var ca två år när hittisen kom.

Helt ärligt så tog det mycket längre tid än vad jag trodde innan Monster slappnade av, Monster lekte ändå aktivt med många av katterna på gården när han var utomhus. Min uppskattning är att han inte helt blev sig själv förrän ca 1,5 år. Han slutade morra och fräsa efter ca 3 månader, han slutade nog inte vara rädd förrän efter ca 6 månader. Dock försvarade de varandra utomhus, även om de inte var sams inne. Efter 6 månader började de leka med varandra, dock så gick det för långt ibland och slutade i morr och fräs. Det ballar fortfarande ut ibland så att en av dem skriker till så man får sära på dem. Monster är dessutom en ensamkatt så han vill aldrig ligga nära eller tvätta på Grendizer (hittisen). Grendizer vill gärna, men Monster vill helst inte ha kroppskontakt alls med andra katter. Stackars Grendizer!

Idag är de 6,5 år gamla (hittisen blev också uppskattad till två år när vi tog in honom).

Alla katter är olika, men det viktigaste är att ge dem tid (kan vara lååååång tid) och uppmärksamhet. :)

Jag ska försöka bifoga en bild som visar hur nära varandra de sover. Max så här nära.

#9 Tyvärr har vi inte plats för ännu en katt, det blir nog bara värre för stora katten att dela lägenheten med två andra. Hon är ju dessutom bara tre år och i fin form, så det är inte så att hon är gammal och skröplig.

Men ärligt talat förstår jag inte hur lillan kunde placeras ut som ensamkatt från första början. Hon är ju så kontaktsökande mot den andra jourkatten här, och desto blygare för människor, så jag hoppas verkligen att katthemspersonalen håller med om att hon mår bäst med en snäll kompis som kan "prata katt". Jag tror faktiskt att det var därför hon var så skygg där hon bodde innan.

Var i landet placerar katthem ut kattungar som ensamkatter? Några sådana katthem finns inte i Sthlm.

#12 Ack Värmeland du sköna…

Jag hade fått uppfattningen av att katthemmet här inte placerade ut kattungar som ensammingar, och är uppriktigt sagt förvånad.

Vill bara ge en liten uppdatering! Nu leker lilla och stora katten tillsammans - de turas om att jaga varandra genom lägenheten och drar fram som en orkan… Det är skönt att storkattens busighet har kommit tillbaka igen, och det är så gott som fräsfritt. Kan bli lite tjurigt när lilla smyger på stora när hon går på lådan - och det är ju inte så konstigt ;) På kvällarna får vi klappa lillan, då är hon trött efter allt bus, men om hon ser handen komma kan hon bli skrämd. Men när vi väl klappar njuter hon verkligen och spinner massvis. Igår lade hon sig och började spontan-spinna när jag prat-gullade med henne från ca 1m avstånd - så himla charmigt!

Ní ska få se en liten bild på lillan också! Visst ser det lite ut som att hon har mustascher?!

Otroligt fräsigt utsende med mustascher, för min senaste honkatt som är ca två år har detta med och alla som har set henne har svårt att hålla sig för skratt.

Tänkte bara ge en liten uppdatering om hur det har gått.
Igår var min syster och hennes sambo här och hälsade på och gissa vem som sprang direkt fram till dörren och hälsade på dessa "nya" människor genom att stryka sig kring benen? Jo, lilla "skyggis"!

Nu behöver vi inte ens "lura till oss" kel, utan hon kommer själv fram och kurrar när hon vill bli klappad, eller så kan vi locka på henne så kommer hon till oss.

Vi är övertygade om att stora jourkatten, Tussan, har bidragit enormt mycket till att lillan vågat komma ur sitt skal. Hon kommer inte att adopteras som ensamkatt igen.

Vi har ju inte varit jourhem åt någon yngre katt tidigare, de har varit mellan 3 och 5 år allihop, så det har verkligen varit ett sjå för oss att ha ordning på den lilla busmaskinen. Det är ju helt otroligt hur mycket energi och påhittighet som kan finnas i en så liten kropp! Vi har blivit helt fascinerade över hur allt kan vara en leksak, en kapsyl, skosnöre, min tå, julgranen = klätterträd, hörlurar, en strumpa…

Nu blir det sista uppdateringen här, för idag flyttar nämligen Lillkatten till ett alldeles eget permanenthem! Jag tror att hon kommer trivas toppenbra, hon får nämligen ett helt gäng kattkompisar att leva rövare med, och mycket trevliga människor som hon klickade direkt med när de var och hälsade på henne. Det kommer ju bli lite tomt förstås, att inte ständigt ha en liten grå vilding kring fötterna (hon har fällt mig flera gånger) men Stora katten blir nog glad att få lägenheten för sig själv igen :)

Grattis till samtliga inblandade!

Härligt.