Förstår att det känns tungt. Det känns som att den familjen motarbetar, väldigt effektivt, allt vi försöker åstadkomma här inne på forumet. Man kan ju hoppas att de tycker så för att de inte förstår bättre…

Men antagligen är det helt enkelt för att de inte bryr sig. *suck*

Det är väl inte ens lagligt att ta kull på kull på huskatter utan att registrera sig som uppfödare…vilket de knappast lär ha gjort? Frågan är ju bara vad man kan göra åt det, nån som har erfarenhet av det?

Det är lagligt såvida du inte har mer än 9 katter totalt, och inte överlåter fler än tre kattungar/år har jag för mig.

Det är väl så det ser ut i många hushåll. Katter utan kontroll. Det födds nya och de försvinner….

Min son sommarjobbade och körde ut mat till äldre. Han berättade då också om en gubbe som hade jättemånga katter och en massa kattungar. Men han vägrade att uppge namn eller adress. "Då anmälar du honom bara och han har ingen glädje mer…"

Ang antalet katter som innefattas av paragraf 16 tillståndet så finns det i samma tillstånd inbakat ett antal kullar / vuxna katter till försäljning man får ha per år också, så trillar man inte dit på antalet katter så kan man trilla dit på antalet kullar man säljer per år.

Fast det är ju helt klart lättare att förneka kullar man har haft, än de egna katterna man faktiskt har i dagsläget i sitt hem.

Man måste ha tillstånd om man tar mer än två kattungekullar per år eller har mer än nio vuxna katter. Detta gäller alla privatpersoner och de som förder upp katter. Sedan finns det en del bestämmelser om överlåtelse av katter också.

Men usch vilken svår situation..förstår verkligen känslan om maktlöshet som du nämner i rubriken…kanske det skulle hjälpa om du tog dej tid o försöka prata med dottern så att hon i sin tur kan prata med sin pojkvän..så att dom båda riktigt förstår det allvarliga i det hela..

Jag gör ett tillägg till mitt inlägg #5. Det spelar ingen roll om det är ras katt eller huskatt, utan detta gäller alla katter.

Tack snälla för alla svar… maktlös är ordet och jag är förtfarande både arg och ledsen!

/M

Börja med att pika honom när han kommer, prata allmänt om hur katter bör ha det, sen när han mjuknat och vant sig lite så säger du rent ut vad du tycker, passa på när dottern inte lyssnar om hon blir arg,

hon blir kanske arg ändå men om du pratar lungt utan att anklaga så borde hon förlåta dig, tänk på att pojken är uppväxt med denna synen och det tar tid att ändra syn

 tro mig, jag vet, det tog mig flera är att få min pappa att få upp ögonen på kattproblemen, han är en klassisk bonde annars med allt vad det innebär,,, nu har de två kastrerade kissar varav en adopterad från DV och bässta av allt , pratar kattstatus och kastrering med sina grannar, nu blev det OT lite men poängen i det hela är att man kan få folk att ändra inställning om man går lite lungt fram men ändå håller på vad man tycker,

Förälskade tonårsdöttrar är inte mottagliga för sakliga resonemang, speciellt inte om man råkat säga något som är dumt i dotterns ögon. Man behöver förstås inte ta emot personer som man inte tycker om i sitt hem men om det är en pojkvän till en tonårsdotter kan det kosta relationen till dottern att säga nej till besök av pojkvännen.

Pojkens föräldrar har säkerligen inget emot att ta över som föräldrar eller åtminstone som mamma. Mammor är mycket utsatta.

Ett par som jag kände har en dotter som gift sig med en man som detta par inte tycker om men de har stöttat sin dotter i sitt val för att barnbarnen inte skulle behöva gå igenom en skilsmässa. Fast i mymlanbums fall är det tack och lov bara en pojkvän än så länge.

Ja… goda råd och svårt att hantera och jag är mest ledsen just nu! Jag älskar min dotter och jag har svårt att hålla truten när jag borde det just när det gäller djuren för att det är så få som för deras talan.

Just nu ska jag lägga band på mig och ta timme för timme och inte häva ur mig saker till dottern, det är ju inte hennes "fel" att killen och hans föräldrar har den här åsikten och gör såhär, men som sagt vad, det är svårt när man inte tänker med hjärnan utan låter hjärtat styra!

Dottern är kär och då är inte mamma så aktuell! Min anslagstavla med hemlösingar och bilder osv har jag ställt i garderoben tills vidare. Men jag glömmer inte bort dem för det! Jag glömmer aldrig och jag kommer att göra så gott jag kan för katterna i alla fall. Virkade bollar till KKS och en och annan slant till Crisse och co det känner rätt just nu :( jag kommer snart igen

En timme i taget och andas, det är just vad jag behöver just nu!

Jag drömmer om katterna därute i ladan och jag vaknar genomsvettig av att jag drömmer att jag letar efter dessa djur och inte hittar dem innan det är försent!

/Malin med hjärtat fullt med hemlösingar

Kram på dig

Vad jobbigt att vara i den sitsen!

Ja det förstår jag, väldigt jobbigt. MEn som sagt, din dotter är din dotter och hon mår bra och kommer alltid att göra det, vilket inte katterna gör. Däremot så kan du alltid anmäla anonymt. Du får alltså inte ens mata fler katter än fyra som inte är dina egna heller. Så de kan inte skylla ifrån sig på att det inte är deras katter.

Säg åt din dotter, att du tänker anmäla. Tänk i ett längre perspektiv! Ponera, att de blir allvar dem emellan! Då blir det kanske både äktenskap och barn, som kommer att växa upp i fel anda!

Kan det inte vara så att killen + familj bara inte vet hur man sköter katterna då?

Att de tror att de har det bra som de har det, pga en massa dumma myter eller liknande?

Jag menar bara att de behöver ju inte göra såhär för att de inte bryr sig om dem, utan att de kanske inte helt enkelt vet bättre?

Kanske är det fel väg att gå och pika, eller hota med anmälan. hade du gjort det emot mig så hade jag nog snarare blivit irriterad på dig och slagit dövörat till. Däremot så hade jag nog säkerligen tagit till mig saklig information utan att bli anklagad.

#16 exact,

okunniga människor är farliga människor, i detta fall för katterna som far illa, Är man uppväxt att katter ska ha det si elr så så behövs en förändring innom en, vilket tar tid, Hur går det med detta?