Jag har samma problem, katter kan uppenbarligen vara svartsjuka…

Jag skulle nog prova att markera att när du ägnar dig åt andra katter, så får han vackert vänta - putta helt enkelt bort honom tills han förstår varför. Även katter är smarta nog att ta för sig om dom kan och tillåts:)

#1 ja extremt svartsjuka de små liven :-)

#2, jag har försökt men eftersom det är en skyggis vågar jag inte ta i för mycket. I gårkväll när vi gått och lagt oss så kom Zelda upp i sängen och han stälde sig upp direkt, Zelda sprang och han var på väg efter men jag han få tag på honom och brottade ner honom i sängen igen, tillslut så la han sig till rätta. dessvärre blev det ju mer hans plats och Zelda vågade inte komma tillbaks *gråter*

Skulle jag ha puttat ner honom och hämtat tillbaks Zelda så skulle hon inte vågat ligga kvar utan sprungit därifrån i alla fall.

*kramar om* Har ingen lösning men jag förstår ditt dilemma. Man vill ju verkligen ha en sådan myspropp kvar samtidigt som man vill att alla katter ska må bra…

Men vad roligt att kissen blivit så kelen o tam, gillar den läsningen, blir ju en sporre för andra som jobbar med samma sak, att försöka få en skyggis tam! Visst känns det helt enormt när missen mer och mer vågar lita på oss människor. Lucia som kom till mej som skyggis, är mej helt tillgiven idag..nästan så att hon tror att jag är hennes mamma..men hon gillar inte när det kommer någon annan katt när vi ska gosa!! Hon visar också lite svartsjuka, (tror jag iallafall att det är), genom att jaga efter flera av de andra katterna..hon tycker väl att matten inte ska ha med fler än henne att göra..Låter henne få stå ut med att hon inte är ensamkatt här hemma, utan visar öppet när jag också kelar med dom andra katterna..

Misan, när du stoppade honom från att springa efter Zelda, så visade du var skåpet ska stå. Fortsätt med det så slutar han till slut. Kommer någon annan upp i knäet, och han reagerar, putta då bort honom, och även om den andra springer iväg och inte kommer tillbaka så är det inte okej att han lägger sig hos dig istället, fortsätt då att putta bort honom, eller gå därifrån. Du måste ju även visa de andra att hans uppförande inte är okej, de ser mer än vad du tror…

Min Pinnen var också väldigt glad för mig när hon kom in till mig, men jag accepterade inte att hon puttade bort de andra. Jag fick till slut ta bort henne och när hon kom, tog jag de andra i famnen och puttade bort henne. Jag fortsatte kela med den katt som var hos mig från början och försökte hon komma igen så puttade jag bort henne. Hon var väldigt enerverande. Jag fick så dåligt samvete när jag såg hennes ledsna ögon och hon vände sig om och gick in i ett annat rum, men det gäller att vara bestämd. Vid andra tillfällen kallade jag på henne för att kela, och hon kom som om hon hade en raket i baken.
Hela denna proceduren, som hos mig var lång, gjorde att hon till slut kunde krypa in till någon av de andra och somna hos dem. Precis som hos dig: de andra var rädda för henne från början…

Det tar tid, men han är så pass nu så du måste säga stopp…

Lycka till!

#4 Tack det värmer

#5 Visst är det underbart att de blir så härliga och tillgivna men som sagt totalt hopplöst när det inte fungerar helt.

Hubbe har ju inget emot andra katter utan älskar sällskap bilden är från i sommras när jag hade kattungar och de fullkomligt avgudade honom och tvärt om, mamman var det heller inget problem med för hon krävde inte uppmärksamhet av mig. Det är nästan bara Zelda som det är problem med men hon vill ha sin mamma och ligga i sängen.

#6 jag ska fortsätta försöka sätta stopp för honom och försöka göra som du säger, svårt när han tittar på mig och ser ut som om han säger -älskar du mig inte längre - men du har helt rätt, jag måste sätta stopp för det.

det är skönt att höra att man inte är ensam om problemet och att det kanske går att fixa.

Nej, man är inte ensam. Jag har ju inga misar kvar, men det är SÅ många gånger jag kan skriva i en tråd och börja en kommentar med orden: "Det är precis likadant som när jag hade katter. Då….."

Men jag gör oftast inte det, för då tror folk att man är någon besserwisser, eller något. Det känns så dumt för mig, i alla fall…

Ja, du har stort jobb framför dig, men ge dig inte. Den lille fyrbenta saken måste förstå att det är du som är chefen. Vem som kommer efter dig, vet jag inte men det är förhoppningsvis någon som har bott där längre än denna nya "hyresgästen".

Flea kan var lite "tyken" mot de andra katterna ibland. Mellan varven kaxar han och utmanar främst Luffar´n. Mat -och sängdax är sådan typiska situationer.

När han dummar sig pratar jag kattspråk med honom. Tar ett stadigt tag i nackskinnet samtidigt som jag fräser åt honom. Precis som kattmammor gör när de uppfostrar sina ungar. Då brukar han loma iväg och skämmas en stund, sedan är allt frid och fröjd i några veckor till nästa gång.