Jag undrar vad som fick mig att fullkomligt falla för dessa två? Jag tillhör ju dem som tror på ödet, gu bevars, så någon mening var det väl……

Ibland vill jag bara ge upp! Två djäkla tokar som far runt, hittar på allt som inte ens en "ansvarsfull kattägare" kan komma på. Idag är en sån dag!

Hem efter jobbet….och finner en snaggad St Paula. Den enda krukväxt som överlevt sedan huliganerna kom och som blommade. Sedan fann jag lätt deprimerade tomater på balkongen. Jorden var borta. Så var även mina lyckoklöver, min murgröna, mina omsorgsfullt odlade kantblommor. Vissa låg under mitt överkast (BILL SÅ KLART) andra låg i hallen. Det gjorde även Bull som insåg att NU….exploderar det!

Jag har aldrig förmänskligat dessa två men på något sätt så vet Bull var gränsen går. Det goa var att han hade öppnat dörren till garderoben som han gömmer sig i när jag blir arg eller om Bill gett honom på tafsen. (Det är hans fredade område och jag accepterar det).

Fan… får man skriva så? Mutter, mutter. Jord överallt, tassmärken överallt.Det här med innekatter övergår mitt förstånd.

Tog fram mitt monster, dammsugaren och…….plötsligt finns inga katter .

Nu e vi sams, självklart. Jag har köpt ny jord. Satt ättika runt krukorna och funderar en del. Visst tusan e de kul att gräva eller…

Jag..eller Bill o Bull…

Det e ju vi och det e ju bara så.