Glad eller ledsen..
ja faktiskt så var känslan tvådelad igår..Lilla rädda Troja, igår satt jag i fåtöljen , Virus på fotpallen å Tudor i knät..Å Troja ville så gärna dela vår mysstund, men vågade inte. Gick nedför å kurrade å trampade, gjorde flera försök att våga sig upp till sin bror, men vågade bara upp med framtassarna..Lade sig ner på golvet snurrade å kurr å tramp, hon vill så gärna, men nått säger ännu stopp..Hon tyckte nog att det såg mysigt ut med brorsan i mitt knä…
Ja, jag tyckte verkligen synd om tjejen, samtidigt som jag blir glad, för hon visar mer å mer att hon börjar kämpa med sin rädsla…./Catfoot
Åh, hon ville också vara med och mysa….lilla gumman…
Det dröjer nog inte förrän hon kommer, försök att inte titta på henne, gäspa lite och visa dig ointresserad, då blir det ännu mer intressant.
Jag förstår att det är svårt att inte titta när en sån liten prinsessa ligger och fjantar och säger "här är jag, titta på mej, visst är jag söt"! 
Jag känner igen det;) Man håller nästan andan när man i ögonvrån ser ett steg på väg:))
Pussa Tudor från oss och en slängpuss till Troja så länge;)
//Pia
vet så väl hur det känns, men det kommer kram Maggan47

Men det är ju fint att hon vill iaf, bara det är ju ett framsteg jämfört med från början… men visst är det surt att vänta. Mina hittisar klättrar ju på väggarna ibland och jag som bara vill krama dem när de är så små och fina…
Tror nog att Troja snart ger upp hon också och blir ett gosmonster :)

Men lilla Troja-gumman…hon gör ju sina små framsteg..du ska se att hon en dag blir en trygg liten misse..är övertygad om att du en dag kommer att få nosgosa med henne!
