Stöd - Jourhem! Hur fungerar det?
Jag undrar lite hur det fungerar ute i de olika föreningar/katthem runt detta med jourhem / stöd hem.
- När någon anmäler intresse - hur gör ni för att veta att det är ett seriöst jourhem/ stödhem?
- Får nya stödhem/jourhem någon form av introduktion?
- Skriver ni en överenskommelse med dem?
- Vilka regler finns det`?
Personligen tycker jag det verkar vara ett utmärkt system, men jag förstår även att det kan uppstå problem ibland och att det kräver en del arbete runt det hela för att det ska fungera bra. Därför skulle det vara bra att ta del av era erfarenheter runt detta.
//Lena
//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

Jag hoppas att alla katthem har kontrakt de går efter. Ett kontrakt är liksom A-O tycker jag. Då tror jag att man kan sålla ut de flesta rötägg.
Sedan är det väl mycket möjligt att många kanske sitter och skulle klara det bra, men ändå inte erbjuder sig. Då kanske man fångar upp ett sådant hem genom tex hittekatter iFokus. Jag hör ju till exempel till dem som inte har tagit kontakt med något katthem. Men så snart jag har plats igen så kan jag hjälpa till. Då också med sjukdoms fall eftersom jag är hemma. Småttingar och gravida som är sjuka behöver mycket vård. Och sådana kan vara svårt att hitta tillfälliga jour hem till.
Men som sagt var, hr överbelastar jag inget. Och jag kommer mig aldrig för att ta kontakt med katthemmen. Erbjöd mig att komma med Plaque Off till dem men jag kände att responsen inte var så stor. Då tappar man sugen liskom .
Så kanske behöver vissa hem bli bättre på att fånga upp de som vill hjälpa också.
Mvh Åsa
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

Jag har tidigare erbjudit mig att vara jourehem men då jag bodde 16 mil därifrån så tyckte de att det var för långt……
De hade flera skygga katter som behövde socialiseras och jag sa då att jag gärna kunde ta en sådan, men hade jag bott närmare så…
Själv tycker jag då inte att 16 mil är så långt. Tyckte faktiskt oxå att det var lite knasigt att tacka nej. Det är trots allt ett överbelastat djurhem så….
Såg nu att det inte var riktigt det som den här tråden skulle handla om men jag håller med Åsa som skrev "Så kanske behöver vissa hem bli bättre på att fånga upp de som vill hjälpa också"
#1 & #2 Det ni skriver om är också viktigt. Det gäller ju lika mycket från djurhemmens sida att fånga upp de som är intresserade av att hjälpa till. Så som situationen ser ut i vårt arma land har vi för katternas skulle inte råd att missa någon bra resurs.
Vart är det du bor Tezza?
//Lena
//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"

#3 Jag bor i Hörnefors, 3 mil söder om Umeå.
Tyvär så kan jag inte längre ta någon jourekatt, utan det här hände innan Cosmo flyttade hit:) Min lägenhet rymmer tyvär bara 3hundar och 3katter. Som sagt, drömmer om mitt hus på landet……

När någon anmäler intresse - hur gör ni för att veta att det är ett seriöst jourhem/ stödhem?
Samtal med dem, och åter samtal. Sedan så är det vi som kör över kissen, och då körs en introduktion. Kollar hemmet samtidigt. Inte för damm i hörnen, men smitvägar och annat.
Skriver ni en överenskommelse med dem?
Vi har ett fett kontrakt, med en massa måsten som stödhemmet måste uppfylla. Men vi har också saker som vi måste uppfylla. Några av sakerna som ska uppfyllas är allt från vilka veterinärer till hur man tar hand om dem. Vi å andra sidan har kontinuerliga samtal med hemmen, samt kör kissarna till veterinär om de inte har bil. Med mera.
Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
1.Jourhemsansvarig pratar med den som är intresserad
2 Den som lämnar katten till jourhemmet pratar också med dom och jourhemmet får också ett jourhemshäfte med saker som är bra att veta.Det ska fungera så att det finns en kontaktperson till varje jourhem.
3.jourhemskontrakt skrivs.
4.En regel är att jourhemskatten ska hållas inne.Är det en skygg katt måste man se till att katten inte kan smita ut .Man måste visa upp katten för de som är intresserade.
Det kan vara svårt med en del praktiska bitar när ett jourhem bor långt borta. När det gäller veterinär t,ex har oftast föreningarna/katthem veterinär på orten som ger ett rabatterat pris.Ofta vill jourhemmet ha hjälp med att ta katten till veterinären och jag skulle inte vilja åka i flera timmar för att jaga en skyggis som ska stoppas in i transportburen.
Det kan också vara problem med de som vill adoptera katten, att de tycker att det är för långt att åka.
Vid ett tillfälle var åkte jag med en kattfamilj hona+ 3 ungar som jag var akuthem till, till ett nytt jourhem. Kattungarna var ungefär 4 månader men fick inte säljas ännu då det var ett djurskyddsärende och det var inte klart om vi fick ta över katterna. Dagen efter ringde hon till mig och sa att dom bajsar så mycket så hon ville inte ha dom kvar.Det var bara för mig att åka och hämta dom igen.Hon kunde tänka sig att ha kvar ett par av kattungarna kvar men vi ville ha familjen samlad.De var ju inte våra än.Anledningen till att de inte skulle stanna hos mig var att jag hade 5 stora och 4 små + tre egna så det var trångt i sommarstugan.En av kattungarna blev kvar hos mig.
Hur det var när jag började som jourhem;
Som nystartad förening tog vi hand om en stor kattkoloni. Jag sa att jag kunde ta emot fyra katter i min bod.När katterna äntligen kom stoppa jag in ena handen i en transportbur för att ta ut katten och lärde mig snabbt att så gör man inte.Men det var bara att linda runt ett maskrosblad-jag har sällan plåster när jag behöver.hon som var mer van med skygga katter var ordförande och hade ett tiotal skyggisar hos sig så jag ringde inte i onödan.jag klarade mig bra genom att läsa om skyggisar på kattjourens hemsida och sen använde jag sunt förnuft.Katterna och jag lärde oss av varann kan man säga.Jag har lärt mig mer och mer efterhand och har varit självgående.När mina bodkatter skulle flytta till andra jourhem så fick jag fixa så att dom kom in i transportburen och jag har också hållt reda på när det är dags för vaccinationer och kastrering och skrivit adoptionskontrakt..Men det är klart jag blev ju aktiv och jourhem samtidigt
“In a world filled with hate, we must still dare to hope. In a world filled with anger, we must still dare to comfort. In a world filled with despair, we must still dare to dream.

Intressant och väldigt viktigt samtalsämne. Jag har själv varit stödhem och blev nog ganska förvånad hur lätt det gick…och snabbt…
Jag tycker att det är jättebra med stödhem!! Men det är superviktigt att de kollas upp noga och att man som katthem/förening håller god kontakt med dem. Samt att man skriver ett kontrakt.
/Änglakatterna - medarbetare på Hittekatter och på Katthemmet Kompis

Kan bara uttala mig från ett stödhems POV, men på KKS anmäler man sitt intresse (även för vilken typ av katt man vill ta emot), en stödhemsansvarig i närheten kontaktar en och sen fick i a f jag katten. Måste säga att det inte var särskilt mycket koll när jag fick Mathilda, men så kanske unga tjejer är mer trovärdiga än familjer med barn och liknande. Inte vet jag…
Min kontaktperson håller dock kontakten med mig och blir det problem vet jag att jag alltid kan ringa henne. Det känns som en viktig säkerhet för min del, såväl som för KKS.