Så underbart med så fina framsteg!

Härliga framsteg!  

Å vad gott det låter! Skönt för dem när spänningen kan släppa bit för bit och att de inte utsätts för någonting obehagligt.

Jättetoppen! Vill bara tala om för dig, att det har kommit in en hel del slantar av dina grejer!

Men oh så roligt med de små framstegen.

Härligt att läsa dem.

I morse kom jag allt på dem!

Mattis syntes som vanligt inte till när jag var i rummet, men när jag gick så glömde jag en sak och öppnade dörren igen efter 2 sekunder. Och vem hade rusat ut från gömslet och kastat sig i matskålen? Lilla vettskrämda Kissemissemattis, som gav mig en förebrående blick och slank tillbaka till gömslet - inte speciellt fort.

De är inte hälften så rädda som de försöker låtsas, tror jag. Igår höll Ingela på att somna i sitt hörn, i stället för att sitta hopkurad med vibrerande öron och stirrande blick.

Hilda blir klappad morgon och kväll över hela kroppen, fast hon har fritt fält att slinka iväg om hon vill. Hon blundar och det vibrerar lite i struphuvdet ibland. Jag hoppas hon inte är sjuk, krakan …

Vad roligt att det går så bra, det kommer bara att bli bättre och bättre

Mannen storstädade igår i Ben & Marleys rum. Det var ju väldigt spännande att komma in sedan igen…Flyttat lite på sakerna

Även barnen var med alla samtidigt för första gången och det gick hur bra som helst. Kissarna uppförde sig väldigt lugnt och var nyfikna på oss.

Nu är det dags för nätdörr så fort Mannen får tid

Hälsa kissarna från B & M!

Mvh

Kul att följa framstegen för gårdstenarna här i tråden! Puss på alla kissenosar.. om än inte direkt på nosarna, så iaf från håll

Vi pussar tillbaka

Mvh B & M gänget!

Igår kom Karsten, han med såret på svansen, till de andra i ladan. Han har ätit sin medicin och det ser ut som om svansen inte ska behöva amputeras. Idag på morgonen hade Karsten klämt sig ned bakom en madrass, som står mot väggen. När jag fällde ned madrassen för att kolla att han var OK, så låg han kvar och jag fick lyfta honom och känna över hela kroppen på honom utan att han rörde sig. Jag vill ju gärna tro att han tyckte om att bli gosad, men han var nog bara förlamad av skräck, stackarn. Ögonen var stora och svarta, men han tittade på maten nästan lika mycket som på mig medan jag serverade.

Karsten är väldigt lik Mattis med har lyckligtvis ett par vita tår, så man kan se skillnad. Mattis har växt ordenligt sedan han kom och börjar se ut som en vuxen kille, inte som en liten vettskrämd kattunge. Mattis kunde jag precis röra vid idag innan han backade undan. Ibland backar han, ibland sitter han kvar, men han springer inte undan.

Hilda lät sig klappas som vanligt. Hon ser inte större ut, men ser mycket vuxnare ut i kroppen - inte så "unging" längre.

Ingela låg faktiskt kvar i sitt skåp utan att rusa iväg fast jag sträckte in handen och lade lite torrfoder bredvid henne. Hon har också växt, men är fortfarande för liten för att kastreras. När hon sitter bredvid Mattis försvinner hon nästan, pluttan.

Va, kul att höra om framstegen….Ett gäng slängpussar på nosarna från oss här..

Sov (nåja) i ladan i natt. När det var mörkt (bara en liten lampa tänd) och jag låg stilla kom de fram, åt, använde lådan, lekte med alla bullersamma leksaker de kunde hitta, dansade med varandra och lekte herre på täppan över möblerna. Vid 4-tiden gav jag upp och tog fram laserpekaren och både Hilda och Ingela jagade pricken. När jag slutade med leken såg jag att Karsten satt i fönstret, bara någon meter från mig. När jag klev upp och tände sprang de INTE in i gömslet, utan satt stilla i hörn och vrår där de syntes.

Putt för stödhem till dessa kissar! De börjar komma så långt att de skulle behöva bo med katter och folk ikring sig för att komma vidare i sin socialisering. Kontakta Kusten eller mig för mer info!

I lördags började Ingela att sjunga - är det månne löpning på gång? Veterinären tyckte hon var för liten att sterilisera ännu, så det är väldigt tidigt för sådant, tycker jag. Alla kissarna har blivit lite kaxigare, gömmer sig inte lika mycket och vågar fräsa litegrann ibland. Men ingen av dem är det minsta aggressiv.

Karstens svans är varm och rörlig hela vägen, så det går kanske vägen och han får behålla den. Han ska kollas nästa vecka igen.

Sov i ladan i natt igen. Katterna var djärvare, både Mattis och Karsten var uppe på bordet bredvid sängen och åt gräs. Mattis tittade mycket intresserat på mina vickande tår under filten, men han tordes inte riktigt göra något åt saken.

Men en sak var konstig: Ingela satt långa stunder för sig själv och kurrade allt vad hon orkade! Hon åt, drack, var på lådan, lekte - och så satte hon sig alldeles ensam som en bulle och spann så det dundrade i rummet . Men varför?!?

#14 Å vilket fint jobb du gör med skyggisarna (nåja) de verkar var på god väg att bli hemtama!

Jadu varför sjunger Ingela och beter sig sådär lite underligt? Det är ju vårkänslor i alla katter nu oavsett löpning eller ej tycker jag. Våra far runt och ylar och har sig även att de är knipsade för måååånga år sedan.

Att hon sitter ensam och spinner beror kanske helt enkelt på att hon trivs lite. Det vore väl skam annars så god service hon får.

Men gott tecken är ju att hon äter, går på lådan och leker!

PUTT

igen för stöd- eller permanenthem där Gårdstenskissarna kan ta nästa steg i sin socialisering.

Dagens putt

för stödhem/permanenthem till alla Gårdstenskatter.