ett sorgligt minne....
Nu är tiden inne för de vackra, fridlysta nattviolerna. Ungefär vid den här tiden förra året, så var Siw och jag ute och plockade dessa…Närmare bestämt den 5:e juli….förra året. JAg tog bilden dagen efter…..den 6:e. En vecka efter fick hon sin dödsdom.
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
Idag, var jag iväg och plockade igen. Som vanligt, så delade vi på buketten…
Det fanns inte mer än en vas, så nattviolerna fick samsas med de andra….Inte ens ett år har gått mellan dessa bilder…..
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
Åh så fint Gunilla!
Ja, jag svor på, att Siw aldrig ska vara utan sina nattvioler. Sen struntar jag i, om de är fridlysta. HAr en liten bukett hos mig också….
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
Känner med dej. Kramar om dej
Jag bävar lite för släktkalaset som vi ska ha på lördag. Första kalaset sedan syrran lämnade oss.
Det är flera som inte finns mer som oxå kommer att fattas oss. Förra gången var för 10 år sedan.
Jenna:(
Vemodigt.
Så fint med nattviolerna Gunilla…förstår att dom rara blommorna väcker starka minnen..
#4 Hoppas att du får ett så trevligt kalas som det går..och att inte saknaden ska bli allt för betungande under festdagen..
Ja, Jenna du har inte bara mist din syster du….
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
Starta ny diskussion