**

Anf. 80 HELENA LEANDER (mp) replik:

**

Fru talman! Anita Brodén tog upp aspekten att det ser mycket olika i ut i olika delar av landet när det gäller hemlösa katter, till exempel mellan tätort och landsbygd. Det är jag förstås medveten om.
Däremot är den lösning som Anita Brodén tog upp att kommunerna i sin egen lokala ordningsstadga väljer att ta in krav på märkning tyvärr inte helt framkomlig.
För ganska exakt en månad sedan kom det en dom från Länsrätten i Skånes län där man hade prövat en kommun som hade infört krav på märkning av katter i lokala föreskrifter. Man fann inte att det fanns lagstöd för det i ordningslagen. Jag vet inte om den domen är överklagad och vad som kommer att hända med den, men däremot är det klart att vi i dagsläget inte ska ta för givet att den möjligheten finns.
Om det visar sig att domen fastställs, är du då beredd att verka för att kommuner ska få möjlighet att införa krav på märkning av katter i sina lokala föreskrifter om du inte vill ha det på nationell nivå?

**

Anf. 81 ANITA BRODÉN (fp) replik:

**

Fru talman! Först och främst vill vi från alliansen vara mycket tydliga med att tala om att det är ett kommunalt ansvar. Vi är mycket väl medvetna om den dom som Helena Leander pekar på. Den har ännu inte vunnit laga kraft. Med tanke på de osäkerheter som kan uppstå finns det i betänkandet följande. Vi skriver från utskottsmajoritetens sida att vi anser att det är viktigt att regeringen följer utvecklingen och agerar om problem uppstår. Här finns alltså alla möjligheter för regeringen att följa utvecklingen.
Jag skulle, fru talman, vilja kontra med en fråga till Helena Leander. Från oppositionen talar ni enormt mycket om utredning. Miljöpartiet fanns med i ett underlag och i en majoritetsställning, och då ställer man sig frågan: Varför arbetade ni inte mer skyndsamt under de tolv åren med att ta fram den utredning som ni nu så hett eftersträvar?
Vi har pekat på ett antal andra åtgärder där vi både kommer att skärpa ägaransvaret och peka på vikten av att kommunerna tar sitt fulla ansvar för att komma till rätta med ett stort problem, vilket det är på sina platser.

**

Anf. 82 HELENA LEANDER (mp) replik:

**

Fru talman! Till att börja med har Miljöpartiet inte varit med och styrt i tolv år. Vi kom in lite senare. Men jag ska villigt erkänna att vi är ett litet parti; vi har inte fått igenom allt som vi har önskat. Vi har kanske prioriterat de stora tunga frågorna som till exempel de stora djurskyddsproblemen vi ser i minknäringen. Där lyckades vi få igenom ett förslag som innebar att minkarna skulle slippa utsättas för det stora lidande som de gör i dag. Tyvärr rev den borgerliga regeringen upp det så fort man kom till makten. Men visst har vi varit aktiva på djurskyddsområdet under den tid vi var med och påverkade. Det tror jag ingen kan förneka.
För att återgå till frågan om märkning av katter så känns det betryggande att regeringen kommer att följa utvecklingen. Jag vill ändå lite mer konkret få veta om regeringen eller regeringspartiernas företrädare är beredda att se till att ge kommunerna möjlighet att införa krav på märkning om man nu inte vill ha en nationell lagstiftning.

**

Anf. 83 ANITA BRODÉN (fp) replik:

**

Fru talman! Den bedömningen kommer att göras. Regeringen kommer att följa utvecklingen. Men vi får för det första se hur det kommer att sluta. Lagen har inte trätt i kraft ännu. Därefter kommer regeringen att se vad det får för konsekvenser. Visar det sig att kommunerna inte har de verktyg de behöver för att kunna hantera situationen kommer regeringen givetvis att agera.
Eftersom minkarna kom upp vill jag säga att när de gäller de olika djurslag och frågor som kommer upp känner jag verkligen sympati. Jag vet att Miljöpartiet är oerhört engagerat i många frågor. Men jag vill hävda att det som majoriteten och alliansen lyckades driva igenom vad gäller minkarna kommer att förbättra djurskyddet för så många minkar runt om. Här har vi möjlighet att påverka.
Den forskning som nu bedrivs hade inte bedrivits om vi inte hade genomfört det.
Vi fortsätter på punkt efter punkt att stärka djurskyddet. Här är vi överens om att vi strävar efter ett gott djurskydd. Vi har en bra djurskyddslag, men vi nöjer oss inte med det utan fortsätter. Den proposition som det i dag beslutas om kommer att stärka djurskyddet ytterligare genom att peka på ägaransvaret och också på skötsel av hund och katt.

**

Anf. 84 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c):

**

Fru talman! Hunden innebär en enorm glädje för människor. Den gör också en stor samhällsnytta för många människor. Hunden är nämligen många människors kompis och familjemedlem. Det är viktigt att i denna debatt tänka på att den absoluta majoriteten av hundägare i vårt land sköter sina hundar på ett alldeles utomordentlig sätt, till nytta och glädje för ägaren och dennes familj men också för hundarna. Ägarna, familjerna, är rädda om sina hundar och tar ansvar för dem. De tar också ansvar för de skador som hunden ibland kan ge upphov till.

**

Anf. 85 WIWI-ANNE JOHANSSON (v) replik:

**

Fru talman! Tidigare i mitt anförande ägnade jag den största delen åt att tala om katter och problem med förvildade katter. Det beror inte på något sätt på att man inte skulle tycka om hund om man tycker om katt. Det beror i det här fallet på att Vänsterpartiets politik stämmer mer överens med propositionens innehåll vad gäller hundar.
Det står inte något vidare mycket om katter i propositionen. Man kan fundera över vad denna avsaknad beror på. Hunden är en kompis och familjemedlem, säger jordbruksministern. Det tror jag att många kattägare också skulle skriva under på när det gäller katten. Däremot gäller det säkert inte dem som skaffar sig katter och sedan släpper ut dem så att de får klara sig vind för våg. Det är naturligtvis svårt att göra en uppskattning av hur många förvildade katter vi har. Men det finns en uppskattning av att det rör sig om ca 100 000.
Eftersom alliansen är en - alla tycker likadant - tänker jag fråga jordbruksministern om samma sak som Anita Brodén sade tidigare om att katter ska vara ett kommunalt ansvar. Jag undrar varför katter ska behandlas annorlunda än hundar när det gäller detta. Vi kan fatta ett nationellt beslut om att hundar ska registreras och att man ska ha ett ansvar som hundägare. Jag vill veta varför detta inte skulle vara möjligt att göra med katter. Jag skulle också vilja veta varför man inte vill ha en utredning av katters villkor och eventuell märkning och registrering.

**

Anf. 86 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c) replik:

**

Fru talman! Det finns flera svar på framställd frågeställning. Jag ska försöka att på de här ögonblicken ta upp några av skälen till att vi inte föreslår några ändringar i den del som gäller katter. Först och främst finns det ett legalt skäl. I den utredning som ligger till grund för lagförslaget finns egentligen bara underlag för att göra förändringar vad gäller hundar.
Eftersom betänkandet kom redan 2003 kan man i sammanhanget ställa sig frågan: Varför gjorde den regering som föregick den nuvarande ingenting åt den här frågan? Nu blev jag tvungen att ta tag i den trots att ni hade chansen. Med det stöd som Vänsterpartiet gav den tidigare regeringen borde det ha varit möjligt att framföra ett sådant krav om det nu ansågs befogat. Detta är den legala delen.
Vad gäller de andra delarna är det bara att vi har en djurskyddslagstiftning, och den omfattar alla husdjur. Till husdjuren räknas katten. Vår djurskyddslagstiftning är strikt.
Ett annat skäl, som jag koncentrerade mig på i mitt anförande, är att hunden ibland används som vapen. Det är svårt att använda katter som vapen. Vi har alltså inte samma behov av samma rigida lagstiftning på det området.
Slutligen vill jag på denna korta tid återigen säga att vi har gjort en skälighetsbedömning och kommit fram till att vi inte finner tillräckligt med skäl för att införa samma rigida lagstiftning för registrering och märkning av katter som vi har och fortsättningsvis ska ha för hundar.

**

Anf. 87 WIWI-ANNE JOHANSSON (v) replik:

**

Fru talman! Jag får svara som Helena Leander från Miljöpartiet sade senast till Anita Brodén: Vi är ett litet parti, och man får inte alltid gehör för alla sina förslag. Det är svar på frågan varför vi inte har sett till att en utredning har kommit till stånd tidigare.
Jag fick inte direkt något svar på varför man inte ska handskas med katter på samma sätt när det gäller beslut på kommunal respektive nationell nivå annat än att man gjort en skälighetsbedömning att man inte behöver ha samma rigida lagstiftning när det gäller katter som när det gäller hundar.
Har vi en rigid lagstiftning beträffande hundar? Det tycker jag kanske inte att vi har. Ska det vara så märkvärdigt att kattägare också ska ställas till ansvar för att registrera och ta hand om sina djur som man gör som hundägare fastän man inte använder katter som vapen, vilket jag också understryker att det är väldigt svårt att göra? Det är inte det som det här handlar om.
Det är ju mera djurskyddet som det handlar om, det vill säga att man, om vi skulle stifta lag, måste registrera sin katt och märka den. Incitamentet för att man tar väl hand om sin katt och inte lämnar den blir då mycket större. Man vet att man kan ställas till ansvar för att man enligt djurskyddslagen inte tar hand om sin katt på rätt sätt.
När det gäller vilket djur som är farligast håller jag naturligtvis med jordbruksministern, men när man ser på katten ur kattens perspektiv och vad den kommer att bli utsatt för, då håller jag inte med jordbruksministern. Jag undrar om han inte kan tänka om när det gäller katter.

**

Anf. 88 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c) replik:

**

Fru talman! Låt mig upprepa att i djurskyddslagen finns det allmänna bestämmelser om djurskydd.
De bestämmelserna omfattar naturligtvis också katter. Bestämmelserna ställer krav på att djur ska behandlas väl, skyddas mot onödigt lidande och sjukdom samt att ägaren ska ge dem tillräckligt med tillsyn, vatten och foder. En person som överger en katt kan knappast anses uppfylla denna lagstiftnings bestämmelser.
Det finns dessutom en lag som heter tillsynslagen, där det finns bestämmelser om att katter ska hållas under sådan tillsyn som med hänsyn till deras natur behövs för att förebygga att de orsakar skador eller problem.
Vi har alltså lagstiftning på det här området.
Dessutom finns det faktiskt en bestämmelse i hittegodslagen om vad man ska göra med övergivna katter som man hittar.
Slutligen gäller det frågan om vi ska göra mer. Ja, det man möjligen skulle kunna göra mer är att införa krav på allmän registrering och märkning av katter. Min bedömning är att det svenska samhället icke är moget för att införa en sådan lagstiftning av det skälet att de katter som skulle behöva den här märkningen och registreringen med säkerhet, påstår jag, icke kommer att bli vare sig märkta eller registrerade.

**

Anf. 89 HELÉN PETTERSSON i Umeå (s) replik:

**

Fru talman! Jag konstaterar att det verkar finnas mycket att diskutera i kattfrågan och att det borde kunna räcka som underlag för att i alla fall utreda frågan om katternas framtid.
Det har pratats en del här i kammaren från majoritetens sida om kommunernas ansvar för katterna.
Jag tycker att det blir en pseudodebatt eftersom det samtidigt läggs fram förslag om att djurskyddstillsynen ska flyttas över till statlig nivå från kommunerna. Det gör att den här debatten inte kommer att leda till någonting om det förslaget skulle gå igenom. Jag tycker att det är intressant att kommentera.

**

Anf. 90 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c) replik:

**

Fru talman! Låt mig i den första delen av frågeställningen återigen säga att det betänkande som grundar sig på utredningen kom 2003. Den tidigare regeringen gjorde icke ett endaste dugg med det utredningsförslag som kom 2003. Man beslöt inte ens att ytterligare utreda kattfrågan. Hade det varit aktuellt så hade det väl varit på sin plats att den tidigare regeringen hade tagit ett sådant initiativ. Då är det möjligt att vi åtminstone hade haft ett legalt underlag att ta ställning till när det gäller eventuell ytterligare lagstiftning vad beträffar katter. Men vi har alltså inte ens den möjligheten i dag.

**

Anf. 91 HELÉN PETTERSSON i Umeå (s) replik:

**

Fru talman! En av anledningarna till att vi inte agerade på utredningen Hund i rätta händer är att det uppmärksammades att det även behövdes underlag på katt. Av olika anledningar hann vi inte tillsätta en kattutredning. Diskussionerna fördes, men vi förlorade valet.
I den här frågan liksom i så många andra måste jag säga detta: Att vi misslyckades i vissa frågor när vi hade regeringsmakten är inte en ursäkt för att nuvarande regering inte tar tag i de frågorna. Det tycker jag är viktigt att påpeka.

**

Anf. 92 Jordbruksminister ESKIL ERLANDSSON (c) replik:

**

Fru talman! Vad beträffar kattfrågan, avslutningsvis, vill jag säga att vi följer frågeställningen, bland annat för att det finns ett kommunalt beslut som överklagats. Följaktligen har den slutgiltiga domen ännu inte fallit. Beroende på utslaget av det domslutet, som vi kan förvänta oss under nästkommande år, kommer regeringen självklart att följa frågan och eventuellt vidta åtgärder i det avseendet.

Det här är ett utdrag av:
Riksdagens protokoll 2007/08:29 Torsdagen den 22 november Kl. 12:00 - 17:05

http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=101&bet=2007/08:29

OBS! Jag tog bort det mesta som hade med hundar att göra….