Det har nog min värsta mardröm..Nu är mina barn vuxna, så jag behöver inte oroa mig för det..men att tvingas lämna bort sina älskade djur….Ja, jag har inget bra svar att ge dig../Catfoot

typ. :/ pga det så är man skraj för att skaffa barn. även om man längtar så mkt efter att ha barn.

Jag är allergisk men jag är vuxen och jag har lärt mig att leva med det. Just nu går jag på en vaccination som heter Grazax, det verkar funka. Det finns vaccinationer odylikt så det kan säkert hjälpa om det skulle bli så att du skulle få ett barn som är allergiskt. Den dagen kanske heller inte kommer så jag tycker inte du ska ödsla energi på det. Blir det så så kommer det säkert att ordna sig till det bästa bara du har en positiv syn på saker och ting så böir du hjälpt av dt

Jag är uppvuxen med hund och katt, och jag flyttade hemifrån vid 17 års ålder.

När jag flyttade hemifrån bodde jag utan djur i ett år, och när jag åkte hem till mamma och hälsade på med alla katterna så fick jag andnöd och alla typiska allergiska symprom.

Skaffade dock en katt iaf vid 18 års ålder, och det gick bra, så han fick stanna kvar och sedan har djuren bara fortsatt rulla in.

För 2-3 år sedan vad jag på VC för provtagning, och jag tog tjuren vid hornen och bad dem testa för hund och katt ellergi = Superallergisk.

Näten till läkare jag hade sa att enda botemedlet var att alviva/omplacera, annars fick jag skylla mig själv. Hon vägrade remissa mig till allergi mottagningen och vägrade skriva ut allergi tabletter, för hon hade ju redan sagt att katterna skulle ut.

Så en skvallerbytta som man är slog jag en pling till hennes chef och talade om att hon vägrade hjälpa mig och *tjoff* så var det bara att knata in på allergi mottagningen och få hjälp ;)

Har ju en son på snart fyra år, och skulle han bli allergisk idag så åker tyvärr djuren ut. Kanske hade jag övervägt det om han var lite äldre och själv ville äta medicin för att ha dem kvar, och att han var införstådd med vad medicinering innebär.

Men visst har ju tanken slagit en att han kan bli allergisk. Men på något sätt så känns det som att han har ju växt upp i "sk*ten", så han är immun ;D

Det där är något som man inte hoppas ska hända. Mina två äldre bröder (halvbröder) och en brorson där är mycket allergiska mot katt. det fngerar inte alls. Mina äldre kan hantera det ett tag om de skulle komma hit men min brorson ser ut som om han varit slagpåse i ansiktet.

Vi har haft att under min uppväxt men de reagerade aldrig mina bröder på, bara andras katter. Så växer man upp med djur från början tror jag chansen är större att man är mer tålig. Men ibland fungerar det inte tyvärr.

Jo jag funderar på om man tål mera om man är uppväxt me det man har lixom.

Är nog lite sån med. Har ju haft djur i hela mitt liv. Olika slags djur o tål dem flesta. Men ibland när man varit på djurskyddet eller hälsat på andras katter, spec huskatter så brukar man bli nysig o klias i näsan.

Marsvinen mina eller om det är spånet/höet som jag också/eller känner av ibland. Kan ibland fått lite svårt o andas. Klias i näsan o ögon o nyser o sånt. Men har då bara tagit frisk luft efter ^^ sen så funkar det normalt igen =) Men jag ignorerar det hela o kör på ;P *vägrar inse* o jag vågar inte testa mig heller :D

Detta funderar jag på varje gång jag ser ett barn nästan, för jag är så rädd att det skulle hända. men skulle det hända så skulle vi lösa det på något sätt. Då hade jag fått bygga till något hus där jag kan ha djuren. Jag hade ALDRIG kunnat lämna ifrån mig mina djur. Vi har ju hus på landet nu och ska senare köpa en gård eller liknaden hoppas jag så på något sätt skulle vi fått lösa det

astma är inte samma sak som alergi även om man kan ha båda.

Nu är min dotter snart 12 år så skulle hon bli alergisk får hon äta medicin elr vaccinera, men med ett litet barn är det nog värre. Det var min mardröm när jag var gravid att få ett alergiskt barn, vad man gjort då på riktigt går nog inte att säga, men då planerade jag attt om det värsta skulle inträffa så skulle jag och pappan få skaffa ett två familjshus så katterna har ena lägenheten och vi andra och så finge jag springa emellan.

Det sägs också att de barn som växer upp med djur, blir mer tåliga.

En tjej berättade för mig att hon hade tre katter ,så blev hon allergisk. Hon hade en kompis på Miljökontoret som berättade för henne ,om man badade katten en gång i månaden  försvann det man var allergisk mot, 60% som sitter i pälsen. Tjejen gjorde så och idag har hon ingen allergi av sina katter. Kanske värt ett försök.

#6 men gå och testa dig, är du allergisk så finns det medicin annars förvärrar du det bara. Jag kan oxå känna av om jag är på djurskyddet eller om det är några andra katter än mina egna, mina går det bra med.

Min dom var och är fortfarande av läkarna att jag är allergisk mot pälsdjur och att jag inga ska ha säger de, mest mot katt men jag lider inte ett dugg hemma. Jag har fyra. Det finns mediciner och det är inget att leka med om du känner att du får svårt att andas, du kanske behöver astmamedicin.

Du ska inte vara rädd att gå och allergitesta dig är du allergisk så behöver inte det innebära ett liv utan djur. Det kankse är höet du känner av

Det blir omplacering av katterna. Tror inte att jag skulle ha några större problem att hitta nya, bra hem till mina katter. Det skulle såklart vara jättejobbigt och jättetråkigt men barn går före djur och de skulle aldrig falla mig in att tvinga ett allergiskt barn att leva med det den är allergisk mot. Jag är allergisk, men jag är vuxen och förstår konsekvenserna. Min hälsa gör jag som jag vill med, men jag har ingen rätt att utsätta någon annan för det jag utsätter mig själv för.