Ja och de tråkiga traditionerna förs vidare.

Måste få skriva av mig, läs den som orkar.

Samma dag vi flyttade in hittade jag en hona liggandes utanför en kiosk, så förhoppningar om denna idyll sket sig direkt. Ägaren hade flyttad och han kunde inte tänka sig hämta henne, han var förbannad att hon inte ville vara i sitt nya hem, hon skulle gå hem själv. Och så har det forstatt, ett mjölkpaket har nog större värde än en katt för vissa.

Men, är ändå lite impad, för de flesta katterna ÄR kasterade och id-märkta eller har halsband, MEN så finns det de som tror att de bor på landet, trots E18 nästgårds, järnvägen och hårt trafikerad genomfartsled genom samhället.

Jag har tagit hand om flertalet tåg- och trafikdödade katter i samhället men ägarna har inte ens varit ledsna eller sagt tack när man kommer med de sargade kropparna, det är bara att skaffa en ny. Man blir både ledsen och förbannad.

Nu har jag en katt i tvättstugan igen, igår kväll när jag tog en kvällspromenad kände jag mig förföljd,  vet inte för hur länge katten följt mig eftersom jag hade hörlurar på mig. Är det fem minusgrader och moppegängen och fulla ungdomar  samlas, kan man bara inte strunta i den lilla plutten. Han var inte mager eller skitig och hade halsband, så min förhoppning att hitta ägaren är stor. Hoppas bara att det är en bra kattägare.

MEN, naturligtvis inget telefonnummer i halsbandet, VARFÖR ENS SÄTTA PÅ HALSBAND??? Jag blir så trött, dessutom var halsbandet alldeles för litet, han ströps ju nästan.  Satt upp lapp i affären i morse, men fortfarande har ingen ringt.  Katten verkar nöjd med tillvaron, äter som en häst och gillar att ligga i sin fleecefilt, men så tragiskt att ingen bryr sig mer än så, det är ju faktiskt kallt ute.

Sensast upphittad vilsna katten hade jag hemma i över fem veckor, annonserade, polisanmälde och satte upp lappar i hela samhället. Katten var öronmärkt, men ingen aktuell uppgift fanns på ägaren. Hux flux ser en granne katten genom fönstret och säger att de varit kattvakt åt denna katt, men katten smitit ut och försvunnit för fem veckor sedan!!! Hallå!!! Jag hade pratat med de flesta grannarna, de borde sett alla lappar, men inte brytt sig.

Vad trött man blir, är rädd att det blr samma visa med denna stackars krake…..

Oj vad jobbigt det låter, men vilket tur för katterna i grannskapet att du har flyttat dit! Det låter (tyvärr) som att dom behöver dig..

Usch Maria, tror tyvärr det ju är så här överallt. Folk e ju dumma i huvudet.

ja jag förstår din oro över att det kanske blir på samma sätt igen. Jag förstår att du blir trött på detta och att folk inte tar hand om sina katter bättre. Det tråkiga är ju att det troligen inte kommer att bli bättre för dessa katter om inte deras värde höjs. Katters värde är inte högt hos vissa människor, tråkigt nog…..

Det är tur att katterna hittar på dig som kan tänkas hjälpa de, du får se det så om det nu är till någon tröst jag vet inte jag.

Dessutom är han i tvättstugan naturligtvis bara ungkatt och okasterad.  Gör sig någon ägare tillkänna ska de få sig en minnesbeta!!  Morr, varför bryr sig ingen? Hör ingen av sig in om ett par veckor åker jag och kastrerar honom så får de lösa ut honom, vill de inte det, får de ingen katt tillbaka, då får han ett nytt hem.

Förra påsken, hörde jag en katt gå och yla i grannkvarteret och hittade en mager kattbebis som var alldeles förtvivlad och livrädd. Pratade med folk som bodde där, någon satt att han hade gått och skrikit så i tre veckor, en annan sa att de sett honom som pytteliten i snön några månader tidigare. OCH INGEN BRYR SIG!!!?????

Där sitter folk på, ursäkta uttrycket, sina feta arslen inne i stugvärmen och hör katten skrika, men skiter i det????

Vi fångade honom i fälla, han var mager som ett skelett ca fyra månder gammal, låg under en filt i nästan en månad efter det, kissade och bajsade på sig av rädsla. Han bor hos oss idag och är en sexkilos kloss som inte räds något förutom nya människor.

Fasiken, varför är inte en katts liv mer värt??? Smartare, härligare djur får man leta efter….

..Jag gråter över hur vi människor behandlar våra katter…Vet ej hur man ska få folk att förstå att katterna klarar sig inte utan vår hjälp. Dom är inga underverk som fixar livet själv så fort dom blivit utkastad…Tvi Vale, för oss människor…Säger vi här hos Catfoot

Det värsta är att man är så maktlös när det senare visar sig att katterna har en ägare, men ingen BRA ägare. Vad ska man göra?

Varför ska det alltid vara upphittarens ansvar??

Varför ska jag som upphittare sitta timmar i telefonen med SKK, polis och katthem mm men ägaren inte behöver lyfta ett finger?

Varför är det så svårt att sätta upp lappar själv om man saknar sin katt?

Varför ska det dröja flera veckor innan man ens upptäcker att ens katt är borta?

Jag fäster mig bara en katt kommer innanför dörren, därför är det så himla jobbigt när man känner att ägaren inte är okej, men man kan ju inte stjäla andras katter, även om man många gånger skulle vilja det.

Bilden är på min nya inneboende…..

Suck, pust stön..du kan luta ditt huvud mot min axel o somna till..eller gråta ut..har själv träffat på så många kissar som bara springer som om dom vore bortviftade soppåsar, o man har inte kunnat låta bli att öppna dörrar..ta in..ordna lokaler..ja..du vet ju själv allt detta..sen fäster vi oss vid dom ljuvliga små liven..o sen gäller det att hitta bra ägare till underverken…blir så oerhört less o trött bara vid tanken på hur katten hanterats  i alla år..tycker att folk i allmänhet borde vara lite bättre upplyst idag, 2008..

Ja, det är som du säger…Ett mjölkpaket är mer värt idag…Man är mer ordningsam att ställa in mjölken i kylskåpet så att den inte blir dålig än att hjälpa ett djur eller medmänniska 

Det är tragiskt att det är så många människor som inte bryr sig ens lite. Och man undrar ju lite varför folk skaffar katt om de ändå inte tänker ta hand om den. Det är inget gosedjur som man köpter till ungarna för att sedan kasta när ungarna har tröttnat. *suck*