Nu sover liten
Vår lilla flicka Geisha fick somna in för en månad sedan efter 3 vårdtunga år.
Lilla Geisha kom till mig för 9 år sedan, som en liten skygg kattunge till en förvildad katthona. Hon fann sig aldrig tillrätta i katthemmet och kom för att få en sista chans att bli placeringsbar. Och hon kom att stanna.
Hon kom att utvecklas från en ilsken och livrädd skyggis till mattes närmaste lilla. Att ligga bredvid var inte nära nog, i 9 år har liten sovit på min bröstkorg och livet kommer aldrig att bli detsamma utan henne där. Utan att vakna av att svansen ligger i munnen på mig, vaknar jag av bristen på hennes tyngd.
När hon kom hade hon hela öronen fulla i skabb, men behandlingen av skabben kom att leda till värre svårigheter. Medlet var för starkt och skadade ena trumhinnan. Efter en tids feberkaos kom hon åter, men utan hörsel på det örat. Och det skulle komma att bli hennes signum. För när hon skulle lokalisera ljud la hon huvudet på sned så att det fungerande örat kom upp. Var det tillräckligt intressant snurrade huvudet tills hon trillade omkull. Hon var helt enkelt aldrig en särskilt intelligent katt… De andra katterna har alltid visat särskild hänsyn till hennes sätt, behandlat henne som en kattunge livet igenom. Överseende och omhändertagande.
För tre år sedan drabbades liten av mycoplasma heamofelis, en blodparasit som fäster sig på de röda blodkropparna. Med resultatet att immunförsvaret i vild aggressivitet angriper de egna blodkropparna. Liten var sjukare än vad som var möjligt, innan hon vid dödens brant kom tillbaka (en vecka inneliggande är lång tid för en katt). Fullpumpad av höga doser kortison och antibiotika. Och mediciner för att motverka biverkningarna… Och vi vann tre år. Liten kom tillbaka till mig. Liten åter på mattes bröstkorg. Och så fantastisk att våra veterinärer gjorde busshållplats av hennes återbesök.
Så kom början till slutet, när hennes njurar inte orkade mer, förstörda av kortisonet hon tidigare fått. Ytterligare 10 månader med njurkost, men värdena steg återigen. Till slut så mycket att apparaten inte förmådde visa hennes värden, och ultraljud visade att det inte längre fanns några njurar kvar annat än två små russin därinne. Och så fanns slutligen inget mer att göra än att ge henne den sista vård som stod i min makt.
Hon dog som hon levat, den envisaste av de envisa. Inga blodkärl fanns längre att sticka giftet i och istället för att bråka med henne fick hon lugnande för att somna innan den sista sprutan gavs. Men hon somnade inte, blodcirkulationen var för låg. En halvtimma efter sprutan stod hon fortfarande i ett fönster och spanade på de långt mer intressanta hundarna utanför och diskuterade okända saker med matte. För matte en lättnad att se att hon fortfarande var sig själv, att vi hunnit före krashen och att hon sluppit bli dålig nu när ingen återvändo fanns och inget liv att rädda. För veterinären ytterligt frustrerande, orolig främst för att utsätta matte för att sitta i över timman med sin döende katt. Ännu en spruta, och så ville liten äntligen sova och kröp ihop i mattes knä. Så fick hon somna som hon sovit varje natt i hela sitt liv, ovanpå matte, ovetandes om att det var den sista gången vi satt där tillsammans på veterinärens golv. Och matte kunde äntligen börja yla mot himlen när liten somnat och inte längre kunde höra och beröras av sorgen över den som funnits alltid, hela mitt vuxna liv.
Nej, vad sorgligt, jag beklagar så hemskt mycket!!! 
Lilla Geisha har haft ett tufft liv, men vilken tur att hon fått tillbringa sitt liv tillsammans med dig, TamlinsMat. Vilka fina år hon fått hos dig, inte alla som bryr sig så mycket!!
Nu har hon inte ont, nu är hon i katthimlen med sina kompisar, men jag förstår att det är tomt, ingen som sover på din bröstkorg.
Jag lider med dig, men försök tänka att utan dig hade inte Geisha blivit så gammal!
Kramar Bumbis!
Beklagar sorgen. Jag blev tårögd bara av att läsa din känslosamma beskrivning. Vad mycket ni gav varandra. Du gav henne många extra år med kärlek.
Åh vilken underbar berättelse så fylld med kärlek över lilla Liten och samtidigt så sorglig att behöva missta sin älskade vän. Tårarna rinner här på mig så vad skall de inte göra på dig. Det är oerhört smärtsamt att ta sig igenom men så småningom kommer det ljusa minnerna ta överhand och du minns din kisse med glädje.
Nu springer Liten på ängarna i regnbågslandet tillsammans med många av våra vänner som redan är där. Där finns ingen smärta och allt är ljust.
Ju mer jag lär känna av människorna dessto större blir kärleken till djuren
Vad sorgligt för dig. :(
Tur att Geisha fick så många fina år med sömnstunder på mattes bröst. Håller med Bumbis, du får tänka på att utan dig så hade det inte blivit så många lyckliga år för underbara Geisha.
Lider med dig
Kramar Fagddu
En sådan underbart vacker men tragisk beskrivning av en högt älskad katts kamp mot alla sjukdomar.
Vila i frid lilla söta kisse.
Du milde…så rörande, sorglig..men ändå så vacker berättelse…missen var så vacker..eller rättare sagt är..för visst är hon fortfarande med dej, fast i en annan dimension…liten kisse fick känna sig så högt älskad in till det sista o fick somna in så tryggt tillsammans med sin matte..
Många kramar..
Nu började tom jag gråter. Avskedar är fruktansvärda. vi kan göra så mycket men vi kan inte skyddar de vi älskar. Ibland kommer döden.
Vet inte om du känner till Regnbognsfilmen:
http://www.indigo.org/rainbowbridge_ver2.html
En vacker, tröstande dikt för den som någon gång mist ett älskat djur…
Regnbågsbron
På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.
När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
så att de kan springa och leka tillsammans.
Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla
blir återställda till hälsa och vigör;
de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.
Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.
Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.
Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.
Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans…
Författare okänd…
Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus
Så sorgligt att hon måste lämna, men vad fint slutet blev ändå. Somna i mattes knä.
RIP
Jag känner med dig! Tårarna bara rinner….
Naw katter är det bästa som finns! Man får så mycket kärlek av dem! Mina tårar rinner ner längs kinderna! Jätte fint skrivit! 
Ja väldigt fint skrivet…..
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
Nu sitter jag också och gråter
Så vackert skrivet …beklagar verkligen
Vackra lilla Geisha. Nu får du vila från de världsliga krämporna. Vila i frid!
Det är så svårt att sitta och vänta på att ett liv skall ta slut. Satt väldigt länge med min Simson också. Han ville inte vandra över den sista biten. Hängde kvar så länge. Det gjorde så ont! Han hade också mycket hälsoproblem och jag övervårdade nog han för att jag inte orkade se utifrån hur illa däran han var. Nu har han det bra i regnbågslandet. Tillsammans med Geisha. De har det bra nu.
Styrkekramar till dig! 
-> Kastrera och id-märk <- \>^..^< CatCrazyLady
Sov gott lilla Geisha..
" En smula nyfikenhet håller oss unga"
"Hjärtat är lyckligast - när det slår för andra"
Lilla gumman… sov så gott
Åh, så tårarna forsar utmed kinderna kunde knappt läsa klart. Man blir påmind om att ens egna katter inte är odödliga.
Du får trösta dig med att hon fick ett fint liv hos dig. Kram!
Älskad - Saknad
Kastrering är Aoch O i arbetet med att minska på de hemlösa katterna
Tröstekram til dej.
Nu är du fri från alla sjukdommar.
Jenna:(
Lilla söta Geisha, nu finns du i det vackra Regnbågslandet fri från smärta och tillsammans med många andra älskade och saknade kissar. Du var oändligt älskad av din matte.
Åh så hemskt.
Din bröstkorg måste kännas 10 ggr tyngre nu, utan henne därpå :(
Det gör extra ont då jag fick avliva min ena katt igår, första gången för mig.
Det gör ont, ont, ont att sakna dem, sörja dem, minnas dem.
Just nu.
Men jag är övertygad om att minnena så småningom blir ljusa, tankarna på dem fylls istället utav vördnad och stolthet att få ha levt ihop med denna katt!
Jag lider med dig och tycker att du har skrivit otroligt fint om din vän Liten. Kram!
Här kan ni läsa historien om TamlinsMattes första katt.
Fy, vad mina tårar rinner…
Ja, den känslan när de somnat in i ens famn… Den känslan glömmer man aldrig… Den sliter hjärtat i stycken varje gång man känner den… …som jag nu gör…
Saknaden av små kattassar är enorm... Att överleva det varje dag är en konst...
Sajtvärd på julen.ifokus.
Starta ny diskussion