Jag blev kontaktad av en kvinna som tagit in en katt, vars ägare inte brydde sig om katten. Den hade gått ute i över en månad, grannar hade fått mata den och när de tog in den så upptäckte de skador på svansen som resulterat i håravfall och senare även nervskador. Katten var även uttorkad. Upphittaren ringde länsstyrelsen för att göra en anmälan, då de fått veta t ägaren rest bort utan att ordna tillsyn över katten. Men eftersom upphittaren tagit in katten i sitt hem, så tog de inte emot anmälan för katten var därför inte övergiven. De brydde sig inte om skadorna som katten fått, att den var uttorkad eller att grannar fått mata den då ägaren inte brytt sig. Den var ju inomhus, och ansågs därför inte som övergiven……..

#1 Det låter helt orimligt! Jag vet dock att länsstyrelsen gärna vill att man kontaktar dem först innan man "tar katten från platsen", eftersom de har lättare att agera när katten är kvar på plats.

Ett annat problem är ju att de här katterna ofta inte är ID-märkta och ägarregistrerade och då blir det en svår situation när ägaren säger att "det där är inte vår katt".

Vad man bör fundera över är om det kan falla under brottsbalken som djurplågeri? (Man skiljer ju på djurplågeri enligt brottsbalken och brott mot JBV föreskrifter). Det bör länsstyrelsen i så fall kunna informera om.

Brottsbalken säger att: "Om någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, genom misshandel, överansträngning eller vanvård eller på annat sätt, otillbörligen utsätter djur för lidande, dömes för djurplågeri till böter eller fängelse i högst två år. Lag (1972:629)".

Frågan är vad som skulle ha hänt om man släppte ut katten igen när ägaren kom hem, och därefter anmälde till länsstyrelsen…

I det här sammanhanget vill jag tillägga att man ska ha lite koll på "sin" länsstyrelse innan man anmäler kattärenden, en del länsstyrelser har fortfarande dåligt rykte som "avlivningsglada".

Andra har betydligt bättre rykte och har bra samarbeten med katthem.

Väljer man att inte anmäla så måste man förstås se till så att inte katten "hamnar i kläm" (d.v.s. en katt bör förstås inte lämnas kvar i en svår situation där den far illa).

#3: så man ska isåfall ringa till länstyrelsen i ett annat län?

#4 Då blir man nog bara hänvisad till "sin egen" länsstyrelse…

Vad man kan göra om man befarar att länsstyrelsen kommer att "avliva katten på rutin" är ju att försöka få överta katten/köpa den av ägaren.

Men då får man ju själv stå för veterinärkostnader etc (som ju kan bli höga…) för att därefter omplacera katten.

Eller om man kan prata med ägaren om att få ställa katten på kö till ett katthem eller liknande….

#5: det är väldigt svårt när ägaren inte vill.. Men nu handlade det om att katten blivit övergiven av ägaren en kortare period, vilket bryter emot lagen om att ha tillsyn över katten minst två gånger om dagen.

Nu var jag till ett annat ställe, en familjs om haft en katt hos sig i ca 2 veckor. Den har gått där så pass länge, kommit och gått, och jag kontaktade dom för att läsa chip. Åkte dit idag, katten var chippad men inte registrerad. Jagbskulle då ta med katten därifrån, då det var tydligt för mig och ”mitt” katthem att den var övergiven. Den var skygg, slängde i sig mat så den nästan spydde upp det igen. Tydliga tecken för mig att den var övergiven. Familjen funderade på att släppa ut den igen, för att se vad som hände. Jag sa att den kommer stanna på deras gård, och vilja komma in. Men mannen i familjen var rädd för att bli anklagad för egenmäktigt förfarande om jag tog med katten därifrån.

Det är också ett svårt läge. Kan man bli anmäld för sånt när det gäller katter?

#6 Gissningsvis riskerar katten att bli övergiven på liknande sätt igen. Kanske kan ni ha kontakt med grannarna och ha en plan redo för hur ni ska göra nästa gång det händer…?

Katt nr 2. Jag har väldigt svårt att tro att man skulle bli dömd för egenmäktigt förfarande i det här fallet. Lagstiftningen är skriven så att det möjligen skulle vara möjligt, men i praktiken tror jag att ett sådant ärende skulle bli avskrivet om det inte var ett väldigt extremt ärende…

Katthem tar ju in katter mest hela tiden, och jag har aldrig hört talas om något seriöst arbetande katthem som anmälts för egenmäktigt förfarande. Katthemmen tar ju emot väldigt många katter varje år. Dessutom lär det ju i så fall inte vara mannen i familjen som blir "anklagad", utan de som tar katten därifrån. Gissar jag.

Antar att du kollat chippet både i SKK och SVERAKs register samt i Europetnet? Att du letat efterlysning av katten på VILSE.nu? Kan du kolla med veterinärer i området om de har någon katt i sina register med det aktuella chip-numret (alla journalför ju dessvärre inte så att chip-numret är sökbart, men en del gör det).

Det bästa vore förstås att ta in katten och börja eftersöka ägaren, precis som du är inne på.

Alternativ två är ju att ni snabbt går ut med lappar i grannarnas brevlådor etc för att se om ni kan få in mer information om katten. Kanske får ni då information som gör mannen i familjen trygg i att det är rätt att ta in katten. Eller att ni får tag på en ägare.

Ytterligare ett alternativ är ju att familjen kontaktar lst som får besluta om katten, men då vill det ju till att ni har en OK lst i området och att de har en bra uppstallningsplats som de har avtal med, där katten kommer att bli väl bemött och omplacerad om ingen ägare hittas. Alla uppstallningsplatser kan inte katt, och är inte villiga att ta över katten på sikt för att omplacera den. Då riskerar katten avlivning.

Kanske har ni själva lst-katter (avtal) vid ert katthem?

#7: familjen skulle gå ut och knacka dörr i sitt område, och kontakta mig senare i eftermiddag med sitt resultat. Mannen var mer lugn med att lämna över katten till mig efter de gjort det, om det inte gav något. De har katten i sitt hem just nu

#8 Det låter bra, tycker jag! 😊

Nu är katten hos mig! Den kommer hamna i ett annat jourhem senare ikväll, då jag redan har tillräckligt med katter. 3 katter på 54kvm känns som på gränsen :P med denna blir det fyra katter.

Upphittarna är dock lite tveksamma ännu, då de tror det finns en ägare eftersom katten är så kelig och social. Otroligt fin kisse!

Det kan absolut finnas en ägare, så nu gäller det att inleda detektivarbetet och försöka hitta denna. Katten behöver ju inte alls höra hemma i närområdet, utan kan ha liftat eller liknande. Sådant händer regelbundet.

Jag tycker det är bra att försöka spåra chip-numret via veterinärer i området, att kolla igen i ägarregistren om några veckor (då ägaren kanske har hunnit regga sin katt sedan den försvunnit), att annonsera på VILSE.nu, att annonsera i olika FB-grupper, att lappa i brevlådor i området där katten hittades etc.

Man kan också ringa polisen och höra om de har någon förlustanmälan på en katt med det här chipnumret/utseendet. Men allt det här har du säkert koll på redan.

Min uppfattning är att det är viktigt att eftersöka ägaren för att undvika spekulationer kring egenmäktigt förfarande/stöld o.s.v. Att man visar att man verkligen är mån om att katten ska få komma tillbaka hem igen.

Hoppas det går bra med kissen och uppdatera gärna om hur det går! 💖 Katter behöver verkligen tillgång till mat, vatten och skydd mot väder och vind så här års, om de ska överleva.

Och tänk så enkelt det varit - om katten bara varit reggad. Då hade det här "ärendet" varit löst nu….

#11: vi har kontaktat stans enda klinik som har helgöppet, vi kommer fortsätta ringa till de andra klinikerna på måndag. Under tiden söks ägare,på Facebook för fullt, både lokalt och lite mer ute i länet.

Polisen tänkte jag faktiskt inte på, tack för tipset! Ringer man 114 14 då?

Vill man följa de katter jag hjälper, eller andra djur som hamnar i jourhem, så kan man göra det på min sajt jourhem.fria.iFokus.se 😊 där lägger jag upp uppdateringar om de katter jag hjälper, och förhoppningsvis även fler som hjälper hemlösa djur 😊

Ja, det brukar vara 11414 man ringer. 😊

#1: Tyvärr verkar det som man måste vara jäkligt försiktig med vad man gör om man ska få länsstyrelsen inblandad!

När jag bodde i Skåne hade kaninföreningen där ett koloniområde där man kunde få hyra in sig och ha sina kaniner.
En av medlemmarna misskötte sina kaniner (såg inte till dem, städa, mata och sånt) så några andra i föreningen anmälda det till länsstyrelsen. MEN eftersom övriga medlemmar sett till att kaninerna fått mat (eftersom kaniner måste ha mat hela tiden) så kunde inte länsstyrelsen göra något för dem blev ju "omskötta". 😠

Så för att länsstyrelsen skulle ha kunnat gjort något skulle medlemmarna först fått låta kaninerna svälta ihjäl…

#14: alltså, ibland undrar jag om det ens är någon idé att ringa dom! Har hört tre fall nu dör de inte hjälp!

En hund som övergivits i sitt hem av sin ägare, och blev tillslut hämtad av en volontär på ett hundstall. Volontären ringde och anmälde, och fick frågan var hunden var. ”Ja, hos mig” svarade hon då. ”Ja men då är den ju inte övergiven” fick hon till svar. Jo, av ägaren!

Lika en katt som vi visste vem ägare var, men som inte skötte katten. Ägaren åkte bort över helgen, så katten var utan tillsyn. En granne tog så in katten, och ringde för att anmäla. ”Är katten hos dig, är den inte övergiven” fick personen till svar.

Och nu detta?! Varför ska vi ens ringa dom?!

#15 Varför mejlar du inte till Djurvälfärdsenheten på Jordbruksverket och ställer precis den frågan….? Jordbruksverket är alltså snäppet över länsstyrelsen och de brukar besvara de frågor man ställer.

#16: jaså? Det ska jag göra! För det känns inte som att det är någon idé att ringa länsstyrelsen om man inte får något stöd..

Uppdateringen om katten från idag, ägaren är hittad! Hon hade varit borta ett tag, så ägaren hade varit ut och letat 😊

#18 Härligt!

Det är en härlig känsla när man kan återförena en katt med sin familj. 😊💖

#19: ja visst är det? Han hade letat henne ett tag, och varit orolig, så han var superglad att vi tagit hand om henne och tackade flera gånger 😊

#20 Jag förstår hans gjädje.

Jag hjälpte själv en katt tillbaka hem nu kring jul. Den hade varit borta i 6 månader. Även där fanns en överlycklig kattägare som letat, väntat och längtat - och som nästan gett upp hoppet. 😊

#20: Vilken solskenshistoria. 😁
Underbart att katten kom hem till sin ägare igen.
Förstår hans lycka över att ha henne hos sig igen.

Det lustiga var att katten bodde i huset nedanför från där den hittades :P har varit med om det förr, och jag tror att katten var rädd för några hundar som bor i samma hus.
För några veckor sedan hittades en katt fem hus ifrån där den bodde, och då hade den varit borta i några veckor. Varför inte bara gå hem, liksom? :P

Den kanske vanligaste orsaken till att de inte går tillbaka hem är nog just för att de har blivit skrämda av något och inte vågar gå tillbaka hem. Det gäller inte minst unga katter. De kan ha blivit skrämda av hundar, eller av mer revirstarka katter. Eller av att man har högljudda hantverkare där hemma eller något.

Det är därför som det är så viktigt att man frågar runt ifall man saknar eller hittat en katt. 😊

Ser ofta hur man ska "rädda" gamla magra katter, och är så upptagen med att "rädda" dem att man missar att fråga runt. Ofta bor äldre magra katter i något av grannhusen och är ute på sin dagliga promenad, och vill inte alls bli "räddade" och bortförda från sitt revir och från sin familj.

Konstigt att inte mannen i familjen fick napp när han frågade runt? Men bra att katten har återförenats med sin familj! 💖

#24: fick veta idag av kattens ägare att han haft dörren öppen, och att katten sett det och då smitit ut. Sen hade hon kanske inte hittat hem? Vem vet, men han är överlycklig att ha sin kisse hemma igen, och tränar nu med sele för fullt för att hon ska få komma ut lite 😊 så hon var en innekatt, som kom lös. Och därför tycker jag att man ALLTID ska kolla upp katter som plötsligt dyker upp. För om den har en ägare, och dyker upp igen, så vet man att den har ett hem 😊 och om den bor långt bort, och kommer tillbaka, så kan man kontakta ägaren som kan komma och hämta katten 😊

Allt för många tänker att ”den nog har en ägare” och det kanske stämmer på några katter. Men inte på alla. Och tänker man så hela tiden, och aldrig kollar upp katten, så kan det kosta kattens liv. Och det är tragiskt! Så istället för att tänka att den kanske har en ägare, eller bli rädd för att bli anmäld för att ha ”tagit” någons katt, kolla alltid upp fakta först!

Som sagt, man vet aldrig innan man kollat fakta. Om katten då visar sig tillhöra grannen, ja men då vet man ju det då och i framtiden 😊

Superbra när innekatter får hjälp tillbaka in igen! De har ju i stort sett inget brunt fett alls, och får därför svårt att klara sig ute så här års. De blir snabbt väldigt frusna. Och bra med en kattägare som förstår nyttan av att träna med sele.

Men att alltid kolla upp varje katt fungerar nog inte riktigt… Där jag bor är det t.ex. massor av utekatter och skulle alla som bor här kolla upp varenda katt så blev det rätt rörigt. För alla.

Däremot brukar jag vara lite extra uppmärksam om någon katt inte verkar må bra, om det är en ny katt som dyker upp, eller om det på något annat sätt är något som avviker.

Jag har själv chipläsare, vilket förstås underlättar (om katten är IDmärkt och reggad), men det är väldigt sällan jag använder den, eftersom det inte är rimligt att springa runt och kolla varenda katt.

Däremot reagerar jag förstås på katter i dåligt skick, eller om någon uttrycker oro för någon katt. Och är jag ute i skog och mark och träffar på katter på "fel" plats så reagerar jag förstås också. T.ex. om en katt verkar ha flyttat in i ett förråd/magasin där det normalt inte hålls katter.

Jag tror man måste bedöma från situation till situation, och ffa reagera på avvikelser.

#26: ja, man kan ju inte kolla upp precis varje katt man träffar på. Men som du skriver, om man ser något som avviker eller att det plötsligt dyker upp en katt som man inte känner till, så kan det vara bra att uppmärksamma detta. Denna familj som kontaktade mig hade ju iakttagit denna katt i ca två veckors tid. Så då tog de kort på katten och skrev ut på Facebook och sökte ägare. Men då det inte blev något napp, kontaktades jag för att hjälpa till