Självklart tycker jag att detta låter som en katt som är värd en andra chans. Vart finns denna misse. Kan vara bra att veta om det finns någon som kan ställa upp i närheten. Tycker inte han ska behöva avlivas. I värsta fall har vi TNR metoden, men han ska inte behöva dö.

Det är inget snack om detta. Katten ska ha mer än en chans. Det kan också vara så att katten blivit plågad av en kvinna och därför reagerar mot henne. Vi har haft katter som varit misshandlade av män och drar så fort de ser en. En katt vars öra klipptes av med en sax. Han blir livrädd av saxar.

Säg åt henne att börja med att muta katten så att den förstår att händer är bra saker, även om det kommer med en kvinna i andra änden. Först slänga mutorna till honom. Goda saker som skinka, leverpastej med mera. Sedan locka honom närmare och närmare. Det brukar faktiskt inte ta många dagar innan resultat kommer. Har den dessutom varit hemlös så kort tid så är det enklare att göra något för honom. Eftersom han kan gå i sele så är det otroligt.

Så han måste få hjälp. Det är så långt ifrån ett hopplöst fall man kan komma. Då ska du se de vilda katter vi fått tama. De som aldrig haft ett hem i hela sitt liv. Ett liv som är många många år på nacken.

Sök nya stödhem på er hemsida, sätt upp lappar överallt, gärna med tilltalande bild. Skriv att han fortfarande är okastrerad men ska kastreras och hemmet är tillfälligt.

Lycka till.

Tack för snabba svar!

Vad är TNR-metoden? Att kastrera och släppa ut eller nåt annat?Stödhemmet kan absolut inte ha kvar honom,han måste ut på torsdag och än har vi ingen som kan ta över här i Norrbotten,de som hittills visat vilja har inte plats det är inget att göra åt.Vi söker nytt stödhem för fullt men jag ville ge honom fler chanser genom att söka hjälp även här.Kissen är inte alls skygg förresten,vi har lite delade meningar häruppe (Norrbotten),en del tror han kan vara farlig andra tror att han kan beteendetränas.Jag hör till dem som tror på träning.

Kan det vara möjligt att han får komma in på ett katthem (finns inget här längre)?Stallkatt har vi en tanke om också men då antar jag att han "avsocialiseras" igen eller vad säger ni?

TNR är som du tror. Kastrera och släppa ut. Då förökar han sig inte, och får troligen en trevligare attityd. Kan inte du kontakta kattakuten i Norrbotten. Deras folk hänger här bland annat. De har inte katthem, men börjar bygga upp nätverk. Stallkatt är bättre än döden. Kan inte du själv ta in honom medan vi hjälps åt att söka lösningar?

Be henne dock att börja med mutorna fram till torsdagen. Då kanske hon inser att det är en bra katt. Förklara gärna för dem att aggressivt beteende är rädsla i grund och botten. Så av skräck går han till attack. Men om de lyssnar på honom så kliver de inte över hans skyddszon och börjar bli normal.

Nedan lägger jag in lite adresser till djurskyddsorganisationer uppåt i landet. De har inte katthem, men kontakter.

Lycka till.

Västerbotten Djurskyddet Västerbotten (Umeå) http://djurskyddet.umea.com

**Västernorrland
Djurskyddet Ådalen (Sollefteå)
*www.freewebs.com/djurskyddetadalen*

Djurskyddet Sundsvall (Sundsvall)
www.djurskyddetsundsvall.com

Djurskyddet Örnsköldsvik (Örnsköldsvik)
www.oviksdjurskydd.nu**

Gävleborg Djurskyddet Bollnäs-Ovanåker (Bollnäs) www.djurskyddetbollnas-ovanaker.se**

Hudiksvalls Kattsmarit (Hudiksvall)** *http://hem.passagen.se/hudiksvallskattsamarit*

Gävle har även två katthem, de finns med under länkarna på den här sidan.
Vet ju som sagt var inte vart kissen bor.

Att vara stall katt behöver inte innebära att katten blir avsocialiserad. Vet många gosiga stallkatter. Mina bland annat.
Hoppas verkligen att det löser sig.
Mvh Åsa

Absolut bör katten få en andra chans. Det första som ska göras är att kastrera honom. Det kommer att påverka hans humör i rätt riktning. Hans aggresivitet verkar ju dessutom förknippad med den katträdda jourmatten vilket inte är ovanligt.

När det gäller TNR metoden som betyder fånga, kastrera och återvänder kan du läsa om vad metoden innebär i denna artikel som finns här i Hittekatter i Fokus:

http://www.hittekatter.ifokus.se/Articles/Read.aspx?ArticleId=bfba6436-5c55-4615-a147-d715e355d319

OBS! Metoden är mycket genomtänkt och välbeprövad i länder världen över. Men det är viktigt att läsa på så att man förstår vad den går ut på. Det är inte så att katten lämnas helt åt sitt eget öde efter kastreringen. Metoden lämpar sig för förvildade katter där socialiseringen skulle innbära mycket arbete och lidande för katten. Eftersom detta är en tamkatt tror jag inte metoden passar just honom. 

//Lena

Självklart ska han ha en chans till! Säger som Lena, kastrera katten, det kommer göra honom lite lugnare. Som det är nu så är katten livrädd, för det ska han ju inte avlivas? Inget fall är hopplöst fall. Det har jag erfarenhet av!

Tack för att ni vill hjälpa!

Jag kan tyvärr inte ta in kissen själv annars hade han självklart redan varit hos mig. Djurskyddet i Västerbotten…hmm…de behöver stödhem själva,jag ska fråga Gefle katthem om de kan ta in honom ifall vi inte lyckas hitta en plats här.Vi jobbar vidare på att hitta ett nytt stödhem men är tacksamma för all hjälp!

Förstår att det inte är någon lätt situation när kissen har det här aggressiva beteendet..kanske har missen blivit illa behandlad av människor tidigare och har byggt upp något slags "inre försvar"…man vet ju inte vad han har gått igenom tidigare…om..det inte går att hitta något stödhem till den här missen..så kan han kanske bli stallkatt, även där får han ju kontakt med människor..men inte lika intensivt kanske som det annars blir  inomhus..hoppas verkligen att det ordnar sig..för inte ska han behöva avlivas..bara tanken känns fel…

Självklart gör vi allt för att rädda Morris, frågan är inte om vi ska rädda honom utan hur???

Vi har en del kontakter som vi ska kolla upp men vi måste hela tiden ha klart för oss att Morris dock har ett beteende som just nu gör gör honom svårplacerad.Han kan inte stanna i sitt nuvarande stödhem längre än till torsdag.

Det är svårt att ge hela bilden ang Morris aggressiva beteende och situation så här via nätet,men var säkra på att vi gör allt  för honom under rådande omständigher.

Faktum kvarstår tyvärr att vi efter torsdag inte har något hem till Morris, vad vi hittills vet. Det här den bistra verkligheten.

Camilla och Helen

Gör som vanligt - Håller tummarna hårt för att en bra lösning ska infinna sig.

//Lena

Hej, känner att jag vill förklara lite mer detaljerat. Det är ju det också att det inte är små nafs i ben och armar utan rejäla attacker som resulterat i blodiga sår och blåmärken. Han varnar inte innan heller utan mitt i allt så smäller det. Tyvärr väldigt oberäknelig. Det är ju detta som gör honom svårplacerad.

Visste man vad det var som triggar så skulle man ju kunna arbeta med det. Stödmatte var brevid honom och fick ett rejält bett. Bara så där. Jag såg märket i stödmattes ben och jag säger bara att det var tur att hon tagit stelkrampssprutor.

Dock är han emellan varven enormt gosig, även med stödmatte. Det är en jättefin katt, ingen tvekan om det.

Vi funderar på om han kan ha nån sorts störning i hjärnan, rent av en tumör som påverkar? Eller givetvis att han blivit slagen och sparkad.

Det är bara så himla svårt att komma tillrätta med problemet i det stödhem han är nu. De har försökt och försökt, ibland är han bättre ett par dagar och sen börjar det om igen, likadant.

Ingen VILL ju avliva honom, det är ju självklart, men VAD ska vi göra när ingen kan ta honom?? Vi kan ju inte gärna slänga ut honom igen. Tror säkert att det skulle gå att rehabilitera kisse, såvida han inte är sjuk.

Men var ska han bo? Vem ska ta hand om honom? Alla i föreningen är ju överhopade av missar. Vem utanför föreningen vill ta hand om en aggressiv katt? Vi kan ju inte gärna ljuga för ett blivande stödhem och säga att han är snäll. Och vilket stödhem vill då ta honom? När vi har svårt att hitta hem till 4:månaders gosbollar?

Det är inte en elak katt i grunden. Men han ÄR oberäknelig.

Det är frågorna vi brottas med. Jag ser inte att vi är oeniga i föreningen, alla vill honom väl. Kanske är jag bara väldigt realistisk som ser de praktiska problemen.

Hoppas fortfarande på ett mirakel och håller tummarna. Ringer alla jag känner och ber en bön om ett nytt hem innan torsdag då han måste flytta.

Helen

#12 Vet du/ni något om kattens bakgrund? Har han varit lika aggresiv hela tiden eller hur långt tidsperspektiv känner ni till om honom?

Katter kan bli aggresiva av hjärntumörer eller hjärnskador. Då rör det sig oftast om en ganska plötslig beteendeförändring där en tidigare trevlig katt blir aggresiv och svårhanterlig. Fick intrycket av att katten bara visar sin aggresivitet mot en person i hemmet. Så är det inte vid sjukliga tillstånd. Då är den aggresiv mot alla. Skulle det vara en hjärntumör då ställer sig naturligtvis saken i en helt annan dager. För då lider katten svårt och det är det som gör honom aggresiv.

Vissa hankatter kan bli välidgt svårhanterliga när de blir könsmogna. Därför kan det ju vara idé att pröva kastrering. Om jag vore i era kläder skulle jag konsultera en bra veterinär och låta denna avgöra vad som blir bäst.

//Lena

Nu förstår jag också bättre. Det finns en stor risk att han har en tumör eller annan skada. Så ta honom till veterinären och be dem kolla upp honom ordentligt. Har han haft skabb? Vi har numera lärt  oss att långvarig skabb kan orsaka cystor och tumörer i hjärnan, samt andra skador då de ruskar på huvudet så frenetiskt. Är det så är det bäst att han somnar in. Om så är fallet kan ni göra som de gånger jag varit tvungen att avliva de sjuka kissarna. Dämpa belysningen i rummet, prata om hur underbar himlen är, läs en saga. Om ni kan, klappa honom samtidigt. Detta då om det visar sig att han är  sjuk.

Tänker på er. Vanessa

Kissen har varit i stödhemmet 29 dygn idag.

Upphittarhemmet gav honom mat nästan 3 månader,de säger att han endast visat aggresion vid enstaka matsituationer (han var mycket mager och utsvulten).Matten där tolkade det som att han "var rädd om sin mat" vilket jag finner mycket troligt.

Jag vill inte avliva kissen.Jag "slänger" hellre ut honom igen men då kastrerad.

Det praktiska problem jag ser är - var hittar vi ett nytt hem?

Jag förstår att du inte vill avliva honom. Men om han är allvarligt sjuk så är de det snällaste man kan göra. Visst kan det vara mataggression, men under alla år jag hållt på med detta så har jag inte mött en enda katt som reagerat så på mat. Och de kan vara skinn och ben, men ändå inte reagerat så. Okastrerade, honor som hanar.

Så bäst är det att kolla hans hälsa, sedan ta beslut därifrån. Kan ni kanske ordna ett stall som kan tänka sig att ge honom ett tillfälligt hem. Då får han säkert tid att lugna ner sig. Gå in på lite hästsajter och gör efterlysning där och fråga om det finns någon i det området han finns. Det finns säkert sajter för bönder också, samt på LAND. Så sök, hon det kommer säkert att ordna sig.

Kastrering på hankatter är enkel och de behöver ingen vård efter det. Men om ni vill ge er själva en dag till, så kastrera på torsdagen och be veterinären behålla honom till fredagen.

Håller tummarna. Vanessa

Vanessa! Kruxet är att vår vette inte har den utrustning som krävs för en sån undersökning. Han har inte möjlighet till övernattning heller. Men man kan ju fråga den stora vet.kliniken vad det skulle kosta. Tyvärr är det ju också en kostnadsfråga för oss. Vi kan ju inte lägga alla pengar vi har på EN katt, vad händer då med resten? Men jag ska kolla vad det kan kosta ändå. Än ger vi inte upp.

#15 Vår förening, som du mycket väl vet, använder sig inte av TNR. Det är för kallt här. Att "slänga" ut honom igen är raka motsatsen mot vad vi jobbar för. Hela vår inställning går ut på att få in katter i värmen, inte ut i kylan igen. Det vore verkligen att göra honom en otjänst.

Men som sagt, här ges det inte upp i första taget!! Ringer vidare i morgon..

Helen

Detta börjar tyvärr likna en diskussion där vissa personer försöker ursäkta sig genom att "förklara" situationen sett ur deras synvinkel. Nu är den bistra verkligheten att det första, sakliga inlägget var en fråga utan att ens nämna vår förening - övriga i föreningen behövde alltså inte ventilera eller ens vidkännas detta problem här eftersom Annette enbart ville ha övriga kattpersoners åsikter (då man tyvärr lätt blir lite insnöad här uppe i Norr).

Vi i föreningen har inte den erfarenheten att vi kan säga något säkert angående orsakerna till Morris beteende och därför är det en intressant fråga och man ska lära av andra. Däremot så vet jag att allt INTE är gjort för honom, han är inte ens kastrerad vilket kan göra stor skillnad för hans hormonella status. Dessutom att säga att han inte visar några tecken innan anfallen är rent felaktigt då han cirkulerar och mjauar innan han biter - detta i stödhemsmattes egna ord, vilket hon har nämnt vid åtminstone två tillfällen.

Jag och min sambo har erfarenhet från vilda katter (alltså inte tama katter som blivit hemlösa) som är aggressiva just vid matning, varav en har blivit mycket bättre efter kastrering (den andra är fortfarande för ung att kastrera). Sedan om jag kommer ihåg rätt så var ett av argumeneten för Morris avlivning att även om någon tog in honom och fick ordning på hans beteende så kunde vi inte placera ut honom i ett nytt hem eftersom han kan återfall i sitt gamla beteende… detta känns mer som att döma ut någon på förhand som inte ens har fått en chans, eftersom man kan aldrig veta säkert utan det är alltid en chansning - men är allt hormonellt betingat så kommer det mest troligtvis inte att komma tillbaka.

Så, min önskan är att diskussionen ska återgå till själva ursprungsfrågan utan fler gissningar kring hjärntumörer då han aldrig visat några tydliga tecken på detta. Då kan ju vem som helst som beter sig aggressivt kanske ha en hjärntumör eller hjärnskada!

Faktum kvarstår (utifrån egna erfarenheter vid besök i stödhemmet/berättelser från stödmatte):

Morris var mager innan han kom till stödhemmet och har nu gått upp i vikt. Morris var försiktig vid plötsliga ljud, nu är han trygg i sig själv. Morris är tam, han går i koppel, han sköter lådan exemplariskt. Morris har hela tiden utvecklats både fysiskt och funnit ro i sitt stödhem och detta under en väldigt kort tidsperiod. Att han sedan använder ett dåligt beetende i vissa situationer är inte nog för att döma ut honom innan han ens har fått en chans. Inlägget nedan som vi fick skrivet till oss är inte nämnt i diskussionen ovan (vad jag har sett) och jag tar nu upp denna mycket intressanta tanke:

"Har ni tänkt på att det här kan vara ett parningsbeteende. En del hanar har en enormt stark könsdrift. Gör Morris något speciellt när han kastar sig fram och biter i fötterna och i armarna? Han skriker inte till eller så? För en hane kan det vara enormt frustrerade att gå okastrerad. Han kanske prövar att para sig med sin matte/husse för de verkar snälla och helt ofarliga och driften är tvingande. Hanar som gör så här kan vara ganska "hårdhänta". Jag tycker det vore så synd om hans beteende beror på att han är okastrerad och så blir katten avlivad utan att man ens prövar med en kastrering."

Detta är också på pricken vad stödhemmet berättar om Morris.

Var hittar man ett nytt stödhem och det så snabbt som möjligt? (givetsvis måste Morris också kastreras innan han flyttar dit).

#19: Om jag inte precis slarvat bort mina missar hade han kunnat få komma om han är kastrerad och jaga möss med mina brudar Faxe och Sockan ;-)
Men som sagt var, någon annan måste ha behov av en stallkatt.
Hoppas detta löser sig. För han ska inte behöva dö.
Mvh Åsa

Tisdag i dag. Hur går det med kastreringen av Morris? Det är ju grundbulten i det hela. OCh varför skall han slängas ut på torsdag? JAg menar just att en dag är spikad till sådant, om ni förstår vad jag menar.Verkar lite konstigt…..

Stödhemmet vill/kan/får inte ha honom längre, och förslaget som de accepterade är att vi hittat en lösning senast på torsdag.

Som jag förstått så letar vi alla med ljus och lykta efter ett hem till honom. Vi vill ju inte avliva honom. Vet inte hur många gånger jag sagt det.

Men var ska kattstackarn bo efter torsdag?? Han kan ju inte bo i tomma luften.

Xena! Jag uppfattade att han ofta INTE varnar utan bara hoppar på när de ex.vis går förbi honom.

Men hur han gör och är kan vi diskutera i det oändliga. Kärnfrågan består: Var ska kisse bo efter torsdag? Det är ju det största problemet just nu.

Helen som blir gråhårig av att ringa och söka och leta under varje sten efter en kattkunnig människa.

läste trådet precis nu. 

Hur kan man bedöma om katten ska ha en chans eller ej om hans hälsostatus inte ens blir utvarderad?

jag tycker så här: kastrera honom. Blir beteendet inte bättre, röntgen hans hjärna. Det kostar inte så jättemycket pengar och är mycket säkrare än att ställa (eller utesluta) en diagnos genom olika inlägg i ett forum….

Hoppas att ni hittar jourhem!

/Miranda

Grundinställningen är viktig när man letar stödhem. Tror man inte själv på kisse så är det svårt att övertyga någon annan om att den borde ta in kisse och ge honom en chans och hittills är det tyvärr inte i den andan som den här diskussionen har förts --> i sådana fall skulle denna tråd inte ens ha uppkommit.

evangeline: kanske du borde besökt honom i stödhemmet så får du se med egna ögon, så kan det inte heller bli några missförstånd!

Detta är speciellt viktigt då spekulationer om hans hälsotillstånd har tagit fokus från att…

1/KASTRERA MORRIS

2/HITTA ETT BRA STÖDHEM

…till att det inte går att göra något och att han mår bäst av att få gå över regnbågsbron. Som jag ser det är det en milsvid skillnad, speciellt då för Morris som inte kan tala för sig själv och försvara sig och varför han inte är gosig hela tiden! *tråkigt men tyvärr sant*. Det är annars lätt hänt att det blir så fel.

Morris har nu ett bra stödhem efter nyår så vi behöver "bara" en tillfällig lösning över helgerna.

Den ska jobbas fram av dem som tror på honom,lovar!

Mitt inlägg gjordes för att skaffa hjälp inte i något annat syfte,om sen någon känner behov av att försvara sig/sin åsikt är det upp till dem.Jag vill endast försvara Morris och förhindra hans avlivning.

Evangelinne!

Dina egna ord säger det mesta:

Ingen VILL ju avliva honom men VAD ska vi göra när ingen vill ta honom??

Inga fler inlägg kommer från mig nu för nu har vi trots allt hittat en möjlig lösning.Morris kommer att få hjälp och han kommer att få leva.

Tack för bra svar och tips från er andra!

God Jul & Gott Nytt År önskar Annette

Toppen! Då kan man vara lite lugnare. OCh blomsprutan, den är fantastiks att använda och ofarlig. Du bryter ju helt och hållet hela anfallet.

Jag har också hittat ett hem som kan bli permanent om det fungerar bra. Har skickat mail till alla i föreningen om detta.

Det är en bekant till mig som har stor erfarenhet av att hantera katter med "problem". Hon har själv 2 katter som från början var enormt aggressiva, hästlängder mer än Morris, och de är nu riktiga mysmonster.

Hon var väldigt intresserad av att få träffa kisse så snart som möjligt, gärna redan i morgon om det går bra för stödhemmet.

Hon kan i så fall ta Morris tämligen omgående. Och då ska vi så klart kastrera honom bums.

Allt går om man kämpar för det!

Helen

Jättebra!!!!!! Då löser det sig?

Ni är då enastående som lyckas hitta en så bra lösning för missen! Förstår att det ligger mycket jobb bakom det ni ordnat nu! Toppen helt enkelt!!!:-)

vad lättad jag blev efter att ha missat hela tråden tills nu…..låter som bästa möjliga tänkbara lösning att han får komma till ett hem med stor erfarenhet….jag är glad för att han får en chans till…..o bra dessutom att han fått vara där han är nu…..hoppas han kan finna ro i sitt liv och hittar sin matte/husse…..huvudsaken att det försökts….heder till er som fixar o donar!

Ser med glädje att det verkar ha löst sig för Morris under dagen.

Vill bara förtydliga att jag också har erfarenhet av okastrerade hankatter som gått till anfall och som sedan rättat till sig efter kastrering. Som någon skriver har vissa hankatter starkare könsdrift än andra. Precis som Miranda ger råd om bör det primära alltså vara att kastrera så  snart som möjligt. Och om inte det hjälper en ordentlig konsultation hos veterinär som nästa steg.

Vill också poängtera att våra diskussioner och goda råd här i forumet aldrig kan ersätta ett veterinärbesök.

Vill sedan avsluta med att skriva om TNR metoden. Det är en vanlig missuppfattning att den metoden inte går att använda i Sverige pga av vårt kalla klimat. Men om ni läser artikeln som vi har här i Hittekatter kan ni se att flera lyckade TNR projekt bedrivits både i Norge och Alaska. Metoden fungerar således även i kallt klimat, tom i kallare klimat än i Norra Sverige. Detta eftersom man använder isolerade katthus där katterna kan söka skydd.

//Lena

Underbart att det löst sig. Ni är väldigt, väldigt duktiga. Och man ska alltid ge katter en massa chanser. Gärna fler än de har liv (enligt myterna).

Vanessa

Det visar sig att vi till och med lyckades få TVÅ hem. MSN:gruppen har inte funkat idag så det visade sig att vi hittat hem samtidigt, två av oss. Det är ju bara bra, för vi har ju fler missar som behöver hjälp. Så Morrismissen får flytta till det hem som passar honom bäst och den andra kissen får också hjälp.

Hemmet jag hittade, hittade faktiskt mig. Jag hade inte tänkt på det hemmet då hon redan har katt, men hon erbjöd sig och man tackar ju inte nej till ett stödhem. Så nu får två kissar i föreningen hjälp!

Tjoho från mig,

Helen

Så bra!Ja du, MSn där är det verkligen tomtar på loftet…. För er alla, som har msn och har mig på er lista, så kan jag tala om, att efter det att jag har Msn Messenger nedstängd, dvs visar mig som offline så har jag inga problem med grupperna där. Kollar allt även det som kommer härifrån via min Hotmail. Men som sagt, vilken underbar händelse att två katter fick hem så länge! OCh Morris blir nog hundra resor bättre när han blir kastrerad och får lite hyfs.

#35 Säger som Gunilla, det blir nog ordning på Torpet när Morris blir kastrerad. man får bara ha med i beräkningen att det tar ca 1 månad innan hormonerna går ur kroppen och hans beteende förändras till det bättre. Så var det med den katt jag själv har erfarenhet av. Det var en Cornish Rex vid namn Amadeus som faktiskt flyttade till ett äldreboende och blev en riktig kelgris och stort glädjeämne för de boende. Men det var en jobbig period då innan han blev kastrerad och ett tag efteråt.

Kalas bra att ni fick tag på två jourhem i samma veva.

//Lena

Har allt löst sig  nu? en vecka sedan jag var inne och kollade tråden.

Morris är kastrerad och det verkar gå framåt…vi håller tummar och tår!!

#39 Så bra! Det ska säkert lösa sig! :)

//Lena

#39 så glad jag blir, så hoppfullt det känns att läsa detta:-))

Sidentass

Jag känner igen det där med aggressiva katter. Rödis som är hittekatt, bor hos oss nu, han var väldigt aggressiv och högg o bet utan vidare. Jag tror att hos honom berodde det på att han var otrygg, han hade en matte som inte brydde sig om honom, han fick vara ute jämt, gick och matfriade hos grannarna. Jag var faktiskt oxå lite rädd för honom ska jag medge, för han bet väldigt hårt och det utan anledning ibland. Ibland knatade han bara in här och innan vi fick ut honom, han var så elak så vi fick sätta på oss rejäla handskar för att han bet så hårt. Han bodde inte hos oss då. Det var precis som om fick inte han bestämma då skulle ingen annan göra det heller. Jaa, vi har haft många turer med denna misse men jag började oxå visa vem som bestämde. Han såg faktiskt väldigt fundersam ut men du ska inte tro att han gav upp och det gjorde inte jag heller. Du vet han släppte inte heller när han fick tag, det gjorde så himla ont. Ibland fick Niklas ta tag i honom för att jag inte fick honom att släppa. Men du ser Rödis som är en sådan underbar katt idag.

Med mycket kärlek och omtanke så är han idag en helt annorlunda katt. Biter aldrig utom lite kärleksnafs men det blir jag bara glad av. Jag tror definitivt att beteendeträning som du skriver storAnette är en mycket bra ide. Det funkade för oss så! Hoppas att det löser sig för Morris och att han blir lugnare. Vill du får du gärna skriva här och berätta hur det går för honom?