så glad jag blir när jag får läsa något om Ella, skönt att det går bra med henne

Vilken härlig rapport catfoot!
Hon förstår att hon hamnat rätt, men måste testa lite först.

Så gör vår E:6an katt också (Lucia), hon testar genom att slå eller peta på händerna, men inga klor ute.

Det är ett mycket gott tecken!! Grattis till framgångarna kattmannen!

Så underbart att hon inte använde klorna.  Ska bli spännande att följa hennes utveckling även om det tar månader eller år.

Klart man måste tala om hur man vill ha det.

Jenna

Alltid lika roligt och spännande att läsa om lilla Ellas

blir varm i hela kroppen…att hon nu har ett eget hem.

Låter gott för lilla kisseflickan!

Ja, visst är det förunderligt..Hon är rädd å skygg, men använde inte sina klor för att skydda sig..det måste väl ändå vara första beviset på att hon är trygg trots sin rädsla för oss människor..

lilla gumman så underbart att du fått ett fint hem.

Det kommer att ta tid, men den har förhoppningsvis både hon och husse gott om. Tur att hon fick ett hem med flera katter sen tidigare, och ingen press eller förhoppning om att vara social från första stund. Det är verkligen så himla skönt att veta att hon har fått ett gott hem.

Självklart skall hon tala om att han stör! Vem skulle inte göra det?

Ja, hon verkar ha fått en husse med både tid å tålamod..

Jo, visst..Man ska riva ifrån när man vill vara ifred..vem gör inte det..fast jag använder nog klorna då….

Men vilken fin kisse..som bara talar om med en mjuk tass att hon vill vara ifred…tänk att hon fått så gott hem…det värmer!

#11 Ja det gör nog jag oxå.

Det gör mina också! Säger ifrån med en mjuk tass när matte är jobbig. Fast när Julian ligger och myser i famnen och vill snosa i ansiktet kan han bli så kär att han biter tag i underläppen för att jag skall stanna kvar med ansiktet.

CatFoot: Önskar jag hade mer klor i mig också! Det är så många som kliver på mig. Fattar inte att man inte bara kan få var en snäll stillsam person utan att man ska behöva ha klorna i beredskap jämt.

Mina grabbar har som idé att smyga fram, hoppa upp och damma till mig i rumpan och snabbt springa därifrån nöjda! De försöker få fart på det gamla vraket!

Simson…Se å lär av dina små underbart vackra katter……Tudor han hugger å sätter klorna i benet när jag går förbi utan att klappa honom, lovar det gör ont..

Klor är alltid bra att ha, du får vässa dina..Kramsiar Catfoot

Hihi nu kom jag att tänka på min mammas katt. Som tyvärr försvann i somras , men jag kan inte låta bli att berätta den. några kanske har hört den förr.

Iaf min mormor hittade en jätteliten skruttkattunge vid sitt sommarhus som var helt övergiven. Mamman kanske hade blivit tagen av räven eller något. De tog fram henne och frågade om mamma kunde tänka sig att ta in henne. Under just den här tiden så var jag hemma hos mamma under två veckor, men mamma jobbade så jag och det lilla livet kom varandra ganska nära. iaf så lekte vi, och när jag åkte hem och sedan kom tillbaka så blev hon så lycklig varje gång så hon började springa runt och leka jagad redan innan jag fått av mig skorna. När detta lilla liv blev ungefär två år gammalt så köpte jag en egen liten kattunge (det röda Monstret för er som känner till mina katter), och tog med mig honom när jag besökte min mamma. Medusa, som mammas underverk hette, kom utspringades, jätteglad helt beredd på att leka. Men där var en annan katt! Medusa blev JÄTTEarg. (Hon hade ju inte blivit socialiserad som en normal katt eftersom hon var så liten när hon hittades så hon var livrädd för andra katter.) Sen den dagen när jag kom och hälsade på så HATADE hon mig. Varje gång jag kom och hälsade på så morrade hon och fräste mot mig. Och om jag kom så nära att hon kände lukten av mig ordentligt så slog hon. Med klorna inne. Precis som lilla Ella. Ett typiskt sätt att säga; jag vill INTE!

Tror nog att lilla Ella kommer att bli en fin kisse för sin husse till slut, inte alls lika lynnig som Medusa var.

Hahaaa…Tack, vilken härlig berättelse..Medusa ville ha dig för sig själv, å så kommer du med en annan kisse..då måste man visa hur sur man blir,,,….

Precis, jag hade ju varit otrogen när jag skaffade Monstret. Dumma mig!

Sen efter ungefär två år tror jag inte ens hon kom ihåg varför hon var sur på mig längre, men min lukt var förknippad med det stora sveket så hon slutade aldrig morra och fräsa åt mig. En ganska knasig kisse. :)

Katterna är roliga med sina egenheter och så gulligt av Ella att säga ifrån med mjuk tass och härligt med en förstående husse.

Om jag inte serverar maten tillräckligt fort så biter Angelica mig i hälarna vaderna eller tårna och det gör jäkligt ont om jag inte är beredd. Ändå vet jag att hon inte menar något illa hon bara undrar hur länge hon skall behöva vänta.

När Rasmus var yngre och alert så slog han till med en snabb smäll utan klor när han tyckte att vi var jobbiga. Men det var många år sedan.

Pysen har aldrig gjort det. Inte än iaf-

Underbart med rapport från en kisse!