…

…

Jag tror han kommer lugna sig efter kastreringen. Han är verkligen söt lillpojken

Ja han är jättesöt, svart-vit o allt ;-) min favvo :-) hoppas han lugnar sig efter kastreringen och att allt kommer att fungera bra med honom.  Bor ni på landet ?   Är ju själv lite hysterisk efter min Sigges försvinnande och ev. överkörd av tåg i stan……….. ( suck , Jag önskar jag kommer att köpa ett hus på landet så småningom , både för mina kissars skull och för barnen…..o min åxå :-))

Han kommer helt säkert att lugna ned sig efter kastreringen, det gör de alltid. Tänk bara på att det oftast tar lite tid innan hormonerna går ur kroppen. Det kan nog vara klokt att hålla honom inomhus några veckor nu tills han lugnar ned sig. Sedan beror det ju förståss på hur ni bor om det är lämpligt att vara utekatt eller inte med tanke på trafik, grannar och elaka människor.

Han är jättefin! Bra att du tog hand om honom! :)

//Lena

Vi bor nära skogen.
Vi har de bra för katter att vara ute förutom att vi har en granne som gärna vill ha alla katter i världen och har snott en av mig.
Men de har vi kommit över. Så nu låter hon MITT vara mitt.
Jag tror bara grannarna är glada att äntligen någon tar in honom från gatan. Ska han ut blir de inte förens i sen vår. Jag vill ha honom inne LÄNGE för att vara säker att han verkligen vet att han hör hemma här nu.

visst är han söt min nya lilla goding :P

Det låter ju jättebra, vad bra att du finns för honom, han är som sagt jättego o sööööt.   Jobbigt med en sån granne, tur att ni har komit överens nu då så hon låter era katter bo där dom hör hemma // Camilla

#0 Bra att du bestämt dig för att kastrera honom. Jag för min del tror att han kommer att lugna sig så småningom.
Han är ju för söt. Liknar min svärmors katt som hon måsta ta bort för något år sedan (han var sjuk).

//Titti, som ska fara på tisdag och kastrera sin katt.

Då måste jag ju bara berätta om min skrikis Milton…han nödkastrerades vid 5 månader då både han och hans syster blev könsmogna och upptäckte hur kul man kan ha. Det komiska är att det tog drygt 4 månader innan han slutade vråla efter tjejer…lillkillen….ranglig och smal och liten för sin ålder gick han runt här med djupaste brösttonerna och lekte machoman. Kan svära på att de andra katterna bara skakade på huvudet åt honom: "ja, ja, den ungdomen"…Nu vid 11 månader är han lugn och snäll och rar och go och alldeles bara bäst!!

Lycka till med kastreringen!

Helen