Här är Lovas mamma, Lilla My. Hon är lite sliten från dagens veterinärbesök, har blivit kastrerad och ska få behandling för urinvägsinfektion den stackarn. En ung liten honkatt som redan levt ett väldigt slitsamt liv ute i gårdsten. Hade hon inte blivit infångad hade hon fått föda upp ytterligare en kull med ungar där ute i kylan, samtidigt som hon vore sjuk och sliten.  Kusten misstänkte att hon kan ha haft ett hem innan eftersom hon inte verkar så skygg, men jag har inte hunnit (och vill inte störa) bilda mig en uppfattaning om det än, utan lämmnar henne ifred för att återhämta sig från sin jobbiga dag med sin dotter.  Lova är sin mor upp i dagen har jag sett i alla fall, de är lika söta båda två!

Åh så underbart söta de är. Så skönt att de nu har återförenats, det känns säkert tryggt för dem.

Eloge till dig som tog in dessa små sötnosar.

Vilka vackra små lakritskolor .

Vilka underbara små söta troll!!!!

Så underbart att mor och dotter nu är återförenade och att du kunde ta in dem i tryggheten.

Du gör ett jätte bra jobb gumman.

Jag blir så glad att jag gråter en svätt när jag läser att lilla gumman har fått tillbaks sin mamma.

Lycka till i fortsättningen.

Satt och läste din blogg. Grät stora tårar. Du kan verkligen skriva så det går rätt in i hjärtat.

Helt underbart

Tack så mycket! Visst är dom ljuvliga?

Mamma My ska ju få antibiotika och smärtstillande nu i några dagar för att bli kvitt urinvägsinfektionen, men att medecinera henne var inte det lättaste. Hon är ju vettskrämd stackarn och vi stressar bara upp varandra när jag försöker fånga henne. Veterinären tyckte att hon skulle få medecinen sprutad direkt i munnen eftersom hon inte kommit igång och äta så bra. Jag och Kusten har pratat och kommit fram till att det bästa nog är att vänta tills hon börjar äta och sedan ge medecinen i maten istället för att inte stressa upp henne för mycket och bråka med henne. Det betyder dessvärre att hon och Lova får hållas åtskilda under några dagar så vi kan vara säkra på att hon får i sig det hon ska. Tar emot att skilja dom åt nu när dom äntligen träffats igen, men det är ju bara tillfälligt…

#9 Kusten vet väl detta, men det gick jättebra att ge Lucia (katten från E:6an) Vetromoxinpasta i maten (tonfisk)  då hon hade urinvägsinfektion. Tyvärr fick jag ta undan torrfoderet så hon var riktigt hungrig och skulle få i sig medicinen. Jag kände mig hemsk att hon skulle behöva "svälta", men vad gör man med en icke hanterbar katt…

Hoppas det funkar göra så med mamma My också och att hon börjar äta. Ledsamt att bebbe och mamma blir åtskilda, men de kanske kan få träffas korta stunder om mamma äter duktigt?

Ja, vad gör ma, men det ska nog går bra :-)

Jag vill inte stressa Lova genom att flytta henne fram och tillbaka så mycket, men någon liten träff ska jag väl kunnna ordna.

Hur går det med vackringarna?

Det går bra, det har varit lite knivigt att få i Mamma My hennes medecin, hon har varit rätt chockad och har matstrejkat. Vi fick prova alla möjliga godsaker och har nu äntligen hittat något hon gillar- makrill i tomatsås :-)  Idag fick vi av henne tratten också, inte helt utan kamp för hon var livrädd stackarn, men det gick till slut. Förhoppningsvis ska det motivera henne att äta mer och få henne på lite bättre humör.

Bloggen är uppdaterad!

Nu är My färdigmedicinerad och har fått flytta in i sovrummet med Lova. Hon ser mycket piggare ut :-)

Jag älskar din blogg… tack för att du skriver

Ja det är en underbar blogg!

Ps: Har bokat tid för Lova och My på fredag :)

Talat in på din svarare. Kram!

Underbar blogg och mycket underhållande läsning. Roligt att följa kissarnas framsteg.

*putt*

Hur har det gått med vackringarna?

Det går jättebra, särskilt Lova gör stora framsteg varje dag! Hon har slutat gömma sig och är framme hela dagarna, busar med de andra katterna, leker och hoppar till och med upp i soffan och lägger sig till ro medans jag och gubben tittar på TV. Hon nosar på framsträckta händer och man får komma riktigt nära henne, men hon är inte riktigt med på att bli klappad riktigt än. Det är bara en tidsfråga dock! :-)

Mamma My behöver mer tid på sig, hon är fortfarande rätt skygg, även om hon också gör framsteg och är framme mer och mer och får allt kortare flycktavstånd. Det ska nog gå vägen för henne också.

Själv har jag råkat ut för den berömda väggen, och har inte orkat sitta så mycket vid datorn, om ni undrar varför jag inte uppdaterat den här tråden eller bloggen på länge. Ska bli bättring på det när jag hämtat mig lite…

Usch ja den berömda väggen är inte roligt att träffa på och du får ta hand om dig och roligt ändå att se dig här även om det inte blir så ofta.

Härligt med framstegen som kissarna gör och det är roligt att följa dem.

Sköt om dig och ta det lugnt, allt har sin tid.

Kram