Katterna är allt… utan katter är livet tomt! :)

Föreläsning för 150 pers… jösses, va duktig du är!!!

Samma säjer jag.

Skulle aldrig klara tt 150 personer glodde på mej om så bara 1 minut.

Så du får en ros av mej för att du kan  och klarar det.  

Jenna

Tack så mycket, båda två. :)

Jag kände mig också rätt stolt efter att ha genomgått det. Har aldrig haft en så stor föreläsning förut. Jag tror att jag kände mig mer malplacerad än dum än vad mina elever gjorde. :)

Tur att jag har mina kissar som moralisk support hemma också :)

Jösses. Jag hade varit skitnervös om jag hade föreläst för 5 personer. Hur skulle det vara med 150

#4 nej, vissa är bra på att stå i centrum och vänjer sig vid att föreläsa. Jag slipper helst, men å andra sidan så är det ju bra att träna bort sina fobier. (Har jag hört, även om jag ställer mig tveksam till det.) Och jag överlevde ju, knappt, men ändå. :)

Åhhh vad du är strong o duktig!!

Inte ens 700´hästar skulle kunna få mej att göra något sådant. Är kallad till föräldramöte på min sons skola här i veckan, men har planer på att "bli sjuk" eller "glömma tiden" eftersom jag inte vågar riskera att hamna i en sits då man måste presentera sig..

Jominssan…nog är katter helt underbara..dom känner nog ofta på sig hur vi mår..och hjälper oss många gånger när oron slagit till..

Ja, våra katter är underbara stödjare å tröstare…Mina lurvisar har fått många tårar i sin päls av matte, å då främst Virus, som alltid har varit vid mattes sida, å då speciellt i tuffa situationer..Dom bara förstår, dom är helt fantastiska..Ja, kan man annat än älska dessa små ljuvliga varelser…/Catfoot

…Kanske därför Virus har magsår då å då, han har blivit stressad av mattes gråt…

catfoot: jag tror att de flesta undersökningar nu visar att man måste ha någon bakterie för att kunna få magsår. Vet inte om det är samma för katter.

Å andra sidan så tror jag säkert att Virus tycker om dig så mycket så det kan vara värt att trösta dig ändå. Även om han säkert tycker att det är tråkigt att du behöver gråta. :(

#9 Håller med i allt vad du skriver..

Tack kära vänner…

#9-10 Jo nog är det så, dom sa det sist vi var in för behandling..Men nog känner man sig lite skyldig ändå..

Ja, nått konstigt är det med Virus, han bara finns där, utan att jag ropat eller nått på honom…Ja, denna kisse har ett sjätte sinne,  Jag älskar min lilla magsårskisse…Mattes allt…

Han är supersnäll mot våra stödisar, pussar å bara är så go…det är även Smoggen, jättesnäll..Värre är det med gammeln Tössen…Fräs, å fy vilka konstiga varelser matte släpat in…

duktigt att klara av en föreläsning… jag får panik vid blotta tanken… men varför ska man resonera så egentligen?….tror att vi alla kan öva upp det i små steg o de små stegen gör att panik o vad vi nu känner försvinner o det KANSKE t o m kan bli kul att stå i rampljuset….men som sagt… jag står här borta i mörkret o låter hellre andra prata….

katter är fantastiska… min Zazza kommer ofta o lägger sej på mej i soffan o tittar uppfodrande på mej att jag inte får lämna henne ensam där…

Jag tror också att katter är väldigt känsliga för sina "föräldrars" sinnesstämningar. Vilket nog är en av anledningarna till att vi tycker så mycket om dem. Och vissa katter får man ett speciellt band med, man blir liksom som en substitutmamma. Inte för att jag tror att katten är människa eller att katten tror att jag är katt, men att man får en speciell kontakt så de nästan alltid tycks veta hur man mår. Då blir det ju lite som att man tar hand om varandra. :)

Saken med alla ångestrelaterad uppgifter är väl just det, att ju mer man tränar desto mindre jobbigt blir det. Men det är ju en himla energitröskel att tvinga sig över. Sen kanske man ska börja med små steg… och att gå till 150 personer direkt är väl kanske inte att rekommendera den som inte är van. :)

Men i vilket fall som, så är det bra att kunna tänka; Även om detta går åt skogen så tycker min katt om mig när jag kommer hem och mår dåligt. :)

#12 Då är man inte ensam om att känna så…jag har ställt in föräldramötet ikväll i tanke på att det kan bli presentationer, brukar alltid skicka sambon på dom, men nu jobbar han på annan ort..så vi får utebli. Om min son får frågan imorgon varför vi uteblev så vet han varför, känner inte att man behöver dölja något för barnen..tror man vinner på att vara ärlig..mycket lättare med utvecklingssamtal tycker jag, då man sitter själv med lärare o barn o inte behöver vara mitt i centrum.

#14..Siden, du är långt ifrån ensam om detta..Jag hatar större folksamlingar, undviker grejer där jag måste stå i centrum…Kanske därför man föredrar djuren som sällskap, dom älskar sin matte ändå..Kram Catfoot

#15 Men då kan vi ta varandra i vacker tass Catfoot! Vi är alla så olika o de flesta av oss har nog svårigheter för olika saker..skrattade i helgen åt att det gick alldeles utmärkt att stå som en ihoppackad sill bland 11000 personer i samband med Lasses konsert, men att tala om vad man heter för 30 pers är fullständigt omöjligt..märkligt funtad man är..lättare att stå i centrum o hålla låda för en samling katter o berätta hur fina dom är!:-)

katter  är   underbara

#15 och #16 Alla har vi våra egenheter, ingen av dem gör en ju mer eller mindre värd än någon annan. Jag är säker på att alla gör vad de kan i sina egna liv. Ni är säkert sjukt mycket bättre än jag är, även om jag bara nästan dog framför en himla massa människor. :)

Jag kom och tänka på när jag gjorde mi examenspresentation. SJälvklart var det massa ångest då med, så jag tränade hemma. Själv, men högt framför min dator. Min Monster-katt var då ca 10 månader. Han såg mycket förvirrad ut när mamma pratade med datorn. Så han började prata tillbaka (Monster är en mycket pratglad, nästan sjungande katt). Gissa om det gjorde det väldigt svårt att öva då? Men jag var ju inte alls nervös för att prata med Monster iaf. :)

#18 mycket bra träningsmetod du nämner… jag har använt den metoden flera gånger…. min utgångsnivå var att jag inte öppnar munnen om det är mer än 3 som lyssnar…. men det gäller som sagt att träna….jag har hållit sminkträffar ett par gånger o varit svimfärdigt nervös innan… men jag har överlevt…. tränade innan dessa på att prata inför kissarna….ska återta träningen här i höst… o vem har sagt att alla måste hålla tal inför tusentals med folk….det är viktigt att inse att alla inte är födda på secn så att man vet att man inte är ensam….träna på det du vill ska fungera…

Så är det absolut. Ju mer man tränar på det man är dålig på desto bättre blir man. Men vissa saker är inte alls kul att göra. Även om man vet att man blir bättre av det till slut.

Jag tyckte mest det var så roligt att Monster satt där och pratade tillbaka :)

Monster hade säkert synpunkter på det du sa…..han tyckte säkert att hans matte var bäst…..