I och med att du känner dej rädd så känner hon det och du förstärker hennes rädsla och hon blir osäker. Katter är bra på att läsa av känslor. Gå du bestämt in till henne och prata och sjung lite och pyssla där som om du inte ser henne alls. Hon behöver ha tid på sig helt enkelt.

#1 Pratar och så medans jag pysslar där inne, är i mitt syrum och där är jag så mycket jag kan men är lite orolig att hon flyger på mig eftersom hon kommer fram för att fräsa på mig, innan så fräste hon bara när man kom för nära och det kan jag förstå…

Eftersom hon kommer från samma hem som hanen skulle jag vilja ge henne tillgång till hela huset så hon kunde umgås med de andra katterna men risken finns att hon smiter upp på övervåningen för att gömma sig och eftersom där har alla barnen sina rum finns det en risk att hon känner sig trängd och då oroar jag mig för ett utfall iom att hon är så fräsig bara mot mig…

Som sagt hon kanske bara blev mer stressad av en massa barnljud, för barnfamiljer passar väl inte alla katter eller?!

Kan berätta för dej om Tjalle Tvärvigg, en av alla de jourisar jag haft. Han fräste varje gång jag kom in i rummet i 3 månaders tid. Jag tog aldrig någon notis om detta utan hälsade: Hej på dej Tjalle, hur mår du idag? och så pysslade jag med lådtömning och mat. En dag sa han ingenting när jag kom in och jag titta på han och sa: Är du sjuk? Då titta han liksom generad på mig och efter det så började han äta mat ur handen och träningen fortsatte. Jodå, han fick ett alldeles eget hem hos en husse där han sov i sängen varje natt och rullade ihop sig som en boll bredvid i soffan när det var dags för TV-tittande. Han ville aldrig sitta i knä men vad gjorde det. Tyvärr lever han inte idag p.g.a. sjukdom men han hade det bra i sitt liv på slutet ändå.

Du ska nog inte släppa ut henne på en större yta för det gör att hon tar längre tid på sig att göra framsteg. Vad som är viktigt är att hon har en skyddad plats att dra sig undan på. En stor kartong att gå in i eller en igloo eller liknande. Hon måste ha en trygghörna att ty sig till.

#3 mer tålamod med andra ord ;-)

#4 då får hon vara kvar i mitt syrum då, ser ju och hör det mesta iom nätdörren gör hon iaf. Har köpt en kattbädd som jag tänkt ställa där hon brukar sitta men vet inte hur jag ska få dit den eftersom den enda gången hon lämnar den platsen är när vi andra sover ;-)

#5 En bädd är nog inte så lämplig till en början med. Det ska vara något som man kryper in i hel och är dold i. Ta en vanlig brun kartong och vik in tre lock så det bara blir en liten öppning och bädda därinne åt henne. Då slinker hon in där när du kommer och känner sig trygg där. Sedan kommer hon fram därifrån i egen takt. Just nu känner hon sig för exponerad och det är därför hon går emot dej och tror du ska anfalla henne.

#6 ska jag försöka ställa en kartong med ett uppskuret hål i på hennes plats i bokhyllan (där hon annars sitter ganska skyddad med full syn på vem som kommer in) eller någon annanstans i rummet?

Känns som hon vill vara ganska högt upp.

ja exponerad var hon verkligen häromdagen när jag kom in, uppmärksammade inte att hon inte satt i bokhyllan utan gick in och småpratade medans jag fixade med maten och när jag vände mig om låg hon platt på stolen bakom mig och såg helt skärrad ut stackarn, oj låg du där sa jag och gick lugnt ut en sväng innan jag tog tag i kattlådan så hon fick en chans att hoppa upp i hyllan om hon ville, vilket hon också gjorde i raketfart så fort jag gått ut.

Jag hade fräsisen Amit hos mig i flera månader, en stor kille som säkert hade kunnat puckla på mig om han ville. Jag tog bort ALLA göm-möjligheter, så bortsett från att gå ut i köket kunde han inte gömma sig från mig. Allt fräs och morr svarade jag med att prata jollrande och blinka sakta när jag tittade på honom. Tillslut tog nyfikenheten överhanden och jag fick klappa honom med en borste. En lekstund med fjädervippa fick honom också att glömma bort sin vaksamhet.

Satte in en Feliway i väggen och upplevde stor skillnad.

Det gick snabbt när hanväl började intressera sig för mig, och fräsis blev en pip-jansson som pratade och gosade många timmar om dagen. :-)

Jag tror att nyckeln var att han tvingades vara i närheten av mig och att jag aldrig visade honom att hans hot var läskiga.

#7 Jag tänkte mig mer en stoor kartong som du lägger ner på golvet och viker in tre lock så får du akutomatiskt en liten öppning. Du får tjoa lite innan du går in så hon hinner varsa att du är på gång.

#8 läst lite om både feliway och felifriend, frågan är vilken jag ska testa?

Ta bort alla gömställen här blir totalt omöjligt tyvärr…

#9 typ flyttkartong då!?

Har ett underskåp jag kan tömma och inreda med dörren på glänt, kanske skulle passa bättre för det är i närheten av maten o lådan?! Där skulle jag kunna ställa in kattbädden också så får hon det lite mysigt - vad tror du om det??

#10 Inte Felifriend om du redan har katten, den funkar bäst vi nyintroduktion. Feliway däremot kan man börja använda närsomhelst, och fermonet i den luktar "mitt revir" för katten vilket brukar få den att slappna av bättre.

TS, vad du gör så var inte rädd för katten. Småprata och blinka stilla när du ser på henne. Gå in så ofta du kan om än bara en liten minut. Fräsandet är ju tecken på rädsla och inte ilska. Har träffat många katter som låtit som tigrar när man går in i deras bur, men de gör inte något. (Undantaget Amit, Epicindy, som ibland fick för sig att hoppa upp på hyllan ovanför lådan för att kunna slå en tass i skallen på mig. Men han fräste inte! . Blev en riktig liten gosgubbe med egen lillmatte som kelar med honom har jag hört.)

Jag är sällan rädd för en katt men jag har en hona som jag verkligen var rädd för. Hon gick inte undan när jag närmade mig utan utstrålade mer att hon skulle hoppa på mig vilken sekund som helst. Nu 3 år senare kan jag klappa henne och allt-hon dukar bara lite med huvud då.

Lucy-en skygg katt?

Nu har jag en skygg hona-svartpadda under sängen som blivit matad av en kvinna under 5-6 år. Kattungarna dog hela tiden. Nu dog kvinnan och huset blev såld.

Jag ser henne nästan aldrig. Men hon har blivit rumsrent efter en vecka. Kommer jag för nära kastar hon sig mot fönstret eller nätdörren. Hon äter och går på lådan bara på natten. men jag gjorde så att hon inte kan gömmer sig för mycket. Första veckorna satt hon bara i garderoben som jag stängde nu. Enda gömställe är nu under sängen. Jag hänger ibland med huvud nere och pratar med henne. Nu har jag börjad med skinkprojektet. Kastar en bit skinka till henne och pratar lite. Nu på morgonen gjorde jag också så, hon bara stirrade på mig. Sedan låg jag och läste och plötsligt hörde jag henne spinna. När jag tittade ner hade hon ätit upp skinkan.

Små framsteg men det blir nog bra nån gång. Så det gäller att ta det lugnt och ge det mycket tid:)

#12 Haha, var det snabba lätta slag? Jag fick några sådana klappar också i början när jag kom för nära. Ja hans lillmatte har tydligen lindat honom kring sitt lillfinger :-) En äkta solkattshistoria!

#13 Det är sådana små framsteg (som skinkan) som man lever på länge!

#14 Nåja, han hade ju rätt mycket kraft i tassarna och det var väldigt roligt att sitta ovanför huvudet och slå när vi var inne och städade hans låda, sötnosen!

Har nu ändrat om i bokhyllan så hon ff kan sitta där men inte längst in, når henne nästan om jag skulle vilja, men kojan jag gjort iordning har hon bara kikat in i, verkar vilja ha koll på vad som händer.

Har iaf gjort lite framsteg med henne, när jag går in så fräser hon men jag pratar med henne och säger att hon inte behöver vara rädd osv och då har det kommit lite mera mjauliknande ljus från henne.

Var sen in och erbjöd henne lite mjukost på en lång sked, jämfört med tidigare så reste hon sig och luktade men åt inte upp det förrän jag la ner skeden men tidigare har hon bara ignorerat det som bjudits.

När jag en stund senare var in till henne så satt hon på en annan hylla mycket mer exponerad och då småpratade jag och sträckte fram handen om hon ville lukta, helt otroligt så gjorde hon en snabbgnid med huvudet och lät mig göra några klappningar innan hon gick utom räckhåll!!  Det kommer jag leva på länge kan jag säga!

Var bara tvungen att erbjuda lite kalkon (det enda pålägget hemma just nu) och då reste hon sig innan jag ens visat vad jag hade med mig. Ville inte ta den ur handen men åt försiktigt upp den medan jag stog brevid och småpratade med henne.

Så framåt verkar det gå, sakta men säkert - tack för alla råd och stöd för utan dem hade jag nog redan gett upp hoppet !!

Läste du artikeln: Skygg katt hemma-och nu?

#17 nej det har jag inte gjort tidigare - men nu har jag det ;-)

Mycket intressant och mycket tips!!

Oj vad det kan vända från en dag till nästa ibland. Tjejen har blivit mer pratig, låter nästan frågande på sina mjaupip hon har för sig, sitter gärna precis innanför gallerdörren, pratar och kikar på övriga katter. Men genombrottet kom nog idag då hennes förre ägare hälsade på och hon fick minsann klappa henne ;-) När jag sen var in med mat och satt på golvet och småpratade med henne hoppade hon faktiskt ner till mig och vågade sig fram för att nosa lite, beter sig som hon vill bli klappad men ändå som om hon inte riktigt vågar.

Nu på kvällningen har hon suttit och pratat med resten av katterna och visade att hon ville komma ut så vi beslutade att öppna till henne, vips så slank hon ut och upp på övervåningen efter ha hälsat på ena av mina kattungar i dörröppningen. Hoppas nu bara hon vågar sig ner igen eftersom lådorna och mat mm står nere, låter såklart hennes dörr vara öppen så hon kan söka tryggheten där och inte sitter och trycker uppe under soffan iom att alla barnen har sina sovrum där…

Känns som hon behöver vara med övriga katter lite också och lära sig av dem att vi tvåbeningar i detta huset är väldigt vänliga och bara vill henne väl!

kul… var nu bara extra vaksma att hon inte smiter ut….

Hörde henne fräsa om något när vi lagt oss och imorse var hon tillbaka i "sitt" rum så maken stängde dit när han gick till jobbet. Vill varken riskera att hon blir onödigt stressad av barnen som är lediga hela dagen eller att hon i självförsvar lappar till dem om hon känner sig trängd…

Jättekul att läsa din tråd. Skönt när folk bryr sig om en katt:)

Efter att ha läst tråden så är mitt enda råd att tvångskela med henne, helt klart så vill hon men hon vågar inte för hon är osäker på dig så därför måste du visa att du är snäll och go och inte farlig. Gör du det så har du snabbt en gosig tjej. Självklart måste man ta det lite lungt men du får inte vänta på henne utan måste ta första steget, tänk på att honor är mer kinkiga än hanar

Lycka till med henne

#23 lite orolig för att tvångskela dock, eftersom hon drar sig tillbaka, fräser och  daskar till med tassen - vet inte om hon använt klor för jag är också ganska snabb ;-)

Vill också ha lugn och ro när jag är hos henne och inte känna mig stressad att gå ut till barnen eller att de står och ropar på mig utanför så mest gos och försök blir det på kvällen och när de är på dagis, skyndar långsamt för jag tror jag vinner mer på det i längden!

Framsteg sker hela tiden kan jag berätta med glädje :-D småsaker som att hon vågar ligga och sova på min kontorstol istället för inklämd i bokhyllan, äta och gå på lådan under dagen, låter sig bli både klappad och kammad till en viss punkt och igår när vi skulle lägga oss låg hon och sov i husses säng!! Gick iofs ut när vi kom in men ändå, bara det att hon legat avslappnad någon annanstans än i mitt syrum och då i samma säng som en av de andra katterna!!

GLAD!!

Inget fräs har jag hört på över en vecka heller, mer än mot någon av de andra katterna när de velat leka och hon inte är på humör!!

Underbara framsteg. Fortsätt att utmana hennes gränser litet lätt så kommer du att få en trygg misse.

#25 Vilka jättestora framsteg! Grattis!

#26 På vilket sätt kan jag utmana henne?

Idag har hon legat på en hylla under sybordet i "barnhöjd" och sovit lugnt fast barnen varit där inne, tror inte de sett henne men ändå ;-)

Jag älskar att läsa såna här underbara trådar om när en skyggis börjar göra framsteg.

Stort grattis till dig och kissen. 

#29 Ja visst är det!

trodde ett tag det skulle bli omöjligt och var nära att ge upp (första gången med en stödis också) men tror inte hon hade klarat en flytt till och bestämde mig för att det får ta den tid det tar helt enkelt vilket verkar vara på rätt väg iaf ;-)

Till och med 5 åringen får klappa henne, kommer fram och stryker sig mot henne och gosar, men det kan bero på att hon gärna ger henne kattgodis så fort hon får ;-)

Med utmana menar jag att du försöker klappa henne när hon är på andra platser än du redan lyckats, gå emot henne försiktigt i början och sedan i mer normal takt för dig, försök borsta, få henne att äta närmare dig, ta godis nära dig och från handen. Den typen av 'utmaningar'. :-)

#31 Aha då hänger jag med ;-)

Håller väl omedvetet på så men det är bra att få det poängterat iaf.

Imorse höll jag på att skratta ihjäl mig åt henne, maken gick upp före mig och jag låg kvar lite och slappade. Plötsligt hoppar en katt upp alldeles jämte mitt huvud och jag öppnade ögonen för att se vem det var, döm om min förvåning när det var skyggis! Dock såg hon lika förvånad ut och hoppade ganska kvickt ner igen tyvärr.

Vi är ju mindre farliga när vi ligger ned och när vi sover. Hon kommer att hoppa upp igen. Du får vänja dig vid att smygkika litet på henne och långsamt, långsamt öppna ögonen. Damen är uppenbart nyfiken på att ta reda på vem du är :-)

#33 Hon har legat där vid ett tidigare tillfälle, men då själv och trodde väl vi gått upp bägge två, därav hennes förvånade min ;-)

Hon lär ju bli ditlockad av de andra tre katterna som oftast delar säng med oss. Du kan ju gissa hur trångt det kan vara på morgonen när även en eller två nattvandrande ungar ligger hos oss ;-) FULLT!!