Om en veterinär anser att avlivning inte ens kan vänta några dagar utan bör ske omgående tänker jag att symtomen måste ha varit allvarliga samt inneburit lidande och risk för väldigt stort lidande.. Har katten allvarliga andningsproblem på torsdagen kan de enda försvarbara alternativen vara avlivning eller möjligtvis inläggning. Att ta med katten hem igen "över helgen" är ett orimligt alternativ och det borde ägarna ha förstått.

Eftersom det är ägarens version som återges kan jag också tänka mig att det finns delar av händelseförloppet som ägaren valt bort att berätta. Det står väldigt lite om hur det gick till när de "inte höll med" veterinären om att katten behövde avlivas omgående eller hur det gick till när de tog med katten hem igen mot veterinärens vilja.

Veterinären upplyste säkert paret om att de skulle bli anmälda om de tog med sig den sjuka katten hem , men trots detta tog de med katten hem, så vad trodde de skulle hända då?

Trotsar man en så allvarlig inrådan från veterinären och struntar i om man utsätter katten för onödigt lidande och istället enbart tänker på sitt eget behov av att förbereda sig på en kommande förlust så har tåget redan gått för ett värdigt avsked. Katten var dessutom 20 år, och då kan det knappast heller komma som en total överraskning att tiden började rinna ut.

Just andningsproblem är ju förknippat med väldigt stort lidande, ångest etc.

Säkert fattas bitar i berättelsen. Jag hade velat veta om man röntgat, om det fanns en diagnos, om man kunnat medicinera katten o.s.v.

Men sedan kanske det ändå varit rimligt om ägarna kunnat få välja att få hem kattens kropp/askan eller liknande.

#2 Det framgår egentligen inte heller hur snart efter hämtningen av katten de uppsökte veterinär.

"Detta hände en torsdag och vi hade planerat att åka in på måndagen till ett annat djursjukhus för undersökning och eventuell avlivning."

De hade kanske åkt hem och bokat den tiden, dvs. haft katten hemma ett tag, men sedan åkt in akut p.g.a. att kattens tillstånd förvärrades. Om de bara hade velat få en annan veterinärs utlåtande hade de kunnat hävda att få göra det så snart som möjligt, t.ex. på fredagen, men de ville prompt vänta till måndag (som de planerat).

Att ägaren inte skriver något om orsaken till andningssvårigheterna beror förmodligen på att prognosen var väldigt dålig och att tillståndet var akut. I sådana här fall handlar det också ofta om kostnader. Eftersom det var djursjukhus de uppsökte (och planerade att uppsöka) bör det ha funnits möjlighet till inläggning för observation, fortsatt undersökning, behandling och understödjande vård - men den möjligheten nämns inte ens - och det kan mycket väl bero på att ägaren själv avstod från den möjligheten p.g.a. kostnaden. Inläggning på intensivvårdsavdelning innebär 5-siffriga belopp - per dygn!

Vid djurskyddsärenden där Länsstyrelsen omhändertar djurägares djur fråntas ägaren ägarrätten till det djuret. Det sker oftast (som även i det här fallet) mot ägarens vilja och man kan bara tänka sig hur dramatiskt det kan bli. Det finns en anledning till att omhändertagande sker med poliseskort och att det inte är en situation man vill dra ut på. Fördelen är att det blir lika för alla - oavsett om man bor i en knarkarkvart eller i en villa.

När ägaren själv försatt sig i en situation där ägarrätten fråntas av myndighet blir det ohållbart att i enskilda fall till viss del ändå ge tillbaka den ägarrätten. Det skulle blir ett väldigt godtyckligt och orättvist system om det var så att vissa fick vara med och bestämma och andra inte.

#0: jag läste just det där på annat ställe. har inte hunnit tänka färdigt.

https://www.gp.se/fria-ord/v%C3%A4nta-inte-med-avlivning-n%C3%A4r-det-%C3%A4r-det-b%C3%A4sta-f%C3%B6r-djuret-1.101438567

#5 Håller helt med.