Lyckligt slut
För några dagar sedan ringde mig en man som bor i en grannby och undrade om jag tog hand om katter för det var en katt som hållit till runt mannens hus i flera veckor. De och en annan familj hade gett den mat men nu börjar det ju bli kallt.
Jag rådde mannen att kolla om katten var tatuerad och om inte, ta den till veterinären för att se om den var chippad.
I går ringde mannen för de hade sett att katten var tatuerad men de kunde bara se tre av fyra tecken. Jag visade dem på var man kan söka på tatueringar och efter att de hade sökt på olika siffror och bokstäver så hittade de att katten hörde hemma ungefär fem kilometer därifrån.
Nu är katten hemma och både ägarna och katten är glada. Katten hade varit försvunnen i fyra månader.
Så härligt
//Pia
Så glad man blir när kissarna kommer tillrätta
Fantastiskt härligt!
/Änglakatterna - medarbetare på Hittekatter och på Katthemmet Kompis
Vilka underbara nyheter…
Ditt hem är där din katt är.
Åh vad man blir glad av lyckliga slut
Vad härligt för ägarna och vad roligt att du kunde hjälpa till så att misse kom hem igen! Hurra!
-> Kastrera och id-märk <- \>^..^< CatCrazyLady
så härliigt
Vad skönt att höra att den var saknad och välkommen hem igen :)
Ohh vad härligt att höra!
Underbara nyheter! Det är ju det som är meningen med märkning! 
Värt allt när det fungerar!
åh, vad härligt att höra! vilken fin historia. Där ser man, att det kan bli lyckliga slut oxå.
/ Johanna Hoogendoorn, ordförande för Kattens Talan
Åh vad skönt, att katten har hittat hem
Vilken bra nyhet. Skönt att höra att det fortfarande finns lyckliga slut. :)
Alltid kul med lyckliga slut!Och att katter är idmärkta!
Skönt att kissen fick komma hem igen!!! Bra att du var observant och verkligen kollade upp !!!
Debattia
Den skygga kattens hemsida!
Jag gjorde inte så mycket men jag uppmuntrade mannen som ringde mig att ta reda på om katten var id-märkt och när han väl hittade tatueringen så visáde jag hur man skulle leta efter ägaren på nätet.
En sak som jag märkt flera gånger att inte sällan räcker det att finnas som ett bollplank, att uppmuntra till att fortsätta att leta, försöka hitta ett nytt hem, finna ägaren mm och på så rädda livet på katter som hamnat i en för katten farlig situation.
Denna historia visar också att man ska inte ge upp i första taget men leta i vida cirklar.
En sån solskenshistoria!
Kastrering är Aoch O i arbetet med att minska på de hemlösa katterna
Vad underbart att ägaren fick tillbaka sin katt. Vilken tur också att mannen kände till att dy brukar hjälpa katter och kunde informera honom om märkningen.
Detta förklarar mycket som jag jag just undrat över att så många katter som försvinner är ID-märkta men ändå inte kommer tillrätta. Visst vet jag att inte alla ägare betalt avgiften och då hjälper ju inte märkningen. Det finns också människor som tycker synd om katten när den börjar stryka omkring huset för att leta efter mat. Då är det inte heller ovanligt att de inte alls känner till att katten kan vara märkt i örat eller med chip.
I detta fallet blev det en solskenshistoria och det är jag så glad över.
Ju mer jag lär känna av människorna dessto större blir kärleken till djuren
Det är ju ofta svårt att se att mörka katter är märkta, men är det en ljusare variant av katt så syns det ju att örat är tatuerat tycker man. Men å andra sidan kanske man inte ens tänker på att titta i örat, ofast tar det ju ett tag innan de vågar komma fram och då kanske man börjar förutsätta att den inte har någon ägare.
Är glad att katten kom tillbaka till sin familj iaf. :)
Jag vet inte om jag borde skriva detta, för det känns som att jag uppmuntrar till att strunta i att betala avgiften till SKK.
Men då jag id-märkt en katt som flyttat ifrån mig, och lämnat med id-lappen till nya ägaren. De skickade in den men betalade inte räkningen.
Jag vet av egen erfarenhet då jag glömde bort att betala min egen, att jag fick en påminnelse ifrån SKK att betala eller bli utsparkad ur registret.
Nu hann ju jag betala i tid endå, så nu fick vi vara kvar i registret.
Men så en dag fick jag tillbaka denna kisse, och jag frågade hur det var med märkningen, då vi var tvugna att göra ett ägarbyte. Då kröp det fram att den ej var betald och katten utsparkad ur registret.
Jag tog kontakt med SKK för att höra hur man nu skulle gå tillväga. Men jag fick då veta att katten aldrig skrivits ut, om det ansågs onödigt eller inte, tidsbrist, jag vet inte. Men iallafall så sa hon på SKK att det är alltid den som först reggas som ägare som blir betalnings skyldig.
Så alltså kan väl katten byta ägare 20 gånger, men det är alltid den som först skickar in papperet till SKK som är bet.ansvarig.
Det är väl bra om en katt finns med i ägarregistret även om det skulle vara fel ägare som är angiven än ingen ägare eller registrering alls.
Det som förvånar mig, är att man betalar den förhållandevis dyra märkningen, men struntar i att betala den lilla summan till SKK. ÄR det månne något, som felar i infot hos veten?
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
Åhhh vilken underbar historia..kan riktigt känna såväl kattens som ägarnas gläjde ända hit!:-)
Starta ny diskussion