Vad är det för utvecklingsstörning det rör sig om?

Det vet jag faktiskt inte, dvs har inget namn på det. Men jag kan ju beskriva "symptomen".

Kan berätta lite om katten först. Hon kommer ifrån ett katthem och är ca 3½ år. Hon är en infångad kattunge till förvildad katt. Jag fick ta hem henne då hon var 12 veckor och jag tror inte hon varit på katthemmet mer än 2-3 veckor då.

Efter ett tag förstod jag att hon är, åtminstone till hälften, rag doll. De växer ju ända till 4 års åler, men jag har kontaktat rag doll-uppfödare som jag känner och det här gäller fysiskt, säger hon, mentalt ska de utvecklas som vanliga katter.

Nåväl, symptom:

1) Hon har ovanligt svårt för omställninngar och förändringar (kan t ex  bli rädd om jag byter gardiner).

2) Hon har väldigt låg smärttröskel - skriker även om det inte gör ont.

3) Hon förstår sig väldigt dåligt på faror.

4) Om hon springer på mig, så förstår hon inte att hon själv åstadkom detta - utan tror att jag "slår" henne. Sen tittar hon på mig som att hon tror att jag förvandlats till någon annan person och kan gå och gömma sig i bortåt 6 timmar efter en sådan incident.

5) Hon ligger precis överallt och flyttar inte på sig om man vill fram (måste ha lampa tänd på natten för att inte trampa på henne).

6) Innan förra sommaren var hon ganska social med andra människor (hon är gräsligt "mammig" med mig), men blev då skrämd av ett barnbarn och gillar inte folk sen dess (jag tror inte barnbarnet gjorde särskilt mkt). En vanlig katt eller hund ser ju skillnad på ett barn och en vuxen, men det tycks hon inte göra.

7) Hon får väldigt lätt panik, antingen rusar hon då runt tills hon stupar (eller försöker klösa sig ut, i bur, går inte ha henne i bur) om man inte får tag på henne och kan hejda henne. Eller så kryper hon under någon möbel och sätter sig och gallskriker. Hon får t ex panik av att åka bil, om hon fastnar i något osv.

8) Vi har en stor altan de går ut på där en tredjedel saknade tak förut (vi har nu satt på tak och nätat in), därför har förra ägaren satt upp ett platstak UNDER altangolvet för att hålla området under altan torr. Det ligger ca 30 cm under golvet.

På detta tak brukar en av traktens hankatter hälsa på mina katter, dvs den andra, för den här lilla, Emmis heter hon, blir livrädd. Min andra katt kallar jag Dunis och hon vet givetvis exakt när hankatten är där eller inte. Men inte Emmis. Ganska ofta går hon och kikar under fötterna för att se om han är där. :)

Hon har också lite fysiska skavanker, men dem hoppar jag över nu. :)

Ja det var lite om hennes problem. Jag vet inte riktigt hur mkt hon lider av detta, svårt att avgöra. Paniken lider hon säkert av.

Här kommer en bild på mina kissar; Emmis den mörka och Dunis den ljusa. Taget vintern 09-10 tror jag.

Låter som en väldigt otrygg katt. Hur gammal var hon när hon togs från mamman?

Skulle pröva med Feliway eller Zylkene ett tag för att se om beteendena ändras.

Säger också som ovan - verkar vara otrygg. Kan hon ha mist sin mamma för tidigt?

Nja ni. Vet inte exakt när hon skildes från sin mamma. Vid 9 veckor kanske. Minns inte om mamman var med till katthemmet. Tror inte det, men hon hade med sig två småbröder.

Men det är nog inte det som är problemet. Jag har haft katter i 38 år och förr tog man kattungarna vid 8 veckor och de betedde sig inte på detta vis för det. :)

Jag VET att hon är utvecklingsstörd, då jag har väldigt stor erfarenhet av utvecklingsstörda människor. Otrygghet är ofta en del av utvecklingsstörningen - dvs ett symptom av den, oberoende av vad för uppväxt man haft.

Och fler av de beteenden hon uppvisar har INTE med otrygghet att göra. Och jag har haft otrygga katter förr och det är lixom en annan sak.

Den andra katten jag har, var extremt otrygg när jag fick henne. Också hon från katthemmet. Hon var upphittad i en sjö där någon försökt dränka henne vid 6 veckors ålder. Hon hade eget rum på katthemmet och så fort en människa klev in där tryckte hon sig mot väggen och skakade som ett asplöv. Och när jag såg henne första gången hade hon varit på katthemmet i ETT ÅR utan någon större förbättring.

Idag mår hon mycket bättre även om hon fortfarande är skygg för främmande och ogillar när man lyfter henne. Hon visar inte dessa konstigheter som Emmis gör. Dvs hon ser skillnad på vuxna och barn, hon vet när hankatten är under altanen utan att titta efter hela tiden, hon illvrålar aldrig (har faktiskt aldrig träffat en katt som skriker som Emmis gör), hon får aldrig fullständig panik och reagerar inte våldsamt på förändringar.

Så det Emmis uppvisar är något annat än bara otrygghet. Det påminner starkt om beteendet hos vissa typer av utvecklingsstörning på människor.

Men det verkar inte finnas någon forskning eller kunskap om detta någonstans. Men jag tar det som det är - väldig massa extra jobb med så här skadade katter - men jag är hemma hela dagarna, så det går bra.

De är fantastiskt gulliga båda två och jag skulle definitivt inte vilja vara utan dem. :)

Intressanta beteenden du beskriver. Om exempelvis syretillförseln till hjärnan någon gång blivit blockerad när katten var liten kan det ge upphov till hjärnskador, precis som hos människor. Det är väl heller inte otänkbart att katter kan födas med lägre intelligensnivå eller andra åkommor, särskilt inte om katten är inavlad (inavel är ju lätt hänt i kattkolonier tex, med tanke på att hon var hittekatt). Och att det "bara" vore en otrygg katt har jag svårt att tro.

Men gällande nummer 5 så gör mina katter detsamma ;). Får alltid "åka skidor" för att inte trampa på katterna om jag ska gå på toa på natten. Och finns en del katter som får panik i burar. Men allt tillsammans, nej det är verkligen inte normalt.

Eloge till dig och alla andra som klarar av att ta hand om så pass speciella katter! Härligt att höra att även de kan få ett gott liv - istället för att bara avlivas..

Jag tror också det har att göra med att hon är född ute till förvildad mamma. Har sett utvecklingsstörning förut hos såna katter. Tror också det kan ha att göra med dålig näringstillförsel - saker och ting växer inte som de ska.

Hon har också en del fysiska besvär. Väldigt ömtilig mage. I början hade hon diarré och feber 3 månader i sträck. Hon tålde bara kalvfrikadeller. Såna man ger till bebisar. Men det blev för dyrt så det blev till att rulla och koka själv. :)

Hon får ibland någon sorts hostattacker, verkar nästan som hon sätter i halsen , fast hon inte äter just då. Eller så är det något som retar.

Vill berätta lite om min första honkatt, min andra katt överhuvudtaget. Hon var dotter till den första som var en hane. Det här var väl -74 tror jag. Hon hette Sippan.

Henne fick jag när hon bara var tre veckor (någon sköt hennes mamma). Hon kunde inte äta själv och inte tvätta sig osv - allt detta fick man hjälpa henne med. På nätterna sov hon över min hals (det gällde att ligga stilla, hihi). Hon var så liten att hon inte nådde ner på någon sida, utan hängde som en liten trasa.

Men hon klarade sig väldigt bra här i livet - växte upp till den mest intelligenta och stabila katt jag någonsin haft - fast det var bara mig hon tolererade fullt ut.

Så det behöver inte alltid betyda att katten blir otrygg för att den förlorar mamman för tidigt. Sippan var väldigt trygg, stentuff, mentalt stark och säker i sig själv. :)

#8 Nu ska man ju vara ytterst försiktig med jämförelser mellan katt och människa, men långvarig hög feber kan ju ge hjärnskador hos människor, och har kanske varit en bidragande orsak till din katts besvär?

Jo långvarig hög feber kan säkert ge hjärnskador som #10 säger, liksom svår undernäring i fosterstadium/tidig uppväxt.

Oavsett bakomliggande orsaker är det synd om lillmissan Emmis - glad att se hur underbart gott hon verkar må på fotot dock! :-) - så huvudsaken bör väl vara vad som kan göras för att ytterligare underlätta livet för henne. Utvecklingsstörda människor vet jag just inget om alls heller, eller vad man "gör", och säkert är forskningen på området obefintlig vad gäller katter.

Men som #5 föreslår, prövat Feliway (väggadaptor) och/eller Zylkene?

Och för allt i världen, ge tusan i att byta gardiner! ;-)

Tips:

KATTBETEENDERÅDGIVARE SUSANNE HELLMAN HOLMSTRÖM kolla om du kan få några råd här. Hon finns på Facebook.

Nalle

Tack för tips.

Hon hade inte hög feber. :)

Ja, jag får sluta byta gardiner.

Men som #5 föreslår, prövat Feliway (väggadaptor) och/eller Zylkene?

Vet inte vad det här är för något? Kan någon upplysa mig?

Hittade själv. Kanske kan vara värt att testa.

Annars fick hon, när vi flyttade senast, homeopatmedel som var lugnande och det funkade rätt bra. :)

#14 Vilket homeopatmedel var det? Min katt avskyr transportburen. Har sprayat den med Feliway men det hjälpte inte, så det är värt att pröva något annat!

Det heter Aconitum D30, men jag hade stora problem att hitta någonstans att köpa det på nätet. Kommer inte ihåg vart jag köpt det. Ska fråga personen som tipsade om detta.

Fast Emmis åker inte i buren, trots medlet. Hon ligger bredvid mig, under en kappa eller så, i baksätet. Någon annan måste köra och det går inte hur långt som helst. :) Max ½-timma, trekvart eller så.

Är inte troende vad gäller homeopatmedel. Anslöt mig till rekommendationen att pröva "Feliway (väggadaptor) och/eller Zylkene" som ett försök att skapa ett tryggare hemmaboende för en katt som enligt TS nu varit extremt otrygg i ca 3,5 år, om jag förstått rätt. Alltså inte tillfälligt Feliway-spray för bruk i en transportbur. Hur går det för Emmi? Kan bara fortsatt glädja mig över trivseln med kompiskatten på fotot. :-) Hon ser ut att ha ett gott hem trots allt. Till Lycka!

Edit. Ser i #13 att katten inte haft "hög" feber. Missade det. Men hon har haft "feber" i 3 månader och det kan naturligtvis inverka. Vidhåller att viktigast att göra ngt åt hennes predikament. Som de är nu. Och med en fortsatt kärleksfull matte/husse finns alla förutsättningar. (Försökte heller inte vara lustig med det där om att sluta byta gardiner. Bara skämtsamt uppmuntrande. Det var kanske dumt. Hur som, superfin katt!)

Är ni 100 på att katten ser ordentligt?

MM…jag startade lixom inte tråden för att få tips om hjälp…men tack för alla råd ivf. Jag startade tråden mest för att se om det finns någon kunskap om utvecklingsstörda katter. Lite mer kunskap sitter aldrig fel. :)

Tycker kanske inte heller att hon är extremt otrygg, hon är lugn för det mesta, men väldigt "mammig", dvs "mattig". Det som är svårast för henne är förändringar…men så länge allt är som vanligt är hon cool.

Just nu har hon lite problem…jul, nyår och så…då händer det lite för mkt och annorlunda saker. Då blir hon mer skärrad. Men det här är typiskt för vissa utvecklingsstörningar och det man kan göra åt det är att vara försiktig med förändringar.

Jag har just nu också två nya hittekatter som bor i källaren. Tror inte hon förstår det riktigt…men hon uppfattar att jag springer ner i källaren mer och är där längre stunder och det oroar henne en del…förändring.

Den andra katten har reagerat precis tvärtom…hon vet nog väldigt klart att det finns ytterligare katter i huset och det har fått henne att våga ta för sig mer. Vilket är bra, för hon har haft svårt för det förut.

Man behöver inte "tro" på homeopatmedel (eller andra naturmedel)…man testar dem och funkar de så gör de ju det. Eller? :) Man kan inte få någon placebo-effekt på djur.

Ja, jag är nog 100 på att hon ser ordentligt.

Angående detta med homeopatmedel. Det har införts restriktioner angående dem…så jag är inte helt säker på att detta medel går att få tag på längre. Kanske om man kontaktar en homeopat…men det finns inte i någon webshop jag hittat. Inte där jag köpte det själv heller (fick adressen dit av min vän).

Hon säger att om man redan är kund där så kan man få tag på det. Hon är det…så den vägen skulle det möjligen gå.

Det finns ju forskning som tydligt visar att katter (och alla djur) kan få/ födas med hjärnskador. Och "utvecklingsstörning" beror väl oftast på en hjärnskada. Googlar du hjärnskador och katter får du upp mkt träffar.

Ok, ska titta på det.

#16 Tack så mycket. Allt är värt att prova. Hoppas att det går att hitta någonstans. Lycka till med Emmis

skriver lite för att få en chans att följa tråden och nya inlägg. Tycker detta är intressant. Naiv som jag fortfarande kan vara på många plan visste jag inte att en katt kan vara utvecklingsstörd. Varför jag har haft denna tro kan jag inte svara på. Kanske för att jag aldrig tidigare har hört talas om det.

Har visserligen haft en del funderingar på om det kan ge någon form av psykiska skador på en kattunge vars mamma gått på p-piller under hela dräktigheten men aldrig haft funderingar på just utvecklingsstörd.

Jag har råkat ut för detta faktiskt. Den katt jag nämnt ovan, som hette Sippan (min första honkatt) fick 5 kullar med ungar innan jag steriliserade (hette så på den tiden) henne (man var inte så klok på som ung).

Mellan andra och tredje kullen gick hon på p-piller, men blev dräktig ändå. Tror jag upptäckte detta snabbt och avbröt behandlingen - men det hjälpte inte.

Ungarna föddes gravt utvecklingsstörda, även fysiskt. De såg ut som små "griskultingar". Sippan övergav dem direkt, så vi avlivade dem. De hade nog inte haft någon chans att överleva ivf.

Jag trodde då (och än) att det berodde på att hon ätit p-piller överhuvudtaget - inte bara under dräktigheten. Men jag tror också att p-pillren var mkt sämre på den tiden (precis som de var för kvinnor förr - för starka).

Nu tror jag inte att min katt är utvecklingsstörd men har/haft   lite beteenden som jag inte sett hos någon annan katt jag haft.

Hade en honkatt tidigare som gick på p-piller och trodde blint på vad både folk och veterinär sa och trodde inte hon kunde bli med ungar.

Men det blev hon och jag hade ingen aning om att hon var dräktig. Hon visade inga tecken alls på det. Vilket gjorde att hon åt piller under hela dräktigheten fram tills hon födde. Hon fick 3 ungar varav den första var döfödd och gravt missbildad, dom andra två (shiba och Tiwaz) levde och såg normala ut.

Vet inte om något av beteende beror på pillerna eller inte. Katter är ju individer som har sitt egen personlighet och sätt. Och ibland kan det vara lätt att man som ägare tolkar saker som fel/onormalt bara för att ett beteende inte känns igen från någon annan katt. Ibland kan jag ha lätt att se  "fel" som inte är fel utan tillhör kattens personlighet.

"Googlar du hjärnskador och katter får du upp mkt träffar."

Tack. Gjorde det men kände inte igen Emmis i något av detta - däremot känner jag igen henne i beskrivning av utvecklingsstörning hos människor.

Har som sagt en del vana själv också. Har levt knappt 40 år med utvecklingsstörd lillebror och jobbat i Omsorgen i 10 år och mkt känner jag alltså igen. Kanske ska skriva lite om det då. :)

Utvecklingsstörning

Den här texten som jag totat ihop lite hastigt handlar om människor - men i detta känner jag alltså igen Emmis.

"Utvecklingsstörning, förståndshandikapp eller begåvningshandikapp är när en människas kognition inte utvecklas normalt. Man har inte samma förutsättningar som andra för att förstå, lära sig nya saker och uttrycka sina tankar och känslor.

Utvecklingsstörning är en svårare form av inlärningssvårigheter.Det är de kognitiva funktionerna som påverkas, inte de känslomässiga faktorerna, kreativiteten eller den kroppsliga utvecklingen."

Kognition

"Kognition är en psykologisk term och kan kort förklaras som en samlingsterm för de mentala processer, normalt viljestyrda, som handlar om kunskap, tänkande och information.

I klassisk psykologi talades om kognition, emotion och volition, alltså tänkande, känsla och vilja som de tre begrepp som styr psyket.Kognition och perception, det vill säga de psykologiska processer som är aktiva då vi tolkar sinnesintryck, är inte två helt skilda områden utan överlappar varandra något.

Inom området kognition ryms studier av hjärnans olika funktioner såsom tänkande, uppmärksamhet, minne, inlärning, medvetande, språk samt beslutsfattande och problemlösning.

Eftersom sinnesuppfattningen och tolkningen av dem beror på kunskaper och erfarenheter, ingår en del av dessa i kognitionen. En del andra processer, såsom viljestyrd motorik, språk, verklighetsuppfattning, är helt eller delvis inlärda, hör också till kognitionen."

Vad innebär utvecklingsstörning?

Den som har en utvecklingsstörning har svårt att förstå och lära sig vissa saker. 1)
De flesta barn med en utvecklingsstörning utvecklas på ett liknande sätt som alla andra inom en rad områden: motoriskt, intellektuellt, språkligt, känslomässigt och socialt.

De genomgår samma faser men med långsammare utvecklingstakt och når inte lika långt som de flesta andra barn."

De har också svårare att uttrycka sina tankar och känslor.2)

Känslorna uttrycks antingen för svagt, för starkt eller inte alls.

1) Det är alltså det här som gör att utvecklingsstörda har mycket svårare att klara av förändringar (både människor och djur). För förändringar innebär att man måste tolka, förstå och lära sig nya saker!!! (Min kommentar.)

2)I Emmis fall så uttrycker hon dem alldeles för starkt alltså (och hon känner/upplever dem säkert också mkt starkare). Det gäller t ex hennes panik och smärtöverkänslighet. Hon är alltså inte i första hand otrygg, utan har lixom "ingen koll" på sitt känsloliv.

Ta katten till en veterinär. Att inte göra det är djurplågeri. Kontrollera att hon ser ordentligt och hör ordenligt.

#29 En veterinär undersökning är naturligtvis alltid att rekomendera om det nu inte gjorts tidigare. Om jag nu förstått det rätt har kissen funnits hos TS i drygt 3 år. Det är således inget nytt problem som uppkommit.

#26 Känner också till fall där p-piller gett olika typer av skador på kattungar.

Tyvärr verkar det inte som att p-piller för katter har utvecklats så mycket genom årens lopp.

#30 Jag har inte sett några fysiska skador. Är mer beteendet som jag inte alltid känner igen och har sett på andra katter. Men vet inte om jag skall kalla dom för normala eller onormala beteende då katter är som vi människor individer och har egna personligheter.

Ingen av dom två katterna som överlevde har när dom var kattungar som andra katter varit nyfikna, jagat människor fingrar och tår. Varit extremt rädda redan som kattungar för främmande. Sprang och gömde sig och kom inte fram fören folk hade gått. Reagerade även på hastiga rörelser även från mig. Skyggheten satt i under hela uppväxten och även som vuxna.  Ingen av dom blev någon katt som ville gosa eller ligga i knät. Visade aldrig intresse av att leka varken med mig eller leksaker dom fick. Däremot med garnnystan, pingisbollar etc.

I   dag har jag bara shiba kvar. Tiwaz gick bort för 2 år sedan. Shiba har blivit mer social och kelen sen han blev själv. Gosar och ligger i knät då och då. Men gosar många gånger hellre med stolar, bord, lampor m.m.

Är fortfarande skygg för främmande men är samtidigt väldigt nyfiken och kommer fram efter en stund och hälsar. Är det någon han känner igen går det att kela lite men aldrig upp i knät på någon besökare.

Har många gånger funderat på om detta är ett resultat efter att mamman gick på piller hela tiden. Eller om det är en del av hans/deras personlighet bara.

#31 De katter jag tänker på hade mer fysiska skador/sjukdomar. En dog vid födelsen och två innan de var ett år gamla. Vid ett av fallen konstaterades att det var cancer.

Snälla sakring - jag VET att hon varken ser eller hör dåligt. Anser nog att jag är fullt kompetent att kunna bedöma det själv.

Djurplågeri säger du - ok, jag förlåter dig, för du talar ur okunskap.

Att ta henne till vetrinären i onödan är däremot djurplågeri - eftersom detta är oerhört påfrestande för henne. Dels bilåkandet, ny miljö, okända människor, okända handligar (undersökning).

Sist hon var hos vet (vilket hon bara varit en gång med mig + en gång med personal på katthemmet), fick jag världens utskällning eftersom hon då var så väldigt stressad av bilturen. Inte heller han förstod detta, utan trodde att hon blev stressad av mig/alternativt att jag gjorde saker som stressat henne. Och inget kunde vara mer fel.

Att ta henne till vet är alltså en alldeles för stor omställning/påfrestning för henne för att jag skulle utsätta henne för det utan att det är VÄLDIGT nödvändigt. Ok?

Jag känner att jag vill klargöra en del saker här. Det känns som en del av er missförstått saker och ting här. :)

Jag har i denna tråd beskrivit Emmis problem - MEN jag sa INTE att hon lider konstant av dem - för det gör hon inte. Uppskattningsvis mår hon bra minst 95% av tiden. Mkt pga att jag anpassar hennes miljö efter hennes besvär.

Om vi tar t ex "panik", ett av de besvär jag nämnde, så ser det väl ut ungefär så här.

Hon kan bli rädd i olika grader:

1) Lite rädd = hon springer ifrån det hon blir rädd för, men gömmer sig inte.

2) Rädd = hon springer och gömmer sig under någon möbel och kan stanna där en god stund.

3) Mycket rädd = hon springer och gömmer sig under en möbel och sätter sig och gallskriker.

4) Panik = hon rusar skräckslaget runt och stannar inte förrän man hejdar henne (alt hon kollapsar).

Lite rädd kan hon bli ett par gånger om dagen.

Rädd blir hon kanske 25-30 ggr per år (främst om det rasar väldigt mkt snö från taket på senvintern eller det kommer mkt folk på en gång).

Mycket rädd har hon kanske blivit 5-8 ggr i hela sitt liv och det var ett och ett halvt år sen senast.

Panik har hon fått 3 ggr i hela sitt liv och hon har aldrig kollapsat eftersom jag lyckats ta henne ifrån det "farliga". Också 1½ år sedan senast.

Så, som ni ser, är inte detta ett jätteproblem och hon går inte omkring och är otrygg för jämnan. Jag anpassar hennes tillvaro till hennes besvär och för det allra mesta funkar detta utmärkt. :)

Är benägen att instämma med #29 - att ta katten till veterinär, men respekterar matte/husses bedömning att det kan vara alltför stor påfrestning.

MEN, TS och #28 - du har många resonemang kring problematiken kring utvecklingsstörda barn. Här på forumet finns uppenbarligen inte kunskapen om "utvecklingsstörda" och/eller "hjärnskadade" barn. Och därmed inte heller kunskapen om relevansen i relation till "utvecklingsstörda" och/eller "hjärnskadade" katter. Så det teoretiska resonemangen kanske kan föras någon annanstans?

Det viktigaste måste väl vara att söka en lösning för din katt?

Och då undrar jag igen om du prövat Feliway (väggadaptor) och/eller Zykene? Bara som en övergångshjälp? (Eftersom du prövat ngt homeopatmedel som du säger funkade ok, men du nu inte kan få tag på?) Har själv aldrig använd Zylkene, men Feliway väggadaptor då jag tagit in främmande katt. Vet uppriktigt sagt inte om just det hjälpte (för prövade ju inte utan ;-)) men det funkade. Menar bara att det kan vara värt att pröva för din Emmie. För det är definitivt inte skadligt. Kanske kan det hjälpa henne att att "ha koll på sitt känsloliv" som du säger att hon saknar.

**Framförallt är det så att vi alla här önskar det bästa för din katt.
**

Önskar fortsatt lycka till!

#34 Ser detta först nu efter att jag skrivit mitt inlägg #35.

Mår missekatten bra 95% av tiden är det topp tycker jag :-) Lät allvarligare än så från början.

Helst ska alla alltid må bra 100% av tiden förstås men det är liiiite svårt att uppnå, right. Som sagt, ser på det enda fotot - som jag fortsatt tjata om! - att missen njuter av tillvaron. Sen kan man förstås fråga om sådant som är problematiskt. Möjligt att att vi missförstått här då. Desto bättre!! :-)

Jag förstår faktiskt inte varför jag ska ta henne till en vet? Vad skulle denne göra lixom? Utvecklingsstörning går inte att bota. Inte syn- eller hörselbesvär heller så vitt jag förstår. :) En katt kan ju inte få glasögon eller hörapparat - så vad skulle vet göra? :)

MEN, TS och #28 - du har många resonemang kring problematiken kring utvecklingsstörda barn.

Här på forumet finns uppenbarligen inte kunskapen om "utvecklingsstörda" och/eller "hjärnskadade" barn.

Nä precis, det är väl därför jag försöker bidra med lite kunskap så att man har den sen.

Och därmed inte heller kunskapen om relevansen i relation till "utvecklingsstörda" och/eller "hjärnskadade" katter.

Nä, men när man fått denna kunskap, så kan man sedan själv skapa denna relevans!

Så det teoretiska resonemangen kanske kan föras någon annanstans?

Och därmed uteblir denna sistnämnda möjlighet!

Ok, här kan ni se lite mer av Emmis på video. Till saken hör att jag gör smycken och här har jag lekt lite. :)

Emmis har gjort detta ända sen hon var liten och gör det minst en gång per dag, annars är hon inte nöjd. :)

Snälla sakring - jag VET att hon varken ser eller hör dåligt. Anser nog att jag är fullt kompetent att kunna bedöma det själv.

Det måste vara underbart att ha denna kunskap och att konstatera det utan någon veterinärutbildning och utan några tekniska hjälpmedel. Själv åker jag till veterinären hellre en gång för mycket än en gång för lite.

Förstår också att vaccinering mot kattsnuva en gång om året och kattpest vart tredje år inte är något som du utför. Eller kan du du göra det själv samt en allmän hälsokoll?

Hoppas att katten inte drabbas av FORL då man behöver röntga för att få det det konstaterat. På min äldsta katt upptäcktedet detta när hon skulle vaccineras och fick sövas och röntgas och dra ut tänder.

Tycker fortfarande att det låter som en katt som blivit otrygg pga att den tagits för tidigt från sin mamma, och sedan inte blivit ordentligt upplärd av någon annan katt. Katter är olika individer och har olika psyke utan att för den skull behöva vara förståndshandikappade. Om hennes föräldrar och mor/farföräldrar har levt förvildade i i flera generationer är det inte konstigt om hon själv också är mer vaksam och försiktig till sättet. Kynnet ärvs också.

Skulle sönderrivning av papper indikera på ett förståndhandikapp så har jag en hel bunt med såna katter här hemma. Jag får gömma undan hushållspappret om jag inte vill ha det söndersmulat över hela hemmet.

Vill vädja till deltagarna i denna diskussion att hålla den på en balanserad nivå och inte gå till angrepp mot varandra! Ser att det börjar stegras lite i inläggen och gör nu detta påpekande i förbyggande syfte.

#33 Vill framhålla att veterinärundersökning alltid är att rekomendera när en katt har någon form av problem med sin hälsa/beteende som man inte kan ta på. Även om det inte är några fel är det bra med en koll en gång per år när man vaccinerar katten.

Vet inte vart du bor? Men det finns veterinärer som gör hembesök också i de fall man bedömer det som stressfullt för katten att åka till veterinären. Distriktsveterinärerna brukar t.ex gör det och de finns i hela landet.

#34 Instämmer med #41. Katter kan få ett beteende som väl kan uppfattas som "förståndshandikappat" om de inte får vara kvar med mamman tillräckligt länge och sedan inte har någon annan vuxen katt att lära sig bli katt av. Katter är mycket mer beroende av denna läroprocess än vad t.ex. hundar är. Om de tas för tidigt kan det sedan yttra sig på olika sätt. Otrygghet är t.ex vanligt.

Josefa:

Skulle sönderrivning av papper indikera på ett förståndhandikapp så har jag en hel bunt med såna katter här hemma. Jag får gömma undan hushållspappret om jag inte vill ha det söndersmulat över hela hemmet.

Nej, det skulle det definitivt INTE! Snarare tvärtom. Ville bara visa lite mer av henne eftersom det kändes som någon tyckte ett kort var för lite.

#44

OK, det var ju skönt. Då är inte mina förståndshandikappade då.

Jag kom hit för att ev diskutera utvecklingsstörning med katt. Ingen tycks ha någon erfarenhet av detta och det är förstås ok.

MEN, man kanske kunde förvänta sig då, av människor som säger sig värna om katter, att de kanske skulle vilja lära sig något om detta av någon som har erfarenhet - men det tycks inte vara fallet. Väldigt synd tycker jag.

Istället dras en massa förhastade slutsatser om min katt, baserade på enbart vad som står i denna tråd och jag utsätts för en del fördömanden.

Ni tror inte att jag känner denna katt bäst? Jag har levt med henne dagligen i 3½ år, har 40 års erfarenhet av katter och är dessutom bettendevetare i botten.

Men tydligen är ingen villig att lära sig något nytt. trist tycker jag för det skulle nog gagna en del katter med liknande problem.

Lena:

#33 Vill framhålla att veterinärundersökning alltid är att rekomendera när en katt har någon form av problem med sin hälsa/beteende som man inte kan ta på.

Håller helt med! Men jag anser att jag kan ta på det! Det är ni som har problem med detta, inte jag. Hon skulle inte vara gagnad av en vet när det gäller hennes utvecklingsstörning faktiskt.

Däremot kanske vad gäller annat. Men just nu har hon inga andra besvär som kräver vet-vård. Ok?

#15 Min vän har erbjudit sig att förmedla homeopatmedlet åt dig! Mejla mig om du är intresserad av detta.

Det kan vara svårt att hitta en homeopat som jobbar med djur, säger hon.

Fast jag känner faktiskt till en väldigt duktig, som jag nyttjat själv till dödssjuk och utdömd häst (betyder att vet anser att hästen ska avlivas).

Hästen klarde sig, blev fullt frisk och levde i 13 år till (blev 27 år).

Homeopat Gunnar Jansson 011 - 12 33 70, finns i Norrköping. Men jag tror inte att han bara skriver ut medlet, utan han vill nog avgöra själv vilket medel som skulle passa bäst. Och det kanske är en bättre idé? :)

Lite fler kort på Emmis så att ni kan se att hon är väldigt otrygg och ihjälstressad (skojar bara). :)

mer

mer

mer

utforskar världen

med dunis

"hänga" på väggen :)

Katter har olika personligheter, så vad är normalt och var är onormalt? Vissa är mer snabbtänkta än andra. Vissa är mesigare än andra. Det gör ju knappast den ena katten för normal och den andra förståndshandikappad. Självklart kan katters och andra djurs hjärnor också vara skadade på något vis när de föds, men jag tycker inte de saker du skrivit om din katt verkar som om hon skulle ha någon medfödd störning i hjärnan, utan snarare att hennes beteende beror dels på personligheten och dels på hennes uppväxt och upplevelser.

Jag har haft hand om mängder av katter och alla har varit olika och reagerat olika på upplevelser och situationer. Aldrig att jag tänkt tanken att de skulle vara störda i hjärnan. Snarare tänkt att de reagerar på ett visst sätt pga den eller den orsaken. Jag har för tillfället en hankatt som har en medfödd skada på lilla hjärnan. Det syns dels på hans huvudform dels på sättet han rör sig på. Men han är en helt underbar individ som klarar sig väldigt bra ändå.

Vad jag vet använder man inte begreppet utvecklingstörning på djur. Har i alla fall inte hört talas om det tidigare. Man sätter ju inte psykiatriska diagnoser heller på djur. Om jag förstått det rätt menar man att djur inte har samma intelligensnivå som människor och därför inte kan få den typen av sjukdomar. Om det stämmer eller mera handlar om för dåliga diagnosmetoder vet jag dock inte. Forskning och utveckling går ju framåt hela tiden, vilket gör att det inte finns några absoluta sanningar.

#46 Självklart kan du diskutera och framföra dina teorier om utvecklingsstörning hos djur/katter. Det är alltid intressant med nya infallsvinklar.

Kissen ser på bilderna ut att vara en välmående katt som är nyfiken på sin omgivning och tar för sig av livet. Jättesöt är hon!

Då jag själv har två stycken huskatter som är födda utomhus eller i en lada så kan jag inte säga att någon av dessa har någon utvecklingsstörning.

Den ena kom till en familj som hade kattungar som då var 2 veckor gamla och som togs emot av mamman. Kattungen var då ungefär en vecka äldre än de i kullen. Hon är idag 11 år.

Den andra kom hit då mamman hade fått p-piller men det blev en kattunge i alla fall och så försvann mamman då kattungen var 7-8 veckor. Hon har varit här sedan dess. Hon togs för tidigt från sin mamma och hade inga syskon men det fanns andra katter här som tog hand om uppfostran. Hon är vår enda lilla knäkatt av de 4 vi har.

Däremot så kan jag säga att en av mina raskatter inte  är den skarpaste kniven i lådan. Särskilt smart är han då inte vill jag lova.

Att T.S är bettendevetare på människor säger ingenting om vad denne vet om katter. Inte heller att denne ha levt med katter i 40 år. Det finns massor av människor som har katter som inte vet ett dugg om dessa vare sig fysiskt eller psykiskt. Själv har jag läst flera böcker om katter både vad det gäller beteende och fysioligi. Men det har jag gjort de senaste 20 åren innan så kunde jag inte speciellt mycket om katter trots att jag haft dem i snart 58 år.

Jag har i varje fall lärt mig att de ska kastreras, vaccineras och id-märkas OCH försäkras samt gå på en veterinärkoll minst en gång om året i samband med vaccinering. Desstuom så ser jag till att de får täderna rengjorda och att den äldsta som har FORL röntgas och eventuellt vid behov åtgärdas.

Det som irriterar mig ang tråden är att du Mandra kommer hit och verkar ställa en fråga. Sen när folk försöker svara så hävdar du att du vill upplysa folket på sajten om utvecklingsstörning hos katter. Hade du varit forskare eller kunnat presentera studier i detta ämne ang katter skulle det kunna vara intressant, men du presenterar studier ang människor och verkar hävda att du ser dig själv som expert inom området.

Jag tycker du får bra råd  i tråden, ang veterinär, för din katt behöver få sin vaccinering etc och då kan du ju be veterinären undersöka henne för andra saker också, beteendeavikelser KAN bero på fysiska åkommor och även om du inte tror det ang din katt så skadar det inte att undersöka. Och precis som Lena skriver finns det veterinärer i hela landet som kommer hem till dig så undersökning behöver inte vara så extremt stressande.

Ja du Camillhe - jag kom och ställde en fråga. Närmare bestämt denna:

Jag undrar lite om utvecklingsstörning hos katt. Är det någon som har erfarenhet av detta? Har sökt på nätet, men det enda som står (nästan) är att det är ovanligt, att de dör tidigt och att det oftast beror på inavel.

Är det någon som vet något mer?

Sen frågar någon om vilken utvecklingsstörning det rör sig om. För att klargöra "utvecklingsstörning hos katt" tar jag min egen katt som ex. Men frågan är fortfarande:

Jag undrar lite om utvecklingsstörning hos katt. Är det någon som har erfarenhet av detta? Har sökt på nätet, men det enda som står (nästan) är att det är ovanligt, att de dör tidigt och att det oftast beror på inavel.

Är det någon som vet något mer?

En väldigt generell fråga alltså, om någon vet mer om detta!

Istället får jag svar rörande min egen katt och tips om hur jag ska hjälpa den!

VAR NÅGONSTANS HAR JAG FRÅGAT/BETT OM DETTA?

Så det är faktiskt ingen som svarar på min fråga här, förutom Lena i inlägg #57.

De svar jag fått i övrigt har jag inte bett om!

För övrigt hävdar jag inte att jag är expert - detta är din egen tolkning! Jag säger att jag har erfarenhet. Inte riktigt samma sak kanske.

Vad jag vet, finns det inte någonstans att läsa, att en utvecklingsstörd katt beter sig likadant som en utvecklingsstörd människa.

Om någon har forskat i detta och skrivit om det, skulle jag väldigt gärna läsa! (Då menar jag inte TS iaktagelser, utan seriös forskning.)

#60 Men visst hade väl frågan anknytning till din katt, som du visat oss bilder på här i tråden? Annars har vi nog missuppfattat frågan allihopa här.

#62 Frågan är ställd utifrån min erfarenhet av min katt - men hade ingen direkt anknytning till henne, nej.

#61 Javisst - länge leve vetenskapen! Vad vore vi utan den!

Så vitt jag vet var jorden rund långt innan vetenskapen kunde bevisa det!

# 60 Du behöver inte skrika (använda stora bokstäver). Har för mig att betendevetare brukar var lågmälda.

Detta är ett kattforum och vem som helst som är medlem på iFokus kan gå in och svara på vad som helst. Vill du inte ha svaren så låt bli. Men du måste ändå vara medveten om att det finns mängder med folk här som tagit hand om mängder med katter och kattungar som är födda utomhus och som förlorat sin mamma osv.

#64 Jo vi har allt en stor samlad kunskap om katter härinne. :)

#64 Men du måste ändå vara medveten om att det finns mängder med folk här som tagit hand om mängder med katter och kattungar som är födda utomhus och som förlorat sin mamma osv.

Ja det är jag medveten om och om jag nu förstår det du säger här rätt - så betyder det att du menar att det finns stor samlad erfarenhet av detta här (som sen Lena kallar "kunskaper"). Eller hur?

Det blir lite motsägelsefullt lixom, när ni åberopar era erfarenheter - medan jag inte får det! Utan då måste det hela stödjas på vetenskap.

I klartext: Era erfarenheter räknas - men inte mina.

Blir lite dubbelmoral för mig.

Men ivf så känns det inte som man är särskilt välkommen här om man har en avvikande åsikt mot den gängse - så jag lägger ner detta nu.

Vi kommer nog inte längre när en regel gäller för vissa och en annan för andra.

Tack för mig. Lycka till med erat arbete!

PS. Det hade nog känts lite mer fruktsamt att vara här om ni lagt lika mkt energi på det jag tog upp i min andra tråd jag startat - som ni gör på att tala om för mig att jag missköter min katt. Och det hade nog också varit till mer hjälp för utsatta katter.
Känns lite underligt faktiskt att denna tråd fått sån uppmärksamhet - där fokus ligger på att tala om för mig hur illa jag sköter min katt - istället för att försöka hjälpa mig att lösa problemet med "utekatter" här där jag bor. DE katterna lider verkligen och behöver hjälp! Emmis behöver inte det.
Men tydligen är inte detta så viktigt - utan viktigare tycks vara att ge mig "en knäpp på näsan" och tala om hur illa jag sköter mig, hur lite mina kunskaper och erfarenheter betyder, i jämförelse med era osv. Tala om för mig att jag skriker mm. Kanske ni borde döpa om sajten till "Hitta fem fel på besökarna" istället - eftersom det tycks vara iFokus. DS.

Mandra, i #2 beskriver du symptom på en katt som jag (och av allt att döma flera andra här) trott du önskat hjälp med. Kan uppriktigt säga att jag annars totalt missuppfattat. Har också upprepade ggr påpekat att din Emmi SER UT att må gott :-)

Nu undrar jag bara vilken tråd du refererar till - "min andra tråd jag startat". Om "utekatter"? Är inte här superofta och hittar inte din andra tråd. Länk?

http://hittekatter.ifokus.se/discussions/4f063fba88f4724b5c04c00f-underligt-satt-att-halla-katt#participating-1

Jag tycker folk har varit oerhört hjälpsamma och inte alls otrevliga. Däremot tycker jag att din attityd har varit mindre trevlig. Om man tycker det är fel på "alla andra" så kanske man ska ta sig en funderare på hur man själv fört sig. Hittekatter ser jag verkligen inte som ett forum där alla håller varandra om ryggen och inga nya är välkomna utan tvärtom. Folk på sidan har väldigt olika åsikter i många frågor och det kan bli ganska hetsigt ibland men det brukar ordna sig till sist. FÖr alla strävar efter samma mål, att försöka hjälpa katter vare sig det är en individ det handlar om eller en koloni.

Du har som ny fått massor av uppmärksamhet och goda råd, kanske råd du inte bett om, men det finns ju ingen anledning att inte ta till sig av de råden iallafall. Klart att dina erfarenhet är intressant men återigen, det du beskriver och vill lära ut handlar om människor, inte katter och du måste väl förstå att du får ha relevanta källor för att det ska vara information, annars är det ju bara din alldeles egna teori och den kan du ju dela men inte förvänta dig att folk ska köpa.

Jag tycker du ska läsa runt på sajten och få upp ögonen för vilka otroliga eldsjälar det finns här innan du dissar forumet. När jag kom hit som nykomling för 1.5 år sedan blev jag väldigt väl mottagen och fick massor av bra råd och tips för den situationen jag sökte hjälp för. Visst fanns det några som var mindre trevliga men de var verkligen  i minoritet och ska man vara på forum får man lära sig att sålla lite.

#66 Det känns allt som lite orättvis kritik du ger oss. När jag lusläser den här tråden ser jag inget annat än ett stort engagemang där våra medlemmar försöker dela med sig av sina erfarenheter och kunskaper i ämnet. Sedan verkar det har uppstått en serie missförstånd där vi uppfattat att du villa ha råd angående din katt, medan det tydligen inte alls var så menat från din sida.

Missförstånd blir det lätt på internetforum av det här slaget. Men våra intentioner har som jag ser det i alla fall inte varit andra än goda. Synd att du tog det så fel.

När det gäller din andra tråd vill jag bara säga att det inte stämmer att du inte fått några svar från oss. Även där har många medlemmar gett god råd, då har fått länkar till lagtext, tips om flygblad att skriva ut etc. etc. Jag vet inte mer vad vi skulle kunna gör?

Tråden låses på TS begäran!

Bara testar om jag kan svara här en sista gång.

Vill bara lite snabbt svara dig här Lena.

Jag förstår nog att de flestas intention varit god - dock inte allas!

Jag har också uttryckligen sagt ifrån att jag inte behövde några råd angående Emmis. Att det missuppfattas från början är förståligt - men inte att det upprepas trots att jag säger ifrån!

Vad det gäller andra tråden: Inte heller här citerar du mig rätt! Jag sa inte att jag inte fått några råd - tack för dem - utan jag sa "att den här tråden fått mera uppmärksamhet" och att det hade varit väldigt fruktsamt för den tråden om den fått samma uppmärksamhet som denna. Ok? Inte samma sak faktiskt.

Sen bad jag dig inte låsa tråden, utan att radera den. Du svarar (i mejl) att det bara kan göras för brott mot Skrivregler.

Jag anser att det finns ett sånt här - och tycker det är lite konstigt att du inte snappat det. Ja inte bara ett brott mot skrivreglerna - utan ett brott mot lagen.

Jag utmålas som en djurplågare av en viss person här. Personen säger inte det rakt ut, men av sammanhanget att döma så blir det ändå slutsatsen och förmodligen vad många ser.

Jag har anmält detta till iFokus redaktion - så nu bör du nog inte radera tråden Lena, innan de tittat på den.

Djurplågeri är ett brott i svensk lag - som ni vet bättre än de flesta - men att anklaga någon för brott offentligt är faktiskt också ett brott mot svensk lagstiftning.

Jag vill inte bli anklagad för brott och utpekad som djurplågare offentligt och har därför anmält detta!

ANM. Det här är dina egna tolkningar och inte sakligt grundat. Vad du läser in mellan raderna är inte grund för moderering. Tvärtom - i skrivreglerna står det att man ska utgå från att motparten har gott uppsåt. // Lena - sajtvärd