Åh va roligt att höra att det har gått bra, nu vill jag se bilder oxå. Vet att han är världens gulligaste katt, fick klia honom under hakan på resan..

Låt dina barn bestämma namn till honom..

Tack för att du tog hand om honom.

Mina barn är inte riktigt mogna att bestämma namn på en katt tror jag… De förstår inte riktigt vad det handlar om… Dessutom går de runt och kallar honom vid min bortgågna katts namn, och det tycker jag inte alls passar… Jag kan givetvis fråga dem förstås.

:)

Skulle fixat en bild redan igår, men kom på att jag glömt sladden till digitalkameran hos min svärmor :P

Förstår att barnen är lite unga för att välja ett namn. 

Då kommer bilder senare när du har hämtat sladden hos din svärmor.

Spännande:)

Förmodligen får jag sladden på lördag, så då tänker jag lägga ut en hel hög :)

…om han kommer fram från sitt krypin under soffan vill säga, kan inte ta några bra bilder där.

Haha, då får du beskriva i ord så länge! Underbart att det gick så fint!

ska bli kul att höra hur det går för er….. fast jag har redan sett en bild på honom….bakom galler… men det lilla jag såg gav mersmak…. lycka till med honom…..

har också en gallbild av honom, passar ju inte nu, när han är i frihet Lycka till Maggan47

#7+ 8 Den här bilden menar ni.

HAha, Essut! Är han på Hotell Gripen, hahahaha!

Oj oj oj vilken blick. Om blickar kunde döda ni;)

japp… just den bilden…

näää… verkar inte som det kommer någon hushållerska hit idag…. får väl kanske fixa mat själv?…..

Ja, men det vet du väl, du har väl samma hushållerska som jag…. Inga….. Hon gör ju ingenting….MAn får göra allt själv….

Vad underbart att det går bra. Barnen här har frågat vart "Stures pappa" har tagit vägen. Han är värkligen en cool katt, tar det mesta med ro.

Tack så hemskt mycket Sara

Å fin kattkille! Vilka ögon han har på bilden..Vänta bara tills jag kommer ut härifrån då ni..

Vilken blick :-) Ska bli kul att se nya bilder.

Rapporten hemifrån är att han fortfarande ligger gömd under soffan. Min sambo som är hemma klagar även på att det stinker kiss i hela lägenheten… :P

Jobbar dock mån - ons, så nu ska jag vara hemma i fyra dagar. Ska bli skönt att kunna vara närvarande!

Ja och kanske kastrera honom med en gång i allafall. Hör med Zenita här inne, Bamses kiss luktade förfärligt, men bara några dagar efter att han blev kastrerad, så var han helt luktfri. Hm… tror nog din sambo överdriver lite…..

#17 Jag tror att din sambo är känslig och överdriver lite så illa kan det väl inte vara ;-) hehe…

Vad bra att det gick att rodna transport! Härligt att det går bra hos er med honom!

Men åhh..vilken underbar berättelse om misse som fått komma in i värmen! Snart kommer han nog inse hur fint o gott han fått det…ska bli så spännande o roligt att se bilder sen när tiden är mogen för det:-)

helt klart fin katt bra prensenterad vart han ju med :) hoppas det går bra med kastreringen med så slipper din sambo klaga, ett bra tips om katten är skygg är att ha en kattlåda vid hanns gömma då vågar dom lättare gå på den utan att behöva offra sig för mycket :)

#19 Han är helt klart en stor mes. När jag kom hem luktade det knappt någonting!

#22 Det har jag… eller låda och låda… en provistorisk papplåda har han alldeles i närheten, och den använder han också.

Mat och vatten har han också nära till hands. Bäddade år honom dessutom, men den platsen har han knappast ens rört. Han har ätit upp sin mat, men annars verkar han ha suttit bakom soffan hela dagen. Nu ikväll bråkade Hermes lite med honom. Morrade och fräste. Jag tror dock att det mest berodde på att hittekatten hade en mjölklins med kattmynta framför sig (som han inte var ett dugg intresserad av) och som Hermes ville sno.  Hermes är nämligen heltokig i de där mjölklinserna… Tyvärr innebär det att hittekatten nu placerat sig så långt bort han kan komma, och dessutom morrade lite åt mig när jag kikade in bakom soffan och pratade med honom. Det har han inte gjort förut…

Trodde ju att jag kunde muta hittekatten med lite mjölklinser, men icke. Igår försökte jag muta honom med en räka, men det gick inte hem det heller. Blötfodret verkar vara det enda som går hem. Får väl se om jag kan locka fram honom nu med lite ny fräsch mat.

zhara, om du hade varit i Gustafs så hade du inte kallat honom äkta storstads katt :P

Vad fin han är!

#24 haha! Neh, vet att det är en liten ort, men jag tycker att Rasren, äkta Stadskatt är en så fin kontrast till alla de där Äkta Norska SkogSkatterna där ute, helst de med kort päls.

Sedan skrev jag ju stadskatt och inte storstadskatt… Svensk Småsamhälleskatt blir ju bara fånigt… ;)

Men NU är han iaf en Äkta Ras-smutsig Bakom-soffan-katt

Svensk Småsamhälleskatt

hihi, den var bra :)

Mjau blötmat är det han har fått av mig, och ibland Hill´s torrfoder, men blötmaten har varit favoriten.

Jag har Royal Canin framme i en skål, och igår fick han lite Whiskas. Han har ätit av båda sorterna… Nu ikväll fick han Mjau, vilket han redan har ätit upp. Ska lägga upp lite mer innan jag lägger mig. Hade bara önskat att han var mer mutbar… kunde lockas och pockas lite med.

Har han fräst åt dig något bumbimia? Hur har han betett sig när du har tagit in honom och haft honom i badrummet? Har han sökt kontakt?

Tänkte att det var dags att gå till sängs och skulle bära ut min témugg (eller tékopp?) i köket. Jahaja, där satt Hermes i dörröppningen. Men vad stirrar han på? Har hittekatten smygit ut hit? Jamen! Han sitter ju på bordet! Det är ju egentligen inte ett tillåtet tillhåll för katter i det här hushållet, men jag kände att han kunde få undantagstillstånd… Satte mig bredvid honom och fick klappa och kela utan problem. Katterna har noga koll på varandra, men båda bara iaktar utan att göra något.

Nu ska jag ut i köket igen, och så får vi väl se hur det blir med det där sovandet…

Åh va underbart att han är i köket, han kommer snart att vara överallt tror jag.

Tja, bor i en liten trea, så det är inte många andra ställen att vara på :)

Han har flyttat sig från bordet ner till en köksstol och verkar tycka att det är mysigt att jag klappar honom. Han är dock mest intresserad av Hermes…

Lite smutsig i öronen, men jag hållerna tummarna för att det inte är skabb… Avmaskningskuren som bumbimia körde för några veckor sedan verkar ha tagit bra - han verkar normalviktig tycker jag. Tovor på de vanliga ställena - halsen och magen, framförallt under frambenen. Men vacker som en prins trots allt!

:)

Nu är det dags att stänga av datorn…

Tycker det låter mycket lovande med de framstegen efter så kort tid.Ser fram emot att se bilder på kissen när du fått hem sladden.

Önskar lycka till med kissen.

Han har varit nyfiken när han har varit i badrummet, sökt kontakt och "pratat" Han har morrat när han äter mat, om man kommer för nära. Men dom senaste veckorna (efter avmaskningen) så har han varit lugnare vid maten, och även fått lite hull.

Kul att det går framåt. Sen när han är lite modigare, så får du nog se till att han inte kan gå under soffan. OCh som sagt, lukten försvinner, så fort han är kastrerad. KAnske en fördel att ha honom i badrummet  så länge?

#34 Mitt badrum är stort som en skokartong ungfär. När jag var gravid var jag nästan tvungen att ha dörren öppen bara för att vända på mig. Dessutom springer 4-åringarna ut och in, för att inte tala om hur ofta de badar… ingen bra miljö och allt för stressigt för katten! Nu har han ju visat sig vara ganska modig, så det kommer säkert att gå bra, annars ska jag täppa till så att han inte kommer in under soffan som du föreslår…

Idag har han varit under soffan hela dagen (sedan någon gång inatt). Hermes har morrat lite åt honom, men mest bryr han sig inte så mycket.

Ok, då fattar jag….Men kan du inte ha honom nånstans där han får var lite själv, utan att krypa under en soffa?

Både ja och nej. Inga bra ställen han kan vara på tyvärr. Eftersom vi är 5 personer (2 vuxna och 3 barn) samt en katt + hittekatten i en 3:a på 70 kvm så springer vi hela tiden i alla rum… Än så länge tycker jag dock inte att det är några problem. Han har allt han behöver, lugn och ro får han till och från och än så länge har det gått mycket kort tid…

Oh ja. Sen får du väl ta din sambo i herrans tukt och förmaning och be honom att inte överdriva…..

Kväll igen och katten vågar sig ut från sitt tillhåll bakom soffan. Den här gången låg han framför balkongdörren. Det var ganska uppenbart att han ville ut. Mest låg han lugn och accepterade att jag klappade på honom, men lite då och då gav han dörren en omgång. Ställde sig på bakbenen och jamade, attackerade den och flåsade längs med listen.

När jag ändå satt där och kelade tänkte jag att jag kunde prova att ta fram kammen och borsten och hjälpa honom lite med oredan i pälsen. Fick bort lite tovor och smuts, och ganska mycket löst hår, men under magen har han fortfarande en hel del kvar.

Han har ett mysigt jamande - som ett knarrande pratande. Däremot har jag inte hört honom spinna. Däremot tror jag att han uttrycker någon slags belåtenhet när han tar längre ljudliga andetag…

Jag bara hoppas att han kan vänja sig vid att bo inomhus! Förhoppningsvis blir det lugnare när han har blivit kastrerad och börjar trivas här…

Inte helt säker på varför han ligger gömd under soffan hela dagarna. Han är ju inte direkt rädd… åt andra sidan verkar han inte särskilt nyfiken heller. Det enda jag sett honom vara nyfiken på, eller vaksam, är Hermes. Jag har då aldrig mött på en så lugn katt! 

Känner ingen kisslukt i lägenheten förutom på toaletten, så jag får väl anta att han har börjat använda kattlådan… Vid ett tillfälle tror jag att han har kissat i badkaret förstås. Kanske var den mesta doften när han kom från honom själv, då det luktade skarpt av kiss men varken filt eller handduk som kom med transportbur luktade något.

Jaha, nu verkar det vara slagsmål på gång i hallen…

Ett framsteg och ett bakslag…

När jag gick upp imorse låg katten under barnens stolar i köket. Han brydde sig inte heller när barnen klättrade upp på sina stolar och satt och dinglade med benen. När frukosten var avklarad och barnen hade gått ut, satte jag mig ner och kelade lite med honom. Var dock lite på min vakt på grund av det som hände igår precis innan jag skulle lägga mig. 

Katten låg på hallmattan och jag satte mig bredvid honom för att kela lite innan det var dags att krypa ner mellan lakanen. Hans svans piskade lite svagt, men annars var han lugn. Så, plötsligt, sätter han både klor och tänder i armen på mig!

Jag antar att jag får skylla mig själv och att det kan ha berott på någon av följande anledningar: 1. Jag hade kelat och varit på honom för mycket under kvällen, och nu var gränsen nådd. 2. Han var allt för pressad på grund av Hermes som satt och glodde på oss en bit därifrån, och jag sabbade nog sikten med min arm när jag klappade. 3. Han trivs inte alls… eller, 4. Han kanske hade ont precis där jag klappade när han slog till… 

Han verkar ju inte speciellt nöjd över att vara här, och eftersom han bara ligger och sover/vilar hela tiden blir jag lite rädd för att han ska vara sjuk trots allt…

Han kanske har ont någonstans. det var därför han klöste dig. Vissa katter sover ganska mycket när dom kommer in från att vara hemlösa. Han kanske tar igen all sömn..

Hoppas veterinären kan se om han har ont någonstans imorgon.

Jo, jag hoppas det går bra hos veterinären imorgon… Jag tror dock mer på att han kände sig väldigt pressad. Han verkar inte särskilt nöjd med situationen just nu.

Det känns å andra sidan bra att han inte ligger under soffan idag! Nu är de i sovrummet. Hermes ligger på våran säng och hittekatten under min yngsta sons säng… Vilket min sambo skulle gruffa över om han visste; han gnäller jättemycket över kattsand i sängen!

Suck… nu är jag ledsen… för nu börjar jag bli rädd för att röra vid honom. Han har legat i vårat sovrum hela dagen, och nu när barnen och min sambo skulle lägga sig behövde jag få ut honom. Jag lockade och pockade lite på honom, men han brydde sig inte. Flyttade på den lilla sängen han låg under och tänkte lyfta ut honom. När jag skulle ta runt honom måttade han mot mig med tänderna. Blev ganska förtvivlad… Försökte buffa lite försiktigt på honom med en bok (förlåt, men jag vågade inte med handen…), men då blev han skitförbannad (fast det är kanske inte så konstigt…). Fick igång tankeverksamheten och tog ett av barnens täcken och lyfte honom med det. Pratade lugnande med honom och strök honom över huvudet och han låg stilla i min famn. Han morrade dock kort några gånger och var uppenbarligen väldigt missnöjd med situationen. Tanken kommer till mig att jag kanske har tagit mig vatten över huvudet. Jag har ingen kunskap om hittekatter, och ingen erfarenhet av katter som försöker bitas… och att ta en hittekatt till en barnfamilj kanske bara är korkat tänkt… Lika korkat som att buffa på katten med en bok :P

Blä. *ledsen*

Tänk om han biter något av mina barn :(

Men oj vad jobbigt det låter. Han kanske har ont någonstans det är därför han är sån just nu. Hoppas det går bra imorgon till veterinären.

kanske… men igår när han satte klor och tänder i mig var när jag rörde bakre delen av kroppen, och den här gången hade jag sträckt mig fram för att ta ena armen runt främre delen av kroppen…

Jag blir så förvirrad… Han är inte rädd, utan ligger kvar och låter sig klappas… men jag vet inte om han njuter eller bara "står ut" eller struntar i det. Han låg ju kvar under barnens stolar när vi åt frukost imorse, trots att det var livligt. Han brydde sig inte när barnen klättrade upp och ner i stolarna och satte fötterna jättenära hans huvud… och när Hermes bara stod ett par centimeter från honom igår och morrade, så morrade han visserligen, men låg med huvudet mot golvet och med halvslutna ögon… Han ser inte hängig, trött eller på något sätt sjuk ut… ögonen ser pigga ut och är rena. Men det känns inte helt rätt… Min intution säger att det inte verkar helt rätt…

Om han var en människa skulle jag säga att någon hade kuvat all hans vilja med slag och bestraffningar, och att han bär jättemycket ilska inom sig, samtidigt som han vill ha sällskap… Men katter blir väl snarare rädda än kuvade.

Kom på nu när jag skrev det här inlägget att jag inte har kollat hur han ser ut i baken. Kanske har han fått förstoppning de senaste dagarna, det skulle säkert göra honom både ilsken och loj. Vet att han bajsade och kissade den första och andra dagen, men igår och idag har jag inte sett något. Är dock troligt att han uträttar sina behov när vi sover på nätterna…

vad orolig man blir o känslan av ovisshet….å att försöka gissa…. inget roligt för dej……har inget bra knep eller uttalande att göra… men ge inte upp….finns säkert en bra förklaring….det finns ingen chans att han har ont…..jag tänkte inte så mycket på att min äldsta kisse får obehag långt bak på ryggen tills hon var hos vetten som får henne att ilskna till…'

håller tummarna för dej…..o kom ihåg….. ge inte upp…… tror o hoppas det snart blir bättre eller får sin upplösning i någon form av orsak…

Tror inte det är någon fara. det är en stor omställning för honom. Allting är nytt och han fattar inget. Han behöver mycket tid för att lära sig allting. Kräv inget av honom. Han kommer att kolla allt ni gör och hur Hermes gör. Behandlar honom som en självklart del i ert hem men aldrig så att han känner sig pressat. Men tar hans svansrörelser på allvar. Och förklarar för dina barn att de ska vara försiktiga då. Rasmus, min Avatar, gör likadant. Slutar jag inte klappa honom i tid angriper han med tänder och klo. Men aldrig hård bara som varning.

#47 Nu tar jag hans svansrörelser på allvar. Det som… skrämde mig… var att han faktiskt tog i riktigt hårt. Att katter varnar har jag varit med om förut och det skulle jag inte bli rädd för, enbart respektera, men han verkade så arg!

Jag har sagt till mina barn att de ska låta honom vara och att han vill vara ifred, och mest kikar de bara på honom. Det verkar inte vara några problem. Är de i närheten av honom ser jag till att hålla koll. Ettåringen går ju inte att säga till däremot, och jag är mer rädd att katten ska bli mer aggresiv, eller att minstingen råkar gå fram till honom utan att jag märker det…

#46 Givetvis ger jag inte upp. Han är värd ett hem och jag hoppas att det hemmet kan bli här. Jag behövde bara skriva av mig, och jag behöver ert stöd…

#47 hade jag inte haft långärmad tröja på mig så hade det gått hål i huden…

Jag försöker behandla honom som en katt i hemmet, pratar med honom och har klappat på honom en hel del… men om jag är rädd för att han ska bita mig när jag klappar honom… hur ska vi då få förtroende för varandra…

Du kanske ska kastrera honom så fort som möjligt, det kanske hjälper lite grann..

Förstår att du vill skriva av dig, det är bra tycker jag.

#50 Tänkt samma sak efter att han först så desperat försökte komma ut igår, och sedan efter att han attackerade mig.

Imorse drömde jag att jag var hemma hos en kompis. Problemet var att det tog sig in krokodiler i kompisens hem. När vi var där varnade en apparat för att en riktigt, riktigt stor krokodil hade tagit sig in. I panik klättrade vi upp på hyllor längs med väggarna, men de två stora hundarna som fanns i hushållet blev kvar på golvet. Så ser jag hur de två hundarna börjar släpas iväg ur synhåll, och innan de försvinner ser jag hur halva ansiktet och ögat slits bort från den ena hunden…

jag tror drömmen var ett resultat av att jag blir rädd för katter som attackerar, och inte varnar utan tar i med ilska, men eftersom mitt undermedvetna inte associerar katter med attack och ilska, blev det en krokodil istället :P …och något överdrivet kanske ;)

Nu när jag gick ut i köket var han där och bad om blötfoder. Jamade och tittade på mig, vilket kändes positivt.

I månadsskiftet kommer vi förhoppningsvis att byta till en större lägenhet, och då  kommrt ju inte heller Hermes att ha ett inmutat revir längre, vilket förhoppningsvis gör att de båda finnar sig tillrätta på ett nytt ställe och kan bli vänner.

Men jag förstår honom. När allting blir så mycket och han har levt länge ute måste han vara väldigt osäker, rädd och känner sig instängt. Katter är inga leksaker utan individer. Men som tröst kan jag säga att mina katter kände på något sätt när det var ett barn och var mycket tolerantare då.

Jag har nu 3 skygga katter här som angriper när jag vill ta de. Men jag är inte så rädd längre. Jag försöker komma nära de innan de biter eller klöser, då gör det inte så ont-korta vägar. Men ibland tar jag de ändå med hjälp av en filt. När jag håller de tar jag de framför brösten och håller fast frambenen. Inte så lätt men jag försöker "tvångsgosa" med de 2 gånger om dagen. Sedan håller jag fast de tills de slappnar av eller tom börjar spinna. I början sprang de också direkt till dörren eller fönstret och ville bara ut och bort….

För katterna är det säkert liknande som om någon skulle tvinga mig att ta i en orm-panik:)

#53 Klart de katten är en individ och ingen leksak!

Jag förstår honom också, jag känner mig bara ledsen över att han kände sig tvungen att bita så hårt…

Uttryckte mig dummt där. Sorry! Menade inte dig utan det finns många som tror att en katt gör inga problem. Tror att katten blir som en prydnadssak på soffan eller så kelig som i en kattmatsreklam. Som glömmer bort allt arbete, smuts, lukten, kostnader, rivmärke, katthår osv:)

Att han bet så hårt beror säkert att han inte vet hur hårt man "får" biter. Hans fiender ute var han tvungna att bita hårt. Jag har inte upplevt en katt som fortsatt biter hårt.

Tack för dina svar Alexej, känns bra att höra kommentarer från någon som är van vid att ta hand om hittekatter.

Känns mer som om jag har en massa knäppisar:)

hehe. Jag har två tjurskallar som inte skiljer sig så mycket från mina galningar till barn ;)

Hur har det gått för kissen hos veterinären? Är så nyfiken..

#59 Ja, nu är det ett stort hål i plånboken, men katten är väl hemkommen efter veterinärbesöket. Hon rengjorde öronen (han hade massor av skabb) och gav honom behandling för det. Sedan tog hon bort alla tovor, id-märkte, vaccinerade och kastrerade honom.

När jag har kastrerat katter tidigare har det alltid tagit flera timmar, men nu lämnade jag katten och kom tillbaka efter en timma, så var han fix och färdig. Om jag hade vetat att det varit så enkelt, så hade jag beställt kastrering med en gång, men nu fixade det ju sig ändå!

Det största problemet var att få in katten i transportburen. Jag försökte först med en handduk, men lyckades inte då han spjärnade emot och försökte bita mig. Det slutade med att min sambo tog på sig en långärmad tröja och handskar och satte in honom i buren. Hos veterinären var det dock inga problem, hon fick lyfta honom och han sa ingenting. Så antingen ogillar katten mig, eller så är han bara mycket mer pressad här hemma (vilket inte alls är orimligt förstås).

Veterinären gissade att han var ca 2 år och sa att han såg frisk ut. Han fick dock diare´ inatt, men det beror förmodligen på att han är stressad. Köpte med mig Hills specialfoder i både torr- och blötvariant, samt något medel som var bra för magen… så nu är det bara att vänta och se hur det går!

Han har i alla fall tröttnat på att ligga under soffan, så nu håller han sig framme, om än lite i skymundan.

Får hoppas att han inte misstror mig allt för mycket efter dagens strapatser.

Förstår att det var jobbigt att få honom in i buren. Det hade jag oxå med Pontus när han skulle till veterinären efter 2 veckor här hemma. Vi fick jaga honom och stänga alla dörrar, usch det var verkligen jobbigt. Men hos veterinären var han så snäll och ville bara in i buren på en gång.

Vad skönt att det är över med veterinärbesöket, vad bra att han blev kastrerad, id-märkt och vacc. på samma gång. Jag tror att han kommer att trivas hos er efter det här. Håller tummarna och tassarna här hemma.

Jag tror att han förknippar buren med det trauma han har varit med om, för så måste han känna det. Jag är övertygad att han kommer finna sig till rätta hos dig och din familj.

Vad bra att veterinär besöket gick bra.

Jag vill ju se bilder på kissen i sitt nya underbara hem

Grattis! Du ska se, att han blir goare med tiden! Tänk dig själv, tovor, det är bara att snurra ihop håret på huvudet riktigt hårt och röra vid det. KAlleAnkaont! Så bra, att han inte hade några fel och kunde snöpas med en gång!

Det här med hittekatter är inte lätt för man vet ju inte alls vad de har med sig i bagaget och vad de varit utsatta för.

Tror att allt kommer gå bra med tiden nu när du varit till veterinären och han blivit kastrerad och behandlad mot skabben. Ge kissen tid att landa och prata mycket med honom och låt honom komma till dig när han är redo.

Vi har haft ett antal hittekatter här och alla har varit olika i sitt beteende allt ifrån kel från första stund till fräsande pälsbollar som sagt rör mig inte. Mimmi en av våra skyggisar har varit här i 1,5 år och det tog 4 månader innan jag fick klappa henne första gången. Sedan har det blivit bättre och bättre men ibland får jag kanske bara klappa ett par gånger och sedan morrar hon till för att säga sluta nu. Hittekatter är ju ofta väldigt osäkra och hanterar det på olika sätt. Man får försöka hitta vad som är rätt för just den katten man tagit sig an och ibland kan det ta lite tid.  

Du kommer alldeles säkert fixa det här och när kissen känner dig tryggare blir allt bättre och kissarna blir förhoppningsvis vänner.

Ser fram emot att hör hur det går för er.

Nu har det gått lite mer än en vecka, och katten håller fortfarande till under soffan. Han hade börjat kika fram så smått förra torsdagen, men efter lördagens pers hos veterinären så har han dragit sig undan igen. Han har inget emot att jag är i närheten av honom, men söker fortfarande inte kontakt. Jag brukar prata med honom när jag ger honom mat, men klappar honom inte så mycket, eftersom han hoppade på mig i förra veckan. Tar det lungt och hoppas att han så småningom ska få tillit till mig och min familj.

Hermes bråkar fortfarande med honom, men han får väl skylla sig själv lite, eftersom han egentligen säkert saknar en kompis.

Har haft mycket att göra i veckan och därför har det inte blivit några kort. För att inte tala om att det är svårt att fotografera bakom soffan, där det är både dunkelt och trångt… 

Har inte kommit på vad jag ska kalla honom än, och hur ska man kunna bli tam om man inte ens har ett namn?! Spånade lite, och just sitter jag och klurar över om någon av följande skulle passa: Domino, Grim, Cosmos, Amadeus, Anubis, Balder, Shakuru samt Baccus. Får titta på namnen imorgon igen, så kanske något verkar rätt…

Baccus är tufft. Vinguden

jo :) och Grim är ett annat namn för den fornnordiska Oden, Anubis en egyptisk gud som ledsagade de döda till Osiris vågskål, Balder ("den lysande") var likaså han en fornnordisk gudom, Shakuru solgud i nordamerika…

Hej!

Jag tog själv hand om en hittekatt i september förra året. Har ingen annan katt men kan tala om mina erfarenheter.

När hon först kom till mig så efter ett varv i lägenheten så kröp hon in under sängen och kom inte fram förrns det vankades mat. Åt den, gick tillbaka under sängen. Så var det ett bra tag.

Att han ligger under soffan om dagarna innebär nog att han sover. Min vaknar när jag vaknar på morgonen, får mat, går och lägger sig och sover till efter lunch. När jag sen kommer hem från skolan vidd 4-5 så är hon uppe och vill busa med mig (detta efter ett halvår).

Det tog väl en månad eller så innan hon började stryka sig runt benen på mig och efter dryga 2 månader fick jag äntligen plocka upp henne i famnen. Men hon är fortfarande sån att det går bara bra att kela om det är på hennes villkor (vilket jag har erfarenhet att det är med dom flesta katter).

Hon har bitit och klöst mig ett antal gånger, men det gäller som med alla djur att inte visa att man är rädd för dom för då utnyttjar dom det.

Har ett mål till med henne och det är att jag ska få klippa klorna. Vi jobbar på det, tar henne över tassarna och så, har fått klippa framtassarna, men inte mer än 2 klor åt gången. Funderar på att skaffa ett par svets hanskar innan jag tar dom andra, då kan hon bita hur mycket hon vill.

Så mitt tips till dig är: Ha Tålamod! Med tanke på att du har en annan katt så kan det ta ännu längre tid.

Fjädervippa brukar vara ett bra alternativ för att få klappa

#68 tack för ditt svar. Jag hade inte räknat med att allt skulle fungera perfekt med en gång, jag hade inte heller räknat med att han skulle bitas eller rivas, och var mest chockad över det. Av någon anledning är jag väldigt rädd för det, jag vet inte varför!

#69 Köpte en första dagen, men det var mest min andra katt som blev heltokig i en. Jag har dock alltid fått klappa honom, ända sedan han kom hit.

Igår skedde det ett framsteg!  Han kom inpromenerandes i datorrummet, och jag sträckte ut handen för att klappa honom. Han gick mot den, men tyvärr började Hermes, som låg i mitt knä, att morra, varav hittkatten bestämde sig för att dra sig undan.

Idag hände något jätteroligt! Plötsligt ser jag honom sticka fram nunan, och sätter mig därför på golvet. Han promenerar lungt fram, buffar, kelar och gosar! Det kändes som att han utstrålade både kärlek och tillit, vilket var jättehärligt! När han hörde folk promenera utanför i trappuppgången blev han dock nervös och stack in under soffan igen.

Innan han smet undan lyckades jag dock ta några bilder, som ni kan se här: Bilder på hittekatten

Grim tycker jag passar perfekt. Vad roligt att höra att han blir lite modigare.

För de som orkar läsa den här tråden måste jag rapportera om ytterligare ett framsteg!

Det senaste har jag avslutat dagen framför datorn, och den här kvällen kom hittekatten promenerandes och lade sig tillrätta i dörröppningen. Hermes tog sig försiktigt förbi, trots att hittekatten morrade. Förvånansvärt nog så morrade inte Hermes, vilket han alltid har gjort hittills. Hermes bäddade gott åt sig på en filt här bredvid, och hittekatten låg kvar i dörröppningen - det är knappt en meter mellan dem (även om de inte ser varandra eftersom de ligger på var sin sida om en liten soffa). Sötast var när hittekatten sov på rygg, med ena tassen över ansiktet. Då såg han så trygg och avslappnad ut!

Att han har lagt sig här inne tolkar jag som att han börjar vilja ha sällskap, och att jag nog duger till det trots allt.

Igår morse kelade han med min sambo och med min 4-åriga son! Han buffade Leo, som sonen heter, på kinden vilket Leo tyckte var jätteroligt eftersom det kittlades.

Idag tänkte jag dessutom att jag behövde göra iordning en ordentlig kattlåda åt honom. Jag har haft en provisorisk variant ståendes vid soffan, ifall han behöver uträtta sina behov när han inte känner sig trygg att gå in på toaletten. Först hade jag en papplåda, sedan  bytte jag till en liten odlingslåda i plast. Båda alternativen var dock dåliga, så idag gick jag ut på balkongen för att plocka fram den stora transportburen, för att använda underdelen som toa. Hittar då en riktig kattlåda, som jag helt glömt bort att jag har. Doh! Jag har inget minne av att vi har sparat den lådan… tur att jag hittade den så att den kom till användning nu när den behövdes!

Har fortfarande inte bestämt mig för vad han ska heta…

Alldeles nyss gick Hermes fram och nosade nyfiket på hittekatten, vilket resulterade i lite morrande, men inget mer. Jättekul att se att Hermes börjar söka kontakt! 

Jösses, vad jag skriver…

Men är inte Gandalf ett vackert namn?

Det är bara roligt att du delar med dej av kissens framsteg.

Skriv på du, vi läser så gärna.

Absolut. Och jag tycker fortfarande, att Gandalf är ett vackert namn….. Låter så sagolikt!

#78 han måste ju ha ett "stamnamn" precis som alla andra raskatter (han är ju dessutom finare, eftersom han säkert är en blandning av flera raser - så det är ju mycket finare än en katt som bara är en ras). Däremot passar inte Gandalf som tilltalsnamn…

Det tog en månad innan jag (vi) hade kommit på vad våra tvillingar skulle heta, så jag har lite tid på mig :) …tvillingarna kom 6 veckor för tidigt, och fick därför stanna på sjukhuset ett tag. Där kallades de bara "pojke och flicka Larsson" de stackarna. Här hemma kallas hittekatten än så länge Grå, men det är ju bara ett temporärt namn det också.

Simson, eftersom han är så långhårig?

#77 hehe, alla mina vänner skulle kommentera att jag hade valt ett kristet namn

Annars vet jag ju i så fall vad jag ska göra om han börjar bli bråkig, bara raka av honom allt hår!  

Dessutom verkar han nog grymmare än vad jag tycker att hittekatten verkar: "Jehovas ande började verka på honom, så att han gick ner till Ashkelon och slog ihjäl trettio av deras män och tog vad han klädde av dem och gav uppsättningarna kläder åt dem som hade talat om uttydningen av gåtan."

Ok, då, Bruce???? Finns ju två fenomenala av dem…. Springsteen och Dickinson…..

näääh, Bruce tycker jag inte är snyggt …jag föredrar hedniska gudar :)

He he….om han heter Gandalf kan du ju kalla honom Gandhi….vilket blir lite ironiskt, eftersom han var flintskallig….

*fnissar som sjutton*

Ull kanske?

#80 Frej eller Oden kanske?

Andra förslag: 

Aiolos betyder "snabb, vig".

Allvis betyder "All vis" - allknowing, all wise.

Amon betyder "den gömde"

Daedalus betyder "listig"

Damon betyder "att tämja"

Faunus betyder "att bli vän med"

Glaucus betyder "blåaktigt grå"

 Härifrån: http://www.behindthename.com/nmc/myth_m.php

Glaucus passar ju väldigt fint om man tänker på färgen! Ok, lite larvigt, jag kommer att tänka på glaukom förstås, som är starr…..