Solskenshistorier borde det finnas en hel del här inne.

Vilken snygg design ni har!

Tackar, Simson! Ingen som har en solskenshistoria att berätta?

Puttar igen. Ingen som har en solskenshistoria att berätta?

En solskenshistoria med hemlösa katter brukar sluta med att katten återförenas med ägaren, så blev det inte i detta fall, men måste berätta historien som medförde mycket gott med sig, trots allt. Vet inte om ni anser att det är en solskenshistoria eftersom jag klantade mig, ni kanske dömer mig, det kommer jag själv alltid alltid att göra, så den som orkar läsa…den kommer bli lång…nästan en roman…

Jag såg en annons om en svart innekatt som försvunnit i området där jag bor och erbjöd mig att göra lappar och att leta. Vi fick många tips, bla. från en park i centrum där en svart katt hållit till en tid. Vi började mata och upptäckte att honan hade två ungar. Det tog tid innan vi fick fatt i en fälla men till slut kunde familjen samlas in, det var inte katten vi letade efter för hon var kastrerad och nio år. Under tiden hade det dykt upp flera katter som visade sig vara vrålhungria och som jag kände att någon måste ansvara för. I samma veva höll det till en tam räv där som jag var tvungen att börja mata, även om det inte var en bra miljö för en räv, jag kände rädsla att han skulle ge sig på katterna. Han tom. fastande i fällan och jag ringde polis och andra kunniga där alla sa att jag skulle släppa honom där han var van och fortsätta mata honom, annars skulle han inte klara sig. Så jag stekte köttbullar (som han/hon?) älskade även blodpudding och pannkaka, som han gömde i parken, vi brukade springa ikapp, han/hon? var som en hund, vi hade mycket roligt tillsammans. Tyvärr körde en taxi över honom/henne, det var en sorgens dag. Vad skulle man ha gjort, även där kände jag mig skyldig…

Bland alla katter som jag fick i fälla, och som inte verkade ha något hem trots idogen annonsering, fick jag en liten gråvit hellånghårig hona i fällan. Såg ut som en old fashion perser, jag släppte henne för hon såg välmående ut, tyvärr. Dumma, dumma, oerfarna jag som ansåg henne ha ett hem, utan att egentligen kolla. Jag förlåter det aldrig, mycket berodde på platsbrist och pga. av att hon såg så fräsch ut. Det brukar synas om en katt är hemlös när den är långhårig. Det här är mitt livs största misstag och jag ber så mycket om ursäkt, som sagt det är oförlåtligt! Mitt liv har sedan dess präglats av detta, och jag kommer ALDRIG göra om samma misstag.

Hon var en hellånghårig gråvit katt som verkligen såg ut att komma från ett kanonhem, även om ev. ägare släppte ut henne nära centrum litade jag på att hon hade det bra. När jag släppte ut henne ur fällan sprang hon som en gepard, redan då insåg jag att jag hade gjort ett misstag, men trodde det skulle vara enkelt att fånga henne igen. Gissa om jag mådde/mår dåligt för mitt misstag.

Jag prövade att ställa ut olika slags fällor flera gånger, men hon sprang när hon närmade sig. Till slut förstod jag att det inte var någon idé med fälla, hon blev bara skrämd. Jag byggde flera frigolithus till vintrarna och la ut mat mat eftersom jag inte visste vart hon höll till, hon visade sig inte många gånger efter denna händelse, hon vågade inte ens stoppa in sitt lilla huvud i huset, hon var rädd att bli fångad, någon kartong eller dylikt gick inte heller. Så höll jag på, matade både här och där eftersom inte katten visade sig, MEN det dök ju upp massor av andra katter i området som var vilsna. Under cirka fyra år fångade jag in över drygt tio katter (det tog tid eftersom inget katthem fanns här på orten då och jag hade lägenheten full), två var efterlysta sedan tidigare (ägarna överlyckliga), och resten hittade jag inga ägare till, trots massor av försök. Lilla långhåriga Elsa var den enda som vägrade bli infångad.

Jag var ute varje natt och tidiga morgon för att spåra lilla Elsa och de andra katterna, men en morgon, en nyårsdag när det var 15 minusgrader och snöstorm hittade jag Elsa sovandes i en snöhög mitt på en parkering. Jag höll på att trampa på henne men hon var snabb som vanligt att springa iväg. Jag har gråtit floder över denna katt och över mitt oförlåtliga misstag, jag skulle ge mitt liv för att katten skulle komma in i värmen. Jag fortsatte mata och leta, har aldrig haft så dåligt samvete för någon i hela mitt liv när en farbror hör av sig som jag berättat ödet för och han säger att "Elsa" börjat följa efter honom och hans siames om kvällarna när de är på promenad och att hon verkade helst slut och sov i rabatterna dag som natt, men att det inte gick att fånga henne. Jag trodde naturligtivs att lilla "Elsa "löpte och skyndade mig ner med fälla och mumsig mat.

Jag ser farbrorn med sin siames i sele och i släptåg kommer lilla Elsa, som i detta läge ser ut som en riktig "luffarkatt". Jag ber farbrorn gå in i en trappuppgång och jag gömmer mig bakom ett träd, där står jag och väntar, och till slut går lilla Elsa in genom dörren. Jag väntar en stund, sedan springer jag fram och ska stänga porten, men Elsa kastar sig handlöst ut genom porten, men "trots att jag aldrig spelat handboll" lyckas jag fånga henne i luften, /(Gud vet om jag inte lyckats) och får in henne i en transportbur. Gissa om jag var lycklig!!!! Sov inte på flera dagar av glädejrus.

Katten hamnade på ett katthem där jag hjälpte till, och denna katt som alla kallat "vildkatt" i området var hanterbar med en gång. Samma kväll klippte vi tovor, Elsa spann och njöt av tillvaron. Hon var så tovig att hela kroppen var som en hel kaka, så hon var tvungen lämnas in och rakas ner, men hon skulle ju ändå kastreras. Tror ni jag får en chock när jag hämtar hennes hos vet och de säger att hon redan var kastrerad. Hon blev även helt nerrakad. Tänk, jag och alla andra som trott att det var en ohanterbar katt. Hon kallades i området för den gråa, osynliga katten….. Jag hade inte tänkt ta hem henne, utan letade efter ett seriöst hem åt henne. Men, när det gått en tid, och jag insåg att jag inte kan lämna den här katten till vem som helst, tog jag hand om henne, trots att jag redan har många hittekatter. Den som sett katterna pulsa i meterdjup snö i nära 20 graders kyla tror jag förstår vad jag pratar om. Man struntar inte i de här katterna och lämnar ut dem till vem som helst. Så nu bor hon hos oss och är den gulligaste, försynta katt man kan tänka sig. Hon älskar att bli borstad och ompysslad och sover på min arm varje natt. Hon lämnar dock sällan sängen, ev. att hon går ut i hallen och spanar lite, men sällan att hon vill vara ute rastgården, i så fall måste jag vara med henne. Hon är livrädd fär att bli lämnad ensam. I efterhand har jag fått reda på att några ungdomar haft två gråa katter som de haft sittandes i sele ute, men sedan flyttat ifrån katterna. Jag fångade in en kasterad hankatt tre år tidigare i samma park, som jag senare förstått kommer från samma stället som Elsa, de är troligen släkt, de hade sama pälsanlag. Han har ett kanonhem idag. Det är ändå ledsamt med lilla Elsa för hon har farit illa av sitt liv ute. Jag har varit inne och röntgat henne eftersom hon ibland har svårt att gå. Det visade sig att hon har flera skador på ryggraden, skador i nacken, bröstkrogen var intryckt. Musklerna/senorna i nacken har blivit förkortade pga. av att hon varit så tovig, hon kunde inte ens vrida på nacken när hon kom in. Men hon är ändå världens mest levnadsglada och mysiga katt man kan tänka sig. Hon charmar alla, och tvättar mina armar varje kväll innan vi somnar! Som sagt mitt misstag får jag leva med, men nu bor Elsa hos mig, vet inte vad jag skulle gjort om jag inte kunnat fånga in henne. Farbror Göran och hans siames Fabian är min och Elsas hjältar. Vi kommer aldrig att glömma deras insats och har belönat dem så fort det funnits tillfälle. Idag är Fabian i katthimlen, men jag och Elsa brukar titta på stjärnorna och tacka Fabian för att han lockade in Elsa i tryggheten.

Såg nu att det skulle vara en korts solskenshistoria ni ville ha, är lite för ivrig i ibland att berätta om mina hittekatters äventyr.

Bortse från denna story, det finns säker flera, kortfattade solskenshistorier….sorry……

Trevligt initiativ för tävling/tävlingar! Solskenshistorier kan vi aldrig för för mycket av i Hittekatternas annars så tunga värld.

//Lena

Bumbis.

Älskade ditt inlägg, ett gripande kattöde och en bra beskrivning av det ni alla entusiaster går igenom för att rädda katter. Det gjorde inget att det var en lång berättelse. Jag skulle inte vilja varaa utan läsningen om lilla Elsa.

Tack för ditt bidrag, Bumbis. Vill du maila mig din adress och en bild på Elsa, om det är så att du blir en av pristagarna?

Skicka ett mail till jenny@katthemmetkompis.se

Bumbis..jag har nu tagit del av din berättelse, så fantastiskt fint du beskrivit situationen för många stackars hemlösa katter..så gripande att ta del av Elsas leverne..är så glad att hon bor hos dej nu…tänk vilken trygghet hon nu kan känna hos dej, nu får hon känna sig omhuldad o älskad för allt hon är värd, tycker inte du ska anklaga dej själv..tvärtom vill ge dej en eloge för allt det fina arbete du lagt ned för katter i nöd..

Tack, #8, 9 och 10 för era fina ord.

Jag låter nog den här texten vara utom tävlan men kan försöka bifoga en bild på lilla Elsa ändå. Jag skäms verkligen att texten blev så lång, men ibland har man ett behov att skriva av sig. Jag önskar att Hittekatter i fokus hade funnits tidigare, jag hade behövt ert stöd och era råd, för det här var en jobbig period som satt sina spår.

Jag glömde nämna att det viktigaste med den här historien är att så många katter fick komma in i värmen och få nya hem. Hade inte Elsa varit så svårflörtad, hade ingen överhuvudtaget vetat att de fanns, för de rörde sig bara nattetid. Det måste vara en mening med allt….

Det sorgliga var att en vinterkväll upptäckte jag spåren av en ny liten katt i snön. Jag gick runt och letade och såg till slut en liten svart katt som blev livrädd när hon såg mig. Hon rusade ut på den hårt trafikerade gatan och blev överkörd. Jag satt länge i en snödriva med henne och grät, hon dog direkt, hon behövde inte lida, men man blir så uppgiven och ledsen. Har sökt efter ägare och tror jag fick kontakt med ägaren när hon var mitt uppe i en flytt. Kattten var en f.d. hemlös djurhemskattunge, men det fanns inget intresse att överhuvudtaget komma ner och titta på katten. Man kan undra om katten var dumpad….

 Om och om igen för man skämmas för att man är människa.

Hade velat bifoga en bild, men fick det inte att fungera…

#11 Men åhh så sorgligt och så tragiskt..så synd att du skulle behöva uppleva detta..missen fick somna in på en gång..han slapp lida..o fick vila efteråt  i dina armar..h*n har det fint nu bland andra änglakissar bortom regnbågsbron..

#12

Jag anklagar mig själv för denna händelse också, tack vare att jag försöke locka på katten så sprang hon rakt ut i trafiken. Jag kommer aldrig glömma när jag såg henne, jag satte mig på huk och försökte locka, men hon bara tvärvände och sprang rakt mot trafiken. Jag rusade runt byggnaden och bad en bön att hon klarade sig, men där låg hon och ingen bil stannade, de bara körde.

Det var en vacker lite sotarflicka..

Kan inte läsa, bara gråter, av sorg för människor som lämnat kisserna åt sitt öde, å av glädje för ditt kämpande i ur å skur Bumbis..En berättelse som gick rakt in i mitt hjärta..Kram Catfoot

#14, tack, jag har fått min belöning genom att få ta hand om några av de katter som jag fångade in, såna som ingen ville ha, och måste säga att de blivit de charmigaste av dem alla.

Kanske därför jag "bråkar" med föreningar som bara blundar för de här katterna. Jag har levt de här katternas liv, delat deras smärta, suttit i snödrivor om nätterna och sjungigt "lille katt" för att de ska förstå att jag är deras vän, men kan ändå inte på långa vägar förstå den smärta som de upplevt, även om jag försökt. Jag har alltidh  aft en varm säng att gå hem till….

Det har varit jobbigit, men vilken erfarenhet. Allt tack vare att jag betedde mig klantigt mot en hemlösa liten stackare från första början…..

#15..Va du är gullig, ett hjärta av guld…Tack för att du finns för dessa små övergivna kisser…Lovar du har en beundrarduo här, Troja å Tudor…Två små som fick kämpa för att överleva…+ deras stödismatte Catfoot

#16 Tack själv, förstår att du också fått uppleva "den där känslan" när du öppnade dörren för Troja och Tudor, som uppenbarligen haft det tufft i livet!'

"Den där känslan"…Jaaa, den är helt underbar…Kram Catfoot

Vad tråkigt att du inte vill vara med och tävla med ditt bidrag, Bumbis.  Jag tycker att det är en fantastisk solskenshistoria.

Bumbis, det är en av de finaste solskenhistorior som jag har läst nångång.

Tror du inte att just Elsa hade det som uppgift i hennes liv att visa dig vad som finns bakom det trygga livet? Jag tror det. Och hon fick sin belöning efter 4 hårda år efter att hon visade dig sanningen och hjälpte till att rädda många andra katter.

Och lilla sotistjejen hade nog också sin uppgift i livet. Kanske att visa att det inte gå att rädda alla katter?

Nu börjar blir jag tårögd #20, just så känner jag också, att allt faktiskt hade en mening, inte nog med det, det fanns ett ställe som faktiskt kunde ha tagit emot Elsa, men jag valde att släppa ut henne ur fällan, men strax efter fick det "katteriet" in kattpest och många klarade sig inte, samtliga långhåriga gick åt, de kanske är känsligare? Så redan där måste ödet varit förutbestämt, annars hade inte Elsa levt idag. Ändå vet jag att man släpper inte ut en katt ur fällan utan att kolla den.

#19, Okej, jag har pratat med Elsa och hon tycker att vi kan vara med i tävlingen. Men frågan är hur jag gör med bilden, jag har inte tillgång till scanner för tillfället. Vore roligt att kunna visa bilder hon såg ut när hon kom in, hur hon såg ut som rakad och hur ursöt hon är idag. Ska fundera hur jag löser detta. När måste det vara inne? Hoppas ni bortser mina felstavningar och felformuleringar, men det gick lite för fort när jag skrev.

Åh, vad jag stressar jämt, det står ju datum, nu såg jag att det står 30 september. Mejl med bilder kommer!

Mvh

Bumbis och Elsa

#22..Va glad jag blir när jag läser att du bestämt dig för att delta i tävlingen…Inget öga torrt, när dom läser din berättelse…/Catfoot

Åhhh..så glad jag blir över att du och Elsa valt att delta i tävlingen..din berättelse är bara sååå fin och gripande..

Vad kul att du vill vara med!  Sista dagen är den 30/9, men kortet kan du skicka in senare!