Här kan ni se Djurskyddet Sveriges sida om Katter: Länk

På sajten kan man, bland mycket annat, ta del av Djurskyddet Sveriges Kattpolicy vilket blir ämnet för veckans fråga.

Läs policyn i sin helhet och betygsätt sedan deras Kattpolicy. Vi använder det klassiska betygsystemet 1 - 5. 1= underkänt, 5= kan inte bli bättre. Motivera gärna ditt svar i tråden här nedan.

Djurskyddet Sveriges Kattpolicy

Bakgrund
I Sverige lever uppskattningsvis mer än hundratusen katter som saknar en ägare och ett hem. En del av dessa katter har haft en ägare som har övergivit dem, andra har fötts ute av en hemlös
och övergiven katthona. Dessa förvildade och övergivna katter utsätts otvivelaktigt för ett stort lidande då de många gånger går en plågsam död tillmötes p.g.a. svält, sjukdomar eller skador.

Djurskyddet Sveriges värderingar

Ägaransvar
En katt kan bli upp till 20 år gammal - det är därför viktigt att man tänker efter ordentligt innan man skaffar en katt. Som kattägare ska ta man ta ansvar för sitt djur under hela dess livstid, se till att alla dess behov tillgodoses, att katten är ID-märkt, registrerad, vaccinerad och kastrerad om den inte först ska användas i avel. En ID-märkt och registrerad katt kan återförenas med sin ägare om den springer bort. En ägare som har övergivit sin registrerade katt kan ställas till rättsligt ansvar för att ha brustit i sin vård av katten.

Märkning och registrering
Alla katter ska vara märkta och registrerade. Vi arbetar för att det ska bli ett krav i lagstiftningen på samma sätt som för hund. En katt som är ID-märkt och registrerad kan återförenas med sin ägare om den har försvunnit och sedan hittats. Kattägare som brustit i sitt ägaransvar kan genom detta ställas till svars rättsligt.
Chipmärkning eller örontatuering är en avvägning som varje djurägare får göra. En chipmärkning är beständig - ett problem kan vara att det ibland är svårt att få tag på en scanner så att märkningen kan avläsas.
En örontatuering är enkel att se - men tidens gång och eventuella skador på öronen gör att det kan vara svårt att tolka märkningen. Idag finns det ett kattregister som Svenska Kennelklubben ansvarar för, tyvärr är det inte alla katter som är märkta som också är registrerade.

Kastrering
Katter som lever hela sitt liv inomhus utan tillgång till en fertil partner behöver inte kastreras, men ofta kan det vara bättre för katten själv att slippa påverkan av könshormoner. En utekatt ska däremot alltid vara kastrerad. Om den ska användas i avel ska den inte tillåtas att röra sig ute helt fritt så att den riskerar att paras/para andra, okastrerade, utekatter. En okastrerad katthona kan under sitt liv ge upphov till 120 ungar! Det finns redan idag alldeles för många oönskade katter och en kattägare ska därför inte bidra till att detta problem kvarstår genom att låta sin utekatt reproducera sig pga av att den inte är kastrerad.

Försäkring
En katt ska vara försäkrad. Veterinärvård är dyrt och en försäkring täcker de största utgifterna, det går inte att räkna med att en katt ska vara frisk hela livet. Man ska aldrig behöva tveka att ge sin sjuka eller skadade katt veterinärvård.

Kostnad
Inga katter ska säljas eller köpas för "en krona tassen" eller slumpas bort, det ekonomiska värdet är en viktig del för att höja kattens status. En kattägare måste få kunskap om att en katt kan leva i 20 år, och att det kostar pengar att ha katt, veterinärvård, foder m.m. under hela kattens livstid är inte billigt. Bara för att en katt är "gratis" att köpa så är det inte gratis att vara kattägare. En katt kostar mellan 3000-4000 kronor per år i mat, sand, försäkring, vaccinering och avmaskning etc., och något mer första året då den ska kastreras.

Djurhemmen
Arbetet på djurhemmen sker på ideell basis och för varje katt som omplaceras är kostnaderna större är intäkterna. Djurhemmen är därför beroende av gåvor och donationer. En katt som kommer till ett djurhem ska först sitta i karantän samt vaccineras för att inte eventuella sjukdomar ska spridas till övriga katter på djurhemmet. Djurhemmen tar betalt för katterna som är id-märkta, vaccinerade och kastrerade (från 6 månaders ålder), när de "levereras" till sin nya ägare.

Djurskyddet Sverige omfattar ett trettiotal anslutna djurhem och det finns dessutom 27 anslutna djurhem i Djurhemsföreningen som får finansiellt stöd från DS. Djurhem som är anslutna måste följa vissa riktlinjer och minimikrav i enlighet med lagstiftningen. Var därför noga med var du köper en omplaceringskatt, den ska vara vaccinerad, märkt samt kastrerad om den har uppnått sex månaders ålder och den ska inte vara gratis!

Avlivning och katter som överges
Förvildade katter är katter som är övergivna och som lever ute helt på egen hand. Dessa katter har levt ute en större del av sitt liv eller fötts ute. De har ofta haft en mycket begränsad kontakt med människor.

**Det finns inga vilda katter i Sverige idag - endast förvildade tamkatter som har reproducerat sig.
**En katt som är svårt sjuk eller skadad och där ingen vård kan erbjudas ska avlivas av djurskyddsmässiga skäl. Ta alltid hjälp av en veterinär för att göra denna bedömning. Det finns också andra tillfällen där avlivning av en katt kan vara den enda lösningen. Om en kattägare av någon anledning inte kan ha kvar sin katt, inte kan omplacera den eller på annat sätt lösa situationen kan det ibland vara nödvändigt att fatta ett beslut om att avliva sitt djur. Det är definitivt inget alternativ att släppa ut sin katt och tro att den klarar sig på egen hand ute i det fria. Som djurägare måste man ta det fulla ansvaret för sitt djur. Alldeles för många djur överges för att djurägare inte orkar, vill eller har möjlighet att lösa problemet. Även om det är smärtsamt att avliva ett djur så kan det i vissa fall vara den bästa lösningen. Det är en myt att en katt klarar sig på egen hand utomhus - det är djurplågeri att överge sin katt i tron att den kan leva av att fånga möss m.m.

Tusentals katter överges varje år och dessa katter utsätts för stort lidande - svält, köld, skador och sjukdomar drabbar den övergivna katten.

Kan man omplacera förvildade katter med gott resultat?
Ja, ibland, men under följande förutsättningar:

Kattungar som har hanterats av människor före 8 veckors ålder blir i regel tama.

Katter som är födda ute, men som har haft en viss kontakt med människor som t.ex. har matat dem ute sedan de var små kan bli mer eller mindre tama. Ofta fortsätter de dock att vara skygga för andra människor än just de som matat dem. Dessa katter kan därför vara svåra att omplacera hos främmande människor.

Vuxna, förvildade katter som levt hela sitt liv ute, utan närmare kontakt med människor blir aldrig tama. De upplever bara stress vid kontakt med människor och ska därför inte fångas in och försöka omplaceras.

En katt är som mest mottaglig för de stimuli som påverkar socialisering till människor då den är mellan 2 och 7 veckor gammal. Efter denna period avtar känsligheten för den här typen av stimulus, och det blir allt svårare för katten att hantera sociala situationer tillsammans med människor. Den här s.k. sensitiva perioden för socialisering kommer aldrig mer tillbaka.

Katter som inte som kattungar har blivit socialiserade till människa, kommer därför att bli mer eller mindre skygga för människor. Man kan ibland, hos vissa individer, träna upp en tolerans hos katten så att den även utan denna tidiga socialisering kan leva nära människor. Det som händer då är att katten vänjer sig, dvs. habituerar, till företeelsen människa. Beteendet hos en sådan katt kommer nästan aldrig att likna det hos en (som kattunge) socialiserad katt, utan den blir betydligt mer reserverad mot fysisk kontakt med människor. Vanligtvis blir den svårhanterad p.g.a. att den inte accepterar att bli upplyft för t.ex. skötsel och vård.

Habitueringen tar ofta mycket lång tid, och med stor sannolikhet är det en mycket stark stress för en osocialiserad katt att leva påtvingat nära människor.

Om man ändå väljer att ta in en osocialiserad katt kräver detta ett exceptionellt stort tålamod och en lyhördhet för kattens behov, hos den som tar katten i sin vård, och en förståelse för att katten troligen aldrig kommer att känna sig helt bekväm med mänsklig närkontakt. Man måste därför allvarligt överväga om det mentala lidande en osocialiserad katt måste uthärda, instängd i en lägenhet i ständig närhet av människor, verkligen är etiskt försvarbart.

Trap - Neuter - Return "TNR"
Djurskyddet Sverige är tveksamma till TNR-program, (Trap - Neuter - Return), men anser att det under en övergångsperiod kan accepteras under följande förutsättningar:

vårt mål är att alla katter ska ha en ägare och ett hem. För att uppnå detta krävs att katten är märkt och registrerad. Även om någon tar på sig ägaransvaret för ett antal förvildade katter som efter infångning, kastrering/sterilisering och märkning åter släpps ut, är det i praktiken omöjligt att utföra den tillsyn som krävs för att snabbt kunna upptäcka och åtgärda de sjukdomar och skador som lätt drabbar katterna ute.

Klimatet i Sverige lämpar sig inte för ständig utevistelse hos katt, även om katten utfodras kontinuerligt. Som vi alla vet är det ett stort problem att folk lever i villfarelsen att katter klarar sig bra på egen hand, utomhus och året runt, och det ger då helt fel signaler om vi accepterar att katter släpps ut på detta sätt.

Om man ändå väljer att ta på sig ansvaret för ett antal förvildade katter som lever utomhus, är det Djurskyddet Sveriges bestämda uppfattning att de katter som släpps tillbaka ut ska vara märkta och även registrerade, och att en juridisk person står som ägare till katterna.

Djurskyddet Sveriges förbundsstyrelse
2007-02-02

Vad tycker du om deras kattpolicy?  Betygsätt  policyn. Vi använder det klassiska betygsystemet 1 - 5. 1= underkänt, 5= kan inte bli bättre. Motivera gärna ditt svar i tråden här nedan.