Ibland har jag sett något så vackert glimra till..
på denna sajt. Speciellt när människor totalt omedvetet berättar och visar små glimtar ur deras arbete med hemlösa katter. Trådar som växt fram spontant t ex inför familjen Skygg och mjuka erfarenheter som delas med varandra.
Som skrivare såg jag att jag stötte på guldkorn och blev oerhörd berörd.De äkta små skildringarna från människor som jobbar med de svikna katterna.Cammos handsmekningar i luften över den så skygga Trulsan och Trulsan som svarar med en blinkning. Åsa berättar hur hon läser högt för djuren. Evangelines dotter ,16 år, springer i skogen letar hemlösa katter och upfinner nya fällor för att rädda dem (istället för att steppa på disko eller vad man nu gör nuförtiden).
Vad hände egentligen? Vad gick snett?
Det har sedan varit många fler skildringar som värmt som bomull kring hjärtat och jag har sett små "dokument" som växer fram för mina ögon av vad människor uträttar.Små guldkorn som glimrade så vackert för att de var omedvetna, icke beräknande utan enkla genuina skildringar.
Men sedan var det som faen tog plats i denna sajt. En s-tans plyschkatt och hela det amerikanska köret! Det kändes som ett hån mot alla mina guldkornsbilder.
Jag får det inte att gå ihop! För mig är det helgerån. Det var väl där det gick snett. (Det finns massor av folk som inte tycker och känner som jag i denna för mig viktiga fråga.)
Tack och lov så kan jag välja idag och jag väljer bort massor som jag inte kunnat eller tordats tidigare i livet. De är skönt och på så vis kan jag koncentrera mig bättre på att skrapa fram de där små guldkornen.
Men kanske jag blivit lite excentrisk, jag vet inte? En kärring med ilsket yvigt hår och tre katter som stövlar fram i skogen och förbannar USA, konsumismen och ytlighet?
Det här var lite tankar som kom för mig. Jag har sett många små guldkorn härinne fladdra förbi. Men kanske måste man lära sig att återigen tåla plyschkatter också om man vill vistas i grupp. Och det vette faen om jag bryr mig om att lära mig! Det har tagit så lång tid att hitta fram till livets små guldkorn.
Soulway
P.S. Jag jobbar också på en roman som lite grand fått stå tillbaka för detta engagemang!D.S.
Kan man inte bara som någon föreslog lägga dessa meningsskiljaktigheter åt sidan. Och konsentrera sig på det man själv vill/kan hänga med på.
Att se guldkornen är viktigt, själv är jag usel på det. Jag kan glädja mig åt folks framgångar. Men oftast sitter det negativa i längre.
Jag hoppas vi kan komma tillbaka till den trevliga stämning vi haft.
Mvh Åsa
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
Tack Åsa!
Om du hade varit här igår kväll hade du fått en stor fett puss av mig!
Soulway
Jag tror att man får acceptera att vi alla är olika och uttrycker oss olika. Att samarbeta fast man inte alltid håller med för att hitta det goda i saken. Allt det här får vi i vår nya förening lära oss dagligen. Vi är många som tycker och tänker, inte alltid lika. Men man måste fokusera på det som är kärnan i det hela: Våra älskade katters väl och ve!
Så jag hoppas som Åsa att alla meningsskiljaktigheter kan läggas åt sidan och att vi alla kan arbeta tillsammans för fler guldkorn i tillvaron…
Mer guldkorn åt folket!
Det viktiga är, att vi kattvänner kämpar för katters status..Vi måste se ljuset i tunneln, å hoppas att vi kan ge alla hemlösa kisser ett bättre liv i framtiden…
Sen som #3 säger, vi är alla olika, men vi kämpar ändå för samma sak..Så stå på er så går vi vidare i denna grupp..Sköt om er å ha en trevlig helg
Ditt hem är där din katt är.
#4, Jag håller mig dig precis, vi kämpar ju för samma sak förhoppningvis. Alla katter ska ha det bra. Det är en självklarhet anser jag!
Starta ny diskussion