Håller helt med!

Speciellt mindre djur som hamstrar tas inte till veterinären då "det är onödigt". Om du är sjuk ska du inte till läkare då det är onödigt.

Det värsta jag hört är: "Vi tänker inte åka till veterinär då det är dyrt,hamstern är gammal och det är ingen idé. Den ska ju ändå dö snart."

Sagt av vuxen på ca 40 år. Familjen köper lätt saket för många tusen och har båt men när ett djur är sjukt är det tydligen onödigt.

Hamstern mådde pest och hade svårt att äta,dricka och allt annat.

Hennes dotter mådde dåligt och ville till vet men kunde då inte då hon inte fick.

När vi sa att vi kunde betala allt var det ok. Ägarn tyckte avlivning men hamstern dog natten före. Ī hemskt skick alltså.

🤬

Läste en artikel igår att allt fler åker till veterinären i onödan också. Så verkar vara väldigt skilda "läger" där. Antingen eller liksom.

#2: Bättre för mycket än för lite.

#3 Både ja och nej, det tar upp plats för de som verkligen behöver det, som blir nekade pga veterinärbrist tyvärr

Bättre att ringa firstvet eller rådfråga klinik i såfall innan.

Precis, det är brist på veterinärer just nu, och därför vill man inte åka in "i onödan" heller. Det är bl.a. därför som Agria har sin rådgivning, för att man inte ska behöva åka in i onödan och ta upp plats/resurser från de djur som är sjukast. Så att ringa och fråga först kan vara en god idé om det inte är uppenbart att djuret behöver till veterinär.

Är jag tveksam så brukar jag mejla min ordinarie veterinär, och få svar inom 1-2 dygn.

Jag håller helt med om att hamstrar och andra smådjur verkar ha störst problem med djurägare som inte tar sjuka/döende djur till veterinären. Och observationen att det ofta är föräldrar i familjen som motsätter sig det är nog också korrekt. Det är så ledsamt, för djurägaren är ju ofta den enda som kan hjälpa/rädda djuret - eftersom allmänheten knappast vet om att djuret finns (och hur det har det).

Har även sett familjer som haft det gott ställt men som inte unnat djuren nödvändig vård. Där familjens tävlingsponny fick "allt" och kostade många tusenlappar per månad, men där kattungarna lades i en påse och slogs ihjäl mot en stor sten för att det (då) kostade 100 kronor att lämna in kullen för avlivning…

Jag tycker att problemet är att vissa dröjer för länge - alldeles för länge i vissa fall - men också att andra kontaktar veterinär för minsta lilla. Även om försäkringsbolagens veterinärrådgivning är "kostnadsfri "för försäkringsbolagets kunder så är den inte gratis och det påverkar alla försäkringstagares försäkringspremier.

Möjlighet att få tid för djur som är sjuka på riktigt försvåras också av att folk bokar tid för att katten kräktes en gång i förrgår..

Det stämmer förstås att försäkringsbolagens rådgivning också påverkar premierna. Men samtidigt behövs det någon slags "sluss" känns det som…???

Dessutom behöver kunskapsnivån öka generellt hos djurägare, så att man bättre kan bedöma när det är dags att boka tid.

Men ska djurägare själva avgöra så riskerar vi återigen att hamna i nödrop på sociala medier, där osäkra djurägare vill få råd. Och då riskerar de att få allehanda galna råd (sådana råd brukar komma som ett brev på posten).

Jag tror nästan ändå att erfarna telefonveterinärer som snabbt kan slussa djurägare i rätt riktning, och ge tips och råd, blir mest kostnadseffektivt i längden?

En vanligt förekommande anledning till att veterinärbesök rekommenderas är felkissande. Om katten kissar normal mängd och normalt ofta, fast på fel ställe, tycker jag att man som första åtgärd ska utöka och förbättra lådsituationen och se vad som händer då, innan veterinärbesök behöver bokas.

En katt som kissar på fel ställe p.g.a. undermålig/otillräcklig lådsituation är inte sjuk och oftast framkommer det att lådsituationen är allt annat än optimal när felkissande katters ägare svarar på frågor om den.

Absolut.

Tanke: det kanske borde finnas något motsvarande 1177 på nätet, där man som djurägare kan hitta rådgivande och tillförlitliga texter…?

Många veterinärmottagningar har ju en del sjukdomsrådgivning skriftligt på sina hemsidor, men att ha en nationell sajt typ 1177 för djur kanske skulle nå fler? Och öka kunskapsnivån generellt?

Men det kan vara svårt förstås, eftersom det finns så otroligt många olika djurarter…

Men om hundar och katter är vanligaste patienterna så kanske man kunde fokusera på ett 1177 för dem i första hand…???

Då vet djurägarna att det här är råd som är tillförlitliga och skrivna av någon som har koll…?

#7: Jag har aldrig använt veterinärrådgivningstjänster, men kan tänka mig att inte heller de vågar fastställa diagnos utan att ha undersökt djuret. Det de kan göra är såklart att bedöma om djurets symtom är anledning till akutbesök eller inte och ge råd om egenvård i hemmet.

Jag tycker att inlägg om sjuka djur i sociala medier fyller sin funktion om det finns administratörer som tar bort ovettiga råd och kommentarer. Har man ett sjukt djur kan man vilja ta del av andra djurägares erfarenheter och fråga om sånt man inte förstått eller bara känna deras stöd. Även när kontakt med behandlande veterinär finns. I kommentarer kan det komma upp förslag och tankar som djurägaren kan kolla upp med veterinären. Jag har tack vare sociala medier och internet bett veterinär om både aptitstimulerande medicin och blodtrycksmätning, för just det var inget som behandlande veterinär själv hade tänkt på att föreslå.

#10 Jag har inte heller använt veterinärrådgivningstjänster, så här långt, men är man oerfaren, orolig, har långt till veterinär eller det är svårt att få tid (t.ex. nattetid) så tror jag ändå de fyller en funktion, både för rådgivning och som sluss.

Problemet med råd i sociala medier är att administratören inte alltid kan vara uppkopplad, och att det alltid kan hinna slinka igenom väldigt galna råd som djurägaren agerar utifrån.

Det är verkligen en avvägningsfråga det där.

Tänkte på det: i Uppsala så har man ju varit tvungen att vända sig till veterinärrådgivningstjänsterna nattetid, och sedan har dessa bedömt om det varit akut läge, och kontaktat djursjukhuset vid behov för att kolla upp om djursjukhuset haft möjlighet att ta emot. Där har alltså veterinärrådgivningstjänsterna haft en viktig slussfunktion så att hjälpen kunnat gå till de allra sjukaste djuren. Det har alltså inte varit möjligt att själv bara åka in.

#11: Ja, jag tycker också att veterinärrådgivningstjänsterna är bra och tanken med dem var nog huvudsakligen att minska försäkringsbolagens kostnader, men jag upplever ändå att de (bara för att de är "gratis") verkar användas lite väl ofta och i lite väl onödiga ärenden.

#13 Det vore spännande att höra hur online-veterinärerna själva upplever det.

Jag ser också hur folk får rådet att kontakta veterinär "för minsta lilla", men så har vi ju den andra gruppen som borde ha kontaktat veterinären redan för flera veckor/månader sedan…

Kanske ligger det också närmare till hands att "ringa om småsaker" bara för att det blir så enkelt/tillgängligt…?

#14: Ja, jag tror att det är lite väl lättillgängligt för de kunder som börjat använda sig av den tjänsten. Jag har en känsla av att det är många som återkommer varje gång det uppstår minsta känsla av oro hos kattägaren.

Att försäkringsbolagets egen veterinärtjänst bedömt att akut veterinärbesök behövs oavsett tid på dygnet är förmodligen också en säkerhet för att även akut- och jouravgifter kommer att ersättas av försäkringen.

#15 Å andra sidan så får man väl "bara" typ 3 kostnadsfria telefonrådgivningssamtal per år hos online-veterinärerna? Därefter kostar det en slant. Det kanske i någon mån bromsar djurägare från att ringa vid minsta känsla av oro…?

Det värsta jag hört talas om var en tjej i en organisation jag var med i som sa "jag hade en råtta en gång som blev sjuk men ville inte ta den till veterinär så jag slängde ut den i snön." Och hon SKRATTADE dessutom när hon sa det. Som att en råtta är ett för litet djur eller nåt för att kunna känna smärta…

#17 fy vad hemskt…

Jag brukar gå till veterinären om det verkar allvarligt, eller om problemet kvarstår ett tag.
Jag brukar oftast ringa och rådfråga först, gärna Firstvet, och blir jag rekommenderad att boka tid hos veterinär så gör jag det.

Men det är också lite som med oss och läkaren. Jag går ju inte till läkaren om jag vrickar till foten eller har lite ont i benet en dag. Man avvaktar gärna och ser om det går över själv.

https://www.msn.com/sv-se/nyheter/utrikes/veterin%C3%A4rbes%C3%B6ken-%C3%B6kar-nya-djur%C3%A4gare-%C3%A4r-okunniga/ar-AA10kYus?ocid=msedgntp&cvid=50a49ae0df5f42bc81f680d395790263

#20 Det värsta jag sett var när en orolig kattägare la upp en film på honkatt i höglöp och trodde att katten hade blivit sjuk. Hon hade även skickat filmen till en veterinär som häpnadsväckande nog trodde att katten hade ont (!) , vilket oroade kattägaren ännu mer..

En annan klassiker är när orolig hankattägare blir informerad om att även hankatter har bröstvårtor/spenar.

Mötte volontärer på katthemmet ibland som trodde att katten hade en ryggskada/var delvis förlamad när den i själva verket löpte….

#22 Jag kan tänka mig att det finns många dråpliga historier om liknande akuta "sjukdomsfall" på veterinärklinikerna.

Det är svårt att förstå det här för har man skaffat djur måste man som skrivs ovan enligt lag ta hand om och ge vård när behovet finns.

Det kan säkert finnas många livsöden och orsaker bakom som vi inte vet om, kanske sjukdomar, psykisk sjukdom som gör att människor inte vågar sig ut men då kan man be någon annan hjälpa djuret till veterinären så lösningar finns om man tänker efter.

Kostnad, nu blir jag obekväm men har man skaffat ett djur stort eller litet är ointressant så ser man till att djuret har allt både vad gäller vård och i hemmet.

Jag hade så bra med en veterinär bara några minuters promenad men hon gick i pension så det blev en bit att åka och körkort har jag inte men det löste jag med taxi och sen en tid tillbaka har vi en hemveterinär så det var verkligen något bra och han är oerhört uppskattad och anlitad.

Har han inte tid eller semester så jag måste åka ja men då är det bara att boka taxi för är någon sjuk ska dom ha vård och det får kosta vad det kosta vill.

#17 Det är ofattbart hur människor kan göra mot djur så fruktansvärt tragiskt som om dom inte förstår att djuren har känslor och slänga ut nej fy fasen det gör så ont i mig att nån ens kan tänka en sån tanke och utföra en sån handling jag finner inga ord 😥

Jag gissar att varför det är vanligare att man inte tar mindre djur till vet jämfört med typ katter och hundar är för att det faktiskt är lättare att ignorera. Har man en hamster som haltar eller har ett sår? Ja men om man ställer buren någonstans man inte ser den och inte går i närheten av den förutom när man ger mat så syns ju inte problemet och då är det säkert enklare att inte låtsas om det än med en katt eller hund som man ser dag ut och dag in.

Det gör det såklart inte rätt, absolut inte, men jag kan tänka mig att det är just enklare att ignorera om man inte aktivt ser djuret hela tiden. Out of sight out of mind typ.

#4: Om man är orolig för sitt djur är det bättre att åka in än att inte åka in.
Förstagångs ägare brukar vara med oroliga än folk som har haft djur förut.
Nu menar jag att man inte borde åka in om ens hund eller katt inte t.ex leker eller myser med en på hela dagen, utan att om djuret inte äter så bra, haltar osv.