Jag tror inte du behöver oroa dig, hon är ju inte så gammal än.
Hon behöver antagligen tiden till att undersöka om du verkligen är snäll eller inte. Eller också är det så att hon kanske blir en katt som håller sig undan, som kommer när hon själv vill, men jag tror säkert att hon kommer göra framsteg även om det tar tid.

Katter är ju inget annorlunda är oss, vissa förblir osociala och håller sig på sin kant, men vill ha sällskap ibland.
Kan bara tala för mig själv….

Huvudsaken är att hon mår bra och att hon är kompis med de andra katterna och att du mår bra!!! Att hon undviker dig betyder inte att hon inte tycker om dig.

 Jag är säker på att hon är dig evigt tacksam och beundrar sin "människoperson" maximalt.

Tack Bumbis…Ja, jag väntar gärna. Men jag ser hur gärna hon vill vara med, hon trampar å kurrar på avstånd..Tycker så synd om henne då, å vill därför försöka göra allt för att få henne med oss..Jag känner mig så okunnig ibland, vill mer än vad jag kan..Lilla Troja är kanske en ensamvarg, som sin matte..

Hon busar å gosar med de andra kisserna, å då framförallt sin bror Tudor..Hon älskar även att vara nära Virus, gosar å å stångar han..Så problem med de andra katterna har hon inte../Catfoot

Jag tycker ändå att det verkar gå jättebra på det du berättar. Det finns antagligen obehagliga händelser bakåt i hennes liv som gör att hon reagerar som hon göra.

Jag ser det här hemma på bröderna från Piteå som ju också är skyggisar. När man håller handen på ett bestämt sätt eller rör sig på ett särskilt sätt blir de rädda även om de numera är världens kelgrisar. Märker dock att det går framåt och mattas av mer och mer.

Att förstärka det postiva med godsaker eller lite extra mat är inte helt fel. Det handlar liksom om att vända negativt betingade reflexer till positiva. Tid och tålamod i vanlig ordning.

//Lena

Här hos oss är det Sara som är skyggisen. Man kan inte gå fram till henne och försöka fånga henne. Hon måste få komma själv.

Men hon är en riktig kelkisse när hon vill själv. Det får vi acceptera.

Men det har blivit bättre med åren. Kommer det folk hit så har vi bara en kisse som är synlig.

Bamse gillar att vara i centrum.

Jenna

Tack Lena..Ja, ibland känns det som om man inte räcker till eller gör fel…Du har nog så rätt, något obehagligt finns nog i hennes minne som hon inte kan släppa..Å kanske blir hon en liten räddis, som alltid kommer att skygga för vissa saker..

Tack Jenna..Du har oxå en skyggis i ditt förvar, det måste ju vara härligt när hon kommer å vill gosa..Vilken härlig känsla…Hoppas att min Troja oxå vill komma å gosa en dag..Men det får hon avgöra själv…/Catfoot

Min Tudor är ju fortfarande lite rädd i vissa sammanhang. Vissa saker gör honom osäker och bära honom är inte så lätt. Man får vara riktigt försiktigt för minsta lilla gör honom rädd så han sprättr till. Men han är så kelig och gosig i vaniga fall och så fort man sätter sig på sängen får man se upp för han är så snabb upp att jag har nästa satt mig på honom. Då kommer han för kel. Sen om man sitter i soffan vill han ligga bredvig och man ska ha armen om honom och halva han ligger i knät. Spinner som jag vet inte vad och så mellanåt tittar han med kärlek på en och sträcker sig upp för en puss.

Men vissa rörelser gör honom osäker och rädd, speciellt när man går omkring eller om man kommer mot honom och han kanske sitter på bordet. Men sätter man sig på stolen så vil han gosa.

Det du beskriver om din Tudor, är så likt min Tudor…Bara jag sitter eller ligger, så kommer han å gosar på direkten, han vet inte hur go han ska vara, å ligger han å sover i sin korg då kan inget störa honom….Men att försöka ta upp han från golvet är inte bra…Å då helst med hastiga rörelser..

Troja är rädd i de flesta situationer…Hon kan gosa med min fot eller om jag får henne i knät, då kurrar hon å visar upp sin absolut goaste sida…Gomagen..Men om nån rör sig hastigt bredvid, vips är hon borta…/Catfoot

Catfoot när du beskriver Tudor och Troja så känner jag igen mycket i mina jourkissars beteende. När det gäller katter som är viltfödda så beror det nog mycket på vad de varit utsatta för innan de räddas hur fort de blir socialiserade. Våra jourkissar t.ex gissar vi att de säkert bevittnade hur ett par av deras syskon blev stenade till döds. Det var ju vad som hände innan denna kull räddades. Viss förstår man att detta måste sätta sina spår genom rädsla för människor. Då var det extra bra med tryggheten hos  våra andra kissar.

Vi har nu haft kissarna i över 1 år och nu börjar jag se resultatet av försiktigt närmande av Aramiz som är den som är modigast. Minsta förändring gör Athoz väldigt rädd så han är superkänslig. Jag är inne på samma linje som du att det får ta den tid det tar och att kissarna får bestämma själva när de känner sig redo.

.

#8….Men vilken start i livet, å se sina syskon brutalt stenas till döds..Ja, vem skulle då inte vara livrädd människor..Det måste verkligen ta tid att lära sig att alla människor inte är dumma idioter…

Jag vet inte vad dessa två varit med om, innan dom blev infångade, nått är det i varje fall för Troja…Men som jag skrivit, så får det ta den tid det tar, men man vill så gärna hjälpa henne å se att vi är ofarliga, när man ser att hon vill men inte vågar…./Catfoot

Jag kan inte tänka mig vad min Tudor varit med om. den familjen kan inte haft chansen att kunna leka med bara ngn m till den stora trafikerade vägen. det visade sig ju även när han kom hit i början att det tog ett tag innan det släppte för honom så han verkligen srang runt som en galning.

Sen har han ju en liten kal fläck på bakre tassen så ngn skada har han ju haft där så inte pälsen växer ut. Varje framsteg de gör är som ett lyckorus:))

#10…Tänk om dom kunde berätta, vad dom varit med om…Man skulle nog gråta mängder, för jag misstänker att det är mest tragiska saker dom varit med om..Jag blir tårögd bara jag tänker tanken..Lilla kisser, varför är världen så grym mot er??..

#11 ja och så ser man dem idag och vet att de har fått det bra och stortrivs. Tudor lekte loppan klocan 7 imorse en bra stund. Fullt ös så t.o.m Thindra satt och bara tittade på honom.