Det tar olika långt tid med de vuxna katterna helt enkelt. Tänk på de tre T:en: Tid, Tålamod och Tillit. Du kan prova att sitta nära när katten får mat och försiktigt nudda vid ryggen när katten är fullt upptagen med att äta. Räkna med att katten hoppar till som den fått en elektrik stöt första gångerna, sedan går det bättre och bättre. Träna, träna. Kan även prova med att använda grillvante på handen först, då blir inte handen så "farlig". Händer upplevs givetvis som farliga klor på ett rovdjur av katten.

Tack Issa! Ja att händerna är farliga har jag förstått :-). uj vad rädd han är för dom!  Att komma så nära att jag skulle kunna klappa när han äter är helt uteslutet… Det konstiga är att han även "går bakåt" i utvecklingen. Ett tag sov han och min andra katt i var sin fåtölj. Om jag hukade mig försiktigt för att kela med den andra katten vågade skyggisen ligga kvar i sin fåtölj. Då provade jag en gång att långsamt sträcka fram handen och klappa skyggisen på ryggen och det gick! Jag blev så lycklig och jag upprepade det hela dagen därpå, och därpå. Tredje gången ville han inte vara med om det mer och hoppade snabbt ner ur fåtöljen, och sen har han aldrig legat där igen. Så det känns som att jag" förstör" mina chanser när jag närmar mig…  

Någon annan som har något framgångsrikt knep? Tålamod har jag annars gott om.! Nio månader som sagt…

I mitten av september förra året kom en hel drös med hemlösa katter från samma ställe hem till mig. Två var väldigt skygga och de bor kvar hos mig. Den ena fick jag plötsligt hantera hur som helst efter cirka 11 månader i samband med att vi lät kastrera henne. Från början fick jag inte ta i henne trots att hon nog bara var nätt tre månader när hon flyttade in. Den andra kattan som nog var fem månader när hon kom till mig var från början gräsligt rädd för allt och alla. Nu tycker hon om mig och kurrar när hon sitter en bit ifrån mig fast jag får inte ta i henne MEN för några dagar sedan låg hon i fotändan på min säng när jag vaknade! Jag kan inte annat än hålla med om de tre T:na som # 1 skrev. Det händer att jag kan lyfta upp henne men hon tycker inte om det så vi umgås väl på hennes villkor och ser tiden an.

Prova att röra katten med en pensel, borste eller nåt med ett långt skaft, då är du inte så nära katten när du rör honom. Några av mina skyggisar har blivit helt tama efter det och älskar att bli borstade.Sen har jag en annan  som inte vill bli klappad vare sig av hand eller pinne men hon kan faktiskt ligga kvar i soffan om jag sätter mig en bit bort.Hon har varit hos mig i 4 år och jämfört med hur hon var när hon kom så har hon gjort stora framsteg.

Ibland har jag lagt mig på golvet och ställt en tallrik med räkor eller annat gott på magen och de har varit tvungna att kliva på mig för att komma åt godsakerna. Ibland har det varit för läskigt då har tallriken fått stå på benen istället.

Rent generellt gäller att så mycket som möjligt låta katten komma till dig istället för tvärtom, dvs att locka den att ta initiativet till att vara nära och att ta kroppskontakt.

Locka den t ex att springa över dina ben när ni leker och att ta godis (kan t ex vara torrisar av en sort den inte äter i normala fall) från dina ben. Om det är för läskigt till en början så kan man täcka benen med en filt och vara nöjd med att katten rör sig avslappnat runtomkring åtminstone.

När det gäller själva klappandet kan det funka med ett mellansteg där du 'klappar' katten med en fjädervippa/elementpensel/något annat på skaft som avslutas i något mjukt. På så sätt tar du inte direkt i katten och dessutom gör skaftet att det blir ett tryggare avstånd för katten. När det är okej kan du successivt närma dig med handen på skaftet.

Öva också på att sitta nära när du ger god mat, t ex blötmat som de flesta katter burkar vilja smaka direkt. När det är okej att du sitter helt blickstilla, kan du successivt vänja den vid att du rör dig lite. Med tiden kan du testa röra vid katten medan den är upptagen med godsaker.

Man får inte gå för fort fram, dvs för många steg åt gången, när det gäller vuxna skyggisar. En kattunge kan du ofta uppnå goda resultat med på en helgs enträget tränande, men vuxna har ju en inneboende skepsis som det gäller att komma över. 

Det kan vara bra att ha i bakhuvudet att katter gillar rutiner, så det gäller att de övningar man gör med katten görs ofta så att det blir en rutin (och som sagt, yttepyttesmå förändringar istället för 'pang på rödbetan, här ska övas klappar'-taktiken).

Om du läser den nya artikeln   "Framgångsrika TNR-projekt"   och scrollar ner till en länk.  "Tips för att tämja vilda katter och kattungar" så finns det lite smått och gott att läsa.

Oj, tack allihop för alla tips som har trillat in medan jag sov! Några har jag provat (lång pensel tex, fungerar inte) men några nya ska jag prova (gillar det där med tallrik på magen ). Annars har jag gjort mest som ni föreslår, dvs väntat och hoppats att han ska komma till mig. Och han gör framsteg! Springer inte undan lika fort, vågar sitta kvar lite längre när jag kommer etc. Men det är den sista biten, med direkt kontakt som är problemet. Men vi flirtar! Jag blundar jättelångsamt och efter en stund gör han det också.

Fler goda råd mottages tacksamt!

Jag lovar att rapportera alla framsteg .

Hav tålamod! Idag kom min skygga Stina och nosade på ena handen utan vidare. Hon sover också varje natt hos mig nu och vågar ligga nästan mitt i sängen. Men det har tagit nästan ett år.

7. Det där flirtandet är något som jag själv också alltid praktriserar.Stirrar man på en katt tror den att man är fiende som kommer att gå till anfall.Därför ska man blinka mycket och som du skriver leder det till att katten blinkar tillbaks och i många fall inte tar till benen direkt.Särskilt inte om den dessutom får något gott!

Tycker i alla fall att du kommit en bra bit på vägen i att få en förvildad katt trygg.

Sedan är ju alla katter även tamkatter olika individer den ene vill bli buren den andre inte osv.Kan ju bero på mycket hur lång tid en katt är reserverad . Katter ser ju hur andra katter gör  så en orädd katt( i samma hem som skyggisen)som kommer för att bli klappad och buren av människan är inte en dum ide.

Har hört att förutom flirta ska gäspa vara bra, visar att man är lugn, men undvik att visa tänderna .

Man ser allt lite spånig ut där man sitter under bord, ligger på golv blinkandes och gäspandes….men skam den som ger sig. Lycka till.

#9 glömde nog säga att jag även har en tam (också hittekatt) som är jättekelig som jag kånkar omkring på och gosar med. Jag hoppades verkligen att skyggisen skulle ta efter honom (på bilden i min avatar) men det är snarare tvårt om tyvärr. Om skyggisen mot förmodan repar lite mod och närmar sig mig en smula går den andra katten svartsjukt emellan, så det är lite tvåfrontskrig här .

Jag är jätteglad för alla tips, och inte minst är det jätteintressant att höra vad som lyckats för andra!

Men nu ska jag ner på golvet gäspandes, med en grillvante i högsta hugg, en filt runt benen och en tallrik på magen …. wish me luck!

Värnamohonan är hellre den som angriper mig och allt som kommer i närheten. Skulle jag försöka med en fjädervippa eller pensel skulle hon angriper den som hon gör med sopborsten bara den kommer lite för nära. Hon viker inte heller undan om hon sitter i vägen. Hon bara fräser och ger sig inte, inte så gärna iaf.

Jag har provat många godsaker, hon giller inte mycket. Fick en massa provpåsar från Royal Canin. Inget lockade henne men en sort är hon vild efter: EXIGENT 35/30 för mycket kräsna vuxna katter. Där köpte jag en större påse. Hon äter inte ur mina händer eller nåt men jag kan kasta de till henne och så lockar henne närmare fram till mina fötter, ibland. Det gör jag när jag är själv med henne och pratar samtidigt lugnt med henne. Och tittar inte på henne för då kommer hon inte.

En gång låg hon i fotändan på sängen som hon brukade göra (yttersta kanten). Då klappade jag henne försiktigt med foten genom täcket och hon började spinna!!!

Sedan hoppade hon ner och började leka med sig själv. Blev så glad.

Men det var sista gång hon låg i sängen, så jag förstår vad du menar med när de går bakåt. Hon spann men det var samtidigt för mycket för henne. Hon iaktar mig hela tiden, undrar vad hon tänker. Framförallt när hon ser att de andra katter kommer till mig och hoppar upp i mina knä.

Hoppas det gick bra nu med tallriken på magen , annars går det säkert bättre och bättre för var gång.

Jag brukar också sitta och kasta godbitar, närmare och närmare, så någon på fötterna, o.s.v.

Jag brukar också  bara sitta och blunda ibland, då kan dom komma fram och lukta.

Kattmynta brukar också fungera bra.

Om man har en katt att kela med tror jag är bra för då ser den andra att man inte är så farlig.

Precis så där är det. Någon gång har han hoppat upp i sängen vid fotändan och legat en liten stund och spunnit och jag blev överlycklig. Men sen är det som om han plötsligt "kommer ihåg" att han ju faktiskt är jätterädd. Plötsligt hoppar han ner som om något skrämmer honom jättemycket fast det inte absolut inte har hänt något alls.

Jag har ju fått tipset om att försöka klappa när han äter. Men jag vågar inte störa då av rädsla att han kopplar mat till något farligt. Han är ganska smal och inte särskilt matglad (fast han äter) men det vore inte kul om han inte vågar närma sig matskålen för att han är rädd att jag ska försöka klappa honom. 

Men han är jättenyfiken på allt jag gör så det är väl ett gott tecken. När jag tittar på Tv sitter han under TVn och tittar på mig. ganska psykande faktiskt. Men han är ju så söt, en njutning att titta på!  Bifogar en bild till på den lilla sötnosen…

#14 avsåg alltså #12

Nej, jag skulle inte heller försöka närma mig honom när han äter. Maten är alldeles för viktigt och sluter de med det… Och jag tror faktiskt att en katt slutar äta när mat är koppad till något oangenämt. Bättre att ge honom mindre mat och försöka får kontakt med godbitar när han är lite småhungrig. Men matskålen borde vara hans privatplats. Annars börjar han kanske hetsäter och bli stressad samtidigt när han måste kolla var du är. Det är nog viktigt med fredade zoner för en katt. Min har tex en sovplats under sängen och där låter jag henne alltid vara själv. Städar där bara när hon är någon annanstans.

Det är roligt att läsa om alla tips och hur olika kattter reagerar och här är mina erfarenheter om mina skyggisar som är väldigt olika. Jag har använt mig av mutor och framförallt att katten skall lita på mig och därför låter jag alltid kissen närma sig mig. Det som varit ovärderligt är just att jag har flera katter som också är snälla som två av skyggisarna hittat trygghet hos. Mimmi vår första skyggis har behövt 2 år på sig för att upptäcka att det kan vara trevligt med kattsällskap. Jag har heller aldrig försökt klappa katterna när de äter däremot har jag en liten goscermoni innan jag serverar maten. Katterna har ju en inbyygd klocka vid mattiderna och när jag går till köket så kommer alla springande. Då börjar jag prata och gulla med de tama kissarna och då har också de skygga närmat sig och då har jag också fått börja klappa dem. När de sedan får maten så blir det som belöning för gosandet.

Angelica t.ex får jag klappa då och hon kan också klättra på mig för att få godbitar även lägga sig till hälften i mitt knä. Försöker jag då klappa henne far hon iväg som en pil. Det verkar som hon hela tiden testar att komma närmare och närmare men törs inte riktigt ta steget fullt ut. Hon har varit här i drygt ett år nu och hon är väldigt mysig i sin personlighet.

Mysan har tidigare flyttat runt en del och det har nog gjort henne osäker men har nu varit hos oss i 1,5 år. Hon var också väldigt skygg och det tog lång tid innan jag fick klappa henne. Mysan tyckte däremot om att ha kattkompisar som var viktigare för henne än kontakt med människor. Nu har det lossnat lite mer för henne och hon börjar uppskatta att bli klappad och står kvar för att ta emot.

Det svåra med hittekatterna är ju att man inte vet vad de bär med sig i bagaget och vad de råkat ut för. Vissa katter är lite tuffare andra lite ängsligare i sin läggning. Gemensamt för alla är att man måste ha tålamod och skynda långsamt och det har ju du gjort.

Tror säkert att du kommer lyckas med kissen och det blir inte om utan när och det är bara att prova för att komma underfund med vad  kissen uppskattar.

Det här med maten och att närma sig dem då är väldigt individuellt. Jag har två skyggisar hemma, den ena matfrisk och den andra småätare. Den som älskar mat är handtam numer men bara när han vill och det händer inte varje dag att han visar att han vill. De enda gångerna jag garanterat får klappa honom är när jag serverar maten (tre gånger om dagen). Då stryker jag honom över ryggen några gånger och säger varsågod (tja, fjantig är man men lite artighet skadar väl inte ;-)).

Den som inte är så matfrisk är inte heller handtam och honom kör jag två saker med. Vill han ha blötmat (vilket tyvärr bara är ibland) så sätter jag mig på huk (eller på golvet) i närheten av fatet så får han själv gå fram och äta (vilket han gör), längre än så har vi inte kommit där. Jag skulle vilja kunna 'klappa' honom med en vippa men då drar han.

Den andra saken vi kör med är att om han hoppar upp på vardagsrumsbordet (där jag oftast sitter både för mat tv och datortid) så får han torrisar som vi har i en egen liten burk ståendes på bordet. När han har fått några stycken låter jag handen ligga kvar 1-2 dm från godisbiten (han får alltså en bit i taget) i förhoppning om att han någon gång ska förknippa det goda godiset med handen och tycka att handen är snäll. Det här gör vi varje kväll och upp till tre gånger per kväll.

Denna skyggis är också den enda katten jag uppmuntrar leka med mina fötter under täcket. Han tycker allt som rör sig under något är roligt och detta med fötterna har gjort att han alltid kommer och hoppar upp i sängen när det är läggdags, spelar ingen roll om det som nu varit uppehåll under sommaren (filten jag använder istället för täcke sommartid är för tunn så hans klor går igenom) utan han kommer ändå och hoppas på lite lek. Vi har även en vippa liggandes mellan madrasserna så den finns nära till hands om man vill leka. Genom att man är nästan helt dold av täcket så upplevs man inte som så skrämmande utan de kan rasa lite mer fritt runt om en (funkar ofta med en filt i soffan också).

Man får anpassa sig till individen, det går inte att ge ett 'recept' eftersom alla katter är olika. Det gäller att hitta det som just den katten gillar (viss lek eller mat) och utnyttja det till att få dem trygga med ens närhet.

Det var en bra idé med att låta handen ligger kvar i närheten. Då är mycket vunnen:)

Och det här att göra sig ofarligt-osynligt för katten. Inte titta på de och helst har en filt eller täcke över sig.

Jag fick igår hjälp av en fluga. En sån lite trögare som inte har gått i ide än. Låg i sängen och läste när plötslig en av mina nya skygga katter hoppade upp på mig och bakom mitt huvud. Den var så upptagen med flugan att den glömde bort sin rädslan för mig.

Min lilla skyggis Alfredo älskar att leka men glömmer sig aldrig och kommer nära mig. Han far och flyger genom lägenheten efter lasermusen, men rör jag den för nära mig tvärstannar han. Han är hela tiden otroligt medveten om var jag är nånstans. Det där med flugan lät bra, men tyvärr lite svårt att kopiera..

Men det som har lyckats är att ge honom godis under soffbordet (det har vi som vana på kvällen). Jag sticker ner handen med godis under bordet så att han bara ser handen, inte hela mig. Då har han faktiskt ätit ur handen. Och har jag kattmyntagodis har det hänt att han har kommit fram och ätit direkt ur handen fast han ser mig (om jag sitter tryggt i min TV-fåtölj). Men han backar flera steg innan han börjar tugga! Han riskerar aldrig att komma nära så att jag kan röra honom!

Det som också har fungerat slår det mig nu är det där med filten. i början när han kom (och några gånger senare) har han hoppat upp i soffan eller sängen när jag ligger under filten/täcket. Men rör jag mig det minsta eller glömmer att blunda är det kört. Och det händer max en gång i månaden. Men vilka lyckostunder!

Det roligaste jag har gjort (som man borde ha filmat) var att krypa mot skyggisen på alla fyra med den tama katten gående under mig (hoppas ni förstår hur  jag menar). Så vi kom där som nån slags stor dubbelkatt och jag hoppades att han skulle våga sitta kvar då (för han älskar min andra katt). Men icke! Värt att provas igen kanske… nu ska jag nog ner och krypa en stund igen .

Jag tycker det finns väldigt mycket intressant läsning i denna tråd, så jag puffar upp den.

Fick själv hem ett gäng 6-månaderskatter i slutet av september och tycker det går långsamt framåt.

putt upp för intressant läsning :)

Är det någon som minns Mamsen? som kom till mig den 19/4-2009, hon är numera som Shimena, tamkatten i familjen.

Hon tar plats och vi älskar henne på hennes villkor, härligt är det och det är det bästa jag någonsin har gjort…. vår Mamsen <3

Åh så intressant läsning.
Precis den tråden jag var ute efter!
Jag har tagit hand är jourhem åt en treårig katt och sen har jag min katt 16-åriga misse. Polly jourkatten är så skygg och rädd men nu har jag fått lite tips. Ska självklart låta allt vara på hennes villkor.
Polly har också gått lite tillbaka så jag blev lite orolig men vilken tur att det inte var nåt ovanligt :P

Funderar på om man kan socialisera katten med hjälp av andra katter. Har en kattunge på 6mån och funderar på att ta in en vän till han. Skulle det kunna få han att känna sig tryggare? Speciellt om den nya katten inte alls är blyg utan väldigt social och orädd.

#25 Absolut, jag försöker alltid blanda skyggisar med tama katter. En katt iaktar väldigt mycket och gör som de andra katter gör.

Det är det bästa du kan göra att ta hem en rikigt framåt och tam katt som visar vägen.