Vad underbart att La Boel  fick möta mämniskor med sunt förnuft och som vågade satsa på "vildkatten".

Även tamkatter kan få panik i fälla och bete sig som "vildkatter". Det är bara att utgå från sig själv och fundera på hur man själv skulle reagera i en sådan situation, utlämnad åt främmande människor och instängd i bur under stress.

Hur många katter avlivas inte på grund av människors okunskap, rädsla och ovilja?? Jag är så trött på förutfattade meningar angående hemlösa katter. Folk har ju ingen empati!

Tack snälla nellies-mat för att du tar hand om lilla Boel!!!

Nu är ju Boel inte min utan en akut kisse som kommer via sthlms katthem. Men allt som oftast bor det ju numera 1 innebeonde här (det är så jag kallar akutisarna) och t.o.m fröken fräs börjar ju anpassa sig:-)

För det mesta är det ju skyggisar som bor här hemma men denna gången har vi en liten fegis istället någon har nog varit dum mot förekn det är inte riktigt normalt att hoppa 1 m bakåt. Skyggisrana bruakr ju fräsa krypa ihop eller dra iväg men inte direkt hoppa och framföralt brukar de i början inte var med och dansa runt benen . Det brukar ta ett tag även om de oxå kommer dit

Mn erfarenht  är ju att de tama kissarna i många fall beter sig mera som vilda vid infångsten än de skygga.

#2, men det är ändå snällt att du ställer upp för de "oönskade" katterna!! Alla har inte din inställning!!

Och vilken urgullig berättelse om Boel!!

Lilla sötnosen vad kul att det går så bra med henne. Det där med händerna ska nog ge sig med tiden det med….vet ju du är envis så

Vad fint att du finns för Boel…verkar som att hon blivit hårt tilltygad av händer när hon levt ute..usch..otäckt när man tänker på det..men nu är den svåraste tiden förbi för henne..och hon får känna sig älskad hos dej…med tiden kommer hon säkert att inse att dina händer inte är farliga eller hotfulla..

Det där med händer känner jag igen från våra Piteåbröder. De reagerar också likadant på händer när man håller händerna framför dem. Tristan har varit hos oss längre tid så där har det mattats av betydligt. Hans två bröder var dels mycket skyggare från början och kom dessutom ca1½ år senare till oss när vi flyttat och fått mera plats. Det gick inte alls att handskas med dem när de var på katthemmet i Piteå. Nu går det riktigt bra, men de har fortfarande kvar rädslan för händer. De brukar dock inte bli lika panikslagna som i början.

Vad jag vet om deras bakgrund är att de kom från en missbrukare som haft dem i garderoben. Vederbörande vistades på någon slags hem där det inte var tillåtet med husdjur. Sådan här obehagliga upplevelser sitter ofta kvar i ryggmärgen hos katterna. Det blir en negativt betingad reflex. Sakta, sakta brukar det hela avmattas om de får leva under lugna och bra förhållanden där de känner sig trygga.

Boel är nyfiekn i en strut så det ska nog gå. Igår var det lördag och då var det gotte dag för kissarna. Mina tjejer vill gärna vara ute på balkongen men eftersom jag ännuinte vår säkrat den så har inte Boel fått gått ut där än (idag gicks innätningen igenom så snart kanske hon kan få snosa där ute oxå). Isället sitter hon på bordet och piper så olyckligt och det utnytjar den elaka akutmatten genom att muta henne med skinka och det är ju aldrig fel.

Igår tränade vi att gå upp i knä genom att hon fick hämta skinbitarna geom att tvingas gå upp i knäet för att få en och det gick ju bra även om hon inte stannade kvar. Sedan var det gott från "farliga"handen och ja det gick ju även om det var väldigt läskigt. Iår var första träningen utan stöd av Nellie (mattes egen katt) som är Boels stora stöd och bukompis här hemma. De töserna kan verkligen leka och Nellie som i år blir 3 beter sig åter igen som en kattunge (undrar när hon ska växa upp). Mysigt är det ju oxå att bli tvättad av Boel och allt som Nellie gör tittar Boel stor ögt på för att sedan prova sina egna vingar så man ska inte underskatta sina egna katters inverkan på skyggisar.

Idag vill matte alltså tacka den numera återuppstånda kattungen Nellie

Lilla Boel, hon är en otroligt söt tjejja. Vad kul att det går framåt med henne. Jag träffade ju henne i karantän, det gick då att klappa henne lite, även om hon inte var sådär överdrivet förtjust i det. hon kröp ihop lite och pep och tittade storögt på mig och undrade vad jag höll på med! Det gick ju bättre att smeka henne om handen kom bakifrån så hon inte riktigt såg den. Men som det har skrivits tidigare, du är envis och det kommer att hjälpa till.

PS: Vi ses väl på tisdag???

#7 Vad mysigt det är med människor som dig!

boel har gjort framsteg ändock hon lägger sig nu gärna på sida när man väl klommer så lågnt att klappa henen spinner gör hon oxå för det är ju så mysig men det är ju fortfarnde det där med händerna men vi tränar på

Vilken fin berättelse detta är! Blir glad när jag läser, problem är verkligen inte oöverstigliga hinder! En vacker dag har säkert La Boél inga som helst problem med händer, utan stryker sin kind mot akutmattes hand som ingenting! :)

Tur att hon har en god vän i Nellie, och tvärt om :D

Rädslan försvinner…man vet aldrig vad det varit med om. När jag fick in Elin här visade hon sig allt mer än tam men det dröjde bara ett par veckor och hon var ganska snart "hanterbar". MEN, man fick/får vara på sin vakt. Lyfte man henne började hon protestera efter en stund genom att bitas och släppte man henne satte hon svansen mellan benen och såg kuvad ut. Livremmar, starka dofter mm. utlöste något hemskt minne hos henne som gjorde att man förstod att hon blivit misshandlad på olika sätt.

Trots detta är Elin den mest beskyddande hemlösning vi haft och hon är speciellt mån om mig. Hon går aldrig och lägger sig i sängen förrän jag ska sova, hon sitter i fönstret och väntar på mig när jag jobbar kväll och hon kliver aldrig upp på morgonen förrän jag kliver upp. Hon är en katt som vill ge så otroligt mycket tillbaka, men det är så sorgligt när man märker att hon fått utså så mycket hemskheter.  

Det är sådana här katter som sätter extra spår och som man har svårt att släppa. Hoppas att Boel får ett förstående hem, för La Boel kommer att bli en underbar kisse bara tiden alla läka alla sår.

Men det verkar vara en mycket bra början hos dig nellies-mat!! Du verkar ha mycket sunt förnuft och det är det som gäller för utsatta katter.

Hur går det för lilltjejen här då?

Tjen har slutat att hoppa en halvmeter ivarjefall nu mera sticker hon bara iväg men inte lika fort så jag hinner "tafsa" lite på henne ;-)

Favorti leksakerna är ju allt som går att leka med men som för många andra kissar är ju laserpekaren en riktig höjdare. HÄr om kvällen när vi lekte så hoppade hon runt i sängen kommer sedan och lägger sig och när jag börjar klappa henne då lägger hon sig på sidan och riktigt njuter. Med är hon hela tiden speciellt när man äter då ska hon helst vara på bordet, kanske kan man sno åt sig något gott.

Har inte mage att chasa ner henne då hon äntligen börjar lugna sig och få förtroende för händerna så hon får väl sitta där. Hm undrar vad hennes nya familj så småningom kommer att tycka om det men man får ju förklara läget.

Balkongen har hon nu varit ute på riktigt mysigt men lite läskigt är det allt än. HÄr hemma får man hålla hårt i hatten för det är en riktig liten virvelvind som drar fram tror snart att hon är uppe i full orkanstyrka

Så har det blivit dags för lilla Boel att hitta ett alldeles eget hem.

Idag har hon lagts ut på www.katthemmet.nu under akutkissar här lägger jag dock upp en liten bild på skönheten

Återigen en kissemiss som kallas vildkatt och sen visar det sig vara en tamkatt. Så skönt den fått vara hemma hos dig och kurerat upp sig. Hoppas den får ett nytt lika bra hem nu då.