Fruktansvärt skygg katt
Hej
Jag har tagit hand om min kusins kastrerade hankatt Kurre (snart 2 år) då hon tänkte avliva honom (pga allergisk pojkvän). Har dock lite problem med honom. Han är så grymt skygg. Från början trodde jag bara att det berodde på att han kommit till ett nytt ställe och var lite uppjagad och att han precis blivit kastrerad. Men nu har jag haft honom i snart en månad och han beter sig fortfarande som om himlen ska falla ner vilken sekund som helst. Dvs:
- Han gömmer sig under soffan hela dagarna och kommer bara fram för att äta och gå på toa.
- Om man lyckas få tag på honom och håller honom i famnen så darrar han bara och kan absolut inte slappna av (han börjar dessutom "mjälla" från pälsen och svettas om tassarna).
- Kommer han fram från sitt gömställe så behöver man bara titta på honom för att han ska springa iväg.
- Om han mot all förmodan går om kring lite i lägenheten (en tvåa) så blir livrädd om någon smäller igen en dörr ute i trapphuset (eller bara går i trappen).
Det känns verkligen hemskt att han ska vara så rädd hela tiden. Jag har en till katt (Smilla, 9 månader) och hon har lockat honom att busa lite men det händer verkligen inte ofta. Under den här månaden som han bott hos mig så har jag lyckats klappa honom (och han har gillat det) två gånger, men bara om jag rör mig väldigt sakta och inte tittar på honom. Han har kommit fram och nosat på mig en gång men så fort jag gör en ansatts att klappa honom springer han iväg.
Jag tror inte att min kusin har behandlat honom så bra. Han har fått leva på att väldigt litet område (hall och toa) och blivit lämnad ensam mycket. Hon säger dessutom att han varit här skygg när han bodde hos henne också, men hon tycker att det är normalt, men för mig är det hjärtskärande.
Vad ska jag göra? Det är ju inte rättvist mot Kurre att han sa vara så fruktansvärt rädd hela tiden, han mår ju inte alls bra av det. Är det någon här som har erfaranhet av väldigt skygga katter som har några tips om vad jag kan göra?
/ Louise, Smilla & Kurre
Först vill jag säga att jag är glad över att Kurre fått komma till dig. Bara av det du skriver hur han haft det gör att jag direkt säger att nu först börjar hans liv.
Det bästa du kan ge Kurre är tid tålamod och kärlek så han kan börja få tillit till dig. En månad är inte alls lång tid för en kisse som behöver få trygghet och förstå att du är hans vän. När du dessutom har en katt till kan det göra underverk så småningom.
Mitt råd är att visa kissen att du finns där men undvik pressade situationer för honom genom att vilja klappa honoml. Bjud honom på lite mutor vad han nu tycker om de flesta kissar tycker ju om räkor, kokt skinka och kyckling. Om han är så skygg att han ligger under soffan så kasta in godbitarna till honom till att börja med. Låt Kurre bestämma takten och så småningom tar han nog bitar ur handen. Lek också med honom på avstånd gärna med en laserpekare om du har det.
Jag har haft mest framgång med att låta kissarna komma själva och nära. Inte förrän de börjat stryka runt mina ben har jag börjat klappa i förbifarten. Ge Kurre den tid han behöver så ska du se att han blommar ut när han förstår att du är hans vän.
Lycka till med Kurre och misströsta inte.
Ju mer jag lär känna av människorna dessto större blir kärleken till djuren

Jag fick hem två familjekatter i början på året. Den ene gömde sig under sängen ett par veckor den andre i flera månader. Nu har jag båda runt benen, båda vill jag ska ägna mig åt just honom.
Den ene kan stå på golvet sidan om mig och bara ta ett hopp rakt upp i famnen. Vilket känns om man inte är beredd. 
Jag vet inte hur förra ägaren behandlat katterna. Jag fick uppfattningen att dom blivit bra behandlade. Vad jag såg var hur f d ägaren fick jaga fatt katterna i 10 -15 minuter och när han väl fått tag på en katt tryckte ner den i transportburen med våld. Katterna var fruktansvärt skärrade. Att sen komma till ett nytt hem med nya dofter, andra katter gjorde inte saken bättre. Men med tid och tålamod är dom nu helt andra katter båda två.
Jag har låtit dom komma till mig. Dom har haft eget rum (med nätdörr så dom haft kontakt med yttervärlden
) och jag har suttit en stund och pratat med dom varje gång jag gett dom mat . Efter hand blev dom mer och mer nyfikna på mig. Jag har aldrig tvingat mig på dom utan som sagt låtit dom bestämma takten helt och hållet.
Lycka till med din nya kisse.

Jag håller med emjon - låt Kurre komma fram i sin egen takt. Tids nog förstår han att du är snäll och inte vill honom något illa och då kommer han att våga vara framme och gosa till och med. 

Ge Kurre tid. Prata med honom, muta med godis, lek med honom. Umgås med honom dagligen. Han kommer att bli tam. Det är synd om honom just nu, men det går över. Ge kissen av din tid och kärlek, älska honom för den han är så kommer du snart att ha en glad och trygg kompis där hemma.
Läs gärna artikeln Varför ska man omhänderta en skyggis. Där finns det en del tips.
Ständig uppassare till griniga Luffar´n, Snygga Smilla, Busiga Mina, Skygga Tingeling, Charmören Flea och hunken Roffe.
Volontär på Stockholms Katthem
www.katthemmet.nu www.svekatt.se

Jag har läst era svar. Och jag kan bara hålla med. Kärlek… och tålamod är orden som hjälpa honom till ett tryggt liv! 
/Änglakatterna - medarbetare på Hittekatter och på Katthemmet Kompis

håller med om att Kurre behöver tid… mutor är jättebra… kanske han kan leka med en vippa som du håller i…du kan sitta på golvet så nära som han godkänner o läsa en bok så han få titta på dej…glad att du finns där för Kurre…behövs flera som du….
våga vägra golf o fiskbullar o håll dej in i det längsta med facebook
http://juliafnulia.blogspot.com/
ja kurre var vist då här i sitt förra hem med om jag har fattat det hela rätt? o det e ju lite synd om han att vara rädd, hur hade han det i sitt tidigare hem kanske var det livat där? fester å sånt? störande grannar? lr grannen hade en hund kaske som skällde å det skärrade upp honom? iaf ge honom tid kanske hjälper det om du skaffar en till katt som visar han hur tryggt man kan ha det? Vad e det där medlet heter nu igen fireline? det kan ju lugna ner han lite.
Tack för alla svar. Det värmer verkligen att så många är engagerade i min situation.
Som en liten uppdatering kan jag ju säga att Kurre och Smilla håller på att busa som tokar här bakom mig. Det är alltid så kul när man får se honom bete sig som en "vanlig" katt :) Och man blir så glad för minsta lilla framsteg, som att jag för en stund sen kunde gå förbi honom i min trånga hall utan att han sprang iväg.
Det här ska nog gå bra :) Fick lite hopp av alla era svar.
/Louise
å då har du ju en bra vän till :D det brukar vara en bra lösning så fort dom blir bra vänner så vänder det å han kan bli trygg eftersom eran andra kisse e trygg han lär sig av henne :) o kul att du kunat pasera honom utan att han rusat iväg redan framsteg ett litet för oss men stort för kurre :)
#8 Skönt ändå att han gör små framsteg. Det kommer säkert att släppa mer och mer. Som andra redan skrivit handlar det om att ge tid och ha tålamod. Synd att katter inte kan tala om vad de varit med om tidigare.
//Lena
//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"
#7 felliway tror jag det där medlet heter
Ja, tiden läker såren till slut. Ären är ju kvar, men med jobb och tålamod, så blir det förhoppningsvis bra till slut
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
//Lena - medarbetare Hittekatter iFokus samt Katter iFokus
"Ett liv utan katt är inget liv alls. Låt katter leva utan att bli flera - kastrera mera!"