Så roligt! Vet hur glad man blir i de där ögonblicken.. Glöm inte andas bara, för det misstaget gjorde jag nångång och till slut fick jag världens hostattack ;)

Duktiga parvel som vågar sig fram.

Så sött…..

Haha du har helt rätt.. jag glömde faktiskt andas den första stunden. Nu ligger han fortfarande och kikar på mig bakom kanten av kartonghuset.. han är så himla modig. Tänk så bra det kan kännas… ett sånt litet steg.. och så känns det så bra ändå.

Han måste ändå ha tagit beslutet att våga sig ut.. för jag såg honom ligga och överväga saken inne i huset, "ja, det går att smyga ut och dricka nu.." åhh mattes lilla plutt. Jag blir helt överväldigad av känslor - han har ju bara bott här i tre dagar för sjutton!

Men vad kul att han gör så fina framsteg. Vet precis hur det känns! Det värmer ända när i hjärteroten! :)

Jag ligger här med laptopen på magen och hittekatter, vet ni vad - han tar några steg fram mot mig.. åh.. jag låtsas att jag inte ser honom.

lille grabben då

Åh nu har lillskrutt hoppat upp i fönstret och ligger där och blundar!

Åh va roligt, kommer ihåg när Pontus var sådär skygg. Man vågade inte röra på sig för då sprang han iväg under sängen.

Så här såg han ut när han kom. Nu efter 1 år är han tam, men vägrar komma i mitt knä självmant, jag kan lyfta upp honom då stannar han i knät en liten stund men sen vill ha ner igen. Så det är ingen knäkatt tyvärr.

Vilka härliga framsteg.

Hur gammal är kissen.

Lycka till

Jenna

Jättekul att läsa!

#9.. Parvel är enskyggis på 5 månader, han hittades när han var omkring 13 veckor och har bott i 2 olika jourhem sen dess. Han har varit hemma hos oss i 4 dagar nu. Matte är jättestolt.

Jag sa ju, Mimmi, att det skulle gå vägen det här! Med hjälp av tryggisen Jonathan kommer Parvel snart våga vara framme mycket mer och inse att ni tvåbeningar faktiskt inte är farliga!

Det känns så himla bra för mig också, som hans fd jourhemsmatte… det värmer i själen att läsa om Parvel nu när han inte längre bor kvar hos mig…

Vilken härlig läsning! Det finns ingen härligare känsla när de börjar ta för sig lite…..

Grattis!

Såå.. återigen ligger Parvel och tittar på mig i sovrumsfönstret. Eftersom han har haft tillgång till sovrummet och köket under kvällen (Jonathan var med ett tag men ville sen ut) så råkade det visst bli så att jag kommer in i köket och hittar min lilla Parvel med huvudet djupt nere i Jonathans blötmatsskål.. så nu får vi nog lite löspoop i ett par dagar.

Oj nu hopppade Parvel ner och gick förbi mig ut till Jonathan i köket. Modiga kisse!

Vad tycker ni är nästa steg, ni som har erfarenhet? Han har nu varit framme på nätterna sen han kom hit, och nu mer och mer på kvällarna de senaste dagarna. Ska jag fortsätta att ignorera honom, eller vad skulle ni göra?

Läs gärna vår blogg.. som sagt :) parvel.wordpress.com

jag älskar att läsa om skygga katter:)

Ja ignorera och småprata lite snällt. Då får han krusa!