Sorg och lycka
Berättade ju för ett tag sen om den lille kattungen som både jag och min väninna var nära att köra över och som fick flytta in hos mig. Vad som har hänt på sistone är följande:
Jag har fått veta att hans båda syskon, troligen mamman och kanske någon/några fler är "avlivade". Ärligt talat orkade jag inte ta upp nån diskussion med ägarna om detta men nämnde i alla fall att TNR-metoden hade varit lämpligt på deras gård samt att det enligt lag endast är tillåtet med 9 katter. Det hade de ingen som helst aning om, tyvärr tror jag att det är mycket vanligt bland gemene man. Men för dem verkar inte katterna ha något värde så avlivningen denna gången lär inte vara den sista! Om jag hade vetat eller anat detta så hade jag definitivt försökt fånga syskonen också innan men frågan är om tiden hade räckt till! Det här var det tråkiga jag ville berätta.
Nu till det trevliga. Fick ju definitivt behålla honom, det hade jag nog gjort i vilket fall som helst men nu har jag ju ett ord på det så imorgon kommer jag att ringa till Agria och försäkra honom. Ska också kolla upp pris på vaccinering och chip-märkning. Har gett honom ett namn, Escut (stavningen är min egen efter hur det uttalas men det betyder tyst på arabiska, tycker att det passar med tanke på att jag har Skrik som räddade honom). Fast det kommer nog att bli mycket Lillebus ändå som vi har kallat honom hittills. Min hyresvärds son kom in här när Rebecka var ensam hemma och kände igen honom, oj då "vet du om att det är en vild vildkatt". Tja, vild och vild, han är världens kelgris och spinner så det hörs i hela huset men visst, han går undan om det kommer någon som han inte känner. Ser jättekul ut när han leker med mina tre innekatter, speciellt när den här lille skiten jagar de stora!
Så för honom har det slutat lyckligt, för syskonen…. Tja, det bästa man kan säga är väl att de i alla fall inte kommer att frysa i vinter…
Och för min egen del så känner jag just nu att jag helst bara skulle vilja flytta härifrån!!!!
Förstår att det känns jobbigt med dessa grannars minst sagt skrala syn på sina katter. Detta ständigt förekommande avlivandet som sker helt respektlöst land och rikt runt.
Desto härligare blir det att se bilden på din kisse där han ligger och har det så oerhört mysigt i stugvärmen. Den lilla vildingen är verkligen för go! Vilken tur att Skrik kom och räddade honom!
//Lena
//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"
vilken fin katt och man märker verkligen att han trivs!!
Nämen ohhh..vilken liten going!! Han är säkert själaglad över att ha fått komma till dej..som kan ödsla alla kärlek på honom…så sorgligt med dina grannars syn på katter..tyvärr finns det allt för många fler som har sina skeva inställingar till katter..
#1 Frågan är hur många liv man kan räkna med att han har avverkat. Nära att bli överkörd minst två gånger och sååååå nära att också bli avlivad…
#2 Tack. Jo, han trivs verkligen med tillvaron och passar perfekt in hos oss. Han är nämligen galen i Korv Stroganoff, något som både jag och min dotter också älskar…
#3 Så go så man skulle vilja äta upp honom…
Oj, vad vild din katt ser ut. *ler* Jättegullig. Synd om kattungens syskon och mamma bara.
Folk har så konstiga uppfattningar när det gäller hemlösa katter. Vild vildkatt, kan det blir vildare än så? Förvildade tamkatter finns ju i Sverige dock inga vilda vildkatter annat än på Nordens Ark på Västkusten och möjligen någon annan djurpark. Din kisse är dock inte förvildad heller av beskrivningen utan mer en skygg huskatt. Då finns det alltid gott hopp och det ser vi ju redan nu bevis på.
Stor kram till "Vilda" Escut!
//Lena
//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"
#7 Om man aldrig i hela sitt liv har blivit hanterad av en människa utan den enda kontakten består av att nån lägger dit mat, hur ska man då kunna vara något annat än skygg? Ändå så var ju Escut den av syskonen som var modigast redan första gången jag träffade honom. Men när man ser hur gullig han är mot mig och Rebecka så låter det bara mysigt med "vild vildkatt". Jag är ärligt talat bara glad om han inte vill umgås med hyresvärdens son, de har ju redan mer eller mindre lagt beslag på Skrik som tillbringar mer tid inne hos dem än hos oss. Men det kommer bara att vara så länge jag bor kvar här, kvittar vad de säger så kommer Skrik att flytta med oss!
Nu är Escut värd 1000:-, har precis ringt och försäkrat honom. På onsdag kommer han dessutom att bli besiktigad, vaccinerad och chipmärkt. I februari/mars så kommer han dessutom att bli kastrerad. Hoppas bara att min make inte blir alltför upprörd över att jag har ännu fler katter när han kommer hit, han gillar ju egentligen inte mina katter…
Han ser verkligen ut att trivas. Och så himla söt han är 
Synd att okunniga människor avlivat hans syskon och mamma. Mycket sorgligt.
#9 Som sagt, hade jag vetat om deras planer så hade jag definitivt försökt prata med dem och på något vis försökt fånga åtminstone syskonen också. När jag tog in Escut gissar jag på att han var ca 7-8 veckor och i den åldern så är det aldrig speciellt svårt att få dem tama. Största problemet för mig hade nog varit att lämna dem ifrån mig igen…
Men jag får försöka resonera som så att jag åtminstone har räddat EN gullunge och det är bättre än att göra ingenting alls.
#10 Absolut så tycker jag att du ska se det! Vi hamnar alla i den situationen förr eller senare att vi inte kan hjälpa alla katter som kommer i vår väg. Detta av den anledningen att nöden bland katter är så oerhört stor. Tjatar nu igen om Röda Korsets valspråk som även Göteborgs Katthjälp använder:
"Ingen kan gör allt, men alla kan göra något".
Du har gjort en stor insats som hjälpt Escut.
//Lena
//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"
Starta ny diskussion