Minnesbilder från Almhög.
Minnena kommer över mig i samband med den senast intagna katten från Almhög i Malmö Hjälp till sjuk katt som är ett område som i många år har haft problem med många hemlösa och utkastade katter.
Jag har tagit en del katter därifrån och där har även varit avskjutningar så antalet har minskat.
Här är några av katterna och en liten berättelse om dom. Då jag ibland nämner någon katt därifrån och många är nya medlemmar och inte läst vad jag skrivit i gamla trådar så kan ni få en bild av en del av katterna i Malmö.
Jag vill börja med Gismo som jag nämner i tråden om Gosan.
Han var en utkastad kattunge där veterinären trodde att han hade växt upp i en transportbur och det var där han fick sina neurologiska skador.
Gismo var en brittisk korthår ca. 12 veckor när jag tog in honom. Han var full med kattbajs och kattgrus i pälsen och hade fått svamp av det. Han gick väldigt konstigt, drog knäna ända upp till magen och huvudet gungade upp och ner när han gick. Haga tog prover och röntgade honom men det visade inget fel.
Gismo fick ett nytt hem i Borås hos ett äldre par där dom fortsatte med veterinärbesök hos blå stjärnan och det konstaterades att han hade ingen känsel i svansen. Desto äldre han blev så ökade problemen. Han kunde inte kontollera blåsan utan gick och kissade och började även gå och bajsa och han märkte inget. Han blev agressiv och gick till attack om nätterna så damen blev riven i aniktet ett flertal gånger.
Dom ringde mig och hade då tankar på att avliva Gismo men undrade om vi skulle ge honom en chans här hos mig hos sina gamla kompisar och jag gick med på det.
Gismo var elak mot mina katter, rev mig rakt över ögat när jag sov och fortsatte att gå och kissa och bajsa. Jag försökte i 2 månader men det blev inte bättre tvärt om. Jag blev tvungen att låta Gismo somna in 10 månader gammal.
Sen har vi Sammi som är en av mina egna katter.
Min mamma bor på detta område och en sommardag när hon och damen som matar katterna satt ute på bänken och pratade kom några barn bärande på en kattunge i ena bakbenet så min mamma bad om att få titta på katten.
Lille Sammi var inte mer än 3-4 veckor och hade alldeles igenklistrade ögon så jag hämtade honom och tog honom till veterinären.
Sammi är idag 5 år.
Jag får fortsätta imorgon.
vilken härlig bidlberättelse!!!!!
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
lille gismo kan vara det sötaste jag sett, jag beundrar dig crisse som inte ger upp trots att det ibland slutar riktigt tragiskt.
Jag har många fler berättelser men jag har inte hunnit med dom. Jag skall fortsätta en dag när jag känner att jag har lite tid över.
hur mår lilla Gosan i dag då?
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
Detta området är ett problemområde när det gäller katter och människor det var därför jag gjorde denna tråden men jag återkommer som sagt med fler berättelser.
Persikahallon
Gismo var helt underbar och en väldigt vacker katt och därför oxå väldigt ledsamt att det slutade så.
Här är ett foto på Gismo och min hund som verkligen tyckte om varandra och ingen av dom finns längre.
#12 men jösses! vilken kärleksbild! 