Du har så rätt, det har bara gått två veckor.

Men blir det inte bättre får du  känna efter med hjärtat om det kommer att fungera. Måns verkar inte van med andra katter av någon underlig anledning. Men kan även vara otrygg för att allt känns nytt för honom. Vill hon umgås med honom och det bara är han som skyggar undan?

Det är ok med bråk, men inte direkt att päls ska flyga iväg. Då går det lite över gränsen. Men bråk utan pälstovor som åker av är ok. Morrande är också okej, det är bara samtal så att säga.

Vanessa

Måns är accepterad 100% av de andra,men jag vet att det är massa trauma runt så det kan ju bero på det. och somsagt kajsa äräldst,ibland undrar jagom hon vill hälsa och han morrar tillbaka och då jagar honhonom ?? massa undringar,jag har försökt söka  på nåtet så att jag kan få lite mer insikt av vad jag kan göra mer. än bara vänta….

Vi har likadant här hemma.

Den näst äldste och vår yngste, hanar båda och kastrerade.Harvarit  i luven på varandra, det har de varit i två månader. Men nu börjar det gå bra.

Du ska se att det blir bra hos er oxå.

 Men ge dem tid.

Jenna

Okej, då förstår jag lite mer. Det är han som är osäker. Så då behöver han nog tid. Att han morrar är av rädsla så att säga. Då tycker hon att han är uppkäftig så att säga. Hon kan också se det som en inbjudan till lek för hon är van med andra katter.

Så ta det lugnt så ordnar det sig. Och som sagt, detta med rang och så tar lite tid. Det räcker inte med en fet smäll och så är det avklarat. Utan det blir mer som ett prov dem emellan gång på gång.

Sköt om dig, och kissarna. Vanessa

tack för alla råd. visst ska jag ha lite is i magen. annat är det med min tonåring här hemma, hon kan inte låta bli attt säga till men jag får vänta in tiden..

nu har det varit lungt ett tag.men i kväll blev det värre än någonsin vet inte riktigt till 100% vad som hände men hon smög sig på måns, sen blev det en nacksving eller så.och en massa fräs och morr, men han kommer ut från sitt gömställ..nu är jag så trött på henne,,hon har även börjat ge sig på min 8 åring och det kan jag inte tolerera i längden, vet att hon varit lite si och så förut…men herreamalia vad ska jag hitta på nu???skulle vara skönt om jag kände någon som kunde låna henne för en vecka eller så..men tyvärr det gör jag inte

Oj då, inte bra när hon ger sig på ditt barn. Det verkar som om hon bestämt sig för att inte acceptera honom. I själv och hjärta är hon kanske en ensamkatt och nu tyckt att det blivit för mycket tassar runt henne. Kanske den där hormon-doft grejen som man kan köpa hos veterinär skulle lugna ner henne. Kanske en djurpratare (som jag själv inte tror på) kan utröna vad det är för fel. Vet ärligt talat inte hur det ska lösas.

Angående att låna ut henne, det finns ju kattpensionat som hon/han kan bo på en vecka. Vet inte var du bor, men det finns över hela landet. Kanske en vecka var så kan du se hur de är utan varandra.

Vanessa

#7 Som Vanessa skriver finns det vissa katter som trivs bättre ensamma. Det brukar visa sig om man låter dem bo hos någon som inte har katt. Hade den situationen en gång för länge sedan. Det var en yngre Sköldpaddsfärgad honkatt Lina som inte accepterade den äldre honkattern Tina. Vi prövade med allt med det bara fortsatte. Då flyttade Lina till släktingar och hon mådde mycket bättre när hon kom dit. Hon mådde som en prinsessa av att vara ensamkatt. Det allra bästa är om man har någon som hon kan provbo hos och sedan få stanna kvar om det går bra. Tina som varit deprimerad och nästan försvunnit blommade upp. Hon fick sedan nya kattkompisar och det var aldrig några problem med dessa katter.

Varje gång det inträffar en förändring i hemmet, ny katt, katt försvinner, flyttning till ny bostad, att någon annan familjemedlem tillkommer eller försvinner mm påverkas även katterna. Då brukar det bli lite rangordningsstrider som sedan brukar lugna ned sig när de har rangordnat sig färdigt. Då och då blossar det upp ett litet bråk - en yngre katt prövar sin rangordning mot den äldre. Det är liksom en ständigt pågående maktkamp det där mellan katterna. Om katten med högst rang (oftast den äldsta katten) blir sjuk då försöker den näst äldsta ofta ta över.

Oftast löser de det själva. Lägger man sig i bler det ofast värre och mera utdraget. Men som sagt då och då kan det vara en förändring som behöver göras. Två veckor är dock lite för kort tid för att avgöra om det verkligen är det som behövs.

//Lena