Jag tror att man måste räkna med ett år minst för skygga katter.

Jag har tex haft Snövit i ett år nu och hon var en tamkatt vid ankomsten. Inte förrän nu nyligen ligger hon i min säng varje natt, brevid min huvudkudde.

Och de andra ketterna får INTE ta den platsen!

Låt dem vara och träng inte in dem. Kommer de fram så låtsas att du inte ser dem så kommer de känna sig säkrare i din närvaro. Gå gärna och titta på ett annat håll helt enkelt. Ställ fram god-saker när du sitter i samma rum och sånt. Det tar ofta över ett halvår.

Jag har haft en hel del skygga katter boende hos mig, och det jag tycker mig ha märkt är att så länge de är instängda i ett rum så går det framåt mycket långsammare. Nu har jag tyvärr en egen katt som inte gillar andra vuxna katter och därför måste jag ha mina vuxna skyggisar i köket.. men jag har istället för dörr en gallerdörr så katterna i köket får "vara med" ändå. Så jag tycker att du låter katterna beblanda sig med er som de gör nu, stäng inte in dem.

Sedan tar det olika lång tid för olika katter. Jag har haft Kimmy i 1½ år nu och jag får fortfarande inte röra vid honom, men andra katter har det tagit både 3 månader och 10 månader innan de litat på mig så pass mycket att jag fått stryka dem över ryggen tex. Ge dem utrymme, som sophia-doos föreslår. Låtsas som om du inte ens ser dem. Den knepen fungerar på mina skyggisar i köket, det tog inte ens en vecka förrän de vågade ligga framme trots att de såg mig och jag dem… för jag låtsades som om jag inte såg dem. Tittar jag på dem och börjar prata med dem så brukar de gå iväg och gömma sig… så de får vara tills de känner sig modiga nog att stanna kvar trots att jag pratar till dem.

Jag har en skyggis nu Mette som e en riktig surpuppa. Men jag kan säga att jag låter inte henne vara jag avsätter tid varje dag som jag ägnar åt henne. Det innebär att jag frestar henne med lite godis (någon sorts mat som hon gillar) som jag har i handen och kastar åt henne lite åt gången samtidigt som jag hela tiden pratar med henne ( nu har hon precis börjat använda tassen för att ta maten från min hand hon har även tagit med munnen 3 ggr). Sedan har jag en klapp-pinne ( långskaftad pensel) som jag klappar henne med, i början så var det ett himla liv på henne med fräs och utfall mot mig *L* men efter ett tag så började hon ge med sig. Nu vinklar hon på sig så jag kommer åt ordentligt *L*. Sedan har jag gett henne några leksaker en boll och en mus som hon har hållt på med själv. och jag har en vippa ( lång pinne med fjädrar på som hon precis har upptäckt att det e kul att försöka att fånga.

Jag försöker också att hålla på med mina egna katter tex leka eller kamma dom framför Mettes liggplats/gömställe så hon ska se oss hålla på och kanske förstå så småningom att jag inte e så farlig.

Hon kom till mig vid jul och även om det kan tyckas att det inte e några  enorma framsteg så e det väldigt stora för Mette som e väldigt skygg. Men nu så följer hon oss med nyfikna ögon snarare en ilskna/rädda/sura ögon *L* och hon börjar förstå att mina händer inte är farliga *L*

Men de e klart alla har olika tankar bakom hur man ska behandla skyggisar och jag säger bara ta det som funkar för dig och din katt *L* men själv så tror jag på att man ska vara aktiv med skyggisen istället för att låta den vara. Men självklart så ger jag henne utrymme oxå att vara en surpuppa och få ta den tid hon behöver men samtidigt försöka vara med henne så det e väl lite av en prövning ibland men väldigt givande när man får något tillbaka - som en nos mot fingret *L*

Men lycka till med dina katter och en kattkram för att du öppnade ditt hem för dom *L* och ge inte upp det tar tid men det är värt det *L*

//Eva och katterna Mojje, Busan och surpuppan Mette

härligt att få en uppdatering :)

en grej som funkat för mig, jag att jag la lite tonfisk på fingrarna/fandflatan, och så la jag mig ner på golvet och sträckte ut handen mot katten och låg helt stilla. jag låg och tittade åt ett helt annat håll, och då vågade katten sig fram för att snabbt ta sig en mumsbit ur handen på mig.

#0 lite info och råd kan du finns på www.katthemmet.nu under "råd" och sen "skygga katter" och även under "skötsel råd"

Ge inte upp även om det kan ta tid, när det väl vänder vilken total glädje du kommer känna, obeskrivligt

Lycka till

Många kloka råd har du fått redan. Men som många skriver här, det du först och främst behöver är tid och tålamod. I massor. Tre månader är ingenting. Det kan ta uppemot ett år och ibland längre för vissa katter. Stäng inte in katterna, då känner de sig trängda och blir defensiva när någon kommer in i rummet. Om de får vara i hela lägenheten så tvingas de umgår med dig på ett naturligt vis hela tiden. Annars blir det att du måste avsätta tid för att umgås med dem i deras rum. Att katterna har ett "gömställe" som är tryggt är nödvändigt, men det får inte vara en plats längst in under sängen eller liknande där du inte kan få kontakt med dem. När jag har skyggisar hemma brukar jag ta bort mina sängben osv, men de får gärna bo på en hylla i garderoben eller liknande om du förstår vad jag menar.

Evamojjes råd är utmärkta, umgås med katterna varje dag, de blir inte tama av sig själva. Muta med godis, lek med dem, läs en bok för dem, sjung för dem. Lek med vippa är bra, då kan man i lekens hetta stryka katten över kroppen med vippan. Skaffa en "Klapp-pinne" som ä en elementpensel på långt skaft, då kan du vänja katten vid beröring utan att riskera att få en massa smällar av vassa klor. Efter ett tag slappnar katten av och njuter, då kan du byta ut pinnen mot handen. Använd dig av dina egna katter som ett gott exempel. Umgås med dem framför dina skyggisar.
Feliway kan vara bra , men det finns även en spray som heter Felifriend man kan använda och spraya sina händer med. Funkar på många katter, men inte på alla .

Lycka till och kom ihåg att det finns inga hopplösa fall, det tar bara mer eller mindre tid.

Min Felicia låg under sängen i 4 månader, och då menar jag LÅG, nu har hon bott hos mig sedan jan 03, och sedan 1 år tillbaka springer hon inte undan när det kommer någon. eller är på sin vakt, hon var 5 år, skyggis, när hon flyttade in, nu är hon gorspropp nr 1 mot alla, även Timjan som inte var lika skygg har tagit tid på sig, så tid tar det, tålamod krävs, men belöningen kommerMaggan47

Det känns väldigt skönt att höra all uppmuntrande tips. Tack!

 Även bra att veta att det kan ta lång tid innan man ser resultat, en del jag pratat med innan har sagt att det är lika bra att ge upp om man inte märker några resultat på ett par månader, eftersom katten då "aldrig kommer bli tam".

Trodde inte riktigt på det när jag hörde det heller, men det känns ju skönt att veta att det inte är sant…

Vi lever idag i en värld där allting måste gå snabbt. Men just där sätter skygga katter stopp för oss. Jag kan också tänka varför mina skygga stödkatter inte fattar att det är ingen fara med mig. Sedan beror det på vad de har varit med. Fanns det någon snäll människa som matade de? Eller fanns det någon som röt och sparkade de?

Skygga katter är en utmaning också för oss att ha tålamod. Men belöningen av små, små framsteg är otroligt fina och underbara. Jag har en skygg hona och den känslan när hon första gången slickade mina finger kommer jag aldrig att glömma.