Bra skrivet!😻

Något jag vill lägga till är att om man ska adoptera eller ta hand om en skygg katt, så är det väldigt bra om man har en trygg katt hemma 😊

Jag använder ofta min katt för att rehabilitera skyggisar. Hon kommer så fort jag ropar, och framförallt om jag har godis eller sitter på golvet. Så leker vi eller kelar, och då ser den skygga katten det och blir nyfiken. Katter är nyfikna djur, och det ska man utnyttja 😊 men på ett bra sätt, såklart!

Min senaste skyggis bondade med min honkatt som jag också var jourhem åt. De blev riktigt bra vänner, och honkatten var en riktig kelgris. Hon skulle ligga i knät varje kväll och mysa, mysa i sängen, satte jag mig på golvet så kom hon springande. Då började skyggisen också våga sig fram, och tillslut kunde jag ”råka” smeka honom.
Nu är han en kelgris också 😋

Innan de bondade så gjorde jag inte mycket med skyggisen. Jag gav honom mat där han trivdes bäst, vilket var under sängen. Jag pratade med honom lågt och lugnt när han kom fram, och lät honom studera mig och komma så nära han ville. Tillslut la han sig i en grotta, och jag kastade in lite torrfoder till honom. Ganska snabbt kunde jag hålla fram handen med mat i, och han åt ur min hand.

Skyggisar behöver de tre T:na.
Trygghet - en trygg plats att fly till
Tid - för att vänja sig vid situationen och dig
Tålamod - enormt mycket tålamod! Och förståelse över när det blir bakslag, för bakslag blir det alltid. Man kan kunna klappa den i en vecka, och plötsligt en dag går det inte alls.

Och framförallt, acceptera de bakslag som kommer, och fundera varför det blev bakslag.
Gick du för fort fram?
Var miljön annorlunda? Kanske var det hög musik igång, eller tvn hade hög volym? Något kanske hände utanför, en dörr som smällde eller så?

Trygghet, tid och tålamod är viktigast 😊

En tam katt kan vara till god hjälp om katterna trivs ihop. Men en tam katt kan också "ta över" och "stå ivägen" för en skygg katt.

Många skygga katter har levt i kolonier och är vana vid andra katter. Men långt ifrån alla katter trivs med andra katter.

Man får prata med sitt katthem och se vad de tror blir bäst för den enskilda katten.

Är det en kattunge bör man alltid adoptera två.

Två skygga kattkompisar kan också må bäst av att få fortsätta bo ihop. Istället för att sära på dem och placera dem med varsin tam kompis.

Man får alltid göra individuella bedömningar, utifrån varje katts unika situation.

#0 Mycket bra skrivet och så viktigt! 😻👍🤗

Så många katter som inte fått en rättvis chans utan ansetts "omöjliga" när de bara behövt lite tid på sig … 😿

#4: jag hämtade en katt veckan före påsk som var mycket rädd och skygg, och upphittaren sa att katten skulle må bäst av att avlivas. Min pappa, som var med när den hämtades, sa samma sak. Ni kan läsa om den hämtning i tråden ”kattbett är inte att leka med” då jag blev ganska illa biten av denna katt.

Men även dessa katter går att få till trevliga individer, om de får de tre T:na. Trygghet, tid och tålamod 😊

Ingen katt är ett hopplöst fall, alla går att få till trygga katter, om man bara ger dom möjlighet till det 😊

#5 Nja…. att säga att alla katter går att få till trygga katter är kanske att säga för mycket… En utefödd äldre katt, som inte levt så att den sett/umgåtts med människor, kan ibland må bättre av att få leva under TNR(m)-liknande förhållanden, än att tvingas leva inomhus ihop med människor.

Däremot håller jag med om att det ofta avlivas för fort, och att många inte förstår att skygga katter ofta kan vara "tama i grunden". En del avlivar t.om. skygga kattungar, trots att de ofta är relativt "lätta" att tämja.

Fortfarande finns det också de som tror att det är kört om kattungar inte socialiserats under den s.k. socialiseringsperioden. Under den perioden är det lättare att socialisera kattungar, men det är inte omöjligt efter (även om man inte alltid får exakt samma effekt).

Unga vuxna katter går också ofta bra att (re-)socialisera/habituera.

Men man gör klokt i att låta ett skyggis-vant katthem, som regelbundet hanterar och (re-)socialiserar/habituerar skygga katter få bedöma den enskilda individen.

Men det går nog inte att komma ifrån att vissa individer har det bättre ute under TNR(m)-liknande förhållanden, om stressen kan förväntas bli omfattande och långvarig inne. Då kan man också bedöma dessa individer vart eftersom, och se hur de utvecklas på sitt hemområde. Blir de sällskapliga med sina matare finns inget som hindrar att man låter dem flytta in så småningom.

Hur har det gått för katten du tog in?

#6: de kan adopteras som utekatter eller stallkatter? De behöver inte vara inne nånting för att kunna adopteras ut 😊 förutom på katthemmet för att socialiseras, såklart.

Och kör man med TNR så ska man se till att det finns någon/några som kan se till att de har det bra. Att de alltid har färskt vatten, mat och skydd för väder och vind.

Det går ganska bra, tror jag. Han sitter i karantän än, men han släpps väl ut snart och sätts i katthemmet eller i jourhem 😊
Om jag räknar rätt, så blir det på lördag 30/4.

Då sätts han i ett rum som är delvis trävägg och delvis nätad, bredvid ett liknande rum så han får lära känna de katterna inget rummet. Fungerar det bra, släpps han ihop med dom 😊

Det är också viktigt när man adopterar ut skygga katter att man är öppen och ärlig med att:

• det kan ta tid (ibland flera år) att få katten ordentligt sällskaplig
• den kanske aldrig låter sig hållas/lyftas/bäras
• den kanske aldrig vill bli klappad
• det kan bli besvärligt i samband med veterinärbesök/behandling av katten
• det inte är självklart att katten accepterar att åka till sommarstugan
• du kommer att behöva arbeta med katten, dagligen
• du ska leva med katten under många år framöver
  o.s.v.

D.v.s. den som adopterar katten måste fås att förstå att ha rimliga förväntningar på katten. En del tror att katten kommer att bli tam så snart de "har räddat den och gett den ett hem". Så fungerar det sällan.

Men det är också viktigt att berätta att skygga katter så småningom kan bli ens bästa vän.

Och många skygga katter (sk. "falska" skyggisar) visar sig så småningom vara riktiga gosetroll, sedan de väl fått landa där hemma.

#7 TNR innebär att det finns någon som ser till katten två gånger per dag, och har till uppgift att förse den med vatten, mat och skydd mot väder och vind. Annars är det inte TNR, och inte i överensstämmelse med gällande lagstiftning.

Sedan måste jag be dig att tänka efter igen. Att ta in skygga äldre katter och adoptera ut dem som utekatter eller stallkatter är ofta som gjort för att misslyckas. En stallmiljö kan i sig vara stressande, med stora, tunga hästar och en massa folk.

Dessutom är det få äldre katter som uppskattar att man flyttar bort dem från deras hemområde, och man kan inte bara släppa ut katten på ett nytt ställe (i andra katters hemområden), för då kommer många av de nyanlända katterna att dra… En katt behöver ofta hållas inne flera veckor/månader för att känna att "här bor jag och här är jag trygg".

Skygga katter som släpps lösa som stallkatter kan vara svåra att ge daglig tillsyn, det kan vara svårt att fånga in dem vid sjukdom/skador (fälla kan bli svårare att använda för varje gång), och det är svårt att socialisera en katt som har möjlighet att gömma sig på stora ytor i eller omkring ett stall.

Själv ställer jag mig mycket tveksam till att adoptera ut äldre, skygga katter som stallkatter. Det ska i så fall verkligen vara rätt katt, till rätt stall och rätt stallägare.

Bättre är att låta de äldre katterna bli kvar i sitt hemområde, kastrerade och med tillsyn och tillgång till nödvändiga resurser.

Här finns info om TNR http://goteborgskatthjalp.com/forvildade-katter-tnr-metoden/

Och här: http://goteborgskatthjalp.com/att-ta-hand-om-en-tnr-koloni/

#9: så en äldre skygg katt är bättre att man kör en TNR på?
Om det då inte finns någon som kan se efter katten?

Vi tar min senaste som exempel. Katten vi fångade i fälla.

Han spöade katterna på den gård han hittades på, en så pass illa se den fick avlivas. Upphittaren hade ingen som helst lust att låta katten komma tillbaka och se efter den, pga detta.

Nu vet vi inte ålder på katten, men han är väl som yngst 6 år.

Var går gränsen för äldre katter? När är de i ”rätt ålder” för att kunna tas in och ”tämjas”?

För många år sedan hade jag en hankatt som var extremt kelen och vägrade dela med sig av matte till någon annan katt. Samtidigt så blev han aggressiv mot mig eftersom jag inte kunde vara hemma hos honom alltid. (Hade ju ett jobb att sköta.)

När jag letade efter en kompis till min katt så visade det sig att en av mina kollegor hade hittat en honkatt under deras yttertrappa, där hon fött fyra stycken ungar - i december. Mamman var helt klart van vid människor, så kollegan kunde ta in henne och ungarna i huset.

Ungarna var rätt skygga alla fyra, men eftersom jag visste att min katt inte skulle acceptera en katt som krävde att jag kelade med den så bestämde jag mig för att försöka med en av honorna i kullen. Det föll väl ut. De föll pladask för varandra. Hon var väldigt avvaktande till mig, så därför accepterade hankatten henne.

Så småningom vande hon sig vid mig så att jag kunde stryka henne lätt över ryggen när jag satte ner matskålen. Efter några år så var hon så pass bekväm med mig att hon inte gick undan när jag kom i närheten. Efter ytterligare några år så kunde hon till och med komma upp och lägga sig i mitt knä när hankatten inte var i närheten, men jag fick inte klappa henne.

Hon blev nära 16 år gammal, och det var bara det sista halvåret av hennes levnad som jag kunde ta upp henne i famnen och bära henne. Dock var hon inte rädd för mig, och jag fick kela lite med henne ibland efter några år, så det var inte så att hon var asocial. (Det är hon som är katten med vit och randig päls på bilderna.)

Mina två nuvarande katter är också skyggisar, men de är ganska keliga numera. De fyller tolv i år, troligtvis nu i april. (Vet inte exakt när de föddes, eftersom de föddes utomhus.) Det har dock tagit tid att komma dithän att det går att kela med dem, och det är inte alltid de vill. Den ena av dem tycker fortfarande inte riktigt om att jag lyfter upp henne heller. Men hon accepterar det för det mesta.

Så visst går det att få en skyggis att bli en mysig katt, men det kräver tid och tålamod - och att allt sker på kattens villkor.

#12 Det måste avgöras utifrån varje individuell katt, och omständigheterna kring varje enskild katt och gärna kännedom om den kattens bakgrund. Bedömningen bör göras av personer med stor erfarenhet av den här gruppen katter.

TNR förutsätter tillsyn, annars släpper man ut katten till fortsatt hemlöshet. Ingen katt ska leva ute i hemlöshet.

Att en katt orsakar en annan katts död är ovanligt. Kanske tog kattägaren inte sin katt till veterinär i tid?

Katter som går runt och slåss är ofta okastrerade och slåss för sin överlevnad. Om vi kan få människor att inse det så har vi kommit en bra bit på väg. Det är inte "elaka" katter, utan katter i nöd, som behöver assistans av oss människor.

Hade man kastrerat katten och låtit den få bo kvar i sitt hemområde med tillgång till resurser (mat, vatten, värme, tillsyn etc) så är det möjligt att det hade varit det bästa för katten. Nu gick inte det.

Då får vi hoppas att det här inte är en utefödd äldre katt, utan en katt som socialiserats av människan som liten, och som levt med människor en gång i tiden.

Jag tror inte att någon i dagsläget vågar uttala sig om var "gränsen" går (åldersmässigt). Det handlar ju därtill om ålder ihop med andra faktorer (kattens tidigare erfarenhet av människor t.ex.).

En kvinna som heter M Slater forskade en hel del kring TNR och skygga katter tidigare. Tyvärr lever hon inte längre. Möjligen kan hon ha beskrivit närmare hur hon ser på det här med ålder. Å andra sidan får man då fundera över huruvida de livsmiljöer hon beskriver är "samma" som för våra svenska katter. Kanske lever katter i många andra länder mer "vilt" på större ytor (med färre människor) än vad våra svenska hemlösningar ofta(-st) gör.

#13 Ja, nog går det att få en skyggis till en mysig katt, men man får vara ödmjuk inför att det finns katter som sannolikt får ett bättre liv under TNR-förhållanden. Det viktiga är att göra en individuell bedömning, och att fortsatta bedömningar sedan görs kontinuerligt.

Fin berättelse om dina katter! 😊 Jag hoppas att en dag kunna få hålla/lyfta/bära min skyggis 💗.

#15: Absolut finns det katter som inte går att ha som sällskapskatter, så det är bra att det finns alternativ.

Ge inte upp - det tog ju bara 15 år för mig, så du kanske också lyckas så småningom. 😊

#16 Hon är 11½ år nu, och fortsätter att bli allt gosigare. Spinner och trycker sig mot min hand när jag klappar. Kan stå på köksbordet och ropa på mig för att bli klappad. Så vi är en bra bit på väg 😊.

Men fortfarande är hon inte framme där hennes kompis var redan efter 3 v här hemma… (då lät kompisen mig få klappa, lyfta, bära). Så de är väldigt olika - trots att de är lika gamla, från samma koloni o.s.v. Och de har hängt ihop över alla år sedan de togs in.

Katter är personligheter. 💗

#17: Ett par av syskonen till min skyggis var väldigt keliga och sociala, så det var mest min katt som inte var det. Fast det var ju bara bra, för annars hade den andra katten inte accepterat henne. 😊

Nåja, du har ju åtminstone 3 ½ år kvar innan hon blir 15 år. 😄
Fast vissa katter tycker helt enkelt inte om att man tar upp dem, och det får man acceptera. Men man kan ju ändå fortsätta försöka.

#18 Hon har alltid varit en egen sort, och jag älskar henne för den hon är. Just nu ligger hon bredvid mig på köksbordet och sover djupt, utsträckt, en tillsynes genomtrygg katt. Men med en förhöjd närhet till rädsla i många lägen. Allt ska vara LIKA. JÄMT. Då är det bäst. 😊

Det tog typ 11 år att få börja klappa henne när JAG vill, så jag gissar att vi behöver 11 år till innan jag kan börja fundera på att lyfta henne 🤣. Just nu tränar jag "att klappa med båda händerna samtidigt".

Dessvärre har hon varit njursjuk sedan tidigt i livet, så det är lite extra osäkert hur länge hon får leva. Men jag hoppas på en oändlig rad av år till, alla med god hälsa. 💖

Men med tanke på att hon kunde ha frusit ihjäl eller blivit skjuten redan för 11 år sedan, så har hon fått många "extra" år redan nu.

#19: Det låter som om hon trots allt är en rätt trygg katt. Åtminstone tillsammans med dig och när inget oförutsett händer. Håller tummarna för att ni får många fler år tillsammans. 😻

Mina två springer fortfarande och gömmer sig om det ringer på dörren, eller om det är ovanligt mycket ljud i trappan. Det är ytterst få som har fått se dem mer än på foto - eller som två bulor under täcket i sängen. 😊

#20 Jodå, hon är mestadels en tryggis hemma i sin vardag. Det är bra, för det är inte bra om djur ska behöva vara rädda hela tiden. Det blir ingen bra djurvälfärd i längden då. Vi lever ett lugnt liv, med få besökare här hemma (matten får träffa kompisar på annat håll). Och jag är tydlig med vanor, rutiner och signaler, för att tillvaron ska bli förutsebar.

Känner igen det du beskriver, när det ringer på dörren. Men mina hamnar under sängen istället. De har en bäddad småbarnsmadrass där under, så det alltid finns en mysig plats att fly till - om man tycker att man skulle behöva det. 😊

Nu har det flyttat in en stor hund i grannlägenheten, som skäller till då och då. Jag trodde att det skulle skapa stress (i enlighet med vad man sett i undersökningar), men hittills har jag inte sett några reaktioner alls hos katterna, trots att det gått flera veckor. De snusar lugnt vidare, sovandes i ryggläge 😊.

#21: Mina har ett antal olika platser att gömma sig på. Ibland hittar jag dem inte ens själv, så jag har ingen aning om var de gömt sig. 😄

Mina har heller aldrig reagerat särskilt mycket på hundskall, och tack och lov inte heller på fyrverkerier. Fick hem dem på hösten och då hade jag en annan katt som inte alls var rädd för fyrverkerierna. Så tack vare henne, och att jag lekte med dem under den värsta tiden med smällande, så lärde de sig att det inte var farligt. Visst reagerar de för ljudet, men inte så att de blir rädda. Skulle det smälla för mycket så går de och lägger sig på något tryggt ställe.

Smällandet går bra här hemma också!

Och försvinner gör de titt som tätt, trots att vi bor i en etta… Jag tror att de har en hemlig väg ut någonstans…

Som i Narnia typ….

#23: Javisst ja, har glömt kolla längst in i klädkammaren om det finns någon utgång där. 😄