Jag undrar jag om det inte är mest humanast att låta den katten få somna in för alltid. Den är så rädd att den inte vet vart den ska ta vägen. Det kommer att ta så lång tid om det ens går att få den klappvänlig. Jag tror att katten lider så mycket av rädsla så den inte törs röra på sig ens.

Är det en vuxen katt?

Nej finns ingen chans att jag avlivar den bara för att den är rädd. Då skulle min Miranda där hemma inte ha fått leva heller, hon är utefödd även hon och levde den första tiden under sängen. Idag ligger hon på rygg och sover i mitt knä. Hon springer efter mej när jag inte har tid att ge henne när hon vill, hon spinner och dregglar och är helt underbar. Så många skyggisar som det finns som är världens underbaraste idag.

En vänninga till mej adopterade Jussi från Djurhjälpen och han var en aggresiv katt, livrädd för allt som rörde sig. Om du köper djurhjälpens kallender får du se hur underbar han är idag, vill ligga nära och gosa.

Så jag anser inte att det är djurplågeri att få en utefödd katt att bli tam och lita på människor

Vad är tanken med att ta in honom? Är det för att få honom kastrerad eller även för att påbörja en socialiseringsprocess? Det låter helt klart som att den här katten behöver sin firhet och inte mår bra av att stängas in. Mitt råd är att följa TNR metoden, se till att han kastreras så snart som möjligt och låt honom sen återvända ut, men bygg gärna något isolerat till honom nu när det börjar bli kallt. Eller är det något som hindrar att han kan återvända till den plats där han matats tidigare? Isåfall är det ju bra om man har möjlighet att hitta nånstans där han kan få leva som tex. stallkatt. Hoppas det löser sig för kissen!

Jag är ny här och ber om råd så jag kan få honom att börja äta istället är jag tvungen att försvara varför jag tog in honom.

Självklart ska han kastreras, vacineras och öronmärkas och få ett hem så småningom eller om han går ihop med mina katter får han stanna. Han har ätit vid mitt hus och jagat bort mina katter därför kan han inte vara kvar ute och att avliva en frisk katt bara för att den är rädd är inget jag gör.

ledsen Lisa

ursäkta om jag lät hård,du missuppfattde mig! Jag menade inte att kritisera att du tagit in honom, tvärtom är det jättebra att du verkligen vill hjälpa honom. Utan jag undrade helt hur du hade tänkt fortsätta, och ville tipsa om TNR då detta lät som en katt som skulle må bäst av den metoden. det finns en jättebra artikel om TNR här på sidan jag rekomenderar dig att läsa.

Jag har själv tagit in katter vildkatter. Altså katter som inte har haft något hem eller fått en beröring av någon människa. En del kan man inte socialicera så dom blir som vanliga hemkatter. Har några kvar här hemma som har blivit klappade som små men ändå fötts ute i en ladugård. Dom är vuxna nu är snart 5 år gamla. Dom är steriliserade som unga. Vi har haft dom sedan dom var små. Men är ändå rädda för oss. vi får inte ta på dom när dom är ute och vi måste flytta på oss från dörren om dom ska komma in osv osv.

Har haft kontakt med djurskyddet i min stad och dom säger att sådana katter som du pratar om avlivar dom direkt. Dom får inte ens gå ur buren. Eftersom det inte går att få dom klappvänliga.

Jag har nämligen haft en vildkatt här hemma som har gått omkring i flera år och jamat. Ville att dom skulle fånga denna katt för att hjälpa den. Då svarade dom så. Nu tog en stor rovfågel katten på hösten så vi behövde aldrig försöka att ta den det året. Ville inte att katten skulle få gå ute en vinter till. Men ändå har den varit tam när den var ung. Det var eg granngårdens katt.

Att ha en katt som är så rädd som din det är inte rätt tycker jag. Och då är jag också en sådan djurvän så du anar inte.

Jag förstår att du blir ledsen för mitt svar. Det skulle jag också ha blivit om jag hade haft katten här hemma. Men av vad du berättar om katten så känns det som det ända raka att ta bort den.

Men det finns säkert fler här som kan säga raka motsatsen. Detta är vad jag har upplevt här hemma.

Magen kan ju också vara förstörd pga all skitmat den ätit. Full med mask i flera år mår ju inte heller ett djur bra av.

Jag kan hålla med om att vissa katter inte mår bra av att stängas in och socialiseras men för den skull behöver man inte förespråka avlivning! Läs TNR artikeln här på hittekatter för att få en bild av en alternativ metod som alla kan vinna på!

Faaaaasiken oxo, inte lätt att sitta här och försöka skriva nåt vettigt när det finns kissor som vill vara med, tassar runt och dansar milonga på tangentbordet… och vips är mitt mycket ofärdiga inlägg publicerat! *Fimpar och börjar om*

Min erfarenhet är att din skräckslagna misse måste landa i lugn och ro till sin nya tillvaro. Halvmörkt rum, persienner neddragna, små krypin och skåp med skynken framför - och blötmat direkt på golvet eller på skåphyllan innanför. Du är ett monster utan like i hans ögon just nu. Gå ner på knä, kuttra lågmält, alltid likadant och använd små, lugna rörelser när du går in och lägger fram mat Men det här har du nog tänkt på redan, jag anar att det är inte den första vildisen du plockat in, Misan.

Jag vet att det kan faktiskt ta upp till en vecka för missens lilla livrädda hjärta att lägga sig på plats igen efter en infångning. Viktigt att det finns vattenskålar i rummet, gärna stora och vida. Behöver inte fyllas på upp till kanten, räcker med några slurkar i botten.

När missen börjar verka apatisk, vända ryggen åt osv så kan det vara tecken på en begynnande uttorkning och att hon börjar ge upp - eller kanske börjar acceptera sin nya tillvaro i bästa fall. Om överlevnadsinstinkterna nu är intakta så kommer hon börja äta och dricka. Här tror jag dock det krävs först och främst uppvätskning på något sätt om det är möjligt (en apatisk misse är ju lättare att hantera än en helvild) och därefter måste missen börja äta själv, annars går hon nog under!

Jag har varit med om båda… att missen har börjat äta efter ca en1 vecka - och att en misse har drabbats av någon slags depression och blivit avlivad!

Hur det än går, Misan, så har du gjort en bra sak, räddat missen från kyla och hungersnöd och gett honom en andra chans!
Lycka till med missen. Berätta hur det går, please!

/Pelusa

Vad snällt av dig att ta hand om den lilla missen!!

Dricker den vatten? Att den får i sig vätska är ändå viktigast. Mat klarar de sig utan ett tag. Jag tror att missen behöver lite mer tid på sig att landa. Följ Pelusas råd!

Jag tror absolut att de går att få en förvildad katt tam. Önskar dig lycka till.

Jag tog förresten hand om en fövildadkatt som nu bott hos mig i 2 veckor snart. Innan bodde han på ett katthem i 2 år och innan de var han hemslös i ca 2 år. Han gjorde framsteg när han blev kastrerad men var fortfarande livrädd för människor när han kom till mig, då dom inte haft tid att socialiser han på  katthemmet.

Det tog 3 dagar innan han åt och då gick det bara med räkor. Nu har han gjort massor med framsteg och är alltid i samma rum som mig, men på avstånd. Och han går absolut  inte att klappa, men det kommer att gå, det är jag helt övertygad om!

Helt riktigt Pelusa inte den första och kommer inte att vara den sista heller. Att det kan ta några dagar innan den börjar äta vet jag men det har gått fem dagar nu och jag vet inte om den har druckit eller inte. Och just vätskan är jag mest orolig för eftersom det kan skapa massa problem med njurar bl.a. Det finns matskålar i fönstret, på två hyllor och under skrivbordet och även tre vattenskålar så helt omöjligt är det inte att den eventuellt har ätit lite som jag har missat men det lilla jag vet att den har ätit är inte ens hälften av vad den åt per gång ute. Men då avvaktar jag någon/några dagar innan jag sliter med den stackarn till vetten för att bli uppvätskad, håll tummarna för att den lilla svarta pärlan börjar äta. Den har hyllor, iglon, kartonger och en transportbur att gömma sig i men föredrar att sitta bakom rullgardinen i fönstret (har ingen persien)

Tezza lycka till med din lilla skyggis, det finns ingen härligare känsla än när den där lilla framsteget kommer, man blir lika lycklig varje gång den vågar något nytt.

Radisa jag har rellativt god koll på TNR metoden, är lite kluven om den faktiskt. Att göra det under tiden man arbetar stenhårt på att få bort en kolloni kan vara jätte bra eftersom annars riskerar man hela tiden att den växer, men att som i detta fall en ensam katt kastrera och släppa tillbaks den utan att ha planer på att ta in den någonsin igen tycker jag inte.

Gejsa, men hur ska du veta om det är en tamkatt som är livrädd eller en "vildis". Ett nytt exempel är Zorro som jag tog in den 9 oktober, han låg och fräste, hyperventilerade och vägrade äta på tre dagar. När jag skulle åka med honom för kastrering och undersökning så började han kurra när jag skulle ha in honom i transportburen, efter det så var han världens kelgris, han kurrade, huvudbuffade, kelade och vägrade gå ifrån mej. Om djurskyddet i din stad hade fått något att säga till om så hade han aldrig fått chansen att visa att han var en tamkatt för jag kan lova dej att jag var livrädd att öppna fällan för jag var säker på att han skulle attakera mej när han kom ut så aggresiv var han. Nu har han fått ett nytt hem via Sthlms katthem och mår som en prins.

Lisa

Misan, jag tycker att det du gör är helt rätt. Ge inte upp om katten i första taget. Vad jag förstår så är det ju inte första gången du gör detta så du vet vad du gör. Jag förstår att du är orolig om den inte ätit eller inte druckit på flera dagar men hur gör du när du ska ta den till vet. då? Du får hålla oss underrättad hur det går för katten.

Ankie det är ju en metod som jag helst vill slippa, handskar, rock och om det vill sej illa får man använda en handduk. Men in i transport bur med tvång vill jag undvika nu i början.

Tack för era råd och värme, jag lovar att berätta hur det går.

Lisa

Misan. Du är fantastisk!

Jag blir så glad inombords av att höra din fina stämma.Detta att du INTE vill avliva grabben. Detta att du hyser hopp och enorm medkänsla med grabben. Du berättar och ett litet inferno men nämner inte en sekund något om det utan istället din oro över att killen får i sig mat och näring!

Här har du min hand! Mitt hjärta svämmar över för "vildisen". Jag ska sända alla tankar jag kan till den lille vilde om att lugna ner sig och dricka vatten!!!

(((Innerliga tankar från oss. Soulway, Sessan, Bosse och Sara)))

Hej har läst tråden och jag är glad att du försöker för även om det finns katter som inte går att vänja vid att vara med människor så är den delen katter betydligt mindre än den del som går att rädda så att förespråka avlivning tycker jag är den lätta vägen ut.Det kan ta lång tid innan man ser resultat men ska man för den sakens skull inte försöka?

I vilket fall till frågan om maten sprid ut små vattenkällor runt det utrymme som han är i och sen kan du strö ut torrfoder på golvet så att han kan gå och plocka själv.Om du inte kan få honom att äta snart så får du vända dig till veterinären så att du kan få hjälp med att få i honom näring.

Och ge inte upp - fint av dig att vilja göra hans tillvaro varmare *L*

Ha de bra

Eva & Mojje + vildkatterna Minna & Zotis

Men hejsan Lisa, så du är här nu! Vad glad jag blir. Så är det kossakatten du tagit in?

Jag har två förslag som du kan göra. Dels kan du åka ut till katthemmet och låna en klämbur för att ta honom till veterinär för uppväskning och en härlig dos med b-vitamin. Det brukar fungera bra för att få dem mer vakna. Det andra förslaget om du inte vill åka så förbannat långt är att kidnappa xxx från akutgrupppen. Hon får sätta vätska med spruta om jag  rätt. Prata med B-personen så fixar hon säkert kontaktinfon till dig. Och du om någon vet min inställning till skyggisarna. Och då framförallt Jussi-gubben som var mitt projekt och han är löjligt tam nu. För er som inte vet vem han är, så var det en katt som bodde i ett grävlingsgryt. Aldrig umgåtts med människor och tokaggressiv. Alltså en attack-katt. Nu som sagt är han löjligt gosig, bitvis gosigare än mina tamkatter. Beställ gärna djurhjälpens kalender www.djurhjalpen.nu så får ni se och läsa om bland annat honom. Dessutom så hjälper pengarna oss att rädda fler katter, vilket är ett plus då det finns så många att rädda.

Du kan alltid ringa mig Misan, men ikväll ska jag på konsert så då kanske jag låter lite luddig. Då min dator är paj så kan jag inte kolla min mail.

Vanessa alias Kata

Tack alla för de värmande orden, känner att jag är röd om öronen av alla lovord, jag har ju smygläst här ett tag så jag vet att ni andra gör ett fantastiskt jobb många av er, mycket större än det lilla jag kan göra, min lilla svarta pärla är bara en droppe i ett alldeles för stort hav.

Vanessa kossakatt är Zorro och han har flyttat och jag ska åka och hälsa på honom i helgen, ska bli både underbart och svårt att se honom igen. Nu har jag tagit in nästa och hoppas att det är den sista innan vintern, till våren är det väll som vanligt att det kommer nya dumpade katter till mej. Ha det trevligt i kväll.

Tack alla för stödet det behöver jag när jag är orolig. Avvaktar någon dag innan jag gör något drastiskt, har jag tur har han ätit när jag kommer hem från jobbet idag. Håller tummen.

Lisa

Vilket bra jobb du gör Misan! Vanessa har berättat så många goda exempel för oss vilka underverk det går att åsatadkomma med de mest förvildade katter man kan tänka sig. Det har fått mig att förstå att ingenting är omöjligt men att vägen dit många gånger är lång och ganska svår.

TNR-metoden har tyvärr inte vunnit mark i Sverige ännu men praktiseras med framgång världen över. Även i kallare trakten som Norge och Alaska. Den är guld värd när det rör sig om större kattkolonier eftersom den är effektiv och snabbt vänder situationen till det bättre, samtidigt som den är human för katterna som får leva vidare. Sedan kan man kombinera olika metoder och ta in katter för socialisation pö om pö, om man har möjlighet till det.

Många av de katthem som får bidrag från Djurhemföreningen befattar sig tyvärr inte alls med varken skygga eller förvildade katter. De får inte ens chansen. Man menar att de tar för stor tid och utrymme från de sociala katterna som behöver omplaceras. Man är i regel inte heller det minsta öppen för TNR metoden.

Ja och under tiden finns alla dessa runt 100.000 hemlösa katter ute i skog, mark och på gator och torg…………

För att återgå till din skyggis Misan håller jag tummarna för att det ska lyckas. Kan du se om den kissar i en låda eller någon annanstanns i rummet där den befinner sig? Det är i så fall ett tecken på att den får i sig någon vätska i alla fall.

//Lena

Det största orosmomentet är att h*n har diarre, det är inte så konstigt med tanken på stressen men det är ju lättare att de blir uttorkade. I morse var förvirringen total, in med mat till honom, mat till de andra katterna, en kopp kaffe till mej, sedan går jag in för att kolla honom och tömma hans toa och den är oanvänd, då blir jag förvirrad om jag tömde den på samma gång som han fick mat eller inte. Tidigare har han använt både lådan, transportburen, iglon och en hylla för att vara på säkra sidan, men sedan igår vet jag inte. Nu är det dags att åka hem så håll tummarna för att maten är slut och toan är använd.

Lena ja det är så tråkigt att man inte kan se igenom den rädda/skygga fasaden och se den underbara kissen som finns någonstans där inne. Att låta tiden och pengar vara det som styr om katten ska få en chans eller inte är så tråkigt.

Tror jag ska måtta både vatten och mat med deciliter mått då kan man kanske se om han äter och dricker.

Lisa

Jag har också tagit in förvildade katter och varit orolig för att de inte äter.Det hat säkert blivit 5 olika sorters mat, men ibland har jag varit osäker på om katten har ätit eller inte.Särskilt när det gäller torrfoder. Finns det en hushållsvåg så kan man prova att väga maten före och efter.

En av mina bodkatter som tryckte in sig bakom några bockar mot väggen varje gång jag kom in i boden är fortfarande inte klappbar efter 2 år. ska hon in i transportburen blir hon aggressiv för att hon är rädd då.Men det märks att hon trivs med livet ändå.Hon leker och kelar med sina kattvänner och äter bra.Dessutom händer det att hon får ligga bredvid idolen, den gamle hankatten.Inte tätt intill men Maja ser så nöjd ut ändå.Hon skulle inte vilja bo ute igen.

Orkade inte läsa alla svaren på din fråga Misan, men eftersom jag tagit in många skygga katter under årens lopp kan jag meddela dig att det är ett helt normalt beteende som du inte behöver bekymra dig över. Kissen kanske matstrejkar en vecka, men sedan börjar den äta. Den har en lång väg framför sig innan den blir riktigt tam, men visst kommer den sig, undan för undan. Det du kan bistå med är kärlek och tålamod. Låt katten bo ensam i ett litet rum första tiden. Sätt in mat, vatten, toalåda, lite leksaker, klösstolpe och något mysigt att ligga i med tak över. Du kanske upptäcker att den inte förstår sig på tyg, utan tror att man skall kissa på det. Så ta bort allt tyg först och se så att den går i lådan. Först därefter provar du med att lägga in t ex en gammal handduk för att se om det går bra. Går det inte väntar du ytterligare ett tag. Ev säng skall du täcka över med ett plastskynke första tiden.

Vill också ge dig beröm för att du tagit in den här katten. Det hedrar dig. Du kommer att få mycket kärlek tillbaka framöver. Hur lång tid det tar innan katten är tam är svårt att säga eftersom det är olika från katt till katt, men "handtam" (dvs att du får stryka på den) är den om cirka fyra månader.  

Lycka till och bry dig inte om dem som säger att katter som den här skall dö. Inte alls. Enligt min åsikt är det alltid fel att avliva en frisk katt, och att vara skygg är absolut ingen sjukdom. Det är katter som den här som jag kämpar för. Jag anser att dom är värda en andra chans i livet.  

YvonneW

#23 håller med fullständigt

YvonneW skriver: Lycka till och bry dig inte om dem som säger att katter som den här skall dö. Inte alls. Enligt min åsikt är det alltid fel att avliva en frisk katt, och att vara skygg är absolut ingen sjukdom. Det är katter som den här som jag kämpar för. Jag anser att dom är värda en andra chans i livet.  

Jag blir så jävla glad när folk som du Yvonne och självklart Misan inser att alla har rätt att få en chans till ett bra liv. Med vilken rätt har vi att döma ut dödsstraff? Jag älskar människor som ni som inte ger upp i första taget och ser ett uns av hopp istället för ond bråd död. Härligt!!!

Att man kan bli sååå lycklig över en liten klump i lådan och spår i maten, en skål med blötmat var nästan slut och man såg i ena torrfoderskålen att h*n ätit *jublar lite tyst*

Tack YvonneW för ditt svar, att det inte är ovanligt att de inte äter på några dagar vet jag men aldrig fem då tog hönsmorsan över totalt och jag såg det värsta framför mej. Men skönt att höra att en vecka inte är ovanligt.

Nu när han har upptäckt att lådan tömms hela tiden så har han hållit sig där och ingen annan stans, jag har en låda med tak så han kan känna sig trygg. Tyvärr bor jag i en liten sommarstuga och har inget eget rum att erbjuda så jag byggde upp en vägg i vardagsrummet där han har ett utrymme på 3*2,5 m och vissa delar är gjorda av galler men det mesta är täckt med filtar så han får lugn och ro. Jag har tagit en gammal skumgummi madrass som jag skurit ut lagoma bitar till hyllorna och ett gammalt täcke har jag klippt i bitar och sytt ihop kanterna för att han ska få känslan av säng så gott det går. Det bästa är ju att det bara är att kasta om olyckan är framme och ta fram en ny bit.

Just nu ligger han på en hylla ovanför mitt huvud i en kartong som jag tejpade fast mot väggen i brist på fantasi (så att han inte ska kunna ramla ner) det får bli hans trygga plats där jag aldrig tittar eller rör honom, däremot är alla andra platser fritt fram för tvångskel när den dagen kommer. Jag har inte bråttom jag lovar.

Majvi det är mycket bättre att få leva innomhus med fri tillgång till mat och värme även om de aldrig blir helt tama, det är ett hårt liv de får leva annars.

Jag var tvungen att ta ett foto en av de första dagarna för att försöka se om det var en dräktig hona eller inte. Tänkte att det var snällare att ta ett snabbt foto och lägga tillbaks gardinen och försöka titta på datorn än att försöka stirra på magen direkt.

Tack än en gång för alla värmande ord och råd, värmer mer än ni kan ana.
Lisa

Vad fin han är. jag älskar svarta katter, de är så vackra! Förresten alla katter är vackra..min Simon är svart och så otroligt vacker. De blir så glänsande i pälsen.

har precis läst hala tråden.o vilken tur att han kom till dig. ooo så söt han är..och så har han ätit  nu , förstår din glädje fortsätt som du gör ,

Vad fin han är Misan och vad skönt att han kom till dig och bra att du har trots att du bor i en liten lya kunnat skapa ett rum som är bara hans och det spelar ingen roll att det är kartong han kommer att förstå vad det är *L*

Jag håller tummarna för att det ska gå bra för er och i detta fall så är skynda långsamt den gyllene regeln *L*

Ha de bra

Eva & min katt Mojje + våra akuthemms kissar Minna & Zotis

Jag är så glad att misse fått komma under dina vingars beskydd…än förstår  han kanske inte "hur oerhört bra det är för honom", men jag är övertygad om att misse kommer att bli dej evigt tacksam…såg i tråden att han också varit o rört lite på maten o gått på lådan…framsteg redan nu..även om dom går i långsam takt som brukar vara vanligt när det gäller såpass skygga katter…så fin han är!! Och jag översänder ett fång rosor för ditt engagemang och arbete för misses bästa!

 Sidentass

#26 Blir så glad att läsa om kissens framsteg i matskål och toalåda! Super bra! Mot diarren kan du ge morotspure det brukar göra susen och de flesta katter älskar det!

Heder åt alla er som jobbar så bra för de riktigt utsatta katterna! Det ger hopp åt mänskligheten även i Sverige.

//Lena

Så kossakatten har redan flyttat. Du är en klippa Misan. Om ni bara visste allt Misan gör för flera katthem i Stockholm, så skulle ni bli mållösa. Men det får du berätta om själv Misan, när du känner dig redo.

Skönt att skyggingen börjar komma i form. Det kommer att bli bra framöver.

Vanessa

Men oj så det ser bra ut för misse att han kommer att klara det hela framöver. Tycker inte heller att fullt friska katter ska avlivas, vad är det för ngt? Det verkar helt klart att missen vill vara med, bara han får det lugnt omkring sig framöver.  Missen kommer att klara det hela, det är jag helt säker på.  Många många rosor till dig som verkligen kämpar med att få katten klappvänlig iaf.

Kattkram

Sessan1

Tack Misan för att du tar hand om hemlösa katter. Jag tycker inte man ska avliva friska katter. Tror att katterna blir underbara så småningom även om det tar tid. Vilken gullig svart kisse…

God morgon, under natten har han tömt två skålar med blötmat och även ätit av torrisarna och lådan var full, det här med att ha is i magen får jag nog jobba på ;-)

Tack alla för era goda råd och varma omtankar, nu kan jag slappna av och låta det ta den tid det tar.

Vanessa så mycket gör jag inte, det lilla jag kan göra är tyvärr inte tillräckligt, men som jag läste någonstans på den här sidan // Ensam är inte stark // så ju fler som gör lite grand desto lättare blir det.

Och att avliva honom för att han är rädd har aldrig funnits i mitt hjärta.

Hoppas ni alla får en underbar helg.

Lisa

Vad ni tjatar om att (avliva honom för att han är rädd gör jag inte) osv. Tycker att ni ibland ska rädda alla katter till vilket pris som helst när man läser här. En del katter mår faktist bäst att få slippa lida när dom är så rädda att dom sitter tryckta mot fönstret och är livrädd för allting. Ibland kan man faktist inte rädda dom. Då tycker jag att det är bättre att låta dom få somna in så dom slipper lida. Ni kan ju tänka er själva hur det känns för en katt som är så rädd att den vill krypa ur sitt egna skinn.

Ni har väl sätt Animal Planet och djurräddningen där? Där tar dom bort dom allra vildaste kattern för att det inte går att göra dom till familjekatter. Herregud någon här måste väl veta vad jag pratar om eller är det bara jag som varit med om det själv?

Det finns ju så många katter som vill in till värmen som inte är så rädda.

Menar du på fullaste allvar att bara för att man har haft oturen att bli född av en utslängd mamma och aldrig har fått känna av värme och kärlek så ska man inte få det heller??

Jag har sett på animal planet och det är inte allt jag skulle vilja Jämföra med. Ta bara en sådan sak som att ser du ut som en pittbullterier så får du inte leva i vissa stater i USA, de avlivas omgående oavsett hur trevliga de än är. Och vad f.n är en Pittbull, det är en blandras, kan vara många olika raser. Att avliva bara för att man är rädd för katten eller vilket djur det än är tycker jag är fegt. En hund som har varit vanvårdad, har inte fått ordentligt med mat gör de en test med, och morrar den när du försöker ta maten ifrån den blir den avlivad, för den är inte pålitlig, ge f-n i djuret när den äter istället, varför ska man ta maten ifrån den. Lär istället folk att leva för djuren istället för att djuren ska leva för oss.

Sedan att de gör mycket gott för djuren också ska man inte ta ifrån dem men försök inte göra oss amerikaniserade hela vägen, ta istället det bästa och låt de behålla de dåliga.

Tråkigt att bara de som är födda i ett hem har rätt att leva.

Du är guld värd

Jättekram från Jenna

Jag skrev att man inte ska rädda katter till Vilket pris som helst. Om katten mår dåligt så ska man givetvis ta bort den. Här verkar det som att ni blundar för djur som mår dåligt.

Sedan håller jag med dig ang dom på djurräddningen att dom ibland tar bort vissa hundar för tidigt. Men å ena sidan så kollar dom ju ifall dom kan bo hos någon med barn tex. Tänk om barnet kom dit och satte sig. Då skulle den nog bli biten rätt så fort.

Men dom har så många djur där och dom är nog rädda för att det blir så att folk inte törs ta djur därifrån om det blir fel någonstans och djuren börjar bita hemma. Dom måste vara helt säkra att djuren inte har något fel mentalt.

Dom första meningarna i ditt svar tycker jag var väldigt onödigt. Jag har ju själv skrivit att jag har tagit hand om vilda katter. Som har fått bo kvar här tills dom blivit sjuka och jag har fått avliva dom. Men om jag tex aldrig hade fått katten något så när normal och den satt i hörn i flera veckor och var livrädd, ja då hade jag nog tagit bort den. Eftersom den led. För låta djuren lida, det vill jag verkligen inte.

Sedan har jag inte skrivit att alla katter ska tas bort utan bara dom som inte går att få tama.

Men han har varit inne sedan i lördags kl 2110 ca, hur kan man veta att han aldrig kommer att bli tam på den korta tiden? Det har inte ens gått 6 hela dygn? Vart tycker du att gränsen går?

Bra skrivet Misan. Instämmer till fullo. Tyvärr blir vi som vill ge skygga katter en andra chans ofta påhoppade av det stora gäng människor i detta land som tar mycket lättvindigt på avlivning. Att hamna i en situation där man måste ta det beslutet är absolut det värsta jag vet. Då frågar jag mig om jag tillhör en minoritet som känner så. 

I det här fallet tycks gejsa tro att en skygg katt är skygg för all framtid, men så är det inte. Det är en missuppfattning. Dom här tongångarna är alltför vanliga och mycket jobbiga och påfrestande för dem som har skyggisar hemma. Så nu har ni chansen alla ni som jobbar för livet och inte för döden att visa att ni kan argumentera.

Det är väl svårt att säga eftersom jag inte sett din katt. Men när jag läste om hur rädd han var så tänkte jag herregud stackars katt den är ju skräckslagen som den betedde sig. Det bästa är ju då att ta bort den så den slipper lida mer.

Jag är inte ute efter att provecera här för djurvän är jag verkligen. *ler* Men när jag läser här på många ställen så känns det som om alla vill rädda katterna till vilket pris som helst. Och det tycker jag inte känns bra.

#41# Tycker du att jag har hoppat på er???? Men herregud läs mina inlägg så ser du ju att jag också har räddat katter. Bl a en som jag tog ett snöre från köksfönstret och drog fram till en kattbur. La in mat och när katten var inne drog jag i snöret och katten blev instängd. Den katten var också rädd men inte så rädd som Misan beskriver. Hon bodde hos mig tills hon blev gammal. Ca 14 år.

Sedan har jag två katter hemma som är syskon. Och dom tog vi när dom var ca 4 månader gamla. Dom får man inte ta på ute bara när vi ligger i sängen. Man får gå bort från dörren när dom ska gå in osv… dom sjunker ner med ryggen när man ska klappa den ena när den är inne. och då är dom 5 år i år. Men eftersom dom inte är sjuka så har vi dom kvar. Men dom var inte hälften så rädda som den katt som Misan beskriver när dom kom.

Jag har själv 6 katter hemma som alla skulle ha varit döda i dag om inte vi tagit hand om dom. Så jag förespråkar inte att ALLA katter ska dö som inte har hem. Men vill man missförstå såläser man annorlunda än vad jag skriver.

#43 Jag tror missförståndet uppstod i ditt inlägg #1 där du undrade om det inte var humanast att låta kissen somna in. Det här är en fråga där åsikterna går starkt isär. Vem har rätt att avgöra vilka katter som ska få leva vidare och vilka som ska dö? Många ger inte katterna någon chans alls om de inte visar sig sociala redan från första början. Det här är en mycket känslig fråga och det är oundvikligt att det blir upprörda känslor när frågan kommer på tal. Inte desto mindre är det viktigt att vi diskuterar detta på ett sakligt och uttömmande vis. Det är genom sådan diskussioner som utveckling kan ske och nya förhållningssätt kan vinna mark. Sedan måste vi respektera varandra även om vi har olika åsikter i brännbara frågor.

//Lena

Jag kanske överreagerar men jag blir ledsen när man inte ger de skyggaste katterna en chans. Det här är inte menat åt dej gejsa men att avlilva dem redan i fällan är rent skrämmande för mej.
Zorro är ju ett typexempel på en katt som skulle ha fått somna in direkt  http://www.hjorthaga.se/Sidor/Zorro.html men som bara var så jätte rädd men en tamkatt som råkat illa ut.

Självklart är Zinus som han heter jätte rädd, han är inte längre skräckslagen som han var de första dagarna nu när han har hittat kartongen på hyllan där han kan ligga och titta på oss utan att bli upptäckt. Att han kommer att bli tam en dag betvivlar jag inte, sedan är det frågan hur lång tid det tar och om han någonsin kommer att vara tam mot någon annan än mej det är också en helt annan sak.

Lisa

För det första så är du Misan underbar som vill ställa upp för den svarta katten. Eloge och massvis av rosor till dej

Sen tycker inte jag heller att man ska avliva en full frisk katt bara för att den är skygg. Man kan få en skygg katt att bli tam, men det krävs tålamod och hårt arbete, men det går. Jag har själv fått en skygg hona att bli i stort sett helt tam. Man kan klappa och lyfta henne utan problem. Det gick inte först. Hon morrade och fräste och var fullkomligt livrädd! Nu är hon helt underbar och hon har fått ett nytt hem hos en trevlig tjej. Så visst går det! Ge inte upp Misan. Du är fantastisk! Såna som du beundrar jag.

#44# Ja, jag förstår helt enkelt inte varför det blir sånt ramaskrik när jag skriver att det är humanast att låta katten somna in eg? Är katten så livrädd som jag kunde se framför mig när jag läste hennes inlägg så tycker jag faktist det.

Har ännu inte själv behövt avliva någon katt som inte är sjuk än. Så jag gillar inte avlivning om ni tror det.

Men då undrar jag här: Hur många är det som jobbar på katthem här? Hur många vet att man måste avliva vissa katter när dom kommer för att dom är så rädda?

Är det bara i min stad som dom gör så eller? Skulle vara väldigt intressant att veta faktist.

Jag kan svara för att både Djurhjälpen och Stockholms katthem aldrig skulle avliva en katt för att den är skygg. Akutgruppen har jag aldrig jobbat med men kan med god säkerhet säga att de skulle inte heller göra det. Bara vid sjukdom.

Lisa

Lustigt att dom säger att dom gör så här. Finns det fler som vet hur dom gör på andra ställen?

_

Hur många vet att man måste avliva vissa katter när dom kommer för att dom är så rädda?"

_

Som någon annan redan skrev här förut: Att vara rädd är ingen sjukdom! Ska vi då också avliva alla människor som lever i dödsnöd i t ex länder där det pågår krig? Det är ju sund om dom också!

Jag är ordförande för Göteborgs katthjälp och jobbar dagligen med förvildade katter. Vi har aldrig avlivad en katt för att den var "för rädd", alla fick forsätta leva sitt liv på det viset som var acceptabel för katten i frågan. Det handlar om att ge dessa katter vad dom behöver: inte minst lugn, ro och respekt! Avlivning är aldrig ett måste när det handlar om friska katter. Vem har sagt det till dig?

/Miranda

Vad gäller katthemmens syn på skygga katter är policyn olika har jag lärt mig. Själv jobbar jag med skygga katter och i samarbete med Örebro Katthem. Deras policy är att aldrig avliva en frisk katt, utan dom ställer upp för alla. Många av jourhemmen tar hand om skyggisar. Sedan tror jag att vi har representanter för KKS med i den här diskussionen också, och efter att ha läst vad dom står för så avlivas inte skygga katter där heller. Örebro Katthem ställer inte heller upp på den så kallade tremånadersregeln, som säger att om en katt inte blivit såld efter tre månader skall den avlivas för att ge plats åt en ny. Jag känner till att det finns flera katthem som använder sig av tremånadersregeln. Har varit i kontakt med ett sådant katthem, och dom avlivade skyggisar på direkten. Motiveringen var att dom tog för lång tid på sig att bli tama.

För min personliga del så anser jag att varje medvarelse på denna jord har rätt till sitt liv. Men jag har blivit ordentligt ibankad att många, ja kanske dom flesta människor, tänker och känner helt annorlunda. Men det innebär inte att jag låter sjuka katter ligga och självdö. Jag diskuterar naturligtvis sådant med veterinär.

Katter är, precis som vi människor, individer och därför olika till sin  läggning. Inte heller alla tamfödda katter blir kelkatter medan katter som från början var skygga blir mycket keliga. Det enklaste är ju att acceptera varje katt som den är/blir istället för att envisas med att den skall vara på ett sätt som man själv bestämt att den skall vara. Har ibland hört folk säga: "Den katten gick inte att få tam så den tog vi bort". Hur skall vi definiera ordet "tam"? Katten utvecklades inte så som den personen förväntat sig, så då hade den inte rätt att få leva längre. 

Avslutar mina inlägg här med några ord till Misan. Jag tror absolut inte att din skygga katt lider av att bo hos dig fast en del vill att du skall tro det och få dig att känna skuld. Den har istället vunnit högsta vinster i livets lotteri och äntligen fått ett hem. Du är fantastisk Misan och jag är full av beundran. Jag önskar att det fanns många, många fler som du.

#51#  Ingen av er läser vad jag skriver det märks verkligen. Ni är uppe i er egna värld att alla katter SKA räddas till varje pris. Jag visste att det skulle bli ett jäkla rabalder här när jag skrev så där. Men eftersom det var just så mitt hjärta kände när jag läste inlägg #0# så står jag för det.

OM det sedan går bättre och bättre så är jag också glad för det. Ni vill verka det som om jag vill avliva alla katter som inte har ett hem. Det är löjligt att överhuvudtaget skriva så som ni har skrivit om/till mig. Bl a att någon försöker få Misan att få dåligt samvete pga att hon försöker hjälpa en katt. Du Yvonne, du får jättegärna skriva mitt namn Gejsa. För det är ju mig du menar. Eller hur? Men var försöker jag göra det? Du kanske kan skriva det så jag ser det själv. För det har jag inte skrivit eller menat heller.

För att jag har fortsatt skriva i denna diskussion är för att det handlar om vilda katter överhuvudtaget. Hennes katt har jag släppt för länge sedan. Det är ju några här som nästan har gjort påhopp pga att jag tycker en sak. Ni tycker något annat. Men detta är ju ett forum där man ska säga vad man tycker. Låter lite larvigt att bara sitta här och hålla med varandra. Eller hur?!

Kan bara tala om att på djurhemmet här så är det visst 3 månadersregeln som gäller. Och att ta bort alla katter som är förvildade. Jag tyckte också att det var otäckt när dom sa så. Men jag har ingen talan i detta fall. Ville bara berätta detta. Därför trodde jag att det var vanligt att göra så. Men tydligen inte. Jag hade fel där och du hade rätt.

#45# Men vilka vackra katter som du hade länkat till. Är det dina? jag har läst om Rasmus förut som jag tyckte så synd om för han såg så hemsk ut i ansiktet. Man blir verkligen tagen av hans berättelse. Men du vilken skönhet han blev! Han hann med å få lite kärlek och omtanke han med innan han dog..

han var en söt prick!! du gör ett fantastisk jobb!! har du kollat så att han inte har skabb,mask i magen etc? har han träffat dina andra katter? hur många har du? ska du behålla ha sen eller sälja honom:) jag e väldigt nyfiken på hur du jobbar egentligen:)

Jag vill inte lägga mig i,men såklart inte gejsa menar att man ska avliva alla hemlösa katter,utan det jag tror att hon menar är att dem katterna som är så rädda att dem knappt äter,bajsar vill komma ut etc. kanske skulle må bättre av att somna in? men jag vet inte, det va iaf så jag uppfatade det som när hon skrev. Hon sklre också att hon sjölv har tagit hand om hemlösa katter,så hon vet ju vad hon talar om!

Jag tycker att alla katter förtjänar en andra chans, det e inte katterna själva som valt att bli utslängda m.m Dem flrtjänar att bli älskade som alla andra kattr! tack för mig!

ps:alla ni som räddar katter ni är underbara, hur skulle sverige sett ut utan er hjälp?!

Gejsa, det är ju tråkigt om du känner dig påhoppad. Men vi är ju många som jobbar hårt för att just unvika att djur avlivas i onödan och försöker förändra hela synen på deras rätt till sina liv. Har du läst artiklen om TNR som finns här på hittekatter? Det är ju som jag påpekat tidigare i tråden en väldigt bra metod för katter som är väldigt rädda. På djurhemmet Tigerharen har vi ALDRIG avlivat en skygg katt. Däremot har ett antal fått leva "fritt" utomhus efter att de kastrerats. På så sätt så blir inte katten lidande eftersom den kan hålla sig på det avstånd den sälv har behov av.

#37 Helt utanför diskussionen. Men kan inte låta bli att reagera på att du beskriver pitbull som en blandras. De här hundarna och deras utsatta situation ligger mig lika varmt om hjärtat som hittekatter, så jag vill bara förtydliga att pitbull är en egen ras. Inte godkänd inom SKK och det är ofta det som skapar förvirring. (rasstandard och lite historia: http://www.pitbull.nu/_spf/rasbeskrivning.php). Just att man förbjuder dessa hundar tycker jag är fruktansvärt, norge har ju förbud och vi har i dagarna fått mejl till tigerharen om en tik som finns i norge och riskerar avlivning bara pga rasförbudet. Jag blir alltid lika upprörd när det diskuteras även här i Sverige. Jag har länkat till denna sida förut men den ger ett starkt budskap ang. detta: http://www.pitbullproblem.tk/

Jag förstår att du känner dig påhoppad Gejsa, men det är inte det vi vill. Så jag vill välkomna dig här. Du kommer att få läsa om allt från tama goskatter till förvildade skyggingar.

Vi vill alla här ge liv till katterna som är så utsatta. Jag tillhör Djurhjälpen som inte avlivar katter som är rädda. För det är rädsla det handlar om. Sedan så blir de varma i pälsen och blir lugnare för var dag som går. För vildheten handlar endst om rädsla. De har en sådan livsvilja så det vore dumt att avliva dem när de överlevt svält, slagsmål, kyla och annat. Alla katter går att få tama på ett eller annat sätt. En del blir aldrig knäkatter, men de blir sociala, mätta och lyckliga. Läs gärna artikeln om djurhjälpen under artiklar här. Vi arbetar väldigt annorlunda än många andra katthem just för deras skull. Ingen har blivit avlivad under alla dessa år pgr av vildhet. En katt fick vi dock tänka i andra banor för då han trivdes med livet, men inte med oss. Så han flyttade till en herrgård med hästar och påfåglar. Där han inte behöver vara social annat än när han vill. Så det finns ett hem till dem alla, även om det kan ta tid att hitta rätt.

Så jag hoppas att du inte tycker att vi är dumma i huvudet, utan vi har sett så många bra sidor av dessa förvildade katter att vi njuter av vartenda framsteg.

Återigen, välkommen hit. Vanessa

Det är klart att katter som inte är vana med människor är mer eller mindre rädda efter infångandet. Bara ljudet när fällan slår igen är skrämmande.En jourkatt som jag hade var så rädd att hon fick panik när hon visste att jag såg henne och sprang runt runt i den lilla boden för att hitta ett nytt gömställe.Hon rymde från boden men hon höll sig ändå i närheten och fick mat varje dag. 6 veckor senare lyckades jag fånga in henne igen och då hade jag två andra katter från samma koloni där , den ena fick jag smeka och den andra hade börjat leka med mig. Jag lät rymlingen vara i fred där hon satt bakom en låda och höll  själv på med de andra katterna.Om jag knackade på lådan lät hon som en liten ångmaskin.Efter ett såg jag att rymlingen tittade fram bredvid lådan när jag satt där.Jag blundade och då vågade hon gå förbi mig och fram till de andra katterna vid matskålarna.Sedan tyckte hon att det verkade kul när Elsa jagade grässtrån och när Elsa blev trött var det Fresia som sprang efter strået.Jag låg kvar i boden flera gånger på en madrass på golvet och när jag vaknade brukade Elsa och rymlingen,Fresia sitta bredvid madrassen och vänta på att jag skulle leka med dom.

Jag lärde mig året efter när jag hade en tamkatt med ungar i boden att de kunde ta sig ut fast jag hade ställt något för dörren.Då fick jag sätta dit en hasp på insidan också och använda när jag sov där.Det betyder ju att de skygga bodkattena som jag hade tidigare kunde ha rymt när jag sov där men de gjorde det inte.De var ändå där  i 6 månader så nog fanns det tid att planera en rymling.Inte tror jag att Fresia kommer bli en kelig knäkatt och jag har flera katter hemma som jag helst inte får klappa men de är nöjda och trivs med livet.Skulle 3-månaders regeln ha gällt hade jag inte haft mina söta svarta missar.

Jag har jobbat för samvetet och förut togs många skygga katter in men nu är det mest tama katter som kommer in.En del av de skygga katterna bor fortfarande kvar i jourhem efter 2 år och kommer aldrig att bli riktigt keliga men de mår inte dåligt.Ingen katt som har tagits in har avlivats för att den har varit för skygg.

Gejsa, först vill jag säga att jag inte tror att du vill avliva alla hemlösa eller skygga, däremot blir jag ledsen och det är inte enbart på dej utan det är många som tänker som du att en skygg katt är inget att ödsla tid och pengar på utan att det är bättre att låta den somna in och ta in en tamkatt direkt istället. Det är där det blir fel och många går i försvar för dessa och det verkar faktiskt som om det är du som får de hårdaste smällarna och det är tråkigt. Något dåligt samvete får jag inte över något du har sagt så det kan vi lägga åt sidan.

Ankie tack, visst är de fina mina små bebisar, de tre uppe är de jag har hemma idag, de två i mitten är omplacerade och de längst ner lever inte idag, sedan har det passerat några katter till under årens lopp som inte finns med på hemsidan.

Helenal maskmedel har han fått i maten så förhoppningsvis så ska han vara fri från det, utav någon underlig anledning har inga katter här ute haft öronskabb *peppar peppar ta i trä*, och jag har bott här sedan 89 och mina katter får vara ute och har egen lucka. Vad som händer sedan vet jag inte men det som hände med Rasmus vill jag inte uppleva en gång till bara för att det inte finns plats på något katthem så jag gör som jag brukar, agerar först och försöker lösa situationen sen :-). Om han stannar hänger väldigt mycket på om han kan gå ihop med mina andra tre katter sedan när han är kastrerad.

Som både majvi och vanessa och några till skriver så går det att ge katten det liv den vill ha man ska bara vara öppen för det men man kan inte ge upp efter en eller några dagar bara för att den försöker krypa ur skinnet. Vissa blir knäkatter och vill aldrig gå ut igen och andra blir stallkatter men först måste man ge dem chansen att bli en tamkatt.

Lisa

#52 Tremånaders regeln eller 90-dagars reglen som den också brukar kallas är något som instiftades för ganska länge sedan av Djurhemsföreningen. Av Sveriges drygt 100 katthem är det 27 som är medlemmar i Djurhemsföreningen och mer eller mindre följer denna regel. Regeln går ut på att en katt får max tre månader på sig att hitta ett hem, sedan blir den avlivad. Den här regeln har fått mycket kritik eftersom många katter behöver längre tid på sig innan de kan lita på människor samt återhämtat sig från det de varit med om. Med tremånadersregeln får inte katterna en chans. De som försvarar regeln menar att det inte är bra för katterna att vistas för länge på katthemmen och att det är bättre att en svårplacerad katt istället får lämna plats för en annan mer lättplacerad katt. Vissa djurhem i Djurens vänners regi går ändå längre och ger bara katterna en knapp vecka innan de avlivas.

Vi har diskuterat 90-dagars regeln ganska flitigt i Hittekatter i Fokus tidigare. Här är länkar till några trådar där du kan följa diskussionerna:

http://hittekatter.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=d3d9d34f-ad6e-483c-a608-00dee018c78a

http://hittekatter.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=9d1d1e9c-a809-48fb-828a-decc86440cad

http://hittekatter.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=f12d3118-9188-47e0-8f5a-d6789ede439c

Som jag ser det handlar det om en grundläggande ideologi det här om man förordar 90 dagars regeln eller inte. Personligen tycker jag det är en förlegad regeln som inte hör hemma i ett civilicerat land. Den kom till på den tiden när man trodde det var omöjligt att socialicera skygga och förvildade katter och inte hade hört talas om moderna metoder som TNR. Istället för att hålla kvar vid det gamla måste vi nu bli bättre på att ta hand om problemet med hittekatter även i Sverige. Det går i andra länder och därför tycker jag inte det är naivt att tro även på Sverige i det här avseendet. Men som sagt det är min åsikt.

//Lena

Tack ska ni ha för de orden, de värmde faktist. Kände mig som en riktig bov här hela dagen. Fast det bara var i all välmening när jag skrev.

Ja, ni har fattat alldeles rätt. Jag har tagit hand om många vildkatter i mitt liv. Matat katter som jag aldrig har fått rört som har kommit med sina ungar och visat att här finns det mat osv osv. Jag har lagt avmaskningsmedel i maten åt dom osv.

Men det jag mest tänkte på var kattens rädsla. Den var ju så himla rädd. Så jag tänkte inte på att det finns andra katter ute utan att den skulle slippa vara rädd och må dåligt. Jag tänker inte på mig, det gör jag nästan aldrig när det gäller djuren utan på djuret själv. Och ibland kan det kännas att en del djur mår bäst av att slippa leva. Djuret somnar ju in och lider inte mer. Så tänkte jag.

Jag matar tex utefåglarna med all sorts mat som finns att köpa. Vi handlar för över 800 kr i månaden vintertid. Hör inte hit eg men vill bara betona att nog är jag djurvän. Hörde senast i dag om en katt som vill in i värmen nu. Bad henne att försöka titta om den är id-märkt för den är jättekelig och försöker ta sig in hela tiden. Antagligen en sommarkatt, suck! Dom bor ju i ett sommarstugeområde.

Trodde ärligt talat att det gick till så eftersom dom är de enda katthem som jag har haft någon kontakt med. Men dom har inte många platser. Får ofta säga nej till katter bl a.

Tack ska ni ha för ert välkomnande iaf.

Hej Misan

Läste om katten Zorro och vilken tur han hade som träffade dig.En fantastisk historia men hur gick det för honom sen är han bortadopterad?

ha de bra

Eva & Mojje

Misan, läste återigen allt om Rasmus och jag känner sådan sorg och samtidigt glädje för hans skull. Den sista tiden hade han ett underbart liv. Tänk om ändå människor förstod vad de gör med sina katter. Skönt att kossakatten fick det bra. Riktigt fin kisse. Nu håller jag tummarna för senaste tillskottet. Finns det en hemlig adress som de hemlösa katterna har för att hitta hem till dig? Man kan nästan tro det :-).

Vanessa

#60 Du gör ett jättebra jobb Geisja! Blir imponerad av er satsning för de vilda fåglarna. De behöver också vår hjälp nu i vintertid. Sedan får vi försöka hjälpas åt över Sveriges långa land med de hemlösa katterna. Många av er gör ett jättejobb rent konkret för att handgripligen rädda katter ute på fältet, andra av oss gör lite mindre. Sedan är vi bra på olika saker. Det som förenar oss är intresset och engagemanget för hittekatterna. Ibland blir det en och annan het diskussion men det här till när engagerade människor möts. Hoppas du ska känna dig riktigt hemma hos oss i Hittekatter även om den här tråden blev lite livlig.

//Lena

Evamojje ja Zorro har flyttat, dessvärre är jag lite dålig på att uppdatera min egen hemsida, det är en annan som tar den mesta tiden. Jag fick hjälp av Stlms katthem och han låg på deras hemsida som katt i jourhem, det är alltid lättare att omplacera en katt via ett katthem än som privatperson tror jag.

Vanessa du träffade väll Rasmus innan han gick bort? Underbar katt var det ialla fall när han äntligen kom in, men att vara så rädd när han var ute.

Den hemliga adressen är nog dessvärre bondgårdarna runt om kring, folk som har tröttnat på sina katter och tycker att det är en perfekt plats att dumpa katterna på, där kan de fånga råttor och sova i höet. Vad folk inte tänker på att det oftast redan bor katter där och som inte är intresserade av att ha några flera på sina revir och att en katt som har bott inne i hela sitt liv inte har en aning om hur man ska kunna skaffa sig mat. Kvinnan på en av bondgårdarna har berättat många sorgliga historier om dumpade katter hos sig, en midsommar hittade hon ett gäng kattungar ca 6-7 veckor på åkern utan mamma och de var helt tama men utsvulltna, det var tur att hon hittade dem innan slåttermaskinen gjorde det.

Jag kan ialla fall berätta att Zinus äter ordentligt nu och jag ska åka ner och köpa morotspure som Lena föreslog så får vi hoppas att han vill äta det, ska man ha det i en skål för sig eller blanda ner det i maten?

Lisa

#64 Du kan ge det på ett fat eller en i en skål för sig. De flesta katter älskar det. Om inte kan man lätt ge det med en doseringspruta eller liknande. Fast jag antar att det sistnämnda inte är gångbart när det rör sig om en skygg katt.

Vad skönt att höra att han äter bra nu! :)

//Lena

#63# Tack ska du ha Lena.

Ja, jag bor ju också på landet. Och varje år är det alltid någon i stan som kommer hit och dumpar en katt. För varför kommer dom hit annars dom vuxna menar jag. I år var det ju en långhårig jättefin katt som började komma hit tidigt i våras. Men den var skygg, väldigt skygg. Och eftersom jag har egna katter och även hundar som skäller från tomten så fick jag aldrig tag på den. Matade den i logen. Men jag vet ju inte om det var mina eller han som åt av det.

Hörde senare att en bit bort bor ett par i en sommarstuga hela sommaren. Dom matade katten. Till sist så hittade dom den död i deras förråd. Undrar vad den dog av. Dom begravde den själva.

Den blev bara tovigare och tovigare och gick och jamade. Tror att det var en okastrerad hankatt ev ungkatt. Det sista jag såg av den var en stor tova som låg på vår gård. Vet inte om han slogs med mina katter.

För några år sedan hittade jag en liten katt utan svans. Den hade kurat ihop sig i ett dike. Den var död när jag hittade den. Vi har så mycket katter här i skogen. Har varit i kontakt med djurhemmet men dom säger att är dom skygga så tas dom bort direkt. Det vill jag ju inte heller. Fast det beror ju på hur skygga dom är.

Har hjälpt granngården som har ladugård att bli av med sina kattungar genom att annonsera ut dom istället för att dom ska skjutas. Ja, dom gör så varje höst för att bli av med dom. Jag sa att det är bättre att sterilisera och kastrera alla katter i stället. Detta gjorde dom faktist förra hösten. Men det var några som inte kom fram när veterinären var där förstås. Och dom fick ju ungar i vår självklart. Men dom har tagit sig i kragen och försöker iaf att se till att det inte blir fler iaf. Det är skönt tycker jag.

Gejsa, vilket otroligt bra arbete att få dem att kastrera sina kissar, även om några missades. En eloge till dig!

Vanessa

Tack för det! Ja, ärligt talat skämdes bonden väldigt mycket när jag kom och sa att han ska sköta katterna bättre. Han visste inte hur många han hade. Han sköt av dom på hösten för att dom inte skulle bli så många. Jag grimaserade då och sa att det var grymt. Hans ena dotter var mer mån om kissarna. Hon såg till att dom alltid har komjölk och torrfoder i ladugården. När jag sedan hjälpte dom att annonsera ut kattungarna och såg till att dom kom till ett bra hem så tackade dom så mycket. Sedan sa jag att så här kan vi ju inte göra varje år heller. Utan se till att dom kastreras så blir det inga fler ungar. Vilket dom då gjorde. För vissa av katterna gick ju därifrån när dom blev för många i ladugården och blev vildkatter. Jag fångade in en och gav till min ena inackordering. (har hästar) och lät den få bli en innekatt och trivdes med det. En tog jag in och annonserade ut och den blev också hjälpt. Men som sagt det finns väldigt många här i skogen ändå. Två kattungar har jag ju själv tagit hand om. Har 6 katter nu. Hade 9 st för två år sedan. Men dom har blivit gamla och avlivades pga sjukdom och åldern.