Jo det är härligt när de utveklas & när man ser vem de är!

Oh så häftigt att få följa och lära sig deras sätt att vara och tänka :)

Hittekatter och framförallt förvildade katter är en utmaning.  Jag är inte rädd för att ta hand om en förvildad katt för det brukar bli dom mest tacksamma katter när dom väl har fått förtroende för en. Dom brukar oxå vara dom smartaste bland katter eftersom dom är vana vid att klara upp alla situationer själv och det är inte lite när dom går ute. Hittekatterna eller dom utkastade katterna brukar vara enormt tacksamma för att dom har fått komma in igen och det är inte ovanligt att dom blir mer kelna oxå. Man har en vän för livet i vilken som av dom.

Bilden är på Gson som blev utkastad 2 gånger innan jag tog in honom.

#3 Det håller jag absolut med om. Monster är en primadonna som vill kela på sina villkor medan Grendizer alltid blir glad för lite kel och uppmärksemhet. Det märks ju också att Grendizer är bättre på att kommunicera med, och få sin vilja fram, när han möter andra katter utomhus.

Just det: berätta gärna om era egna erfarneheter av hittekatter!

(Någon gång ska jag lära mig att skriva korta inlägga och komma ihåg vad jag tänkte fråga om. )

Det behöver inte alltid gå så bra med förvildade kattungar vilket denna berättelse vittnar om.

Till Lucia för snart 10 år sedan satt jag och min dotter och pratade i köket då vi plötsligt hörde ett farligt skrikande utanför fönstret, vi hörde med en gång att det var kattungar. Min dotter sprang ut och jag öppnade fönstret för att titta ut och får syn på 2 små ungar som inte kunde vara mer än 4 veckor. Den ena ungen skrek som någon höll på att ta livet av den och det kan man säga att där var någon som gjorde nämnligen kylan, det var 12 grader kallt den kvällen. Jag tog på mig jackan och sprang ut för jag förstod att här gällde det att handla snabbt. Den ungen som skrek hela tiden fick vi tag i rätt snabbt det tog nog bara en halv timme medans den andra fick vi jaga i 6 timmar innan vi äntligen kunde få tag i den. Prata om att vi var frusna efter att ha varit ute i nästan 7 timmar för att få in dom små. Deras mamma satt hela tiden under en balkong men henne kunde vi inte få tag i.

Dagen efter när jag skulle kolla upp ungarna så såg jag att på den katten som hade skrikit så hoppade ögonen hela tiden och han kunde inte fästa blicken. Jag åkte till veterinären med dom små och där fick jag besked på att ungen hade en förfrysningsskada i huvudet och dom tyckte jag skulle avliva honom. Men jag avlivar ingen katt förrän jag ser att det är omöjligt utan jag ville se om denna lilla unge kunde bli bättre. Hans ögon hoppade i 3 månader och jag var på väg att ge upp när det plötsligt rättade till sig. Det kommer tillbaka när han blir rädd som när vi skall till veterinären men det slutar när vi kommer hem igen. Han heter Tibben och det märks tydligt att där är något fel på honom för det är inte mycket han förstår när man pratar med honom. Hans bror heter Busen och dom här 2 har hängt ihop som ler och långhalm hela tiden och skulle inte klara sig utan varandra.

Dom har som sagt varit inne i nästan 10 år och jag behöll dom själv men dom har aldrig blivit tama. Jag kan inte klappa dom men dom kan mycket väl komma och kela med mina fötter men det är oxå allt,. dom brukar gå och kela med hunden istället. Jag tror där ligger vildkatt långt bak i generna + att det är inavelskatter och då är inte oddsen så höga när det gäller att få dom tama. Men jag vet att jag har gett dom ett bra liv och dom har inte saknat något och har hela tiden haft många kompisar och jag räddade dom från en säker död eftersom kylan höll i sig i mer än 1 vecka. Jag hoppas att jag får ha dom kvar i många år till även om det inte är några goskatter.

Så vad jag vill säga med denna berättelsen är att man skall inte vara 100 på att man får en katt tam för jag har försökt i snart 10 år och inte lyckats med dessa 2 och ändå var dom bara 4 veckor när dom kom in. Så det är en chansning att ta in katter men den chansen tar jag mer än gärna.

Crisse!

Vilken tur att det var just du som tog hand om missarna och att de får vara som de är och bo hos dig, trots att de inte är gosiga och keliga :) men de kelar ju lite med dina fötter i alla fall :)

Fungerar kissarna bra med hunden? Hur går det med småkissarna som du har hand om… kommer de överens med Tibben och Busen?

Kram
Malin

Ja Tibben och Busen är nog dom snällaste katterna som finns. Det går bra med alla katterna.

Här är en bild på Tibben som har förfrysningsskadan.

Och så en bild på hans bror Busen.

Jag har oxå en fd hemlös kisse.. hon heter Puma och hon kom till mig för ca 4 år o sen..hon var nog mellan 1-2 år när hon kom. det tog ca 1½ år innan hon spann över huvudtaget.. nu spinner hon bara jag tittar på henne..Hon vill absolut inte vara uppe i famnen, de gånger hon varit upppe e ca 2-3 ggr på alla år.. men hon stannar gärna till o gosar .. Hon hatar när nån luktar alkohol. Jag märker stor skullnad på henne o hennes lekkompis Zorro. Zorro köpte jag när han var liten kattunge.. Han bits o rivs o e allmänt elak ibland.. Puma har aldrig bitit mig eller ens rivit mig..Känns som om hon mer uppskattar att ha nånstans att bo..

Crisse: verkligen en himla tur att just du hittade katter eftersom du tycker att det är okey att de håller sig på sin kant och låter dem leva lyckliga tillsammans.

Jag kan tänka mig att det ibland blir så när de aldrig har haft människokontakt tidigare, och då framför allt när deras "upptäckt" blev så traumatisk med frostskador. Och oavsett om du får gosa eller ej så syns det ju att de trivs, vilket är huvudsaken.

#11 Det blir verkligen stor skillnad på katterna. :) I mitt fall så var de så att Grendizer spann hela tiden när man rörde honom när vi tog in honom (antingen för att trösta sig själv eller för att behaga oss), men i takt med att han har blivit mer bortskämd (med kärlek, inte med mat) så spinner han numer bara när han faktiskt trivs.

Det var så otroligt kul att se min Tudor utvcklas under tidens gång här och det är med ett leende på läpparna och gapskratt jag ser honom leka idag.

När han kom var han ju ca 6 mån och var så otroligt försktig. Me stort intresse såg han min andra katt Thindra flöja och flänga i allt när hon busade och lekte. Han lekte genom att sakta, ovant och osäkert med leksakerna han fick men han gillade dem starkt. Med tiden blev det mer och mer fart på honom och idag flyger han praktiskt fram.

Han använder sängkanten som studsmatta när han kutar genom rummet precis som Thindra gör. Förstår inte varför man varje gång måste hoppa upp på sängkanten för att studsa ut i hallen men kul har de. Måste vara en räjäl studs de får:) De s.k. grodhoppen rak upp i luften när man "jagar" får han idag till med. I början lättade han knappt från golvet. Ja man kan inte hålla sig för skratt, han e då för söt.

Så fort man kommer nära honom vänder han runt på rygg och visar magen. Kel, jo tack och gärna lite hårdhänt som sagt. Riktigt rufskel vill han ha.

De flesta av mina katter är övergivna eller avlivningshotade katter som jag tog till mig och de var alla helt olika, men det lustiga är att alla vant sig snabbt i mitt kattgäng och med tiden var vänner med varandra. Under alla år hade jag bara en katt som inte klarat att vara med de andra katter och då hade jag tur för en snäll äldre dam erbjöd henne hem och där var hon ensamkatt och trivdes mycket bra…
De flesta katter är rädda i början och man måste ge dem tid och massor av kärlek så att de förstår att här är det ingen som ska göra dem illa och det brukar gå snabbt tills de förvandlar sig till helt vanliga huskatter som är kelna och litar på människor igen…

Alla mina katter är antingen utkastade eller upphittade som ungar och dom andra har det inte varit problem med men just dessa 2 har aldrig blivit tama men dom tillhör ändå flocken. Jag vet att dom mår bra på sitt sätt och dom har varandra och det är viktigt och så hunden som betyder mycket för just dessa 2, han är nog deras trygghet. Dom är en självklarhet här hemma det hade varit tomt utan dom. Tibben är där nog bara 3 människor som har sett förutom mig själv under dessa 10 år för han gömmer sig så fort där kommer någon men Busen kan komma fram och kolla in läget vem som än kommer.

#14 Det där med sängen som studsmatta känner jag igen. När mina katter leker hoppar alltid Monster upp på sängkanten och far iväg med världens fart, Grendizer (som blir jagad oftast) springer istället över och så möts de på andra sidan sängen. Underbart när hittekatten känner sig så trygg att hemma blir lekplats. :)

#16 Visst måste man ge dem tid. Jag tycker bara att man blir så högt belönad så att fler borde ta in hittekatter, det skulle lösa många problem. Även om det bästa vore att ingen skaffade katt om man inte vara beredd på att ta hand om dem resten av deras liv.