Jag bor i ett radhusområde som gränsar till ett stort skogsområde med i alla fall två sjöar. Jag har bara stött på en katt en gång "i skogen" under promenader alla år vi bott här. Det var en liten, liten kattunge som vi tog hem och vi hittade ägaren trots ett suddigt telefonnummer i halsbandet.
Däremot ser jag dagligen katter runt husen, på parkeringen, vid lekplatsen, på väg till bussen osv. Katter som befinner sig på ganska farliga platser.

Vi har skogen bakom huset men träffar aldrig katterna där, bara utkanten
Vår honkatt har följt med 2 ggr i skogen under de 6 åren hon bott här.

Vi bor med skogen runt knuten på huset. Tidigare katter har gärna gått ut i skogen jagat möss och sorkar, klättrat i träd och haft koll på området. Ibland har de gått några hundra meter genom "skog" för att komma till ett hygge där det funnits gott om sork och annat spännande. Tack vare riktningspejl i halsbandet hittade jag förra katten på många oväntade ställen.

Nuvarande katten är en fd skyggis som inte vågar gå ut än. När han är mogen och vill ut kommer han också att få pejl på sig.

#3 Hur stort har "reviret i skogen" varit för dina katter? Talar vi om 200 m in, 500 m in eller om flera km in i skogen?

#4 Förra katten som jag hade bäst koll på tack vare pejlen höll sig nog oftast inom ca 500 meter från skogskanten när hon gick själv. Jag tror inte att hon gick någon hel kilometer in i skogen. Hon kunde gå till grannbyn ibland när hon var yngre, och dit är det ett par kilometer, men då följde hon nog mest vägen.

Hon gillade att jaga möss och sorkar. När det blev för dåligt runt husen letade hon nya jaktmarker. Ibland följde hon med mig på promenader i skogen. Det var nog då hon upptäckte att det fanns fina jaktmarker på hygget i närheten. Jag ville hellre att hon höll till där än uppe i grannbyn.

Jag blev nyligen involverad i ett ärende med en katt som dumpats i skogen. Det var inte familjen, utan en granne till dem som dumpat katten där. Hur betedde sig då katten? Ja, inte som vi förväntat oss.

Under de veckor som katten var ute på egen tass sökte den sig inte till bebyggelse, i vart fall inte vad vi vet. Istället rörde den sig över stora ytor, kors och tvärs genom skogen (ett mycket stort skogsområde). De få gånger som katten observerades befann den sig cirka 2 kilometer (!) från platsen där den senast hade observerats. Det kändes som att vi ständigt låg "steget efter" - ja, flera kilometer efter…

Observationerna var få, trots att det rörde sig många människor i skogen.

Mellan observation 1 och 2 gick det t ex närmare fjorton dagar, utan att en enda observation av katten kom in, nätterna var kalla, katten hade tunn päls, och det fanns givetvis både rovdjur och rovfåglar i området.

Ja, det hade varit lätt att ge upp i sökandet och tänka att det var kört. Men det gjorde vi inte.

Matstationerna lämnades orörda. Hade det inte funnits bildbevis så hade vi nog undrat om det verkligen stämde att katten var där i skogen.

Men så en sen eftermiddag kom äntligen de avgörande tipsen och matte kunde fånga in sin älskade katt, efter närmare tre veckor i skogen. Det var en lätt avmagrad, väldigt hungrig liten kisse som kom tillbaka hem, med ett stort behov av närhet, trygghet och återhämtning. För ensam i skogen är det svårt att t ex få den vila som en katt behöver… Där gäller det istället att hela tiden vara på sin vakt…

Vad kan vi då lära av detta? Jo, att alla katter inte beter sig "som förväntat" när de hamnar vilse…

Det förväntade var nog trots allt att katten skulle finnas kvar i närområdet (där den först observerades) under en tid, att den skulle nyttja matstationerna, och sannolikt så småningom söka sig mot de närmaste husen (om vi inte träffade på katten innan dess)…

Men icke sa nicke.

Inte desto mindre så är det viktigt att fokusera sökandet på närområdet till att börja med sådana här gånger, men även viktigt att söka brett: att sätta upp efterlysningslappar i en ring runt hela skogsområdet (som i det här fallet var ett rejält stort skogsområde, vi pratar mil snarare än kilometrar), att lägga lappar i brevlådorna hos alla som bodde runt skogen, att lappa i skogen, att vara i skogen och finnas tillgänglig för katten, att prata med människor som rörde sig i skogen, att annonsera på VILSE men även i lokala FB-grupper mm.

Det kunde ha slutat illa, men den här gången gick det bra. Nu får kisse vara inne fram tills i vår åtminstone, och familjen hoppas att det ska gå att bygga en kattrastgård där hemma. Jag hoppas att det blir så.

Men det gäller alltså att söka - och att fortsätta söka. Alldeles för många kattägare ger upp alldeles för tidigt i sitt sökande.

Sök också på många olika sätt - snöa inte in på att enbart annonsera på FB till exempel. Det finns studier som visar att det allra viktigaste är att söka till fots och att vara tidigt ute i sitt sökande (sitt inte hemma och vänta alltså!).

Och sist men inte minst: se till att ID-märka och ägarregistrera din katt - innan den kommer bort. Då ökar chanserna rejält för att katten ska kunna få hjälp tillbaka hem.

Min man stötte på en stor vit katt mitt i skogen idag.Han satt på pass i ett jakttorn när katten kom gående.Det är långt till närmsta hus.

#7 Ni får göra en utflykt dit - med kattmat och chipläsare :-) .