Ja jag tror det för det skiljer väldigt mycket mellan katterna och hur mycket tid de behöver. Det är tid tålamod och tillit som krävs och min filosofi är att låta katten bestämma takten.

Just det här som du beskriver om att inte ta katten till veternären i onödan förstår jag men ibland är det ett måste. Vi har ju haft en skyggis som levt ute säkert i många år och blev infångad och kom till ett katthem. Där hon varit i 6 månader när jag hittade henne och hon var en riktigt osäker fräsig pälsboll som man inte fick röra.

Vi adopterade henne och gav henne alla förutsättningar och hon närmades oss hela tiden men höll ett visst avstånd. Det tog 4 månader innan jag fick klappa henne första gången. När vi haft henne i två år så hände något här jag misstänker att en av katterna var uppe och gick på gardinstången och ramlade ner. Tror att den landade på en katt som låg och sov och den far upp i värdens fart och skrämmer de andra som ligger och sover. I detta tumult som uppstår förstår jag senare att Mimmi kommit i vägen och blivit skadad som jag tror i munnen. Till en början kommer hon fram nosar på maten morrar och går där ifrån senare ser jag att hon vill äta men har svårt för det. Jag ringer och beställer tid hos veterinären för en koll och det blir en otrolig pärs att fånga in henne men det är nödvändigt vi har inget val nu.

Mimmi blir sövd och veterinären kan kolla munnen ordentligt och hennes tandkött är fint. Hon hade lite emaljskador och nötta tänder och en del tandsten som togs bort. Hon hade också ett ordentligt sår under hakan som påbörjat fin läkning så någon antibiotika behövdes inte. Pasade på att klippa klorna på henne också och när vi kom hem kammade jag ur hennes päls med en furminator helt suveränt. Hade Mimmi i en pläd i famnen och kollade på tv tills jag såg att hon började vakna och hon ville ner. När jag såg att hon var ok så lade jag en pläd över henne och hon fick sova vidare.

Det har nu gått drygt 1 månad sedan veterinärbesöket och Mimmi har blivit mycket annorlunda. Hon har gjort många fina framsteg och jag är så glad för hennes skull lika mycket som för min. Numera händer det ofta att Mimmi kommer springande med svansen rakt upp när maten skall serveras. Vi har alltid lite gullcermoni då och nu är det inte ovanligt att Mimmi är mitt i och det strykes och pussas till höger och vänster. Jag får också klappa henne mycket mera och det syns att hon tycker om det. I morse kom hon in i sovrummet till mig och när jag pratade med henne så strök hon sig mot handen och slickade mig sedan på foten. Min glädje visste inga gränser för hon har gjort ett jättestort framsteg till.

Berättar detta för jag vill inge dig hopp och det är aldrig försent för en dag så plötsligt händer det som de säger i reklamen.

Önskar dig varmt lycka till med din kisse och hoppas att han snart törs lita på dig fullt ut och ge inte upp.

Vissa katter blir aldrig keldjur. Kittykatt är inte heller någon "keledocka". Av ungarna är Axelina den som kommer och vill kela. De andra 2 kommer ibland, så man får klia dem lite på magen, men nästan bara när jag är på toa. Då har de fullt upp med att gå i lådorna, leka i duschen och vara i närheten av vatten. Varken Kittykatt eller ungarna gillar händer precis. Kittykatt kommer gärna upp i soffan, men ligger en bit ifrån. Likadant med ungarna, som helst ligger i en hög i en av fåtöljerna. Däremot har jag en granne, som kommer och dricker kaffe ibland. Alla katterna gillar när han kommer, men Kittykatt hoppar gärna upp i hans knä och blir kvar där. Men hon är betydligt bättre nu, än när hon kom. Då var hon helt matfixerad, men det har avtagit en hel del. Fortfarande vill hon gärna försöka stjäla av min mat, om hon har en chans, men även det har avtagit. Men jag tror aldrig att det försvinner helt, eftersom hon hade sprungit här i trädgården några veckor. Hon var tanig, men inte mager när hon kom. Dessutom var hon dräktig, så hon fick äta så mycket hon ville, det får både hon och de andra göra fortfarande.

Men allihop, både hon, ungarna, Ludde och Archie ligger ofta i min säng, speciellt när jag ska lägga mej på kvällen. Ludde och Archie ligger gärna direkt i närheten av huvudkudden, när jag läser på kvällarna. När jag har släckt, ligger Ludde på min ena arm och Archie i närheten. Kittykatt och ungarna brukar ligga kvar ganska länge, men troligen blir det för varmt, så de flyttar på sig och ligger ofta i vardagsrummet istället, gärna i en enda hög. Däremot kommer de tillbaka på morgonen och ligger i sängen hos mej. Jag har ju alltid min bäddvärmare på, så troligen känner de för lite värme då. Det är svårt att bli av med ungarna, de blir 6 månader nu den 10:e och nu får de vänta tills efter helgerna, för jag vill inte stressa dem. Dessutom smäller det ju ganska bra vid nyår, så då måste jag ha garderoberna öppna, så de kan lägga sig där. (Dörrarna går inte att stänga ändå, så jag sätter gummiband mellan handtagen i vanliga fall). Kattliv har skrivit lite om skyggisar de senaste numren, men djuren dras ju ofta till varandra när de har en chans. Däremot har Kattliv en artikel av en kattvetare i senaste numret, och jag tycker att hon har fel i mycket som hon skriver, men hon bor tydligen i England och där är ju inte samma förhållande som här.

Cosmo blir säkert hanterbar så småningom, men det tar troligen lång tid. Han blir nog aldrig någon knäkatt, som du säger. Kanske du kan ha transportburen framme, så att han inte blir rädd för den, när han ska till veterinär eller liknande. Jag har mina väskor framme här och alla katterna lägger sig gärna i någon av dem och sover. Visst blir det stökigt, men här är det katterna som bestämmer helt enkelt.

Mettan

Tror också på det: Plötsligt händer det….

Det är nog en bra idé att koppla ihop det: mat-händer. Antigen som Emjon gör att det klappas i samband med maten eller att du tränar honom mycket mer med godis från dina händer.

Och det kan man variera oendligt. Handen ligger bredvid, de tar från öppen hand eller att de får jobbar lite för att ta godiset.

En hand måste bli något positiv. Sedan finns det katter som inte gilla när handen kommer från framsidan utan försök att klappa katten när den tex äter och slipper se din hand.

Jag har en hona här som jag kan klappa lite på ryggen/svansen när hon äter. Först klappar jag en tamkatt bredvid och sedan lite-som av en slump- den skygga honan bredvid.

Jag har flera katter som jag inte får klappa och de har bott hos mig i 4 år. Men det är aldrig bra att ha flera skyggisar ihop när det gäller att göra sociala framsteg.Men jag märker ju att de gör framsteg även om de är små och jag antar att det gäller väl för Cosmo också?

Äter han godis ur handen på dig?

I början fick jag lägga räkor eller dyl en bit ifrån mig för att alla skulle komma och äta, sen kunde de ta från handen även om en först skulle tassa till handen och jag skulle tappa räkan så kunde hon ta den. Nu kan alla ta godis ur handen , visst har det tagit 4 år men när de kom gömde de sig hela tiden och nu är de framme  mycket och kan äta ur handen på mig.

Man vet ju inte vad katterna har varit med om ute, de kanske har andra skäl att vara rädd för händer än att de är rädda för människor?

Milla fångades in c:a 2 veckor innan hon kom till mig då var hon  kanske 7-8 månader. Efter några dagar hoppa hon upp till mig i soffan och lekte med mina tår men hon hoppade  högt om jag försökte klappa henne. Mina andra skyggisar höll mest till under soffan då men lyckades jag nudda vid dom så försökte de komma undan, morra och fräaa men hoppade till som Milla gjorde de inte.Milla är en social katt förutom att hon inte går att klappa så jag har undrat om några har kastat sten på henne, hon kan också vara född inomhus och blivit illa behandlad och sen utslängd som liten kattunge.

Jag försöker att klappa mina skyggisar när jag leker med dom eller när de äter.Men när de äter försöker jag klappa dom om det är en annan tryggare katt som står bredvid.Sen har jag gosat mycket med mina tama katter för att visa skyggisarna att de inte är rädda för mig. Tyvärr är inte mina gosigaste katter med mig längre men vi fick ändå 18 år tillsammans. Det var helt deras förtjänst att skygga Ronja som kom när hon var 5 månader blev tam.

Tack så mycket för era svar, de ger mig lite hopp:)!

Jag har tränat jättemycket med Cosmo och speciellt att händer är något positivt då de innehåller godis. Vi har tränat detta i två år, dagligen. En av orsakerna till det hela är kanske att han var ca 3 år vid ingångandet och de tror att han är utefödd och aldrig haft en familj. Och sen fick han bo på katthem i 2 år innan han kom hit. Nu är han ca 6 år enligt veterinären. Kan tillägga att jag så klart tar han till veterinären när det är nödvändigt. Han har vart där för hälsounderökning, dragit tänder och blivit rakad. Och självklart är han kastrerad, det skedde innan han kom till mig och nu är det dags för rakning snart igen.