En mycket nära vän till mig hade just den här sommaren 2008 öppnat sin restaurang tillsammans med sin mor och syster. Jag var självklart jätte nyfiken! Så vi åkte upp dit min lilla syster och jag. Restaurangen var mycket fin och maten underbar! Vi stannade kvar och pratade med Lizzie när hon slutade i köket. Det var då hon berättade om monstren som flyttat in…

På baksidan av restaurangen satte vi oss och spanade, vi såg inga monster.. Men gick man tillräkligt nära så morrade gasolskåpet åt en. Jag vet inte varför men det kändes bara så rätt, dom här små liven skulle bli mina!

Lizzie började lägga ut mat till dom och försökte klappa dem men detta ledde bara till många rivsår och mycket fräs. Men efter lite jobb så kunde hon få tag i en av kattungarna. Hon ringde mig och berättade att en av katterna hade låtit sig fångas! Jag blev eld och lågor! Han var vit och svart sa hon, mitt hjärta slog fort.. Jag hade inte diskuterat detta med pojkvännen än! Vi hade diskuterat att jag ville ha en katt och han hade gått med på att köpa katt senare när vi hade råd med en. Vad skulle han nu säga om två vilda som inte litade på människor? “Jag kan komma med en gång” hör jag mig själv säga och slänger på telefonen och sätter mig i bilen. Jag hade väntat två veckor på att få höra om katternas framsteg.

Väl framme så hittar jag Lizzie på baksidan med en kattbur. Där satt det ynkligaste jag någonsin sett! En liten vit kille med rinnande näsa och svullna ögon. Han bakade långt bak i buren när jag tittade på honom. Spott och fräs.. Detta var min Melvin.

Den andra katten var mycket svagare och när vi bara fick ut honom under gasolskåpet så gjorde han inget motstånd. Han var ännu ynkligare än sin bror.. Revbenen syntes, ögonen var helt igen svullna och näsan var kletig. Jag vill gråta men kunde inte. Dessa små liv.. Vad hade dom varit med om och hur hade dom hamnat där?

Med två katter i bilen åkte jag hem. Min pojkvän jobbade så han skulle få en stor överraskning när han kom hem. Katterna blev placerade i vårt lilla badrum och jag lämnade dom där med mat, låda och vatten. Ville att dom skulle få lugna ner sig utan den stora läskiga människan.

I mitt badrum satt två underbara katter.. Jag ringde min veterinär och fick utskrivet pencillin och ögon droppar.

Pojkvännen blev lite chockad men viste hur mycket jag ville ha dem och när han sen gick in i badrummet och såg dessa små varelser, ja då var han såld.. Det tog inte lång tid alls att få Melvins förtroende. Han blev pigg och nyfiken när han fått i sig mat och pencillin ett par dar. Att höra honom spinna när jag strök honom över ryggen.. Ja, jag vågade inte ens andas!! Jag ville inte missa ögonblicket!!

Nemo den gula och svagare kissen var svårare att få kontakt med. Mycket morrande när medicinen skulle i.. Men han orkade inte kämpa i mot.

Veterinären trodde att katterna var runt en 7-8 veckor då jag fick dom. Aldelles för små. Men också inte så stora att det skulle bli en kamp att vinna deras förtroende. Men den kampen hade jag gärna tagit om den behövts.

Idag ser en vanlig dag ut så här hos oss:

Jag blir väckt av två små pälsbollar som vill ha MYCKET uppmärksamhet. Vi behöver inte gå upp ur sängen men jag måste vakna och kela med dem! =) Dom har även fått en store bror Ruu som dom retar galfeber på lite då och då XD Ruu skulle aldrig drömma om att gå upp före klockan 10 så morgon ritualen har jag bara med mina små pojkar.

Sedan brukar resten av dagen fortsätta med att dom hjälper mig vänligt med allt som behövs göras. Damma hyllor så saker flyger, bädda sängen så matte får fina knölar under lakanen och självklart krypa in i varje skåp man öppnar så att 5 minuter senare matte måste komma och öppna skåpet igen.

Det blir aldrig tråkigt med mina små fjutts! =) Hoppas ni orkade läsa. Blev långt.