
Busiga Tiger blev ett lamm
För några år sedan ville ingen ha vår sista lille katthane - busiga Tiger. Han snodde upp på tittande damers nylonstrumpur och for runt i gardinerna så fort någon kom för att titta. Vi hade gett upp…
Då ringer en gammal dam och vill absolut ha en liten gråmelerad hankatt. För hennes förra hade dött något år tidigare. Vi sa nej! Det går inte! Tiger är sjövild!
Men gissa vad som hände när den gamla damen kom? Jo, hon satte sig på en stol i hallen, lockade på den och Tiger hoppad upp i hennes knä och började spinna och slicka sina tassar. Och gav en förstulen våt slick över damens nos.
I många år kampade de ihop och Tiger åt frukost vid egen stol, följde med på promenader och var hur kelen som helst. Sov middag på samma kudde t o m. Tiger hade hittat rätt! Helt underbart.

Å så härligt att läsa!
Vilken härlig historia! Katter är bra på att hitta rätt ägare. De vet det där mycket bättre än vad vi gör.
//Lena
//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Flera sådana här underbara historier, tack! 
/Änglakatterna - medarbetare på Hittekatter och på Katthemmet Kompis

Visst är det härligt. Sådan händer jämt på katthemmet. Den historia jag verkligen tänker på är om katten Fröken Lotta. Hon vantrivdes något kopiöst på katthemmet då hon var en ensamkatt. Så hon blev arg, oj så arg. Alla tyckte att hon var vacker, sedan rev hon dem.
En dag så kom en familj till oss med två barn. Pappan började klappa henne och Lotta högg i vanlig ordning. Men han brydde sig inte och snart blev hon lugn. Frun bokade en katt, men dagen efter hade han övertalat henne om Fröken Lotta. Så Lotta flyttade till barnfamiljen med två New Foundlandshundar. Så fort hon kom in i huset så lade hon sig ner och kurrade, samt visade upp magen. Efter det har hon aldrig gjort en elak tass, och stortrivs med barnen, föräldrarna och hundarna. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
Håller med, underbart att läsa såna här solskenshistorier.

Ja, tänk ändå att det är katterna som väljer….Spöket som vi hade hos oss här ett tag trivdes inte alls med hela gänget och Stora Vita Vovven. Han drog sig undan och ville inte alls bli social. Sen fick han flytta till en annan tjej och hon berättade för mig härom veckan att han följer henne som en hund vart hon än går. Ska hon se på Tv så ligger han i knät, ska hon sova, ligger han brevid. Han surrar oavbrutet med henne när hon är hemma. Så han hamnade ack så rätt!! Det var så härligt att höra, för vi var oroliga att hans ditintills traumatiska liv förstört hans psyke.
Våran Floppen flyttade ju också bara in. En vacker dag klev han genom balkongdörren, sa tjena hej till vovven, buffade, ville ha mat och sen gick han och la sig för att sova. Där stod vi med hakan till golvet…Ingen ville äga honom så han fick stanna.
Helen

Vad härligt att höra! :)

Vilka härliga solskenshistorier! Katterna är fantastiska..o det är dom som kan konsten att välja vilka dom ska chefa över..helt klart!
Sidentass
Det var ju så Mimmi och Sessan valde mig gissar jag! Dom visste nog att det fanns en kattmänniska här :)) som ville ta hand om dom. ? Chicko och Tarzan oxå förståss