Vilken fin historia, jag blir alldeles rörd.. Jag lade in bilden på den vackra tösen i inlägget också.. Jag förstår att du saknar henne..

Man blir alltid jätteledsen när ens älskling vandrar vidare… Det är något man aldrig kommer att vänja sig vid. Visst vet man att någon gång kommer man till den punkten med det gör lika ont varje gång.

Jättesnällt av Dig att Du öppnade ditt hem för denna damen. Det var förmodligen dem bästa sex åren i hennes liv….

Beklagar

Anna

Men åhhh..vilken rörande historia..nu tränger tårarna fram här..tänk att hon ändå fick vara hos dej de sista åren..då fick hon känna sig riktigt älskad..förstår att det känna oerhört tom efter henne..så otroligt vacker Asta var..

tack snälla du för hjälpen med inlägget.o tack för omtanken..jag grät mig igenom hela inlägget..jobbigt att minnas.kramar Sandra.

Jobbigt att minnas, men värt det ändå. Sex år av vackra minnen, och smärtan över hennes död bleknar så småningom bort och blir till vemod. Hon tackade nog sin lyckliga stjärna att hon hamnade hos dig.. Kramar tillbaks på dig!

tack så mycket alla ni..det värmer så oerhört,nu gråter jag igen..nej vänjer sig gör man aldrig..tack för att ni finns.kram.sandra

Å, tårarna rinner.. Vilken fin historia. Tur att grannen kontaktade dig den där dagen för 6 år sedan..

jag tror att det fanns en mening med att jag skulle bo där just då..jag valde inte Asta..hon valde mig!!kram.

Vilken tur att hon fick komma till dig. Förstår att du är ledsen, det var en väldigt vacker katt.

hon var vacker på insidan oxå..väldigt speciell o mycket snäll,

#10 Det ser jag på henne att hon var..

Tröstkram..

Så fin!!!!!!

En sån vacker katt.  Vicken tur att ni hittade varann och ni fick uppleva värme och kärlek….   men 

tröstekramar till dig……………

Asta, så vacker. Det var rörande att läsa ditt inlägg och man kan riktigt känna vilken kärleksfull relation ni hade. Jag förstår att du saknar henne mycket. Sov sött vackra kisse.

förstår att du är ledsen, det får du vara, det är ju en familjemedlem som dött, vilken vacker Asta du fick ta hand om, eller hon ta hand om dig, fanns en mening med att hon valde dig, men nu är hon en kattängel bland våra, som finns där, och dom är många som tar hand om henne, min Lucas blev det 29 november förra året, och hans minne är färskt Maggan47

Åh nu blir min skärm alldeles suddig igen. Så fint du berättar och det väcker så många bitterljuva minnen hos mig av älskade kissar som fått komma till regnbågslandet.

Förstår din smärta för det gör förskräckligt ont och man sörjer sin vän. Glömmer gör man aldrig men det går med tiden lite lätttare.  Du gav säkert Asta de bästa åren och hon fick ett härligt liv hos dig tillsammans med en kompis.

Sänder tröstekramar

godmorgon alla ni underbara människor som har skrivit tröst till mig,jag blir alldeles gråtfärdig (igen)..min gamla sivan som fanns hos mig när Asta kom, lever fortfarande..ca15 år blev lite ensam när Asta dog..så jag köpte för första gången i mitt liv en kissunge.(har bara haft vuxna omplaceringskatter 5 st)Och döm om min förvåning när jag märkte hur min "gamla tant"levde upp,började leka,springa o busa med den lilla! för att inte tala om mysstunderna dom har,helt fantastiskt att se, då Sivan alltid har varit lite av en enstöring.tänkte att jag skulle skriva nåt roligt oxå..inte bara ledsamheter!kramar Sandra.ps ursäkta den dåliga bild kvaliten!!ds

Det är ju helt underbart och det är inte heller första gången som det händer. Tänk vad många gånger man tror att så här kommer det bli och så blir det precis tvärtom.

Man måste våga prova för att vinna Grattis att de gick så bra med dina kissar.

tack tack..ja det var skönt att det funkade..

Det är som du säger…det var meningen att Asta skulle komma till dig! Det finns en mening med allt! Det syns och märks att ni hade en mycket speciell och nära relation. Hon var vacker tjejen!! Nu är hon med alla våra andra vänner här inne på andra sidan regnbågen. Där har hon det bra utan krämpor. Hon finns säkert med dig även idag. Hon har säkert träffat min Simson. Han var alltid först med allt. Mer nyfiken än han fanns inte?!!

Förstår att Sivan blev ensam. Så underbart att hon gillade nykomlingen! Härligt att höra! Vad heter det lilla livet??

Min gamla Atos blev helt förtvivlad när gamla Simson gick bort. Han gick ner i vikt och gick omkring och letade och skrek efter Simson. Nu har han två huliganer på ett och två år gamla. De leker som tokar allihop och jag ser att Atos tar efter och gör massa "dumma" saker som ynglingarna hittar på som Atos aldrig själv skulle få för sig!! Atos har gått ner i vikt igen men det är för att han leker rövare så mycket nu. =)

Hoppas att det fortsätter att gå bra för dina två också. Känner hon att hon blivit mamma för den lilla? Eller är hon en rolig lekkamrat? Mer foton…

härligt för Atos,så roligt att läsa..ja det är väl märkligt va dom lever upp!man tror ju inte att det är samma katt..lillprinsessan heter Smilla,o det är nog som du säger att sivan har tagit henne som sin "bäbis" med tvättning o pyssel,men dom leker oxå som om dom vore jämngamla,helmärkligt!Är det Simson du har som bild?kram.sandra